Carl Enckell, född 22 oktober 1839 i Ulvsby, död 26 februari 1921 i Helsingfors, var en finländsk general av infanteriet i rysk tjänst. Han var far till diplomaten Carl Enckell och generalstabschefen Oscar Enckell.

Enckell utexaminerades från Finska kadettkåren i Fredrikshamn som årets bästa kadett 1858 och fick sitt namn ingraverat på kårens hederstavla. Han inträdde i rysk tjänst och deltog som generalstabsofficer i rysk-turkiska kriget 1877–1878 som stabschef för 3:dje gardesinfanteridivisionen. Vid belägringen av Plevna ledde han staben för den 5:e sektorn, och han deltog även i övergången av Balkanbergen. Han tilldelades S:t Vladimirsordens 3:e klass med svärd och guldsvärdet "för tapperhet", och sårskjöts i höger ben vid Petricevo. Han var därefter fördragande för finska militärärenden hos ryska krigsministern 1881–1885 och befordrades till generalmajor 1884.

År 1885 utnämndes han till direktor för Finska kadettkåren och befordrades till generallöjtnant 1894. Som direktor drev han igenom ett nytt reglemente 1888, inrättade en förberedande skola 1890 och övervakade uppförandet av en ny huvudbyggnad 1898. Under hans tid som direktor relegerades den unge kadetten Gustaf Mannerheim från kåren – ett beslut Enckell gottgjorde 1918 genom att göra Mannerheim till hedersmedlem i Kadettklubben. Hans sista år som direktor präglades av en kamp mot ryska planer på att omvandla kåren till en rysk institution. År 1897 föreslog överstyrelsen för militärutbildningsanstalterna att specialklasserna – officersutbildningen – skulle avskaffas och att ryska studerande beredas inträde, som ett led i generalguvernör Bobrikovs förryskningspolitik. Enckell bekämpade planerna beslutsamt, men 1902 drev krigsministeriet igenom beslut om att avskaffa specialklasserna och förbereda kårens omvandling till en rysk kadettkår. Elevantalet sjönk så kraftigt att Enckell föreslog att kåren borde stängas; beslut om stängning fattades 1903. Han avgick befordrad till general av infanteriet – enligt uppgift som en bitter man.

Enckell utgav en historik över Finska kadettkåren 1812–1887 (1890) och fullbordade under första världskriget en fortsättning för åren 1887–1903, utgiven postumt 1990. Han översatte även Pusjkins Poltava och Lermontovs Bojarin Orsa till svenska; den sistnämnda publicerades i Finsk Tidskrift 1890.

Efter avgången köpte Enckell Kärrby gård i Snappertuna, men tvingades sälja med förlust och drabbades av ett nervöst sammanbrott. Han tillfrisknade och återvände till Helsingfors 1908, bidrog till att grunda Finska Kadettklubben och utnämndes 1919 till dess hedersmedlem på sin åttioårsdag. Han avled av slag den 26 februari 1921; hans hustru Hélène avled två år senare.

Källor

Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.

Noter