miniatyr|Mekaniska vävstolar. Illustration från 1835. Den industriella revolutionen, även kallad den första industriella revolutionen, var en historisk omvandling från samhällen dominerade av jordbruk och hantverksproduktion till industrisamhällen där varor i allt större utsträckning framställdes med maskiner i fabriker. Den tekniskt intensiva kärnperioden i England och Wales brukar avgränsas till omkring 1750–1850, även om industrialiseringen där hade rötter i äldre och mer arbetsintensiva produktionsformer.
Det tidiga fabriksgenombrottet skedde framför allt inom den brittiska textilindustrin, där de första fabrikerna under senare delen av 1700-talet växte fram kring den expanderande bomullsindustrin i Lancashire. Billigt och lättillgängligt kol blev en central energikälla för både ångmaskiner och masugnar och knöt därmed samman kolbrytning, ångkraft och järnframställning. Ångkraften kom också att användas i ånglok och ångfartyg, som transporterade råvaror till fabrikerna och färdiga varor till konsumenterna.
Under 1800-talet spreds industrialiseringen från Storbritannien till Kontinentaleuropa, USA och Japan. Omvandlingen sammanföll med framväxten av modern ekonomisk tillväxt, kännetecknad av varaktigt ökande inkomster per person samtidigt som befolkningen växte. Den medförde samtidigt genomgripande sociala och miljömässiga förändringar, bland annat urbanisering, farliga industrimiljöer och omfattande förbränning av kol.
Bakgrund Agrar omvandling
Den agrara omvandlingen i England var en långvarig process, men från början av 1700-talet steg både jordbrukets arbetsproduktivitet och avkastningen per arealenhet fortlöpande. Ännu omkring 1700 brukades en stor del av landets jord i öppna åkersystem, där brukarnas innehav var fördelade på många små tegar och växtföljden reglerades gemensamt. Genom inhägnader samlades tegarna i större, enskilt ägda eller arrenderade fält, och från 1750-talet blev parlamentslagar den vanligaste formen för sådana omfördelningar.
Inhägnaderna förklarar dock inte ensamma produktivitetsökningen, eftersom även öppna åkersystem kunde använda förbättrade plogar, intensifiera odlingen samt införa ärter, bönor och klöver. Ökade skördar sammanhängde särskilt med odlingssystem som höjde markens kväveförråd, exempelvis baljväxtodling, Norfolkväxelbruk samt alternerande åker- och vallbruk. Redan mellan början av 1600-talet och början av 1700-talet minskade jordbrukets andel av den engelska arbetskraften snabbt, vilket visar att den strukturella omvandlingen hade inletts före den industriella revolutionen.
Kommersiell expansion Under perioden före industrialiseringen ökade hushållens marknadsinriktade arbete, utbudet av saluförda varor och efterfrågan på köpta produkter. Utbyggnaden av avgiftsbelagda landsvägar, förbättrade broar och kanaler under 1700-talet och början av 1800-talet vidgade de brittiska marknaderna och skapade förutsättningar för produktivitetsökningar inom jordbruket och tillverkningsnäringarna.
De engelska landsortsbankerna gav 1750–1825 främst kortfristig kredit till företagens rörelsekapital och knöt genom Londonagenter regionala låntagare till huvudstadens penningmarknad. Även utlandsmarknaderna fick växande betydelse, eftersom industriexportens andel av den brittiska industriproduktionen steg nästan oavbrutet från 1723 till 1851.
Skråväsendet avskaffades helt. Yrkeslagstiftningen från merkantilismens tid avskaffades successivt. Den ekonomiska liberalismens laissez faire-system infördes enligt de principer som Adam Smith utvecklat i sitt klassiska verk Nationernas välstånd.
Resursförsörjning I förindustriella samhällen var både värme och en stor del av den mekaniska energin bundna till den årliga biomassaproduktionen, medan den växande användningen av stenkol gav tillgång till energilager som hade byggts upp under geologisk tid. Den tidiga utbyggnaden av Storbritanniens kolindustri gav landet mycket låga energipriser i internationell jämförelse och skapade incitament att utveckla teknik som utnyttjade stenkol. Under det tidiga 1800-talet kompletterade importen av bomull, trä, pottaska och andra markkrävande varor försörjningen, men den inhemska kolbrytningen minskade sammantaget beroendet av odlings- och skogsmark mer än importen gjorde.
Innovationsmiljö Den så kallade industriella upplysningen betonade nyttig kunskap och ett tätare utbyte mellan vetenskapsmän och tillverkare, vilket underlättade att kunskap omsattes i teknik. En stor del av förmågan att anpassa, förbättra och använda nya maskiner fanns hos yrkesskickliga mekaniker och hantverkare, vars utbildning främst skedde genom lärlingskap snarare än formell skolgång. Patentsystemet gav uppfinnare möjlighet att skydda, sälja och licensiera sina idéer, samtidigt som kravet på detaljerade beskrivningar bidrog till att teknisk kunskap dokumenterades och spreds.
Genombrottet i Storbritannien
Textilindustrin miniatyr|Spinning Jenny. Början av den industriella revolutionen förändrade framför allt textilindustrin i Storbritannien.Bra Böckers Lexikon, 1997, Uppslagsordet industrialism
1734 uppfanns den flygande skytteln. Den är inte en maskin, men den gjorde ändå att det gick dubbelt så fort att väva. Ett ofta anfört tidigt exempel på verklig industrialisering är James Hargreaves Spinning Jenny, 1764, en maskin som tillverkade garn av lösa tågor av kardad ull eller bomull genom att tvinna dem. Med hjälp av den kunde en arbetare producera upp till hundra trådar samtidigt. Under den första tiden drogs dessa maskiner för hand. Den första Spinning Jenny förstördes av handspinnare som fick reda på att den hade uppfunnits. De var rädda för att bli arbetslösa så de bröt sig in i Hargreaves verkstad och slog sönder maskinen.
Andra exempel på produktivitetsökande maskiner är Richard Arkwrights vattenspinnmaskin ("waterframe"), Samuel Cromptons spinnmaskin (”mule-jenny”) och Edmund Cartwrights mekaniska vävstol. De åstadkom först och främst inom bomullsindustrin en enorm ökning av produktionen, vars utveckling utövade ett starkt stimulerande inflytande på andra fält av näringslivet.
Textilindustrin i Storbritannien var i stor utsträckning beroende av import av bomull från slavplantager i Nordamerika och delar av Sydamerika.
Fabrikssystemet Under 1700-talet i Storbritannien var det vanligt med tillverkning av bland annat kläder och hantverksprodukter i hemmen på landsbygden. Man växlade mellan tillverkning i hemmen under vinterhalvåret och jordbruksarbete under sommarhalvåret. Detta kallas för protoindustrialisering. Hemindustrin utvecklades först till små verkstäder med ett fåtal arbetare, så kallade manufakturer. Senare organiserade man hantverksfabriker, där man tog vara på fördelarna med arbetsdelning (specialisering) och stordrift, men fortfarande bedrev tillverkningen hantverksmässigt och med enkla redskap. Hantverksfabrikerna förlades till landsbygden för att det där fanns god tillgång på arbetskraft, energi och råvaror.
Under industrialiseringen skedde – först i England och senare i andra länder – övergången från hantverk och förlagssystem med hemindustri till fabrikssystem och storindustri, varmed inträdde massproduktion för massanvändning över allt större områden.
Innan ångmaskinen infördes, var fabrikerna ännu små och lokaliserade invid vattenfall. När mekanisk drivkraft, till exempel ångmaskiner som drev mekaniska vävstolar, alltmer tog över det hantverksmässiga arbetet som tidigare gjorts med enkla redskap, växte verkstäderna till fabriker. Tillverkningen blev ”fabriksmässig” med flera hundra arbetare som skötte maskinerna under en fabriksledning och varor kunde nu produceras i stora mängder som sedan såldes till allmänheten.Store norske leksikon/ den industrielle revolusjon Sedan ångkraften kommit till användning, flyttades de i allmänhet in till städerna, och den tekniska såväl som den ekonomiska koncentrationen verkade snabbt. Arbetsfördelningen och industrins effektiva organisation och lokalisering utvecklades ännu mycket mer än tidigare.
Ångkraften miniatyr|Watts ångmaskin. Den första praktiskt fungerande ångmaskinen, som var tillräckligt robust för att pumpa vatten ur gruvor, konstruerades av engelsmannen Thomas Newcomen 1712 utifrån Denis Papins principer. Newcomens ångmaskin hade låg verkningsgrad vilket gjorde att den var klumpig och hade hög kolförbrukning.
Skotten James Watt uppfann 1765 en nästan helt ny ångmaskin, där kondensationen av ångan ägde rum utanför cylindern i en kondensor. Denna uppfinning, och följande uppfinningar, gav en mycket högre verkningsgrad vilket ledde till mer kompakta konstruktioner. Därmed fick ångmaskinen många fler tillämpningar och det behövdes inte längre lika mycket vatten-, vind- eller muskelkraft som tidigare. Ångmaskinerna drevs av träkol vilket gjorde träkol till en efterfrågad vara.
Kol- och järnindustrin Den äldre järnframställningen var beroende av träkol, men efter Abraham Darbys framgångsrika användning av koks i en masugn 1709 började koks framställd av stenkol gradvis tränga undan träkolet och blev en förutsättning för billigare järnproduktion.
På 1730-talet kom omkring 20 000 av de cirka 25 000 ton järn som England importerade från Sverige, men den växande brittiska produktionen av stenkolsbaserat järn förändrade därefter konkurrensförhållandena.
För järnhanteringen inträdde en ny era när man lärde sig att använda stenkol istället för träkol för smältningen, ångmaskiner började användas till masugnsdriften och puddelprocessen började tillämpades. Detta stimulerade i sin tur gruvhanteringen till ökad produktion. Kedjeverkan fortsatte på det sättet från det ena området till det andra.
Transportrevolutionen En annan viktig uppfinning, som kom att förbättra transportmöjligheterna, och på så vis också spelade en nyckelroll i den industriella revolutionen, var John Loudon McAdams uppfinning makadam, som innebar att landtransporter blev tillförlitliga oavsett väderlek året runt.
Även den nya uppfinningen ångloket kom att spela en viktig roll i den industriella revolutionen och 1830 började järnvägar att byggas. Det ansågs av många som rent ut sagt farligt att färdas i 18 km/h.Levande historia 8, Industriella revolutionen Med järnvägen och ångloken ökade också efterfrågan på kol. Sedermera kom ångbåtarna.
Spridning Under det långa 1800-talet spreds den industriella revolutionen från Storbritannien till Kontinentaleuropa, USA och Japan. Spridningen innebar inte en enkel kopiering av det brittiska fabrikssystemet, eftersom den industriella tillväxten också var beroende av institutionella, sociala och politiska förutsättningar.
Kontinentaleuropa Belgien blev det tidigaste centrumet för industriell produktion på det europeiska fastlandet, med produktion av bland annat kol, järn, textilier och glas. På kontinenten i övrigt skedde omvandlingen gradvis genom tekniska framsteg, anpassning av brittisk teknik, marknadsintegration, ökad handel och institutionell modernisering. Järnvägstekniken togs snabbt upp i stora delar av Europa, även om skillnader i statlig politik och finansiering fördröjde utbyggnaden i vissa länder.
Nordamerika I USA fick fabriksindustrialiseringen tidigt fäste inom New Englands bomullsindustri, där mekaniserad spinning infördes under 1790-talet med hjälp av tekniskt kunnande från den brittiske invandraren Samuel Slater. Industrialiseringen tog först fart i östra USA och nådde därefter Mellanvästern, så att de båda regionerna på 1870-talet bildade ett sammanhängande amerikanskt tillverkningsbälte. År 1870 var jordbruket fortfarande Nordamerikas största arbetsgivare, men den snabba industritillväxten höll på att omvandla både USA och Kanada till mer urbaniserade industrisamhällen.
Sverige miniatyr|Kopparverksarbetare i Åtvidaberg, 1899–1900.
Under första hälften av 1800-talet fanns en protoindustriell svensk textilproduktion som utvecklades från tillverkning i agrarsamhället mot fabriksdrift. Den egentliga industrialiseringsvågen kom dock först igång efter 1850.