FA-cupfinalen 1970 spelades 11 april 1970 på Wembley Stadium och slutade 2-2 efter förlängning vilket betydde att omspel fick tillgripas och omspelet spelades den 29 april på Old Trafford. Det var första gången som en omspel krävdes vid en FA-cupfinal på Wembley. Det var också en final där två olika fotbollsstilar möttes, Chelsea, ett extravagant lag från södern mötte det kompromisslösa men skickliga Leeds United från norr. Båda sidor kämpade för att vinna FA-cupen för första gången och tog sig till finalen som två av bästa lagen under den perioden, och som andra respektive tredje lag i division 1 den säsongen. Efter fyra timmar hård kamp stod Chelsea slutligen som segrare då de vann omspelet med 2-1. Det var första gången under perioden 1923 till 2000 som en FA-cupfinal spelade på en annan arena än Wembley Stadium.

Matchsummering

Den första matchen spelades den 11 april på Wembley, vilket var ungefär en månad tidigare än normalt för en FA-cupfinal på grund av engelska fotbollsförbundets önskan att ge engelska landslaget, de regerande världsmästarna tillräckligt med tid för att acklimatisera sig för Fotbolls-VM 1970 i höghöjdslandet Mexiko där de skulle försvara sitt mästerskap. Spelet påverkades av en dålig plan då en hästhoppningstävling Horse of the Year show hade gått på planen en vecka innan finalen. I en match där Leeds generellt anses ha varit det klart bättre laget, bättre organiserade och som lag, och där speciellt vänsteryttern Eddie Gray gav för David Webb och Chelsea försvaretstora problem. Leeds tog ledningen efter 20 minuter på en nick efter hörna från Jack Charlton där bollen inte studsade och Chelseas Eddie McCreadie därmed missade sin rensning på mållinjen och bollen istället rullade i mål. Mot slutet av första halvlek kvitterade Chelsea på ett lågt skott från 20 meter som Leeds målvakt Gary Sprake såg ut att ha full kontroll på men där bollen gled under honom och i mål. Leeds såg ut att ha säkrat segern sex minuter från slutet då Allan Clarke nickade i stolpen och Mick Jones var den första att reagera och slå returen i mål, men enbart två minuter senare nickade Ian Hutchinson in kvitteringen på ett inlägg från John Hollins för att ta matchen till omspel. Det var den första FA-cupfinalen som krävt omspel sedan 1912.

Omspelet på Old Trafford, med över 28 miljoner TV-tittare, blev en mycket uppmärksammad match inom engelsk fotboll. En nutida domare, David Elleray, studerade en repris av matchen flera år senare och enligt hans åsikt, skulle matchen med nutida bedömning ha resulterat i totalt sex utvisningar och 20 gula kort. I början av matchen träffade Ron Harris Eddie Gray med en spark på baksidan av knät, en spark som i stort sett gjorde att Gray blev oförmögen att röra sig. Charlton knäade och skallade Peter Osgood och Chelseas målvakt Bonetti blev skadad efter att ha tryckts in i nätet av Leeds anfallare Jones. Norman Hunter och Ian Hutchinson utväxlade slag medan McCreadie and John Giles hade utfall mot sina motståndare.

Leeds var än en gång det bättre laget, de var snabbare på bollen, täckte bättre och med ett bättre och precisare passningsspel. Laget tar också ledningen då Clarke driver bollen över mittplan förbi 3 man och spelar fram bollen till Jones som skjuter den mot bortre burgaveln förbi Bonetti och i mål från c:a 20 meter. Chelseas kvittering kom 12 minuter före slutet efter ett flygande anfall där Osgood gör mål på en flygande nick efter inlägg av Charlie Cooke. Charlton skulle ha markerat Osgood, men hade tappat markering då han istället var i färd med att ge igen efter att ha fått en förlamande spark av Hutchinson i Chelseas straffområde minuten innan. Genom målet så blev Osgood den siste spelaren till dags dato att ha gjort mål i varje omgång i FA-cupen. Vid ställningen 1-1 i förlängningen så missar nästan samtliga spelare i straffområdet ett långt inkast från Hutchinson, men Charlton får huvudet på bollen som går i an båge mot bortre stolpen där Webb ostört kan styra bollen i mål. Det var första gången som Chelsea var i ledningen i finalen och de höll ledningen till slutsignalen för att slutligen vinna sin första FA-cup. Matchfakta Wembley

CHELSEA: MV 1 Peter BonettiHB 2 David WebbLB 3 Eddie McCreadieMF 4 John HollinsCB 5 John DempseyCB 6 Ron Harris RM 7 Tommy BaldwinMF 8 Peter Houseman CF 9 Peter OsgoodCF 10 Ian Hutchinson LM 11 Charlie CookeAvbytare:DF 12 Marvin Hinton Manager: Dave SextonLEEDS UNITED: MV 1 Gary SprakeHB 2 Paul MadeleyLB 3 Terry CooperMF 4 Billy Bremner CB 5 Jack Charlton CB 6 Norman HunterRM 7 Peter LorimerCF 8 Allan ClarkeCF 9 Mick Jones MF 10 John GilesLM 11 Eddie GrayAvbytare:MF 12 Mick BatesManager: Don Revie

Matchregler 90 minuter. 30 minuter extratid (om oavgjort vid full tid). Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden. En namngiven avbytare.

Old Trafford

CHELSEA: MV 1 Peter BonettiHB 2 Ron Harris VB 3 Eddie McCreadieMF 4 John HollinsCH 5 John DempseyCH 6 David Webb MF 7 Tommy BaldwinMF 8 Charlie CookeFW 9 Peter Osgood FW 10 Ian HutchinsonVI 11 Peter HousemanAvbytare:CH 12 Marvin Hinton Manager: Dave SextonLEEDS UNITED: MV 1 David HarveyHB 2 Paul MadeleyVB 3 Terry CooperMF 4 Billy Bremner CH 5 Jack CharltonCH 6 Norman HunterMF 7 Peter LorimerFW 8 Allan ClarkeFW 9 Mick Jones MF 10 John GilesVY 11 Eddie GrayAvbytare:MF 12 Mick BatesManager: Don Revie

Matchregler 90 minuter. 30 minuter extratid (om oavgjort vid full tid). Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden. En namngiven avbytare.

Vägen till Wembley Hemmalag anges först.

Chelsea Omgång 3: Chelsea 3–0 Birmingham City

Omgång 4: Chelsea 2–2 Burnley Omspel: Burnley 1–3 Chelsea

Omgång 5: Crystal Palace 1–4 Chelsea

Omgång 6: Queens Park Rangers 2–4 Chelsea

Semifinal: Watford 1–5 Chelsea (på White Hart Lane, London)

Leeds United

Referenser

Noter

Kategori:Sport i Storbritannien 1970 1970 Kategori:Fotbollssäsongen 1969/1970 Kategori:Fotboll i London Kategori:Sportevenemang i Manchester Kategori:Chelsea FC Kategori:Leeds United FC Kategori:Sportevenemang i London Kategori:London under 1970-talet Kategori:Manchester under 1900-talet