Anders Georg Backlund, född 9 december 1905 i Närpes, död där 28 juli 2002, var en finlandssvensk riksdagsman, redaktör och skådespelare. Backlund representerade Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) i riksdagen 1953–1954, samt 1958–1970. Mellan 1972 och 1977 var han chefredaktör för vänstertidningen Ny Tid, som han var med och grundade 1944.

Biografi Backlund föddes i Finby, Närpes stad i december 1905 som det sjätte barnet av nio. Han var son till Josef Anders Backlund (tidigare med efternamnet Skinnars, men familjen bytte namn 1912) som var jordbrukare, sågverksägare och affärsman, och Klara Johanna Westerholm. Backlund gick några år skola i Kristinestads svenska samskola. Då faderns affärsverksamhet gick i konkurs omkring år 1920 flyttade familjen till USA. Georg Backlund stannade dock kvar i Finland och försörjde sig som yrkesmålare. Under 30-talet ägnade sig Backlund åt självstudier, bland annat i tyska och engelska, men tog aldrig någon examen.

Backlund var aktiv i ungdomsföreningslivet i bland annat Finby ungdomsförening och var intresserad av amatörteater, i första hand som skådespelare men han skrev också pjäser som uppfördes av föreningens amatörer. Backlund hörde också till Närpes fredsförening, var aktiv inom nykterhetslogen Hemfrid, grundade en scoutkår, som dock inte varade länge, och medverkade i tidskriften Eos och senare i ungdomsföreningens egen handskrivna tidning.

Åren 1929-32 var Backlund olagligen bosatt i USA och upplevde där börskraschen på Wall Street och dess följder. Han började då allt mer intressera sig för politik och influerades av sin äldre bror Hjalmar som var socialist. Backlund var aktiv inom Runebergsorden, ett samlande organ för finlandssvenska emigranter, och verkade bland annat som skådespelare. Det var som skådespelare han träffade Aili Ingeborg Kovanen (ursprungligen Holm, familjen hade bytt namn då de flyttade till USA) som han senare gifte sig med. Backlund anslöt sig 1930 till det amerikanska kommunistpartiet.

År 1932 bestämde sig Backlund för att återvända till Europa. Han åkte först till Sovjetunionen i hopp om att få delta i det socialistiska samhällsbygget. Backlund hittade arbete men det var svårt att hitta boende och efter ett par veckor åkte han återigen till Finland. I Närpes återknöt han kontakt med ungdomsföreningen och fortsatte spela i teatern. Han grundade också en socialdemokratisk förening. Han hade anslutit sig till socialdemokraterna och blivit medlem av Finlands svenska arbetarförbund, dock såg han kritiskt på förbundets tidning Arbetarbladet och beslöt därför att grunda sin egen tidning, Folkviljan, som gavs ut varje vecka fram till 1939 då det var tvunget att avsluta efter att Backlund öppet kritiserat bland annat Väinö Tanner samt efter att tidningen ålagts en bot av 10 000 mark.

I slutet av 1936 återvände Aili Kovanen till Finland och paret gifte sig 1937 och bosatte sig i Vasa. År 1939 gjorde Backlund sin debut som riksdagskandidat men hans framgång var kortvarig då han sommaren samma år inkallades till militärtjänst som undersergeant, en titel han fått under 1920-talet. Under vinterkriget var han del av en cykelbataljon som skickades till Åland och först under vinterkrigets allra sista dagar i mars 1940 transporterades han till östfronten. Han inkallades igen sommaren 1941 då fortsättningskriget hade brutit ut och placerades i Kervo. Efter att han öppet kritiserat bland annat Mannerheim och Ryti blev han fängslad, förhörd och dömd till 20 månader av fängelse.

Backlund fick möjligheten att delta som frivillig i Avdelta bataljonen 21 (som kallades Musta nuoli), som inrättats med Nikke Pärmi som chef, som i sin helhet bestod av frigivna fångar, mestadels politiska. År 1943 återvände han till Närpes och när det 1944 ryktades om att man skulle återinkallas bestämde han sig för att lämna Finland. Tillsammans med sin fru reste de midsommaren 1944 med båt till Sverige, de anlände så småningom till Borås där Backlund återupptog sitt gamla yrke som målare. Efter freden återvände de till Närpes.

Omedelbart efter hemkomsten blev Backlund organisatör för det nygrundade Samfundet Finland-Sovjetunionen och for omkring på den österbottniska landsbygden och grundade lokalavdelningar. År 1946 flyttade han till Helsingfors där han blev redaktör och redaktions­sekreterare på Folktidningen, som grundats 1944 som organ för Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) och som 1948 fick namnet Folktidningen Ny Tid. Han verkade som medarbetare vid tidningen från 1946 till 1977, som huvudredaktör från 1972. Backlund skrev också politiska kåserier (Det förefaller mej) under signaturen Anders Jori från 1940-talet till 1980-talet.

Backlund blev pensionerad från riksdagen 1970 och återknöt kontakten till teatern då han spelade huvudrollen i Herr Puntila och hans dräng Matti regisserade av Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht på Närpes teater. Han skådespelade senare också på Lilla Teatern och Kammarteatern. På finska medverkade han i tv bland annat i Maiju Lassilas Kuolleista herännyt.

Källor

Kategori:Ledamöter av Finlands riksdag för Folkdemokraterna Kategori:Finländska skådespelare under 1900-talet Kategori:Finländska chefredaktörer Kategori:Finländska politiker under 1900-talet Kategori:Personer från Närpes Kategori:Födda 1905 Kategori:Avlidna 2002 Kategori:Män