miniatyr|En translitterering av inskriften på Järsbergsstenen lyder: ". . . ubaR hite harabanaR hait . . . ek erilaR runoR waritu." Eril (erilaz, erilaR) är ett urnordiskt ord från folkvandringstiden som återfinns på flera runristningar med den äldre futharken. Eril har ofta tolkats som "trollkarl" eller "runmästare", men ordet är etymologiskt sett släkt med den germanska stamnamnet heruler. Mees (2003) har dock visat att både eril och herul har samma språkliga rot som jarl, vilket gör att eril även kan ha varit en germansk militärtitel.
Etymologi Erilaz är troligen det urgermanska ursprunget för anglosaxiska eorl vilket betyder "man, krigare, ädling".Ordet erilaz är troligen avlett av *erōn d.v.s. "strid, slag", och tolkas därför som "en som slåss, krigare", även om det även har kopplats till *arōn, "örn". Orel (2003:85). Även det urgermanska *harjaz = "här" (anglosaxiska here) har föreslagits, via den antagna avledningen *harjilaz = "krigare, person ur hären". Det initiala h var emellertid stabilt i tidiga germanska dialekter, medan det försvann i samtida latin och grekiska, även när germanska ord och namn användes på latin eller grekiska.
Historiska exempel Latin: Heruli (ca. 250 e.Kr och framåt) Grekiska Eruloi (ca. 250 e.Kr. och framåt) Runor: Erilaz (ca. 200-500 e.Kr.)
Exempel på inskriptioner Lindholmenamuletten Kragehul I Järsbergsstenen Eventuellt Meldorffibulan
Noter
Källor
Mees, B. (2003). "Runic 'erilaR'", North-Western European Language Evolution (NOWELE), 42:41-68. Orel, Vladimir (2003). A Handbook of Germanic Etymology. Leiden: Brill. s. 205. . Plowright, S. (2006). The Rune Primer, Lulu Press. ; book review Spurkland, Terje (2005). Norwegian Runes and Runic Inscriptions s. 49 ff.
Externa länkar Wortmaterial der Runeninschriften nach Wortklassen: Detailinformationen zum Wort Sawilaga
Kategori:Runologi Kategori:Germanska språk