thumb|upright=1.1|Apoteket C.W. Scheele vid Klarabergsgatan i Stockholm. thumb|Apoteket Svanen vid Kungsgatan, Stockholm i Stockholm.
Apotek i Sverige har funnits sedan andra halvan av 1500-talet. Det statliga apoteksmonopolet infördes 1970 och avskaffades den 1 juli 2009. Sedan dess kan privata aktörer bedriva apoteksverksamhet i Sverige.
År 2009 fanns cirka 950 apotek i Sverige. Detta omfattar öppenvårdsapotek, sjukhusapotek, distansapotek och apotek med dosförpackning av läkemedel.Apoteket AB: Apoteksmarknad i förändring, läst 14 april 2010.
Apoteken omsatte 31,6 miljarder kronor 2009.Apoteket AB: Årsredovisning 2009 Av detta utgjorde receptbelagda läkemedel 22,4 miljarder kronor, receptfria läkemedel 3,7 miljarder och andra produkter som inte är läkemedel 5,5 miljarder.
Läkemedel säljs också direkt till sjukhus och andra vårdföretag.
Historik
Enstaka apotekare omtalas i Sverige redan i slutet av 1400-talet. I början av 1500-talet fanns apotekare anställda vid hovet.
Den första apotekare i Sverige som är känd till namnet var hovapotekaren Lucas. Omkring 1552 fick han i uppdrag att förvalta och vårda slottets medicinförråd. Senare flyttade han verksamheten till Stortorget, där den blev tillgänglig för allmänheten. Apotekets föreståndare var Antonius Busenius. År 1575 fick Busenius det första apoteksprivilegiet. Från detta apotek räknar apoteket Lejonet sitt ursprung.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord apotek)
Mot slutet av 1600-talet framträdde ett svenskt apoteksväsende. Under 1700-talet inrättades sockenapotek för att göra läkemedel mer tillgängliga. Dessa sköttes oftast av klockaren eller, om sådan fanns, av en hjälppräst.
thumb|upright=1.2|Titelblad till Materia Medica av Carl von Linné (1749), med en interiör från ett samtida apotek.
Apotek drevs till en början genom det så kallade privilegiesystemet. För att få driva apotek krävdes tillstånd av Kunglig Majestät. Privilegierna var antingen säljbara eller personliga. Apoteken indelades därför i kategorierna säljbara och personella. Efter utgången av 1920 fick apotek med säljbara privilegier inte längre förekomma. Den som ville bli apoteksinnehavare ansökte hos Kunglig Majestät.Svensk rikskalender 1908
1500-talet till 1800-talet miniatyr|Apoteket Ugglan har sedan 1798 sina lokaler vid Drottninggatan, Stockholm och är därmed Sveriges äldsta apotek på samma plats. miniatyr|Apoteket Storkens originalinredning från 1899. miniatyr|Apoteket Korpens interiör.
De första apoteken i Europa tillkom under 1200-talet, men först i slutet av 1500-talet började apotek att anläggas även i Sverige. De första apotekarna i Sverige var i allmänhet tyskar och anlitades även som läkare. Apoteksverksamheten reglerades med apoteksprivilegium som i skråväsendets tid var ärftligt, men som normalt överläts genom köp (privilegiehandel).
Mäster Lukas antogs av Gustav Vasa omkring 1552 för att hålla apotek inom den kungliga borgen, endast för hovet. Efter honom fick Anton Busenius, genom Johan III:s privilegiebrev av 21 mars 1575, tillåtelse att flytta apoteket till staden, där således det första apoteket anlades som var tillgängligt för allmänheten. Anfader till en stor apotekarsläkt var Samuel Ziervogel d.ä. (1616–1672) som 1647 hämtades av änkedrottningen Maria Eleonora från Tyskland att bli hennes hovapotekare.
På 1600-talet anlades många av de klassiska apoteken (varav många med djurnamn) i Stockholm: Lejonet av Filip Magnus Schmidt (1625), införskriven från Tyskland av drottning Maria Eleonora; Markattan av skotten Jakob Robertson Struan (också 1625), läkare, livmedikus hos Gustav II Adolf; Engelen av svensken Anders Månsson Biewer (1649), "den förste som sig härifrån till samma konst och handtering slagit och det fattat hafver"; Svanen av Kaspar Schöps (1650); Morianen av Kristian Heræus (1670); Korpen av Jürgen Brandt (1674); Enhörningen av Georg Strobell (1690); Hvita Björnen av Johan Berendtz (1692); Kronan av Caspar Ziervogel (1693).
De allra flesta av dessa apotekare var tyskar. Det första svenska apoteket utanför Stockholm inrättades i Uppsala 1628 av Johan Wolimhaus. Även i några andra städer anlades apotek på 1600-talet, såsom Svanen i Lund 1627 av Esaias Fleischer, i Kalmar 1639 av Johan Styr, Enhörningen i Göteborg 1644 av Kilian Treutiger, i Falun 1643 av Zacharias Specht, i Jönköping 1656 av Mäster Liborius. Av dessa män var åtminstone Wolimhaus och Specht tyskar. Under 1600-talet anlades i Sverige 27 apotek, under 1700-talet 68 och under första hälften av 1800-talet 50. Antalet apoteksinrättningar av olika slag var vid början av 1900 tillsammans 320.
Det fanns även kvinnliga apotekare i Sverige under denna tid: de var alla änkor, som hade ärvt verksamheten av sina avlidna makar.Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013 Sveriges första kvinnliga apotekare av detta slag var Maria Dauerer, som drev Apoteket Markattan i Stockholm från 1623 till 1641: samma apoteket sköttes återigen av en kvinna, Anna Maria Bark, 1770-1776. En framgångsrik kvinnlig apotekare var Anna Birgitta Molitor, som drev Apoteket Ängeln vid Järntorget mellan 1736 och 1764. Kvinnor utestängdes från apotekaryrket när tillståndet att driva apotek år 1873 blev personligt och inte längre kunde ärvas. År 1891 blev yrket återigen lagligt för kvinnor då utbildning på Karolinska Institutet öppnades för kvinnor, och den första kvinna med formell utbildning i yrket blev sedan Märtha Leth.
Ett antal apotekare i Stockholm gick 1874 samman och bildade mineralvattentillverkaren Apotekarnes, som några decennier senare också började tillverka läskedrycker. Varumärket finns kvar än idag, men är efter ett antal företagsförsäljningar numera en del av bryggerikoncernen Carlsberg.
Enligt Riksantikvarieämbetet bedömning är Apoteket Storken i Stockholm, med sin byggnad från 1897–1899, det kulturhistoriskt mest värdefulla apoteket i Sverige.
1900–1970 Fram till 1970 drevs de svenska apoteken av enskilda apotekare, som hade särskilda privilegiebrev från staten.
1936 genomfördes ett utjämningssystem för att minska skillnaden mellan de säljbara och de personliga privilegierna. På 1950-talet väcktes frågan om ett förstatligande av apoteksverksamheten, men det kom aldrig då till genomförande.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Apotek)
Agnes Arvidson blev 1928 Sveriges första kvinnliga apoteksinnehavare med såväl privilegiebrev som apotekarexamen och därmed befogenhet att själv vara apoteksföreståndare, och hon var ägare och föreståndare för apoteket i Norsjö 1928–1933.Farmacihistoriska föreläsningar: Farmaceututbildningen , läst 19 februari 2010En liten historisk återblick om Risliden av Lars-Åke Lundgren , läst 19 februari 2010 Eftersom privilegiebreven kunde ärvas hade i enstaka tidigare fall apotekaränkor blivit ägare och fortsatt driften på detta sätt.Apotek som arbetsmarknad - Institutionell förändring och feminisering av apotek i Sverige, Maria Stanfors & Klas Öberg i Historisk Tidskrift 2007:2
Statligt monopol (1970–2009)
Sedan 1946 hade olika socialdemokratiska regeringar i flera omgångar utrett apoteksverksamheten och lagt fram olika förslag. Den 17 september 1969 tecknades en överenskommelse mellan Apotekarsocieteten och staten som innebar att hela apoteksrörelsen förstatligades.Läkemedelsvärlden, 26 maj 2002: Vänstervinden blåste bort de fria apoteken Reformen genomfördes 1970. Det statliga Apoteksbolaget (numera Apoteket AB), som höll sin konstituerande stämma den 24 augusti 1970, tog då över verksamheten.
Förstatligandet har satts i samband med den vänstervågen som präglade slutet av 1960-talet och med en syn på förstatliganden och stordrift som något positivt. Samtidigt möttes privata vinstintressen inom läkemedel och sjukvård av skepsis i kölvattnet efter Neurosedynskandalen. En utbredd uppfattning var också att apoteken höll en hög prisnivå.
Vid denna tid fanns även förslag om att förstatliga hela den svenska läkemedelsindustrin. Flera sådana förslag väcktes bland annat på Socialdemokraternas partikongress 1968. Något sådant genomfördes dock inte, med undantag för det apoteksanknutna ACO och statens köp av delar av Kabi.Läkemedelsvärlden, 26 maj 2002: Spelet om monopolet
Det har även framförts att valet att förstatliga just apoteken var en politisk taktik från den socialdemokratiska partiledningen. Apotekssektorn var en relativt liten näring. Genom ett förstatligande där kunde man visa vänsteropinionen att dess krav beaktades utan att gå vidare med förstatliganden av större näringar, såsom banker och tillverkningsindustri.
Överenskommelsen 1969 hade förhandlats fram av Apotekarsocietetens ledning utan större insyn från apoteksägarna och ledde inledningsvis till vissa kontroverser. Apotekarkretsar ansåg dock att handlingsutrymmet var begränsat i det rådande politiska läget. Vid årssammankomsten 1969 godtog societetens fullmäktige det framförhandlade förslaget med röstsiffrorna 33 för och fyra mot. Någon större offentlig politisk debatt fördes knappast i frågan. Samtliga riksdagspartier, även den borgerliga oppositionen, röstade för förstatligandet.
Överenskommelsen var ekonomiskt relativt förmånlig för apoteksinnehavarna, vilket ökade acceptansen för reformen. Apoteken löstes in enligt samma värderingsprinciper som hade använts vid tidigare försäljningar. Den totala ersättningen uppgick till 163,8 miljoner kronor. Samtidigt fick alla innehavare möjlighet att stanna kvar som apoteksföreståndare om de så önskade. De som varit anställda vid Apotekarsocieteten övergick till motsvarande tjänster i Apoteksbolaget eller fick andra tjänster med minst lika hög lön. Apotekarnas pensioner höjdes dessutom med 10 000 kronor per år.
I enlighet med avtal med svenska staten hade Apoteksbolaget respektive Apoteket AB under perioden 1970–2009 monopol på detaljhandel med läkemedel. Under perioden 1970–1985 ägdes Apoteksbolaget till två tredjedelar av svenska staten, som hade A-aktier, och till en tredjedel av Apotekarsocieteten, som hade B-aktier. 1985 sålde Apotekarsocieteten sina aktier till staten.
Monopolet omfattade dock inte partihandel med läkemedel, där bland annat Kronans Droghandel var fortsatt aktiv.
Monopolet utmanas För att få apoteksmonopolets rimlighet och laglighet prövad tog företagaren Krister Hanner 30 maj 2001 initiativet till att sälja ett antal förpackningar nikotintuggummin och huvudvärkstabletter vid sidan av monopolet. Eftersom försäljningen skedde i en hälsokostaffär vid Stureplan i Stockholm (ingående i företaget Bringwell) och inte via ett statligt apotek, var försäljningen olaglig enligt gällande svensk lag. Hanner var fullt medveten om detta, och hade i förväg satt in tidningsannonser med texten "Klockan 10.00 på onsdag kommer ett brott att begås på Stureplan". Den dag då försäljningen skedde hade han satt in ytterligare provokativa annonser med bilder på Göran Persson, Kim Jong Il och Fidel Castro med rubriken "Vad har dessa tre herrar gemensamt?". Det avsedda svaret var att dessa tre var ledare för tre länder med statligt monopol på försäljning av receptfria läkemedel.Dagens Nyheter, 29 maj 2005: Monopol på fallrepet