miniatyr|300px|Karta som visar koncentrationsläger, förintelseläger och getton. Den nazistiska regimen i Tyskland 1933–1945 upprättade koncentrationsläger (tyska: ) för internering av personer som ansågs hota rikets säkerhet eller den tyska rasens renhet. Lägren drevs av SS under ledning av Reichsführer Heinrich Himmler.
Det första lägret upprättades under Hitlers maktövertagande 1933 då flera tusen politiskt oppositionella internerades. Under de följande fyra åren fanns omkring sex koncentrationsläger med sammanlagt mellan 4 000 och 7 750 fångar.Wachsmann, sid 33 Under 1937/1938 växte lägersystemet och eskalerade under krigets sista år. Den största förändringen skedde 1942 då lägren blev en del av krigsekonomin och började leverera arbetskraft till industrin. Samtidigt påbörjades massmorden på judar i lägren Majdanek och Auschwitz. Under krigsåren fyrdubblades antalet huvudläger och mängden internerade fångar ökade till hundratusentals. I januari 1945 fanns det omkring 730 läger och satellitlägerWagner, 2010, sid 135 och fler än 700 000 fångar.Wachsmann, 2010, sid 35 Den enorma utvidgningen av lägersystemet både vad gäller antal läger och antalet fångar var en konsekvens av tyskarnas behov av arbetskraft till krigsindustrin och det ideologiska målet att utrota Europas judar.
Omkring 1 650 000 personer sändes till koncentrationsläger mellan 1933 och 1945; av dessa dog drygt en miljon.Tooze, 2006, sid 523Wagner, 2010, sid 127 Till detta antal kan läggas den dryga miljon judar som fördes till och mördades i förintelseanläggningarna i lägren Majdanek och Auschwitz. Offren i förintelselägren Sobibór, Bełżec, Treblinka och Chełmno är inte medräknade här.
Benämningen koncentrationsläger (tyska: ) hade tyskarna lånat från de interneringsläger (engelska: ), vilka engelsmännen inrättade i Sydafrika under boerkrigen 1879-1915. I Nazityskland var det rent formellt endast läger som tillhörde SS:s myndighet Inspektionen för koncentrationslägren som hade beteckningen koncentrationsläger. Där fanns även en mängd andra internerings- och arbetsläger men de hade andra beteckningar.
Det tyska ordet Konzentrationslager förkortas KZ eller KL.
Utvecklingen av koncentrationslägren 1933-1945 För att få en överblick över hur koncentrationslägersystemet förändrades har forskare delat in de tolv åren i perioder. Alltifrån tre till sex perioder har presenterats av olika historiker.Falk Pingel delar in i tre perioder i ”Häftlinge unter SS-Herrschaft”, (1978); Martin Broszat använder fem perioder i ”The Concentration Camps 1933 -45”,(1982); tyska Wikipedia Konzentrationslager anger fyra perioder (2011). Den engelske forskaren Nikolaus Wachsmann föreslår sex perioder. Det är hans indelning och beskrivning av perioderna som används här.Wachsmann, 2010
Åren 1933-1934, de tidiga lägren miniatyr|Kommunister arresterade av SA, 1933.
Efter att Adolf Hitler utnämnts till rikskansler den 30 januari 1933 gällde det för nazisterna att försäkra sig om makten. Med stöd av det undantagstillstånd (tyska: ) som infördes som följd av riksdagshusbranden den 27 februari genomförde nazisterna våldsamma razzior hos politiska motståndare och fängslade oppositionella. Framträdande i dessa aktioner för att säkra nazisternas maktposition var de paramilitära organisationerna SA och SS. Under 1933 arresterades och internerades omkring 150 000 personer. De flesta var internerade under en kortare tid och vid årets slut släpptes flertalet genom utfärdandet av en jul-amnesti.Wachsmann, 2010, sid 18-20
De ”tidiga lägren”, dit dessa fångar förts, var alltifrån tortyrkammare och fängelser till äldre straffläger som SA och SS nu använde. Inget var samordnat, inga tydliga regler gällde. Ett undantag var lägret Dachau som inrättades av Heinrich Himmler i mars 1933 och leddes av Theodor Eicke. Lägret var organiserat på ett sätt som sedan skulle komma att gälla för alla koncentrationsläger: den politiska polisen skötte arresteringarna, SS skötte lägret; en SS-division var stationerad runt lägret, en annan innanför; sträng disciplin gällde med hårda regler och brutal bestraffning. En professionell SS-kår grundades.
Åren 1934-1937, formering och koordination miniatyr|Modell av Buchenwald.
I maj 1934 övertog och omorganiserade SS lägret Lichtenburg och fler läger skulle följa. SS-chefen Heinrich Himmler utvidgade sin maktsfär; han blev nu också chef för den politiska polisen Gestapo. Genom nya rikstäckande lagar om arrestering, häktning och förvar som utfärdades av inrikesministeriet i april bekräftades Gestapos och SS-lägrens roll inom det nazistiska systemet. Efter De långa knivarnas natt den 30 juni, då SS och polisen, med Hitlers godkännande, mördade och fängslade SA:s ledning, tog SS över de läger som hållits av SA. En av organisatörerna bakom denna aktion var Eicke, chefen för Dachau.Wachsmann, 2010, sid 20-23
I december 1934 grundade Himmler myndigheten Inspektoratet för koncentrationslägren, IKL (tyska: ), med Eicke som chef. Endast läger knutna till IKL hade beteckningen koncentrationsläger. Genom Eicke och IKL samordnades de läger SS styrde och lägrens interna organisation likriktades.
Heinrich Himmler tillhörde de nazister som var förvissade om att Tyska riket måste rensas från de individer som hotade nationen och rasen; frimurare, kommunister, judar, kriminella, mentalsjuka och andra ”asociala” måste interneras eller avlägsnas. Den 17 juni 1936 utnämndes han till rikspolischef av Hitler. Hitler garanterade också att staten skulle stå för kostnaderna av SS:s koncentrationsläger.
Under 1936/1937 lät Eicke bygga två nya läger, Sachenhausen och Buchenwald. De var de första lägren som byggts med avsikt att bli koncentrationsläger - små helvetesstäder med rader av baracker, vaktkurer och vakttorn, avloppssystem och elektricitet, verkstäder och bostäder för SS-personal. Dachau byggdes om efter denna modell 1937/1938. SS:s hade nu tre läger för manliga fångar och inrättade KZ Lichtenburg som ett läger för kvinnor. Dessa läger var helt SS:s domän, vid taggtråden slutade rikets lag att gälla. 1936 hade Eicke etablerat SS:s Dödskalleförband (tyska: ) för administration och övervakning av lägren.
Åren 1937-1939, expansion miniatyr|Stenbrottet i Mauthausen. miniatyr|Lägerfångar i Sachsenhausen 1938.
Hösten 1936 fanns det 4 761 fångar i SS:s läger, under våren 1937 steg antalet till 7 750. Himmler hade ambitionen att bygga ut sitt lägersystem för att ta emot fler individer som utgjorde en säkerhetsrisk eller var främmande för den tyska ariska folkgemenskapen (tyska: ). Han beräknade att lägren, i händelse av krig, skulle ha 20 000 internerade. Den siffran nåddes redan sommaren 1938 med 24 000 internerade.Wachsmann, 2010, sid 23 Ett nytt läger, Flossenbürg, öppnades i maj 1938 och ett par månader senare stod Mauthausen klart.
Antalet fångar steg under våren 1937 efter en order att arrestera ”yrkesförbrytare” som ledde till att ett par tusen personer sattes i läger. Våren och sommaren 1938 genomfördes aktioner mot ”arbetsskygga” och ”asociala” då över 10 000 personer arresterades. Ökningen förde med sig en förändring av lägerpopulationen, det var nu fler kriminella och "asociala" än politiska fångar i lägren.Wachsmann, 2010, sid 23-26
Under 1938 utvidgades Himmlers planer till att utnyttja lägren, eller snarare fångarna, ekonomiskt. Tyskland var i behov av arbetskraft och Himmler såg möjligheten att använda lägrens fångar. Pådrivande i denna process var Hitlers och Albert Speers gigantiska planer för att bygga om Berlin och andra städer. Himmler lät grunda SS-företaget Tyska jord- och stenverken (tyska: ) som skulle leverera byggmaterialen. Lägren Flossenbürg och Mauthausen förlades till stenbrott och vid Buchenwald och Sachsenhausen startade man tillverkning av tegel. Arresteringarna av ”asociala” under sommaren 1938 utökade lägrens och bolagets arbetsstyrka.
Judarna utgjorde vid denna tid endast en mindre del av lägrens fångar, med undantag för november 1938. Under Kristallnatten den 9 november arresterades 20-30 000 judiska män och fördes till lägren. Arresteringarna, liksom själva pogromen, var menad att skrämma judarna till emigration. De flesta av de arresterade männen släpptes efter några månader. Under dessa månader utsattes de judiska fångarna för brutal misshandel och flera hundra avled.Wachsmann, 2010, sid 26
Kriget närmade sig och IKL förberedde för internering av fler statsfiender. Samtidigt drev Himmler på för att få SS:s Dödskalleförband antagna som stridande enheter. Hitler godkände dem som militära trupper i juni 1938. SS:s Dödskalleförband som 1937 bestått av runt 5 000 personer hade vid krigets början en kår på 22 000 män.Wachsmann, 2010, sid 26
Åren 1939-1941, krig och massmord Knappt en månad efter andra världskrigets utbrott omorganiserade Himmler de olika polisenheterna - säkerhetstjänsten (SD), säkerhetspolisen (Sipo), kriminalpolisen (Kripo) och den politiska polisen (Gestapo) - till den nya myndigheten Rikssäkerhetsöverstyrelsen RSHA (tyska: ) med Reinhard Heydrich som chef. Med kombinationen RSHA och SS hade Himmler skapat Nazitysklands mest skoningslösa terrororgan.Wachsmann, 2010, sid 26-29
Med kriget och den nya organisationen följde arresteringar inte bara av oppositionella, ”asociala” och judar, utan även personer från ockuperade områden; tusentals tjecker, veteraner från spanska inbördeskriget och polacker. Koncentrationslägren fylldes; 1940 var 53 000 personer internerade.Wachsmann, 2010, sid 27 Två nya läger inrättades detta år, dels Auschwitz i Polen för internering av polska oppositionella och dels Neuengamme vid Hamburg där Tyska jord- och stenverken tillverkade tegel. Lägren Natzweiler-Struthof i Alsace i Frankrike och Gross-Rosen, båda vid granitstenbrott, öppnades året efter.
I juni 1941 anföll Tyskland Sovjet för att förverkliga den nazistiska planen om ett utvidgat stortyskt rike i öst. Himmler räknade med att det skulle innebära att Tyskland fick tillgång till hundratusentals slavarbetare. Nu tillkom tre läger i öst: Auschwitz-Birkenau byggdes och interneringslägren Lublin/Majdanek och Stutthof övergick till att bli koncentrationsläger. De sovjetiska krigsfångar som inte avlidit i tyska krigsfångeläger fördes hit, liksom polacker, och judar. Överbeläggning, olidliga materiella och sanitära förhållanden, sjukdomar, våld och massavrättningar präglade lägren.
Mängden undernärda och orkeslösa lägerfångar växte oavbrutet. För att ”befria” lägren från dessa ”barlast-existenser” inledde Himmler ett samarbete med de ansvariga för det så kallade eutanasiprogrammet T4. Inom Aktion T4 dödades förståndshandikappade med gas. Våren 1941 påbörjade SS Aktion 14f13 som innebar att T4-läkare vid selektioner valde ut icke arbetsföra fångar som sedan sändes till eutanasianläggningar. Även fångar som på politiska och rasistiska grunder ansågs icke önskvärda sändes till T4:s gaskammare. Minst 14 000 fångar dödades på detta sätt.KZ-Gedenkstätte Mauthausen, Aktion 14f13
Nästa aktion, 14f14, inriktade sig på sovjetiska krigsfångar. Denna gång skedde avrättningarna med olika metoder inom lägren, i Auschwitz använde man Zyklon B-gas. Inom aktion 14f14 mördades 38 000 sovjetiska krigsfångar.Wachsmann, 2010, sid 28-29 Aktionerna 14f13 och 14f14 var massmordsmetoder som SS skulle utveckla och använda för ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”.
Åren 1942-1944, ekonomi och utrotning miniatyr|Lik bränns i Auschwitz. Foto taget av motståndsrörelsen 1944. miniatyr|Underjordisk fabrik för produktion av V1 och V2-raketer, Mittelwerk vid Dora-Mittelbau.