Pudel är en hundras från Frankrike. Den finns i fyra storlekar: toypudel, dvärgpudel, mellanpudel och storpudel, som alla räknas till rasgruppen sällskapshundar. I en undersökning 2012/2013 utnämndes pudeln till världens tredje populäraste hundras. I USA toppade pudeln listan över de populäraste hundraserna från 1960 till 1982.
Pudeln var ursprungligen en vattenapporterande jakthund. Den har även använts som tryffelhund och cirkushund men används numera främst som familjehund. Rasen har en lång historia som är gemensam med vattenhundarna; tyskans pudelhund ("plaskhund") är ursprungligen en översättning av latinets canis aquaticus. Det finns olika teorier om denna hundtyps uppkomst men man tror att den mest troligt uppkommit någonstans i Medelhavsregionen någon gång under medeltiden. Pudeln och vattenhundarna är rikligt avbildade sedan 1400-talet. I skrift kan de spåras till 1200-talet, men är första gången beskrivna på 1500-talet.
Pudeln är känd för sin intelligens och sitt glada lynne. Den är lättlärd och framgångsrik i flera hundsporter såsom agility, lydnadsprov och bruksprovsgrenarna sök och spår.
Hundrasen känns lättast igen på sin ulliga päls, som förekommer i olika färger och som traditionellt har varit lejonklippt, men som finns i ett flertal frisyrer. Pudlar som inte deltar på hundutställning är i allmänhet klippta i lättskötta vardagsfrisyrer. Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång, en hund helt utan framavlade extrema drag. De små varianterna har samma standard som de stora och får inte ha drag av dvärgväxt. Pudeln räknas som en jämförelsevis frisk ras.
Pudeln har ibland förknippats med häxkonst och magi. Mest känd är pudeln i Goethes Faust som förvandlas till Mefistofeles. Det är härifrån uttrycket pudelns kärna kommer. Pudeln förekommer även i påfallande många andra talesätt. Till de mest kända hör luspudel, klok som en pudel och göra en hel pudel.
Historia Rashistoria och ursprungsland Redan under början av 1800-talet hade britterna börjat tala om the French poodle, äldsta skriftliga belägget är från 1818. En teori är att uttrycket uppkom då återvändande soldater tog med sig franska pudlar hem i samband med Napoleonkrigen. De tidigaste pudlarna som fördes in i en stambok var sex pudlar som listades i brittiska The Kennel Clubs första stambok 1874, året efter att kennelklubben bildades som världens första. Den första rasklubben för organiserad avel med pudlar bildades redan år 1876 i England, bara två år efter att kennelklubben bildats. Därefter följde Tyskland 1893. Storbritannien och Tyskland är därmed de faktiska ursprungsländerna för den moderna rasen pudel. Under några år i början av 1900-talet splittrades den brittiska pudelklubben i två, en för snörpudel och en för ullpudel. Först 1910 enades de igen och skrev en gemensam rasstandard. I Tyskland har det inte funnits någon samlande nationell rasklubb; pudelaveln har varit delad på tre klubbar oavsett storlek ända fram till 1982, då det bildades en fjärde. Alla fyra är anslutna till den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH). 1922 startades två pudelklubbar i Frankrike, en i Paris och en i Strasbourg, dessa klubbar bildade 1936 en nationell rasklubb. Samma år tillkom den franska rasstandarden. Brittiska The Kennel Club har aldrig varit med i den internationella hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI) och under nazitiden var den dåvarande tyska kennelklubben inte heller medlem i FCI vilket kan ha bidragit till att Frankrike 1936 erkändes som pudelns hemland. Detta innebär att det sedan dess är den franska pudelklubben (tidigare Club du Caniche de France, numer Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau) som har ansvaret för den rasstandard som gäller för alla kennelklubbar som är anslutna till FCI.
Pudeln i historiska källor miniatyr|Albrecht Dürer: Riddaren och knekten (1496–1497). Pudeln skuttar intill hästen. miniatyr|left|Benozzo Gozzoli: Sankt Augustinus avresa till Rom (1464–1465), al fresco-målning i Sant Agostinos kyrka i San Gimignano i Toscana. Den pudelliknande hunden syns mellan frambenen på den bruna hästen. miniatyr|left|Francesco Botticini: De tre ärkeänglarna och Tobias (1470), olja på panel. (Tobits hund följer sonen Tobias på dennes strövtåg.) miniatyr|Gravmonument av Tilman Riemenschneider från 1499 i katedralen i Bamberg, Bayern. En pudel ligger nedanför kejsar Henrik II:s dödsbädd.
Pudelns historiska ursprungsland är omtvistat. Inte bara Tyskland och Frankrike, utan även Ryssland och Iberiska halvön har förts fram som stamort. Den ryska hypotesen är dock tveksamt underbyggd, se nedan under Spridning och popularitet. Mest troligt är att rastypen uppkommit i medelhavsländerna någon gång under medeltiden och därifrån spritts över Europa. För att få en uppfattning om rastypens historia har kynologer använt sig av hundavbildningar i konstverk samt skriftliga källor.
Tidiga avbildningar Historiska konstverk vittnar om att pudelliknande hundar redan under senmedeltiden var kända och spridda över stora delar av Europa.
Från 1400- och 1500-talen finns pudelliknande hundar som återkommande motiv i konsten i både Väst- och Sydeuropa. Det är på lejonklippningen eller den ulliga pälsen de har identifierats. Bland andra hundar kan man urskilja en som är slående lik en pudel på en av målningarna i sviten om Griselda, den trogna från Boccaccios Decamerone (jämför med talesättet pudeltrogen nedan). Den målades på 1490-talet av en okänd mästare verksam i den toskanska staden Siena. Tidigare har den målningen tillskrivits Pinturicchio från Perugia i Umbrien. Ännu mer slående lik en pudel är hunden på florentinaren Benozzo Gozzolis Sankt Augustinus avresa till Rom från 1464–1465. Pudelhundar förekommer på flera träsnitt och etsningar av tysken Albrecht Dürer, till exempel på Riddaren och knekten (1496–1497). 1470 målade florentinaren Francesco Botticini De tre ärkeänglarna med Tobias med motiv från den apokryfiska berättelsen om Tobit som hade en trogen hund, här avbildad som pudelliknande. Tidiga pudelmålare var även flamländaren Hans Memling med Batseba i badet (1484) samt den okände målaren av Bröllopet i Kana från 1550-talet. Denna målning tillskrevs tidigare Hieronymus Bosch men man har upptäckt att den är målad av en efterföljare. Från 1526 är tysken Hans Burgkmairs träsnitt i serien Kejsar Maximilian I:s triumftåg, där man ser en glatt skuttande pudelhund i den trötta trossen. 1540 målade den tyske konstnären Lucas Cranach den äldre sin Jaktscen nära Hartenfels' slott där en lejonklippt vit pudelliknande hund syns tillsammans med många andra hundar.
miniatyr|Denna bild från Conrad Gesners Historiae Animalium (1551) har tolkats som en canis aquaticus. miniatyr|left|Canis aquaticus, ur Conrad Gesner: Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum (1553). miniatyr|left|Water Dogge, ur Gervase Markham: Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land (1621). miniatyr|left|Prins Rupert av Pfalz med sin omtalade pudel Boye. Propagandabild från 1642.
Etymologi och skriftliga källor Lejonklippta vattenhundar (canis aquaticus) beskrivs för första gången 1553 av den schweiziske zoologen Conrad Gesner i Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum. Gesners källa var Elisabet I av Englands livmedikus John Caius. John Caius beskrev vattenhunden utförligare när han 1570 publicerade det första försöket att systematisera olika hundtyper, De Canibus Britannicis, översatt till engelska 1576 (Of Englishe Dogges). Där använder han benämningen vattenspaniel och nämner hur han beskrivit lejonklippningen för Gesner. Han hänför vattenspanieln tillsammans med landspanieln och settern till fågelhundarna och betonar även vattenspanielns förmåga som finder (sökhund).
Så tidigt som 1621 ger den brittiske författaren och officeren Gervase Markham (cirka 1568–1637) en närmast modern rasbeskrivning av the Water Dogge i Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land:
Märkligt nog är det på engelska en hund första gången kallas puddle i skrift 1643. I en pamflett om engelska inbördeskriget diskuterar två hundar det politiska läget. Den av hundarna som kallades puddle var tysk, kunde många konster och tillhörde prins Rupert av Pfalz, systerson till Karl I av England. Ordet puddle härstammar via medelengelskan från tyskans pfudel och har samma betydelse – pöl, särskilt lerpöl.
Ordet pudel kommer från tyskan. På tyska härleds rasnamnet pudel från det lågtyska verbet pudeln som betyder plaska. Pudel är en förkortning av pudelhund, i direktöversättning plaskhund. Av verbet pudeln har dialektalt på tyska bildats substantivet pfudel med betydelsen pöl (vattenpuss). Första gången ordet pudelhund är belagt på tyska är 1678, som tysk översättning av latinets canis aquaticus (vattenhund). Det är vad pudelhund syftar på från början – rastypen vattenhund.
Jämte latinets canis aquaticus, engelskans water dog och tyskans pudelhund, finns på franska två beteckningar för rastypen, en som syftar på hårlaget – barbet – och en som syftar på det viktigaste jaktbytet – caniche.
Första gången barbet omnämns som just storpälsad vattenapporterande jakthund är 1560 i jakthandboken La vénerie av Jacques du Fouilloux (cirka 1521–1580). På italienska heter pudel alltjämt barbone, vilket liksom det franska barbet helt enkelt syftar på den rikliga pälsen. Barba (italienska) och barbe (franska) står för skägg, samma ordstam som i barberare. Enligt en annan teori kan barbet istället härledas ur det franska verbet barboter som likt tyskans pudeln betyder plaska i vatten.
Det nuvarande franska rasnamnet caniche är en kortform av chien canard – vilket betyder andhund. Första belägget av caniche är från 1743 syftande på en tik av hundtypen barbet, vilket då blev synonymt med caniche men som är en betydligt äldre benämning. Äldsta belägget på franska av en hund kallad barbet är från slutet av 1200-talet i en version av djur-eposet Roman de Renart.
Att jämföra med lågtyskans pudel – plaska och tyskans pfudel – pöl, finns på franska talesätten "" och "" ("snuskig som en barbet" respektive "våt som en barbet").
vänster|miniatyr|Självporträtt i orientalisk dräkt med pudel (1631–1633) av Rembrandt.
Släktskap Pudeln är nära besläktad med raser från olika hörn i Europa: irländsk vattenspaniel; lagotto romagnolo (norditaliensk vattenhund; vattenhund från Romagna); barbet (fransk vattenhund); perro de agua español (spansk vattenhund), portugisisk vattenhund (cão de agua portugués) och wetterhoun (frisisk vattenhund), som alla räknas till sektionen vattenhundar i rasgruppen stötande och apporterande hundar enligt FCI:s indelning. Numer har pudeln och vissa övriga vattenhundar (barbet, portugisisk vattenhund, perro de agua español och wetterhoun) en gemensam rasklubb i pudelns hemland Frankrike, Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau. Till de närbesläktade raserna hör även perro de agua del cantábrico (kantabrisk vattenhund), american water spaniel, den engelska curly coated retrievern och den australiska Murray River Retrievern, liksom de utdöda Tweed Water Spaniel och English Water Spaniel.
Tryffelhunden lagotto romagnolo är lite av ett särskilt kapitel. På det lokala språket romagnolo kallades den innan rasklubben bildades 1988 helt enkelt för càn lagòt (vattenhund). Hundtypen räknades också in under samlingsbeteckningen barbone, det italienska namnet på pudeln. Tryffelhunden beskrevs 1879 av den brittiske författaren Vero Shaw i standardverket The Illustrated Book of the Dog som "nothing more or less than a bad small-sized Poodle" (varken mer eller mindre än en dålig pudel av mindre storlek).