Grethe Fogh Rostbøll, född 30 maj 1941 i Århus, död 26 juli 2021, var en dansk författare, politiker (Konservative Folkeparti och Folkebevægelsen mod EF ) och tidigare kulturminister i regeringen Poul Schlüter IV. Hon är kommendör av Dannebrogsorden sedan 1991.
Grethe Rostbøll är en betydande person inom det kulturella samhället i Danmark. Hon har varit en del av det danska folkhögskoleväsendet och även bidragit till den kulturella debatten som skribent vid olika dagstidningar. Intresset för den danska kulturens personliga nationalklenod, Karen Blixen, har varit stort och hon har bidragit med antal böcker som behandlar Blixen och hennes plats inom den kulturella sfären i både Danmark och i andra länder. Rostbølls tid som Danmarks kulturminister brukar beskrivas som en satsning på konst med stort K.
Uppväxt och karriär Studietiden Grethe Rostbøll var dotter till gårdsägaren Gustav Fogh och Ellen Marie Brandt. Hon växte upp på familjens gård utanför Hadsten i Østjylland. Rostbøll har en grundtvigiansk bakgrund, dvs. en kristen inriktning som betonar optimism för livet på jorden, frihet och som gör en åtskillnad mellan stat och kyrka. På den sistnämnda punkten kom den unga Grethe Rostbøll att trotsa grundtvigianismen då hon anslöt sig till Konservativ Ungdom, som likt moderpartiet ville bevara den danska folkkyrkan som en statskyrka. Däremot övergav Rostbøll inte grundtvigianismen, istället har den varit grunden för hennes kristna tro i stort. Hon har senare sammanfattat den tron med att man kommer till kyrkan "för att bli välsignad, glädja sig över det heliga budskapet och sedan gå därifrån i frid". För Rostbøll är det prästens predikan och de teologiska och filosofiska budskapen som är det centrala i hennes tro och även anledningen till att hon går i kyrkan.
Rostbøll studerade på gymnasiet i staden Randers, från vilken hon avlade studentexamen 1960. Därefter flyttade hon till Köpenhamn för att läsa till byggnadsingenjör vid Danmarks Tekniske Universitet (DTU), men hon fullföljde aldrig dessa studier. Istället flyttade hon till Fyn och började läsa till lärare vid Odense Seminarium. 1961 gifte hon sig med Torben Rostbøll, och båda två blev tillsammans föreståndare för Ryslinge Højskole 1962. Efter lärarexamen 1965 blev Grethe Rostbøll även lärare på högskolan (fram till och med år 1990), men hon bestämde sig för att inte sluta studera. Hon hade ett stort intresse för litteratur och konst och valde att läsa litteraturvetenskap vid Odense Universitet. Det skulle dock dröja ett tag innan hon avlade en examen, för under studierna kom hon nämligen att föda paret Rostbølls fyra barn: Martin (1964), Solveig (1966), Benedikte (1968) och Christian (1971). Dock blev hon mag.art. efter en avhandling om Karen Blixen 1978.
Rostbøll talar, utöver danska, även engelska, tyska och franska.
Karriär Grethe Rostbølls politiska engagemang var inte så stort som hennes kulturella dito. Hon var medlem av Ryslinges kommunalstyrelse 1966-1970 och kandidat för Folkebevægelsen mod EF till Europaparlamentet vid valet 1979, men mycket större än så blev inte det direkta politiska arbetet. Hon skulle dock bidraga till den kulturpolitiska debatten i Danmark med bland annat debattboken Familien og fremtiden, i vilken hon framhöll barnfamiljens svårigheter i det danska samhället, samt föräldrarnas ansvar vad gäller barnens uppfostran. Hon var teater- och litteraturskribent på Jyllands-Posten åren 1978-1990 och även kommentator och kolumnist på Berlingske Tidende åren 1987-1990 samt ordförande för Modersmål-Selskabet 1984-1990. Rostbøll har även varit aktiv inom skolväsendet och har suttit med i ett antal styrelser för olika gymnasieskolor och högskolor, däribland Midtfyns Gymnasium 1980-1986, Nordens Folkelige Akademi (som vice ordförande) 1985-1990 och Præstehøjskolen i Løgumkloster 1988-1990. Hon har dessutom suttit med i olika beslutsorgan med anknytning till skolväsendet, däribland i lagutskottet för högskolor 1985-1987 och i nämnden för kvalitet i de vidaregående utbildningarna 1989-1990. Under 1980-talet arbetade Rostbøll även för Danmarks Radio (DR), först i programutformningen av kanalens vuxenundervisning 1982-1987 och sedan i programutformningen för barnens dito.
Kulturminister och senare politiskt arbete Kulturminister Efter valet till folketinget 1990 utträdde Radikale Venstre ur den borgerliga koalitionsregeringen under Poul Schlüter. Därmed behövdes det utses en ny kulturminister efter Ole Vig Jensen, och Schlüters val föll på Grethe Rostbøll, trots att hon inte var medlem av folketinget. Som kulturminister blev Rostbøll kritiserad för att lägga mest vikt på "elitens kultur", till vilket hon kontrade med att elit och bredd hörde ihop och främjade talang och danskt kulturarv. På lagstiftningsområdet genomförde Rostbøll bland annat upprättandet av Det Kongelige Teaters styrelse, där åtta medlemmar utsågs av kulturministern. Hon genomförde också en ny arkivlagstiftning där ett utskott tillsattes för att värdera arkivens tillgänglighet. Hon markerade sig även som en stor motståndare till att landets bibliotek investerade i böcker som rörde hälsa, hobby och massage, som hon ansåg att folk själva kunde införskaffa.
Rostbøll genomförde ändringar i lagen om folkhögskolor, hushållsskolor och efterskolor. Det innebar att de kostnader som eleverna vid dessa skolor själva stod för sänktes genom att de tilldelades kommunalt studiestöd, som finansierades av statliga bidrag till kommunerna. Elever med svåra handikapp fick dessutom sin utbildning, sina hjälpmedel och extralektioner finansierade av sina respektive hemkommuner, genom inbetalning av kommunerna till staten. Innan denna lagändring genomfördes var kommunerna inte skyldiga att ge eleverna något studiestöd för studier på efterskolor, vilket gjorde att utbud och storlek på studieunderstöden varierade kraftigt mellan kommunerna och skapade skillnader i elevernas förutsättningar att påbörja och genomföra sina studier. Som ett led i ett politiskt avtal mellan den borgerliga regeringen och oppositionspartierna i arbetet med aktivering av arbetslösa genomförde hon även en lagändring i lagen om studiestöd för vuxenutbildningen, som bland annat innebar: 1) att arbetsgivare inom den privata sektorn erbjöds ersättning om de anställde lediga människor som fick a-kassaersättning som avlösare för fastanställda på studieuppehåll, och 2) att de nyintagna medarbetarna hade arbetat i verksamheten minst 30 timmar i veckan i minst 6 månader för att arbetsgivaren skulle berättigas till denna ersättning. Lagen innfattade också 3), att vuxna människor med kort utbildning berättigades studiestöd.
Men Rostbøll hade även uppdrag utanför ministeriets lokaler, och hon genomförde därmed en studieresa till Sovjetunionen 1991 där hon mötte den rysk-ortodoxe prästen Pavel Vishnevskij. Han gjorde ett så stort intryck på henne att hon tog upp det med Det ekumeniska centret i Århus. Detta ledde till ett instiftande av Paulus Samfundet, som verkar inom kyrkligt socialt och humanitärt arbete och bistår rysk-ortodoxa samfund i Moskva. Rostbøll blev dock inte lika imponerad på hemmaplan, då problemen och de interna stridigheterna inom Det Kongelige Teater förvärrades efter en lång period av missunnsamhet, vilket fick henne att ta beslutet att avskeda teaterchefen Boel Jørgensen. Det blev mycket omdiskuterat i medierna huruvida det var berättigat eller ej. Hon hade varit med om en liknande situation samma år, då hon avskedade Meïr Feigenberg som ordförande för Teaterrådet efter flera klagomål från rådets medlemmar. I samband med att Rostbøll utsåg Niels-Jørgen Kaiser till ny ordförande för nationalscenens styrelse samlade hon ett politiskt flertal i folketinget och ekonomiska medel till att en ny byggnad för teater och opera skulle byggas på B W-grunden vid Köpenhamns hamn. Det blev dock början på sju års problem om var teatern skulle inhysas, då den nya teaterchefen Michael Christiansen, tidigare departementschef i Danmarks försvarsministerium, gick emot planerna på en teaterbyggnad vid hamnen.
Rostbøll hade även vissa problem med sitt eget ministerium, där departementschefen Jørgen Harder Rasmussen hade präglat dess administration över Danmarks kulturella institutioner under många år. En rapport från Finansministeriet visade att Kulturministeriets administration uppvisade stora brister i handlingskraft och översikt. Rostbøll hade en ansträngd relation till sin departementschef. Ministeriet var präglat av hans långa ämbetsperiod och hans stabs bristande översikt och felaktiga information sägs många gånger ha varit orsaken till misstag från Rostbølls sida. Det sades att denna stab hade så pass bristande översikt att de inte ens visste vilka som var kulturordföranden i folketingets åtta partier. Kritiken mot Jørgen Harder Rasmussen ledde till att han lämnade sitt ämbete 1992.
Fortsatt politiskt arbete 1993-2002 Grethe Rostbøll avgick som kulturminister i samband med att den borgerliga regeringen avgick i början av 1993. Hon ställde därefter upp i valet till folketinget 1994, men lyckades inte bli invald. Hon lyckades dock bli suppleant 1996-1998 och var då medlem av utrikesutskottet. Sedan har Rostbøll varit medlem av Frederiksberg kommunstyrelse fram till och med 2010 (med 357 personliga röster vid kommunalvalet 2009) och var då ordförande för kultur- och biblioteksnämnden och medlem i bostads- och egendomsnämnden samt i hälso- och omsorgsnämnden. Hon var under 1990- och 2000-talen även medlem av den kommission som partikollegan, f.d. kyrkoministern Torben Rechendorff, tillsatte för utformning av en ny psalmbok till det danska kyrkoväsendet. Det gav upphov till en viss kritik då vissa journalister ansåg att Rostbøll och ytterligare två andra, var handplockade av Rechendorff just för att de var medlemmar av Det Konservative Folkeparti. Väl i kommissionen utmärkte sig Rostbøll som positiv till att införa H.C. Andersens dikt Jeg har en angst som aldrig før, eftersom hon ansåg att den tog upp ett existentiellt ämne, livsångesten, på öppet vis. Hon påstod att förslaget hade blivit väl mottaget då hon redogjorde för förslaget i olika kyrkoråd, men mottagandet var trots det inte odelat positivt från alla präster. Sedan 1994 har Rostbøll varit ordförande för Fulton-Stiftelsen, som arbetar med socialt handikappade ungdomar.
Under perioden 1998-2006 var hon 1:a vice ordförande i Danmarks Biblioteksforening. Hon var från början invald till föreningens representantskap men blev 1:a vice ordförande redan under sin andra period. Enligt Rostbøll var det Socialdemokraterne och andra från den politiska vänstern som var positiva till att se henne som föreningens vice ordförande. I en intervju konstaterade hon att föreningen har ett gott samarbete med fackliga organisationer som HK och Bibliotekarforbundet och att samarbete sker över partigränserna, då principen om fri och lika tillgång till information anses vara avgörande för folkupplysningen på båda sidor om det politiska spektret.