Martin John Rees, OM, FRS, FREng, FMedSci, Baron Rees of Ludlow, född 23 juni 1942 i York i England,Anon (2017) GRO Register of Births: SEP 1942 9c 1465 YORK – Martin J. Rees, mmn=Bett är en brittisk kosmolog och astrofysiker. Sedan 1993 är han utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Asteroiden 4587 Rees är namngiven efter honom. Han var den femtonde kungliga astronomen från 1995 till 2025, och var Master of Trinity College, Cambridge, från 2004 till 2012 och president för Royal Society mellan 2005 och 2010. Han har mottagit olika fysikpriser, inklusive Wolfpriset i fysik 2024 för grundläggande bidrag till högenergiastrofysik, galax- och strukturbildning samt kosmologi.
Biografi Efter ett ambulerande liv under kriget bosatte sig Rees föräldrar, båda lärare, med honom som enda barn, i en lantlig del av Shropshire nära gränsen till Wales. Där grundade hans föräldrar Bedstone College, en internatskola baserad på progressiva utbildningskoncept. Han utbildades vid Bedstone College och sedan från 13 års ålder vid Shrewsbury School. Han studerade för matematikexamen vid Trinity College i Cambridge, och tog examen med högsta hedersbetygelser. Han genomförde sedan forskarstudier vid Cambridge och avlade en doktorsexamen under handledning av Dennis Sciama år 1967.Martin Rees at the Mathematics Genealogy ProjectRees, Martin (1967). Physical Processes in Radio Sources and the Intergalactic Medium. copac.jisc.ac.uk (PhD thesis). University of Cambridge. Archived from the original on 13 June 2018. Hämtad 30 oktober 2017. Rees forskarstudier inom astrofysik i mitten av 1960-talet sammanföll med en explosion av nya upptäckter, med genombrott som sträckte sig från bekräftelse av Big bang, upptäckten av neutronstjärnor och svarta hål, och en mängd andra nya fenomen.
Rees gifte sig med antropologen Caroline Humphrey år 1986. Han är ateist men har kritiserat militanta ateister för att vara alltför fientliga mot religion. Rees är en livslång anhängare av Labourpartiet, men har ingen partitillhörighet när han sitter i överhuset.
Karriär Efter att ha haft postdoktorala forskningstjänster i Storbritannien och USA var han professor vid Sussex universitet åren 1972–1973. Han flyttade senare till Cambridge, där han var plumianprofessor (Plumian Professor of Astronomy and Experimental Philosophy) vid University of Cambridge fram till 1991 och chef för Institute of Astronomy.
Han blev professor i astronomi vid Gresham College i London 1975 och blev ledamot av Royal Society 1979. Från 1992 till 2003 var han forskningsprofessor vid Royal Society och från 2003 professor i kosmologi och astrofysik. Han var Master vid Trinity College i Cambridge under perioden 2004–2012 och är hedersledamot vid Darwin College, King's College, Clare Hall, Robinson College and Jesus College, Cambridge.
Rees är styrelseledamot i Institute for Advanced Study i Princeton och Oxford Martin School. Han var med och grundade Centre for the Study of Existential Risk och sitter i den vetenskapliga rådgivande nämnden för Future of Life Institute. Han har tidigare varit förvaltare av British Museum, Science Museum, Gates Cambridge Trust och Institute for Public Policy Research (IPPR).
Bland hans doktorander har varit Roger Blandford,Blandford, Roger David (1973). Electrodynamics and astrophysical applications of strong waves. lib.cam.ac.uk (PhD thesis). University of Cambridge. OCLC 500386171. EThOS uk.bl.ethos.450028. Archived from the original on 27 April 2019. Hämtad 11 december 2017. Craig Hogan,Hogan, Craig James (1980). Pre galactic history (PhD thesis). University of Cambridge. EThOS uk.bl.ethos.258089. Hogan, Craig James. "Curriculum vitae" (PDF). Hämtad 19 februari 2018. Nick Kaiser Priyamvada Natarajan,"CURRICULUM VITAE: Priyamvada Natarajan". Yale CampusPress. Yale University. Hämtad 27 augusti 2020. and James E. Pringle.
Forskning Rees är författare till mer än 500 forskningsartiklar. Han är författare till böcker om astronomi och vetenskap avsedda för lekmän och ger många offentliga föreläsningar och sändningar. År 2010 blev han inbjuden att hålla Reith-föreläsningarna för BBC, som publicerats som From Here to Infinity: Scientific Horizons.
Rees har bidragit till upptäckten av kosmisk bakgrundsstrålning, såväl som till galaxhopar och dess bildande. Hans studier av kvasarers utbredning utmanade den nu förkastade steady state-teorin. Han var en av de första som föreslog att enorma svarta hål driver kvasarer, och att superluminala astronomiska observationer kan förklaras som en optisk illusion orsakad av att ett objekt rör sig delvis i riktning mot observatören.
Sedan 1990-talet har Rees arbetat med gammablixtar, särskilt i samarbete med Péter Mészáros, och med hur den "kosmiska mörka tiden" slutade när de första stjärnorna bildades. Sedan 1970-talet har han varit intresserad av antropiskt resonemang och möjligheten att vårt synliga universum är en del av ett större "multiversum".
Offentligt engagemang Förutom att utöka sina vetenskapliga intressen har Rees skrivit och talat utförligt om 2000-talets problem och utmaningar, och gränssnitten mellan vetenskap, etik och politik.Podcast of Lecture "The World in 2050", given at the James Martin 21st Century School, 21school.ox.ac.uk, February 2009. I sina böcker *Our Final Hour* och *On the Future* varnar Rees för att mänskligheten står inför betydande existentiella risker under 2000-talet på grund av tekniska framsteg, särskilt inom bioteknik och artificiell intelligens. Han uppskattade att det finns 50 procent risk för mänsklighetens utrotning under 2000-talet, men är fortfarande optimistisk om att tekniken kan förbättra levnadsstandarden drastiskt om riskerna hanteras framgångsrikt. År 2007 höll han Giffordföreläsningarna om 2000-talets vetenskap: Kosmiskt perspektiv och jordiska utmaningar vid University of St Andrews. Han höll två TED-föreläsningar om existentiella risker. Rees anser att sökandet efter utomjordisk intelligens är värdefullt och har varit ordförande i den rådgivande nämnden för projektet " Breakthrough Listen", ett program för SETI-utredningar finansierat av den rysk/amerikanska investeraren Yuri Milner.Interview with Paul Broks , Prospectmagazine.co.uk; accessed 31 August 2014. I augusti 2014 var Rees en av 200 offentliga personer som undertecknade ett brev till The Guardian där de uttryckte sin förhoppning om att Skottland skulle rösta för att stanna kvar i Storbritannien i folkomröstningen i september om den frågan. För att markera Longitude Boards 300-årsjubileum år 2014 initierade han ett program med nya utmaningspriser på 5–10 miljoner GBP under namnet "Longitude Prize 2014", för vilket han är ordförande i rådgivande nämnden. Temana för de två första priserna är minskning av olämplig antibiotikaanvändning och förbättring av säkerheten och självständigheten för demensdrabbade. Longitude-priset för demens tillkännagavs 2022. År 2015 var han medförfattare till rapporten som lanserade det globala Apollo-programmet, som uppmanar utvecklade länder att åta sig att spendera 0,02 procent av sin BNP under 10 år för att finansiera samordnad forskning för att göra koldioxidfri baslastelektricitet billigare än elektricitet från kol år 2025. I sina allmänna skrifter och i överhuset har hans fokus varit på användningen och missbruket av avancerad teknologi och på frågor som dödshjälp, bevarandet av mörk himmel och reformer för att bredda läroplanerna för efter-16-årsstudenter och grundutbildningar i Storbritannien. Han är också medlem av överhusets vetenskaps- och teknikkommitté.
Utmärkelser och erkännanden Rees har varit ordförande för Royal Astronomical Society (1992–94) och British Science Association (1995–96), och var ledamot i rådet för Royal Institution of Great Britain fram till 2010. Han har mottagit hedersdoktorater från ett antal universitet, inklusive Hull, Sussex, Uppsala, Toronto, Durham, Oxford, Cambridge, Harvard, Yale, Melbourne och Sydney. Han tillhör flera utländska akademier, som US National Academy of Sciences, Russian Academy of Sciences, Pontifical Academy of Sciences, Royal Dutch Academy of Arts and Sciences, the Science Academy of Turkey och Japan Academy. Han blev ordförande för Royal Society den 1 december 2005Martin Rees nominated for presidency of the Royal Society , royalsoc.ac.uk, 29 March 2005; accessed 31 augusti 2014. och fortsatte fram till slutet av sällskapets 350-årsjubileum 2010. År 2011 tilldelades han Templetonpriset. År 2005 utnämndes Rees till livstids adelsman och var ledamot i överhuset som Baron Rees av Ludlow i grevskapet Shropshire.Sir Martin Rees appointed to the House of Lords , admin.cam.ac.uk, 1 August 2005; accessed 31 augusti 2014. År 2005 tilldelades han Crafoordpriset.Professor Sir Martin Rees wins Crafoord Prize , admin.cam.ac.uk, 10 February 2005; accessed 31 augusti 2014. Andra utmärkelser och utmärkelser är: 1975 – Invald i American Academy of Arts and Sciences 1982 – Invald i National Academy of Sciences 1984 – Heinemanpriset 1987 – Guldmedalj av Royal Astronomical Society 1989 – Balzanpriset för högenergiastrofysik 1992 – Knight Bachelor 1993 – Brucemedaljen 1993 – Invald i American Philosophical Society 1995 – Hedersdoktorat vid Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet 1999 – Golden Plate-utmärkelsen av American Academy of Achievement 2000 – Bruno Rossi-priset 2001 – Gruberpriset ii kosmologi 2003 – Albert Einstein World Award of Science 2004 – Henry Norris Russell Lectureship vid American Astronomical Society 2004 – Lifeboat Foundation's Guardian Award 2004 – Royal Society's Michael Faradays pris för vetenskapskommunikation 2005 – Livstids adelskap 2005 – Crafoordpriset, tillsammans med James Gunn and James Peebles 2007 – Order of Merit – en personlig gåva från Drottningen 2007 – Caird-medaljen av National Maritime Museum 2007 – Hedersmedlem"List of Fellows". raeng.org.uk. Archived from the original on 8 June 2016. Hämtad 29 oktober 2014. of the Royal Academy of Engineering 2011 – Templetonpriset 2012 – Institute of Physics Isaac Newton Medal 2012 – Manchester Literary and Philosophical Society DaltonmedaljenMemoirs And Proceedings Of The Manchester Literary And Philosophical Society Volume 152 2013-14 2013 – Diracmedaljen ICTP 2016 – Hedersdoktor, Harvard University (awarded in Cambridge, Massachusetts, US on 26 maj 2016) 2017 – Lilienfeldpriset 2020 – Fritz Zwicky-priset för astrofysik och kosmologi 2020 – Invald som Legacy Fellow av American Astronomical Society. 2023 – CopleymedaljenCopley Medal 2023 2024 – Wolfpriset i fysik
Bibliografi Cosmic Coincidences: Dark Matter, Mankind, and Anthropic Cosmology (med John Gribbin) (1989) New Perspectives in Astrophysical Cosmology (1995) Gravity's Fatal Attraction: Black Holes in the Universe (1995) (andra upplagan 2009) Before The Beginning: Our Universe And Others (1997) Just Six Numbers: The Deep Forces That Shape the Universe (1999)
Our Cosmic Habitat (2001) Our Final Hour: A Scientist's warning - How Terror, Error, and Environmental Disaster Threaten Humankind's Future in This Century — On Earth and Beyond (brittisk titel: Our Final Century: Will the Human Race Survive the Twenty-first Century?) (2003) From Here to Infinity: Scientific Horizons (2011) What We Still Don't Know, 2019, On the Future: Prospects for Humanity, 2018,
The End of Astronauts (medförfattare Donald Goldsmith), 2022, Harvard University Press If Science is to Save us, 2022, Polity Press Rees, M.,"Cosmology and High Energy Astrophysics: A 50 year Perspective on Personality, Progress, and Prospects", Annual Review of Astronomy and Astrophysics, vol. 60:1–30, 2022.
Referenser
Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1998/1999, ISSN 0302-6558, sid. 95.
Noter
Externa länkar
Kategori:Brittiska astronomer under 1900-talet Kategori:Personer från York Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Män Kategori:Födda 1942 Kategori:Levande personer