Sverigedemokraternas historia 1988 – Sverigedemokraterna (SD) bildades 1991 – SD erhöll 2 mandat i kommunalvalen 1994 – SD erhöll 5 mandat i kommunalvalen och Jimmie Åkesson tar första kontakterna, för att bli medlem i partietSDU-Syds medlemsblad 1997. 1995 – Mikael Jansson ny partiledare 1996 – Uniformsliknande klädsel förbjöds på möten 1998 – SD erhöll 8 mandat i kommunalvalen 2001 – SD erhöll 2 av 251 mandat i kyrkomötet 2004 – SD fick 1,1 % i Europaparlamentsvalet 2005 – Jimmie Åkesson valdes till partiledare 2006 – SD fick 2,93 % i riksdagen och fick därmed statligt partistöd 2007 – SD debatterade offentligt för första gången mot riksdagspartier 2009 – SD fick 3,27 % i EU-parlamentsvalet och 2,84 % i kyrkovalet 2010 – SD kom för första gången in i riksdagen med 5,7 % 2011 – Nationalism kompletterades med socialkonservatism som politisk teori 2012 – Nolltolerans mot extremism och rasism infördes 2014 – SD kom för första gången in i Europaparlamentet med 9,7% 2014 – I riksdagsvalet fick SD 12,9 % och blev tredje största parti 2015 – Moderpartiet bröt med sitt ungdomsförbund och bildade ett nytt 2017 – SD fick 24 av 249 mandat i kyrkovalet och blev femte största parti 2018 – SD fick 17,53% i Riksdagsvalet och förblev tredje största parti 2022 – SD fick 20,54% i Riksdagsvalet och blev Sveriges näst största parti 2026 – SD fick 17,48 % i Rksdagsvalet och blev åter det tredje största partiet

Sverigedemokraternas historia började när Sverigedemokraterna (förkortat SD) grundades den 6 februari 1988. Sverigedemokraterna är sedan 2010 ett av de åtta partier som är representerade i Sveriges riksdag.

15 juli 2022 publicerades första delen av Sverigedemokraternas vitbok om dess historia.

Partiets etableringsperiod (1988–1998)

Grundandet (1988) Sverigedemokraterna bildades 6 februari 1988 på ett extrainsatt årsmöte för Sverigepartiet i Stockholm. Närvarande på det grundande mötet var bland andra Leif Zeilon, Sven Davidson och Johan Rinderheim. I Sverigedemokraternas vitbok har partiet beskrivits som en ombildning av Bevara Sverige Svenskt till politiskt parti. Bland de personer som var aktiva vid Sverigedemokraternas grundande hade minst 18 personer av 30 en bakgrund inom BSS. Sverigedemokraterna fortsatte att använda parollen "Bevara Sverige Svenskt" fram till slutet av 1990-talet.Widfeldt, Anders (2015) Extreme Right Parties in Scandinavia. New York: Routledge, s. 181.

En av grundarna till lokalavdelningen SD Malmö var SS-veteranen Gustaf Ekström. Personer som var aktiva vid grundandet hade även en bakgrund inom populistiska partier som FramstegspartietJens Rydgren, Från Le Pen till Pim Fortuyn. Sidnummer 215. Liber, 2004. och Sverigepartiet. I partiorganet Sverige-Kuriren marknadsfördes böcker av anti-semitiska författare som Jüri Lina, Ivor Benson och Douglas Reed, samt fascistiska politiker som John Tyndall. Expo publicerade 2014 en vitbok om partiet som svar på Jimmie Åkessons uttalande att låta partiet ta fram en vitbok över sin historia. Expo menade att en sådan genomgång borde lyfta fram partiets rötter i rasism, hat och våld, och de sammanställde 49 dokumenterade händelser från 1988 och framåt. Partiet publicerade senare själva sin egen vitbok (2022–2025), författad av idéhistorikern Tony Gustafsson, där man erkänner vissa historiska kopplingar men betonar sin utveckling och förändring över tid. miniatyr|Äldre SD-klistermärke om migration. I handlingsprogrammet som antogs den 17 juli 1988 "Ansvar för Sverige" skriver partiet att "SD vill motverka det mångkulturella och mångetniska samhälle som vi håller på att få med den nuvarande invandrings- och sk flyktingpolitiken. Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång. De senaste årtiondenas ansvarslösa invandringspolitik gör emellertid att svenskarna riskerar att förlora kontrollen över sitt eget land. Människor bör leva där de har en chans att skapa sig en nationell identitet". I partiprogrammet antaget 10 juni 1989 skrev partiet "Vi tror att en nationellt inriktad politik är lösningen på många av de problem som Sverige har idag." I första partiprogrammet från 1989 profilerade sig partiet även som ett närmast radikalt miljöparti med ekologiskt medvetande, låga gränsvärden för miljöfarliga utsläpp och straffavgifter för all miljöskadlig verksamhet i programmet.

1988–1991 Partiets grundare och tidiga förgrundsgestalter utgjordes av personer som dessförinnan varit verksamma i nationalistiska och rasistiska partier och organisationer såsom Framstegspartiet, Sverigepartiet, vit makt-rörelsen och Bevara Sverige Svenskt (BSS). Leif Ericsson (tidigare Zeilon), talesperson för partiet 1988–1989, hade sin bakgrund i BSS och Sverigepartiet. Hans efterträdare Anders Klarström, talesperson för partiet 1989–1992 och partiledare 1992–1995, hade tidigare varit aktiv i nazistiska Nordiska Rikspartiet. Delaktig i grundandet av partiets Malmö-avdelning var Schutzstaffeln-veteranen Gustaf Ekström.Forum för levande historia: En antidemokratisk rörelses framväxt ”1988 bildades istället Sverigedemokraterna av dem som hade sin bakgrund i Bevara Sverige Svenskt.”Expo: Researchpaket Sverigedemokraterna I partiets första partistyrelse ingick även BSS:s förste ordförande Sven Davidson samt andra från en rad fascistiska och nazistiska organisationer. Johan Rinderheim var en av grundarna och skrev SD:s första partiprogram.

En lokalavdelning bildades kort därefter i Malmö och dess första årsmöte hölls den 21 februari 1988. Ordförande var Ulf Ranshede (1965–2020), som senare dömdes för misshandel av en 14-årig invandrarpojke. Till styrelseledamot valdes den 80-årige Waffen-SS-veteranen Gustaf Ekström, medan nazistveteranen Gösta Bergqvist var mötessekreterare. Fritz Håkansson, avhoppare från nazistpartiet Nordiska Rikspartiet, blev styrelsesuppleant.Bosse Schön, Nazisterna som skapade Sverigedemokraterna, Tidningen ETC 2014-02-04.

Partiets inledande fas kännetecknades av högerextremism och aktivism. I den första del av Sverigedemokraternas vitbok, som partiet själv presenterade 2022, har de politiska bakgrunderna hos de 30 personer som var med och grundade partiet sammanställts. I denna grundargeneration har den politiska bakgrunden hos 22 kunnat identifieras. Av dessa 22 kan 18 kopplas till BSS och 9 hade sin bakgrund antingen i nationalsocialistiska partier eller i den nazistiska skinhead-miljön. Av denna grundargeneration var det dock endast Anders Klarström som kom att behålla en ledande ställning in på 1990-talet.

Partiet kandiderade i riksdagsvalet 1988 och erhöll 1 118 röster. Samma år inleddes närradiosändningar. Partiet var också aktivt på nej-sidan inför den lokala folkomröstningen om invandring till Sjöbo kommun. Under 1990 byggdes nya lokalavdelningar upp och i Kimstad deltog Sverigedemokraterna i protesterna mot en ny flyktingförläggning.

1991–1994 Valåret 1991 ställde ungefär en fjärdedel av partiets 43 lokalavdelningar upp i de allmänna valen, och partiet erhöll mandat i två fullmäktigeförsamlingar, Dals-Eds kommuns och Höörs kommuns. I detta val hade en del kandidater i Stockholms kommun, Mölndals kommun, Malmö kommun, Sigtuna kommun och Hedemora kommun tidigare figurerat i nationalsocialistiska sammanhang. Valkampanjen inleddes med ett demonstrationståg på Engelbrektsdagen den 27 april. Marschen samlade då 150 deltagare, till stora delar skinnhuvuden och uniformerade aktivister från VAM, som brukade dyka upp på Sverigedemokraternas möten och som man i mitten av 1990-talet tog avstånd från. I september höll partiet ett möte i Medborgarhuset i Stockholm. Bland talarna fanns Waffen-SS-veteranen Franz Schönhuber, då ledare för det tyska partiet Republikanerna. Även antisemiten och rasisten Anthony Hancock var närvarande på mötet. Den sverigedemokratiske politikern Joakim Larsson i Uppsala har kommenterat kontakterna med Franz Schönhuber.

När vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman förstamajtalade i Kungsträdgården 1993 fanns Robert Vesterlund, ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, och två andra skinnskallar, i publiken beväpnade med en skarpladdad handgranat. Trion greps och Niklas Irberger, som suttit i Sverigedemokraternas styrelse, dömdes till ett års fängelse.

1994–1998 Valåret 1994 satsade partiet stort inför valet. Resultatet blev 13 954 röster i riksdagsvalet och sammanlagt fem kommunfullmäktigemandat fördelade på två i Höör, två i Dals-Ed och ett i Ekerö kommun. Även i denna valrörelse hade en del av partiets kandidater tidigare figurerat i nationalsocialistiska sammanhang. En av partiets grundare, Leif Ericsson, lämnade partiet 1994 för att senare bilda Hembygdspartiet.Falköpings Tidning, 21 oktober 1995, sidan 9. Valet resulterade i stora skulder och många aktiva medlemmar lämnade politiken. Lokalavdelningen i Ekerö och ytterligare enskilda medlemmar hoppade av partiet för att i stället ansluta sig till Leif Ericssons Hembygdsparti.

I december 1994 tog Jimmie Åkesson de första kontakterna med Sverigedemokraterna och Åkesson skriver själv i SDU Syds syd medlemsblad 1997 om händelserna att "Första kontakten med SD hade vi i december samma år, och under ett möte på nyårsafton beslöt vi oss för att börja arbeta partipolitiskt, och att en lokal SDU-avdelning så småningom skulle bildas.SDU-Syds medlemsblad 1997 miniatyr|Mikael Jansson, som blev partiledare 1995. Mikael Jansson från Örebro tog över partiledarskapet den 4 mars 1995, och började städa upp i partiet. Samma år lämnade Robert Vesterlund, tidigare ordförande för partiets ungdomsförbund SDU. Han blev istället ledande inom det högerextrema nätverket Info-14.

Vid ett sommarläger för Nationalsocialistisk front 1996 brändes förintelselitteratur, bland annat författad av överlevaren Ferenc Göndör. Där höll den före detta vice ordföranden i SD och ledamot för Sverigedemokraterna i Höörs kommunfullmäktige, Tina Hallgren-Bengtsson, som vid tillfället var medlem i SverigedemokraternaInte ens på nätet kan SD:s (läs: Sverigedemokraternas) historia raderas, Göteborgs-Posten. Publicerat den 25 augusti 2017., tal iklädd naziuniform framför en stor hakkorsflagga. Partiet beslutade senare under året att förbjuda bombarjackor och uniformsliknande klädsel vid sina möten. Senare under 1996 lämnade Tina Hallgren-Bengtsson partiet för att aktivera sig i Nationalsocialistisk front.

Henrik Enmark, partistyrelseledamot i Sverigedemokraterna, och Lars Emanuelsson, partiorganisatör, använde 1997 hot och våld mot kommunfullmäktigeledamoten för SD i Ekerö, Freddy Fjällklint, och förmådde honom att skriva under ett skuldebrev och överföra pengar från sitt personkonto till Sverigedemokraternas riksorganisations postgirokonto. Motivet var att han hade hoppat av till Hembygdspartiet. Pengarna tillhörde lokalavdelningen, inte Fjällklint personligen. Emanuelsson och Enmark dömdes till fängelse för bland annat utpressning.

Inför riksdagsvalet 1998 fick Sverigedemokraterna ett betydande ekonomiskt stöd av franska Nationella fronten,Bolin, Niklas (2013). Målsättning riksdagen. Ett aktörsperspektiv på nya partiers inträde i det nationella parlamentet. Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. för tryckning av politiskt material som bland annat valfoldrar. Utländska donationer har även senare finansierat Sverigedemokraternas politiska verksamhet. I valet 1998 hade partiet vuxit och antalet röster i riksdagsvalet ökade. I kommunvalen vann partiet sammanlagt åtta mandat. Partiets ungdomsförbund Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) blev samma år ett självständigt och fristående förbund.

1999–2004