Johan Ingemarsson, död före 1347, var kungens fogde (kungsåre) över Hälsingland (Stor-Hälsingland) från 1320-talet.
Johan Ingemarssons sigillvapen visar en ginbalk belagd med sparre i sköld. Hans ursprung, släktförhållanden, yrkesmässiga liv och karriär har utretts av Janzon. Om hans släkt kan bara verifieras att Johan var bror till en Sigge Ingemarsson som förde samma vapenbild spegelvänd (balk belagd med sparre)
Johan Ingemarssons ursprung har varit omtvistat. Tidigare ansågs han ha varit riddare och storman från Stor-Hälsingland, men detta har tillbakavisats av historikern Kaj Janzon 2008. Janzon menar i stället att Johan Ingemarsson måste ha varit tjänare till drotsen Knut Jonsson (Aspenäsätten) och anlitats för kolonisationen av Norrland som ägde rum århundradena omkring Johan Ingemarssons levnad. Janzon kallar Johan Ingemarsson för lågfrälse och väpnare och påpekar att han främst ägde jord i Uppland, men dock även i Österfärnebo i Gästrikland. Det var under Johan Ingemarssons tid som fogde som Hälsingelagen skrevs ner och sockenindelningen skedde.Kaj Janzon, referat av Kungamakten och Ovanskogs 1100-1400, Medeltid i Hälsingland, Länsmuseet Gävleborg 2008 År 1331 började statsmakten se Hälsingland som en del av Sverige efter samarbetet med hälsingarna började fungera bättre, vilket också inträffade under Johan Ingemarssons ämbetstid.Medeltid i Hälsingland, Länsmuseet Gävleborg 2008 Men statsmakten hade fortsatt problem med att få hälsingarna att se sig som en del av Sverige och de hade fortsatt problem med beskattning fram till och bortom Gustav Vasas tid vid makten.
År 1299 nämns Johan Ingemarsson första gången, när han är en av fastarna i Uppsala till ett jordbyte mellan ärkebiskopen och Karl Gregersson (Bjälboättens oäkta gren).Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 1858 Omkring år 1320 omtalas han som fogde över Hälsingland (det vill säga Stor-Hälsingland) i en skriftlig uppmaning till Hanebo sockenmän.Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 2960 Hans namn finns därefter i flera medeltida brev, bland annat ifråga om införskaffande och pantsättning av mark, som ombud åt Knut Jonsson (Aspenäsätten) och testamentesvittne åt lagman Birger Persson (Finstaätten),Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3884Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3440 samt som sigillant åt brodern Sigge Ingemarsson,Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3624 och lagman Farthaeign unge med hustru Ingeborg i Medelpad.Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 4745
1326 i Birger Perssons testamente, och 1328 nämns Johan Ingemarsson som en av förmyndarna till Birger Perssons son Israel Birgersson.Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3531 Hans namn är också känt genom att han var en av dem som 1327 delade Lule älvdal när marken skulle upplåtas till bebyggelse (de övriga var ärkebiskopen, Nils Farthiegnsson och Peter Unge).Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3462 Han ägde, samman med ärkebiskopen, också fiskerätten i Ragundasjön, vilken andel han 1331 bytte bort mot gods i Värsta och Dingersjö med "Dumbæ" fiske.Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 3801
Noter
Kategori:Män Kategori:Svenska ämbetsmän under 1300-talet Kategori:Födda 1200-talet Kategori:Avlidna 1300-talet