miniatyr|Faktorigatan norrut från Olaigatan år 1903. Gatan ligger på platsen för Norra Smedjebacken. Örebro gevärsfaktori lär ha grundlagts redan under Hertig Karls tid, kring sekelskiftet 1600.
Historik Redan på 1560-talet omtalas en bondeproduktion av vapen i Knista och Lerbäcks socknar, men framför allt omkring Vallersta i Kumla sockenKlingnéus (1988) s. 153. Antalet smideskunniga bönder ökade efterhand, framför allt söder om Örebro. Faktoriet omnämns första gången år 1615 under namnet Nerikes faktori. Alla smeder bodde då utanför Örebro. Omkring år 1640 ville man centralisera tillverkningen till Örebro, och för att markera detta bytte man namn till Örebro faktori. Produktionen kom dock att fortsätta vara delad mellan Närkes landsbygd och Örebro stad, med tyngdpunkt på den förra.Klingnéus (1988) s. 159 Borrverken, som drevs med vattenkraft, var faktoriets viktigaste fasta anläggningar. De var belägna i Snavlunda, Attersta och Örebro stad. Av dessa kom Snavlunda borrverk, anlagt 1603, att bli centrum för borrningen under hela faktoriets tid.Klingnéus (1988) s. 164
Förutom gevär tillverkades bajonetter och finsmide, såsom vågbalanser, varg- och rävsaxar, eggjärn, matematiska instrument och fältskärsintrument. Årsproduktionen år 1640 var ca 3 000 musköter, samt dessutom andra vapen, krigsmateriel och civil tillverkning.
Faktoriet var beläget utanför Örebro stadsgräns, på Norra Smedjebacken. Detta motsvarar dagens Olaigatan, Karolinska skolan och Choisie. Som minne av den tiden finns Faktorigatan, som går från Svartån till Södra GrevrosengatanGatorna i Örebro, s. 60-61. I mitten av 1600-talet hade Norra Smedjebacken blivit för litet. Ett nytt område, Södra Smedjebacken, beläget ungefär där Hamnplan ligger idag, togs då i anspråk för bostäder åt smederna.
Faktoriets första borr- och sliphus låg där Kvarnplatsen ligger idag, men på 1660-talet byggdes ett modernare borrhus i Snavlunda, nära Karlslunds herrgård.
Mot slutet av 1600-talet stod faktoriet på sin höjdpunkt, men i början av 1720-talet minskade det i betydelse. Resterna inköptes 1795 av Göran Ehrenpreus. Han flyttade därefter verksamheten till Huskvarna, där den blev en del av Huskvarna gevärsfaktori. Verksamheten i Snavlunda lades ner samtidigt.
Arbetsstyrkan År 1639 var 557 personer engagerade vi faktoriet, nästan alla bostatta på landsbygden. År 1722 var antalet smeder 76, men bara 22 av dem ansågs "något förmögne"Waldén s. 48. Enligt Bagge var arbetsstyrkan år 1785, då verksamheten förde en mer tynande tillvaro, enligt följande Bagge, s. 297: 21 låssmeder 14 gesäller och lärgossar 7 pipsmeder 4 gesäller och 1 lärgosse 8 stockmakare 4 gesäller 2 beslagstillverkare 1 vällare 2 slipare 1 borrare 4 bajonettsmeder 3 lärlingar 20-30 stockhuggare
Faktoriet hade tre ämbeten: låssmeds-, pipsmeds- och stockmakareämbetet.
"Faktoribetjäningen" bestod av följande ämbeten: 1 rusthållare 1 gevaldiger 1 beskjutare 2 rustkammarsmeder 2 stockmakare 1 rustkammardräng
Faktorer Följande personer var faktorer vid Örebro gevärsfaktori enligt KlingnéusKlingnéus (1997): Jon Tyresson 1615-1622 Sven Jönsson 1623-1624 Christoffer Andersson 1624-1626 Christoffer Bengtsson 1626-1631 Casten Otter 1631-1654 Samuel Örn 1654-1661 Bengt Simonsson (Gyllenharnesk) 1660-1678 (senare överinspektor för faktorierna i riket) Petter Broms 1678-1687 Hans Preuss d ä 1687-1690 (överinspektor för faktorierna i riket 1690, adlad Ehrenpreus 1695) Gustav Roman 1711-1716 Joachim Rosenberg 1716-1724 och 1732-1745 Paul von Schoting 1724-1732 Pehr Starbus d y 1745-1762 Carl Niclas Boström och Nils Fries 1762-1776 Lars Valtinsson 1778(?)-1785 Carl Alexander Fernström 1789-1795 J G Almström 1795-1796
Faktorigatan Gatan ligger från Svartån, genom Choisie, norrut förbi Universitetssjukhuset och slutar vid SJ:s centrala verkstäder (CV). Gatan går rakt igenom det som tidigare var Norra Smedjebacken. Den fick sitt nuvarande namn år 1885Gatorna i Örebro, s. 60-61. Sällskapet Gamla Örebro 1999, och ska erindra om det gamla gevärsfaktoriet.
Källor Johan Fredric Bagge: Beskrifning om upstaden Örebro 1785, s. 292-301. Bernhard Forssell: Örebro och dess utveckling, del 1. Lindhska bokhandelns förlag, Örebro 1912. Katja Waldén: Boken om Örebro, s. 47-48. Natur och Kultur 1977. Sören Klingnéus: Vi flyttar inte.... I: Vasatidens Örebro, s. 153-196. Högskolan i Örebro 1988. Sören Klingnéus: Bönder blir vapensmeder. Akademisk avhandling. Uppsala 1997 Gatorna i Örebro. Sällskapet Gamla Örebro 1999. Mitt Nerike Noter
Kategori:Örebros historia Kategori:Svenska vapentillverkare Kategori:Ej längre existerande svenska företag