Maria II (), född 30 april 1662 på St. James's Palace i London, död 28 december 1694 på Kensington Palace, var regerande drottning av England, Skottland och Irland från 1689 till 1694.Waller, Maureen (2006). Sovereign Ladies: The Six Reigning Queens of England. London: John Murray. . Hon var dotter till Jakob II och Anna Hyde.

Maria, som var protestant, tillträdde som drottning efter den ärorika revolutionen, som ledde till att hennes far, katoliken Jakob II, avsattes. Maria regerade tillsammans med sin make och kusin Vilhelm III, som blev ensam regent efter hennes död. Under större delen av sin regeringstid förhöll hon sig passiv i politiken och lät i praktiken maken regera ensam, men hon härskade över riket när hennes make var utomlands.

Biografi miniatyr|vänster|Peter Lely - Portret van Mary II Stuart (1662–1695) als Diana - RCIN 404918 - Royal Collection Tidigt liv Maria, som föddes i London, var äldsta dotterhttp://www.thepeerage.com/p10136.htm#i101351 till hertigen av York, den framtida kung Jakob II av England, och hans första fru Anna Hyde. Marias farbror var kung Karl II och hennes morfar, Edward Hyde, 1:e earl av Clarendon, under en lång period Karls främste rådgivare. Hennes föräldrar fick åtta barn, men bara Maria och hennes lillasyster Anna överlevde tills de blev vuxna.

Hertigen av York konverterade till katolicismen 1668 eller 1669, men Maria och Anna fick en protestantisk uppfostran, i enlighet med kung Karl II:s beslut. Marias mor dog 1671. Hennes far gifte om sig 1673 med katoliken Maria av Modena, även känd som Mary Beatrice d'Este. Maria fick en god relation till sin styvmor, som var bara var fyra år äldre än hon själv, och i ett brev uttryckte hon sympati för bedragna hustrur vid en tidpunkt när hennes styvmor var förkrossad över faderns otrohet med Arabella Churchill.

Maria ska inte ha haft en nära relation till sin mor, men beskrivs som sin fars favorit, även om han i själva verket träffade henne relativt sällan. Hon uppfostrades av sina guvernanter Lady Frances Villiers och Henrietta Hyde och sin sköterska Frances Langford.

Maria fick ingen avancerad undervisning som barn. Hennes far var Englands tronföljare efter sin bror, något som tekniskt sett gjorde att Maria ingick i tronföljden, men i praktiken tog det lång tid innan hon förväntades få någon egentlig politisk betydelse. Under hennes barndom gick hennes bröder före henne i tronföljden, och det var inte förrän vid hennes sista helbrors död 1671, när hon var nio, som hon blev nummer två i tronföljden efter sin far. Även efter det var hennes ställning osäker, eftersom hennes far gifte om sig två år senare och förväntades få en son med sin andra hustru. Det tog därför lång tid innan hon förmodades bli tronföljare, och därför ansågs det heller inte nödvändigt att ge henne någon mer avancerad undervisning än vad som gavs de flesta döttrar ur överklassen vid denna tid. I likhet med andra kvinnor ur överklassen lärde hon sig att tala franska, teckna, dansa och spela musik, men hennes övriga utbildning var ytlig och hon hade länge svårigheter att stava korrekt.

Maria uppfostrades i Saint James's Palace på avstånd från sin farbrors hov, som uppfattades som sedeslöst, men hon gjorde ett gott intryck de få gånger hon visade sig offentligt, och deltog julen 1674 i maskspelet Calisto, or the Chaste Nymph av John Crowne vid hovet. Det nämns att hon var en intelligent elev som snabbt lärde sig det hon fick undervisning i, och hon beskrevs som en graciös skönhet som var ovanligt lång för att vara kvinna. Från nio års ålder fram till sitt giftermål brevväxlade hon med hovfröken Frances Apsley, som hon en tid ska ha hyst ett svärmeri för.

Furstinna av Oranien Vid femton års ålder trolovades Maria med sin kusin, den protestantiske ståthållaren och prinsen av Oranien Vilhelm III. Vilhelm var son till hennes faster Maria, prinsessa av Oranien och Vilhelm II av Oranien, och nummer fyra i tronföljden efter Marias far, hon själv och hennes yngre syster.

Marias farbror kung Karl II hade initialt föredragit ett giftermål mellan Maria och arvingen till Frankrikes tron, Dauphin Louis, för att stärka alliansen med Frankrike och underlätta en potentiell framtida personalunion mellan Frankrike och England i det fall Maria skulle ärva den engelska tronen. Ett sådant förslag hade lagts fram av det franska sändebudet i London och gillades av både hennes farbror kungen och av hennes egen far, som såg en fördel i att Maria genom att sådant giftermål skulle tvingas konvertera till katolicismen. Detta förslag mötte dock stort motstånd från det engelska parlamentet, och när den förändrade politiska situationen gjorde att en allians mellan Frankrike och England inte längre var önskvärd, tvingades Karl II ge upp idén.

Ett äktenskap mellan Maria och Vilhelm hade på samma sätt länge ansetts passande, eftersom de båda hade arvsrätt till tronen. När Vilhelm besökte London i oktober 1677 begärde han att få träffa sin kusin Maria och bad sedan hennes farbror Karl II om hennes hand. Karl II övertalade sedan sin bror och tronföljare Jakob, med tanken att ett protestantiskt äktenskap mellan den potentiella tronarvingen Maria skulle lugna de engelska protestanterna, som redan hyste misstänksamhet mot både Karl II och Jakob för deras katolska sympatier. Efter påtryckningar från parlamentet gick hertigen av York med på giftermålet. Maria fick inget gott intryck av sin blivande make vid deras möte, då han var kutryggig, hade tung andhämtning, ett allvarligt sätt och dystra mörka kläder, och hon ska ha gråtit då hennes far meddelade henne att hon skulle gifta sig med Vilhelm. Ludvig XIV protesterade mot äktenskapet, men detta protestantiska kungliga bröllopet åtnjöt stor popularitet i England, och firades med en stor offentlig bankett och ceremoniella besök av parlamentets medlemmar och stadens ämbetsmän.

Kusinerna Maria och Vilhelm gifte sig i kapellet i Saint James's Palace i London den 4 november 1677. Bröllopet var en diskret och privat ceremoni i familjekretsen, vilket var seden under denna tid. Dagen efter mottog Maria en gåva i form av juveler till ett värde av 40 000 £. Paret kvarstannade i England för att närvara vid drottningens födelsedagsbal 15 november. Det noterades där att Vilhelm betedde sig kyligt mot Maria och lämnade henne efter endast en enda dans, något som väckte ogillande och gav honom rykte av att behandla henne illa.

Maria reste till Nederländerna, där hon bosatte sig med sin make i huset Oraniens officiella residens i Honselersdijk. Hon gjorde ett gott intryck vid sitt officiella intåg i Haag och blev populär i Nederländerna. Hon anpassade sig väl och beskrevs som värdig, men också som lätt att behaga och ivrig att behaga andra. Hon lärde sig tala holländska och fick ett brett umgänge av både engelsmän och holländare, och fick många vänner genom sin förmåga att konversera. Furstehovet Oranien var mycket stillsamt, och Maria sysselsatte sig med kortspel, läsning, sömnad och stillsamma besök av vänner. Hon och hennes hovdamer kunde ses färdas i slup längs kanalerna medan de lyssnade på sin kaplans högläsning och ägnade sig åt sömnad, något som gav henne rykte i Nederländerna som en god husmor.

Maria fick missfall under sin första graviditet under ett besök hos sin make på hans postering i Breda 1678, något som möjligen gjorde henne steril; ytterligare två sjukdomsfall inträffade 1679 och 1680 som möjligen var graviditeter, men hon fick aldrig några barn. Hon blev populär bland det nederländska folket, men hennes man försummade henne eller behandlade henne rentav illa. Initialt förbättrades äktenskapet, då Vilhelm ansträngde sig för att få henne att trivas, men det kom snart att bli stormigt. Vilhelm var ofta frånvarande i militära angelägenheter, och diskuterade inte politik eller allvarliga frågor med henne, utan uppmuntrade henne att vara frivol och ägna sig åt betydelselösa lättsinniga tidsfördriv. Vilhelm hade länge ett förhållande med Elizabeth Villiers, en av Marias hovdamer.

Tronarvinge Sedan Karl II dött utan inomäktenskapliga barn 1685 blev hertigen av York kung som Jakob II i England och Irland, och som Jakob VII i Skottland. Maria blev i egenskap av hans äldsta levande barn Englands, Skottlands och Irlands tronarvinge, men hennes far gjorde ingenting för att uppmärksamma hennes ställning på något sätt, utan lät detta faktum passera i tysthet.

Relationen mellan Maria och hennes far började under dessa år försämras. Hennes far misstänkte hennes make och i förlängningen henne själv för att konspirera mot honom, något som skapade antagonism hos Maria i sin tur. James Scott, 1:e hertig av Monmouth, bodde hos Maria, något som gjorde att fadern misstänkte henne för att konspirera mot honom tillsammans med Monmouth. Fadern placerade ut spioner i hennes hushåll och försökte splittra paret genom att avslöja Vilhelms otrohet med Elizabeth Villiers. Maria ertappade därefter Vilhelm med äktenskapsbrott, och ska ha lovat att göra honom till medregent om hon skulle bestiga tronen. Efter detta förbättrades relationen mellan Vilhelm och Maria.Donald Haks, Maria Stuart II, in: Digitaal Vrouwenlexicon van Nederland. URL: https://resources.huygens.knaw.nl/vrouwenlexicon/lemmata/data/MariaStuartII [27/04/2016] När Jakob II skapade en allians med Ludvig XIV vilket ledde till att franska styrkor ockuperade furstendömet Oranien och tvingade Maria att fly, skapade dessa ytterligare spänningar.

Fadern uppmuntrade henne att konvertera till katolicismen, och hon svarade honom att hon skulle tänka på saken, men försäkrade inofficiellt sin omgivning att hon inte hade en tanke på en konvertering. Maria började vid denna tid för första gången intressera sig för politik. Främst gällde detta religion, då hon på grund av faderns religionspolitik oroade sig för den anglikanska kyrkan i England, eftersom hon var övertygad protestant.

Maria blev vid denna tidpunkt tillfrågad av skotten Gilbert Burnet hur hon ämnade göra med sin makes ställning i det fall hon ärvde tronen. Hon tillkallade då Vilhelm och förklarade att hon inte visste att den engelska lagen kunde förbryta sig mot Guds lag, som sade att en make skulle älska sin hustru och en hustru skulle underkasta sig sin make, och att detta inte skulle förändras om hon blev drottning.

Den ärorika revolutionen

Hennes far hade en kontroversiell religionspolitik och hans försök att införa religionsfrihet för icke-anglikaner togs inte väl emot. Flera protestantiska politiker och adelsmän började förhandla med Marias man redan 1687. Efter att Jakob tog det katastrofala steget att tvinga anglikanska kyrkomän att läsa indulgensförklaringen, det vill säga den proklamation som erbjöd religionsfrihet åt oliktänkande – från sina kyrkor i maj 1688 blev han ännu mer impopulär. Allmänhetens oro ökades när Jakobs fru, drottning Maria av Modena, födde en son – James Francis Edward – i juni 1688, eftersom sonen, till skillnad från Maria och Anna, skulle uppfostras som katolik. Vissa hävdade att pojken var ett "understucket barn" som i hemlighet hade förts in som ersättning för drottningens dödfödda barn. Maria syster Anna, som fungerade som vittne vid födelsen, stödde även hon dessa rykten i sina rapporter om situationen per brev till Maria, som blev övertygad om att hennes far iscensatte ett bedrägeri för att installera en katolsk succession. Trots att det inte fanns några bevis för anklagelsen ifrågasatte Maria offentligt om pojken var legitim, vilket ledde till en brytning med hennes far.