Bottnaryds socken i Småland, före 1895 även del i Västergötland ingick i Mo härad (före 1895 även delar i Redväg och Vartofta härader), ingår sedan 1971 i Jönköpings kommun och motsvarar från 2016 Bottnaryds distrikt.
Socknens areal är 151,13 kvadratkilometer, varav land 144,94. År 2000 fanns här 1 182 invånare. Tätorten Bottnaryd med sockenkyrkan Bottnaryds kyrka ligger i socknen. Administrativ historik Bottnaryds socken har medeltida ursprung. Omkring 1550 uppgick Nackebo och Älgaryds socken i denna socken. 1732 utbröts Bjurbäcks socken ur denna socken.
Före 1895 tillhörde av socknen 25 5/8 mantal Mo härad och Jönköpings län 5 3/4 mantal Redvägs härad, Älvsborgs län (Axö, Boda, Båsthult, Fagerås, Hulan, Humlered, Hägnen, Högelyckan, Ingeshult, Lerbacken, Lökna, Lönåsen, Måleskog, Romhult, Svansö och Ubbared, allt i Bottnaryds jordebokssocken) 4 mantal Vartofta härad, Skaraborgs län (Oset och Mohemmet i Habo jordebokssocken, Sundsereds säteri, Norra Sundsered, Källekulla, Bönared, Stora Tolabo, Grytered, Kråmered och Gaståsen i Bjurbäcks jordebokssocken). 1895 överfördes alla dessa delar till Mo härad och Jönköpings län med undantag delarna i Bjurbäcks jordebokssocken som överfördes till den socknen, härad och län (med undantag av Tolebo som överfördes till Bottnaryd).
Till 1890 hörde till Bottnaryds jordebokssocken en del av Habo kyrkosocken.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Bottnaryds församling och för de borgerliga frågorna till Bottnaryds landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Norra Mo landskommun och 1971 uppgick detta område i Jönköpings kommun. Församlingen uppgick 2002 i Norra Mo församling.
1 januari 2016 inrättades distriktet Bottnaryd, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen har tillhört samma fögderier och domsagor som Mo härad. De indelta soldaterna tillhörde Jönköpings regemente, Mo härads kompani, Smålands grenadjärkår, Jönköpings kompani, Skaraborgs regemente, Vartofta kompani Elfsborgs regemente, Redvägs kompani.Indelta soldater, torp och rotar i Jönköpings län Jönköpingsbygdens Genealogiska Förening
Geografi Bottnaryds socken ligger väster om Jönköping med sjöarna Stråken och Nässjön i norra gränsen och Dummemosse i öster. Socknen utgör vattendelare mellan Tidan i norr och Nissan mot söder. Socknen är en höglänt mossrik i skogsbygd som i Älgåsen i väster når 337 meter över havet.Nationalencyklopedin
Förhistoria Jönköpings museum beskriver socknen i en undersökningsrapport. De flesta fornlämningarna i socknen dateras till brons- och äldre järnålder, men det finns lämningar även från senare perioder. Lämningarna från brons- och järnålder är mest gravanläggningar. Undersökningar i socknen började 1949 då landsantikvarien Gunnar Svahnström grävde ut en hällkista vid Lilla Klerebo. Kistan utgjordes av ett tjugotal plana hällstenar och var 3,5 meter lång och 0,7–0,8 meter bred. Den var djupt nedgrävd så att bara takhällarna syntes. Kistan var fyndtom.Holger Arbman Jönköpingstrakten under förhistorisk tid s 39 I socknen har gjorts ett fynd av folkvandringstida guld. Fyndet var en del av en spiralring i guld (två varv vikt 39,35 gram). Fyndet gjordes i Stora Tolabo i en åker.Holger Arbman Jönköpingstrakten ... sid 84
Vid en antikvarisk kontroll i april 1988 av schaktning i närheten av fornlämningarna RAÄ 61 och RAÄ 15 väster påträffades gravgruppen RAÄ 351, och fossil åker med röjningsrösen (RAÄ 404). Efter 1988 har få arkeologiska uppdrag gjorts i Bottnaryd. Det har varit i samband med vägbyggen, utbyggnad av riksväg 40 (Jönköping- Ulricehamn och 1997 inför ny sträckning av riksväg 26. 1999 kompletterades utredningen inför en ny dragning av riksväg 40 mellan Bottnaryd och Jönköping. 2008 grävdes ett område med röjningsrösen (RAÄ 404) varvid några rösen daterades till medeltid men en härd var från senneolitisk tid.
Historia Bottnaryd omnämns första gången 1335 med skrivningen Bottnartorp. Det skrevs sedan år 1346 som Bothnarydh och 1348 som Bothnærudh . Socknen historia har präglats av att det var ett gränsland mellan Småland och Västergötland, dels administrativt, dels i den kyrkliga organisationen. Gränsfrågorna löstes först 1895. Skog och mossmark dominerar med bara tio procent odlad mark . Antalet byar i socknen är få och socknens bebyggelse har utgjorts av ensamgårdar. En medeltida kyrka omtalas 1376. Bottnaryds kyrka byggdes år 1666 på platsen för en medeltida föregångare. Kvar från den gamla kyrkan är den murade medeltida sakristian. Det åttakantiga Ribbingska gravkoret med lökkupol och äldre blyspröjsade fönster som står vid koret är ett exempel på stormaktstidens adelsgravar, och är idag i praktiken ett museum. Det finns ett flertal gårdar i Bottnaryds socken som har belägg från 1300-talet. År 1351 testamenterade riddaren Nils Tyrgilsson Färla en gård och en kvarn till Bothnaryd kyrkas prästbord.
Bottnaryds socken är en utpräglad skogsbygd med mossar och grusåsar kring södra delen av sjön Stråken. Mindre lämningar av bosättningar har dokumenterats från yngre stenålder. Bottnaryds socken har medeltida ursprung. Under medeltiden byggdes hela fyra kyrkor i socknen, en kyrka i varje fjärding. Vid Vasas reformation låg redan två öde. Södra fjärdingens kyrka blev sockenkyrkan. Den gamla kyrkan stod på samma plats där en kyrkan har stått sedan 1666. De fyra säterier i socknen är Svansö, som är äldst och känt sedan 1300-talet, Svansö har ägts av Ribbing och Silversparre . Gunillaberg donerades av drottning Kristina år 1642 till Johan Printz. Johan Printz föddes i Bottnaryd 1592 och avled på Jönköpings slott 1663. Han gravsattes i den då nybyggda kyrkan i Bottnaryd. Gunillaberg har efter reduktionen varit i Örneclous och Lilliecreutz ägo. Säteriet Falla upphörde redan 1823 och säteriet Axö var bostad för inspektorn på Svansö, vars släkt tog sig namnet Axell.
I september 2012 grävde arkeologerna vid Jönköpings läns museum på den medeltida kyrkogården i Bottnaryd. Kyrkan skulle byggas till för ett nytt värmesystem. Vid schaktningarna påträffats ett tjugotal skelett. Kropparna har dateras till 1300-1400-talet med hjälp av armarnas placering. Med armarna och händer högre upp på bröstet ju yngre är gravläggningen. Det är okänt när den medeltida kyrkan i Bottnaryd byggdes. Begravningarna ger därför information om kyrkans äldsta historia. I rapporten Osteologisk analys Gravar vid Bottnaryds kyrka av Petter Nyberg analyserades de 19 skeletten. Samtliga gravar innehöll vuxna personer. Åldersfördelningen var jämn liksom könssammansättningen och i gravarna fanns 10 kvinnor, 8 män och en obestämd. Tre av männen hade tvetydiga könskaraktärer i skelettet och könsbedömningarna är osäkra. Medellängden för de döda var för män cirka 171 cm och kvinnor cirka 160 cm. Den kortaste mannen var 158 cm lång och den längsta omkring 183 cm. Kvinnorna var mellan 152 cm lång och 172 cm långa. De som dog vid hög ålder hade förlorat sina tänder ( de flesta) före döden. Även yngre personer hade förlorat tänder. Många skelett uppvisade ledförändringar. Särskilt Schmorl’s noder förekom frekvent. En av individerna hade svår ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom).
Under 2012 utförde Jönköpings läns museum en arkeologisk utredning på ett omkring 73 hektar stort område på fastigheterna Bottnaryds-Klerbo 1:1 och Tykås 1:3 i. Orsaken till utredningen var planer på fyra vindkraft med vägar och uppställningsplatser. Vid arkiv- och kartstudien samt inventeringen i fält påträffades röjningsrösen, fem områden med fossil åker bestående av röjningsrösen , två stensättningar, en källare, fyra stenmurar, en bro och två områden som kan innehålla förhistoriska boplatslämningar under mark. Inom området fanns tidigare registrerade bebyggelselämningar. Torpet Rotaberg har vid kartstudien visat sig ha funnits redan1685. Det registrerades som RAÄ 176:1 och är fast forlämning. Flertalet av de andra torpen härstammar från senare tid och inget har medeltida belägg. Nära området finns en hällkista (RAÄ 323 Bottnaryd). De äldsta kan vara från sten- eller bronsåldern men det rör det sig mestadels om gravar från den äldre järnåldern. På Ledshestras ägor, drygt 1500 meter öster om utredningsområdet ligger RAÄ 7 i Bottnaryds socken. Vid breddning av gamla Göteborgsvägen 1928 förstördes en av de tre domarringar i gravgruppen. En mindre undersökning av den domarring som låg i vägen gjordes men enstaka kolbitar var de enda fynden.
Lilla Älgås och fyndet av en dolk från 1500-talet Gården Lilla Älgås ligger idag i Bottnaryds socken, 2,2 km sydsydväst om Gunillabergs säteri, men bortanför åsen Kolvako som är 340 meter höga. Lilla Älgås har en lång historia bakåt i tiden. Gården var ett kronohemman och kan spåras till 1500-tal. Fornlämningar i omgivningen visar att det funnits bebyggelse under medeltid och under järnåldern. Fyra gårdar Stora och Lilla Älgås, Stora och Lilla Tykås är omgivna av stora arealer med fossil åkermark (Bottnaryd RAÄ 187:2, 207:1, 208:1, 313:1, 386:1, 418:1). Utmarkens nyttjande visas av flera tjärdalar (Bottnaryd RAÄ 27:1, 186:1, 198:1). Stensättningen (RAÄ 187:1) på en höjd vid Stora Tykås och två kvadratiska stensättningarna (RAÄ 197:1 och 197:2) visar att här bott folk i äldre tider. De kvadratiska stensättningar finns vid vägskälet mot Lilla Älgås. De visar på vägens höga ålder. Mellan vägen och mossmarken vid Stora Älgås ligger en ensamliggande hällkista (Bottnaryd RAÄ 28:1). Hällkistan läge är mellan sommarvägen på åsen och vinterleden på våtmarkren har en parallell i gravfältet Gröne slätt (Angerdshestra 18:1)- Där ligger en hällkista och stensättningar på en liten höjd i kanten av våtmarken, där sommar- och vinterlederna möter varandra. Gravarnas och gravfältens är lokaliserade nära centrala färdvägarna och inte vid boplatserna. En väg med bom leder österut från vägen till Lilla Älgås. Den vägen leder till järnåldersgravfält Helgabo (Mulseryd RAÄ 36:1) Fältet har en stor treudd, domarringar, resta stenar och runda respektive kvadratiska stensättningar och skadades av ett vägbygge. Gravfältet karaktär gör en datering till senare delen av äldre järnålder det vill säga romersk järnålder trolig. Läget för gravfältet Mulseryd 9:1 med minst 50 anläggningar, 300 m öster om gården Ormen vid den äldre sträckningen av Nissastigen. Gravar och gravfält visar att mindre äldre vägsträckningar har gamla anor och det har också bebyggelsen vid dessa vägar. Gårdarna på Kolvakoåsens terrasserade västra sluttning var inte avsides. De låg ovanför en viktig vägsträcka som knöt sydöstra Västergötlands vägnät med Nissastigen vid Mulseryd. Detta är en bakgrund för att tolka och förklara ett fynd från Lilla Älgås som hittades i början av 1950-talet. Efter att det visats för regionmuseet i Jönköping kunde Martin Skoog, doktorand i historia med kunskaper om äldre vapen från Armémuseum och Livrustkammaren bestämma, att det var en så kallad rondelldolk eller misericorde. Vapnet var en sen typ och kan dateras till tidigt 1500-tal.
Fornlämningar Socknen har fem stenkammargravar varav flera är osäkra. Det finns ett flertal gravrösen, stensättningar och domarringar som troligen är från bronsåldern och äldre järnåldern.
Tabell över gravfält i Bottnaryd. De två största gravfälten med 20 respektive 15 fornlämningar var kända i början av 1950-talet. Rösen på gravfälten är alla små under 10 meter i diameter (7m) och lägre än 1 meter i höjd (0,7m). Denna typ av rösen kan inte dateras säkert till bronsåldern utan kan lika gärna vara från järnålder. Domarringar är vanligaste fornlämningen och domarringar förekommer inte tillsammans med de mindre rösena vilket kan indikera att de inte har varit samtida gravformer. Klumpstenar och resta stenar kan vara gravmarkörer men också rester av förstörda gravar. Sammansättningen gör ett intryck av att gravfälten är från äldre järnålder.