miniatyr|Hamburgare är väldigt vanlig mat i USA. miniatyr|Coca-Cola är en mycket populär dryck i USA. Amerikanska köket är en samlingsbeteckning för de matvanor och den matkultur som är speciell för USA. En del av matkulturen har utvecklats ur det ursprungsamerikanska köket , och så småningom kom befolkningen att domineras av de europeiska kolonisatörerna och deras ättlingar, vilka förde med sig helt andra ingredienser och matvanor från olika håll i Europa, vilket kombinerades med inhemska råvaror som exempelvis kalkonkött.
Matvanorna kompletterades under 1800- och 1900-talen i och med invandringen från länder även utanför Europa. Landets alla olika kulturer har skapat en stor variation och ett kök med många olika influenser. Amerikansk matkultur innefattar även snabbmat som representeras av ett flertal olika kedjor inom både mat och dryck som lyckat marknadsföra sina produkter över hela världen.
Historia Före 1492
Innan de alianska kolonisatörerna kom till Nordamerika skiljde sig matvanorna mycket från stam till stad. Många olika ingredienser användes. Näringsbrist var ett problem för de många olika jägare -samlarsamhällena. De kunde få allvarliga problem med underskott av olika näringsämnen på vintern.Hyde, George E. (1959). Indians of the High Plains: From the Prehistoric Period to the Coming of Europeans. Oklahoma: University of Oklahoma Press. .
Vanliga ingredienser Mat från växtriket miniatyr|Sötpotatis, en inhemsk rotfrukt vanligt förekommande i indianska köket 200px|miniatyr|Majs, ett i Amerika inhemskt sädesslag i Indianernas kök Indianerna använde minst 2000 olika växtarter i sin matlagning. Vanligt förekommande rotfrukter var bland annat löken från camaslöken, pilblad, bitterrot, lomatium, vild kålrot, sävrötter, vit praktvinda tillsammans med sötpotatisen och vanlig potatis. Vanliga grönsaker var bland andra prunkhallonets skott och stjälk, tussilago, strutbräken, törel, jättevallisneria, harsyra, trädgårdsportlak och vild krasse. Detta är dock ingen säker sak.
Även agavekronor och blomskott, yuccapalmblommor, roten från spetslansmossan, stjärnhyacintstjälkar, björnliljestjälkar, bredkaveldunrötter, smalbladade yuccapalmstjälkar och sotolkronor förekom.Basso, Keith H. (1983). "Western Apache". in Ortiz, A.. Handbook of North American Indians: Southwest. 10. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 462-488.Foster, Morris W; McCollough, Martha (2001). "Western Apache". in DeMallie, R. J.. Handbook of North American Indians: Plains. 13. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 926-939.Opler, Morris E (1936). A summary of Jicarilla Apache culture. 38. American Anthropologist. pp. 202-223.Opler, Morris E. (1941). An Apache life-way: The economic, social, and religious institutions of the Chiricahua Indians. Chicago: The University of Chicago Press.Opler, Morris E (1983a). "Chiricahua Apache". in Ortiz, A.. Handbook of North American Indians: Southwest. 10. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 401-418.Opler, Morris E (1983b). "Mescalero Apache". in Ortiz, A.. Handbook of North American Indians: Southwest. 10. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 419-439
Jordgubbar (Fragaria virginiana), vilka européerna kallade Virginia-jordgubbar på grund av att de var större än de europeiska jordgubbarna, såväl som huckleberries, blåbär, körsbär, vinbär, krusbär, plommon, vildapel, hallon, sumakbär, enbär, bäralm, fläderbär, hagtorn, pitaya, frukterna från vita nattljus samt frukterna från tandpalmliljan var uppskattade frukter. Några frukter var endemiska för Nordamerika på den tiden, bland annat frukterna från olika arter av kaktus, agarita, aronia, persimon samt vilda strandplommon.Tiller, Veronica E (1983). "Jicarilla Apache". in Ortiz, A.. Handbook of North American Indians: Southwest. 10. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 440-461.
Nötter var ett också ett viktigt livsmedel, till exempel pekannötter, bokollon, hickorynötter, hasselnötter, kastanjer, chinquapin, svarta valnötter och valnötter. Ekollon användes ofta till att göra olja på för smakens skull, och malda till mjöl att blanda med majsmjöl för att förtjocka soppor med, samt friterade i kakor och bröd. Det av indianerna mest använda sädesslaget var majs, medan vildris (inte ett riktigt sädesslag) användes mycket i de södra regionerna.Root, Waverly; De Rochemont, Richard (1981). Eating in America: a History. New Jersey: The Ecco Press.
Fröna från olika plantor användes också mycket, som pinjenötter, frön från släktet sporobolus, frön från släktet portulaca, törel, solrosfrön samt elefantsnablar.Opler, Morris E (1983b). "Mescalero Apache". in Ortiz, A.. Handbook of North American Indians: Southwest. 10. Washington, D.C.: Smithsonian Institution. pp. 419-439.
Kött och fågel Det kött man åt mest var viltkött. Bland de större viltdjuren uppskattades bisonoxe, hjort, älg, tjockhornsfår, björn, puma, tillsammans med get och gaffelantilop i regionerna kring Rocky Mountain. De mindre viltdjuren kokades, till exempel kaniner, tvättbjörnar, pungråttor, ekorrar, skogsråttor, jordekorrar, skogsmurmeldjur, pekarisvin, prärievargar, skunkar, grävlingar, bävrar och trädpiggsvin. Viltfåglar som uppskattades var bland andra kalkoner, rapphönor, vaktlar, duvor, pipare, lärkor och fiskgjusar. Sjöfåglar åts relativt mycket, speciellt på kusterna, exempelvis ankor, gäss, svanar och tranor.
Amfibiska köttsorter man åt var bland annat alligatorer och grodor, där låren var det man åt, framförallt låret från oxgrodor. Sniglar uppskattades också, tillsammans med olika sköldpaddor, såsom guldsköldpaddor, skogsbäcksköldpaddor och snappsköldpaddor samt deras ägg. Dessutom ansågs havssköldpaddor och soppsköldpadda vara en viktig andlig köttprodukt av indianerna.
Fisk och skaldjur miniatyr|Blåkrabbor kokades av indianer på Amerikas östkust. De saltvattensfiskar som åts mest av indianerna var torsk, bergtunga, skrubbskädda, sill, hälleflundra, stör, nors, havsgösar (på östkusten) och eulachon (på västkusten). Val jagades av indianerna på nordvästkusten, speciellt av stammen makah, och användes för kött och olja.Faktaruta av makahs valkommission Säl och valross uppskattades också. Ål åts i regionen Finger Lakes i New York. Malar verkar ha varit väldigt uppskattade i vissa stammar, till exempel av modocerna. Olika kräftdjur man åt var till exempel räkor, hummer, kräftor, dungenesskrabbor (i nordväst) och blåkrabbor (i öst). Andra skaldjur som uppskattades var bland andra havsöron och "geoduck" på Kaliforniens kust, medan det på östkusten åts "surf clam", "quahog" och sandmussla. Ostron åts på båda kusterna, liksom exempelvis blåmussla och strandsnäcka.
Matlagningsmetoder Indianerna lagade mat på ett antal olika sätt. Man grillade ofta. Spit roasting över en gropugn var också ett vanligt sätt. Grönsaker, framförallt rotfrukter, kokades ofta direkt i askan från elden.
Eftersom de tidiga indianerna inte kunde tillverka keramik att använda direkt över en eld så utvecklade de en teknik som har gjort att många antropologer kallar dem stenkokare. Indianerna hettade upp stenar direkt i en eld och tillsatte sen stenarna i en gryta fylld med vatten tills det började koka så att köttet eller grönsakerna kokades. En annan metod var att använda en tom bisonoxmage fylld med olika livsmedel och upphängd över en sval eld. Elden klarade inte av att koka köttet i magen men då köttet skulle tillagas så tillsattes värmda stenar också. Några indianer använde lädret från bisonoxen på samma sätt.
Indianerna brukar ses som de första i Amerika att skapa brandsäker keramik att placera direkt över en eld. I vad som nu är sydvästra USA skapade indianerna ugnar gjorda av soltorkat tegel kallat hornos, för att baka saker såsom bröd, av majsmjöl. Indianer i andra delar av Amerika gjorde ugnar av grävda gropar. Dessa gropar användes också för att ångkoka mat genom att tillsätta värmda stenar eller glödkol och sedermera tång eller majshylsor placerat på toppen för att ångkoka fisk och skaldjur såväl som grönsaker; potatisar skulle tillsättas utan skal och majs med skal. Detta skulle senare bli talat om som musselkokning av kolonisatörerna. Hålet var också ett ställe för att producera dagens Boston-bakade bönor gjorda av bönor, lönnsirap och lite björnfett.
Kolonialtiden
miniatyr|vänster|Karta över Amerikas 13 kolonier. När kolonisatörerna kom till Amerika försökte de odla likt hur de odlade i sina hemländer. På samma sätt jagade de djur för klädernas och köttets skull. Genom hårt arbete och handel med Storbritannien, Västindien och andra regioner, var kolonisatörerna kapabla att etablera sig själva i de amerikanska kolonierna med ett kök liknande deras tidigare kök. Det fanns några undantag i kosten, så som lokala växter och djur, men kolonisatörerna försökte använda de inhemska produkter som de kände till, och i annat fall ignorerades de. Kolonisatörernas matlagningsvanor liknade den brittiska matkulturen fram till revolutionen.Smith, Andrew F. (2004). The Oxford Encyclopedia of Food and Drink in America. Oxford: Oxford University Press.
Det fanns ett generellt förakt för fransk matlagning, till och med bland de franska hugenotterna i South Carolina och fransk-kanadensare. En av kokböckerna som nådde framgång i kolonierna var The Art of Cookery Made Plain and Easy skriven av Hannah Glasse, skriven med förakt för den franska matlagningskulturen, påståendes att "det blinda dårskap av denna tid som snarare skulle luras av en fransk stolle, än att ge uppmuntran till en bra engelsk maträtt!"
Av de franska recepten säger hon att hon "... anser är ett märkligt virrvarr av skräp."Glasse, Hannah (1750). Art of Cookery Made Easy. London. Föraktet förstärktes under kriget mellan fransmännen och indianerna mellan 1754 och 1764 och under och efter kriget antingen deporterades fransmännen eller så tvingades de, likt akadierna att flytta till Louisiana. De akadiska fransmännen kom att påverka matvanorna i Louisiana mycket, men hade lite eller ingen påverkan på matvanorna utanför Louisiana.
Vanliga ingredienser Kolonisatörernas matvanor skiljde sig beroende på var de bosatte sig. I New England var matvanorna väldigt lika Storbritanniens. En slående skillnad för kolonisatörerna här jämfört med andra regioner var säsongsanpassningen. Medan man i de södra kolonierna kunde odla nästan hela året runt, var växtsäsongen i de nordliga kolonierna begränsad. Dessutom gav kolonisatörernas närhet till havet färsk fisk som en del av dieten, framförallt i de nordliga kolonierna. Vete, det sädesslag som användes att baka med hemma i Storbritannien, var närmast omöjligt att få att växa, och veteimporter var långt ifrån vad man hade råd med.Pillsbury, Richard (1998). No Foreign Food: The American Diet in Time and Place. Westview. Ersättningar i fall som detta var majsmjöl. Johnykakan, ett slags tunnbröd, var en dålig ersättning för vetebröd men accepterades ändå som en lösning i New England.Oliver, Sandra L. (2005). Food in Colonial and Federal America. London: Greenwood Press.
Boskap och jakt I New England var viltjakt av stor betydelse. Viltköttet utgjorde en stor del av kosten och kunde man inte jaga själv köpte man köttet av andra. Jakt som köttkälla var mer populärt än djurhushållning, då det krävdes mycket mindre arbete att försvara djuren mot andra människor. Man åt mycket hjort, björn, bisonoxe och vildkalkon. De större styckningsdetaljerna rostades och serverades med vinbärssås, medan de mindre blev ingredienser i soppor, grytor, korvar, pajer och piroger.