miniatyr|Tyska brunnen, Stockholms äldsta, kvarvarande brunn på samma plats. miniatyr|Brunnen/pumpen på Brunnsbacken 1773. Målning av Johan Sevenbom (detalj). Stockholms offentliga brunnar och pumpar var en viktig del för stadens tidigare vattenförsörjning med dricksvatten och vatten för brandsläckning. De få offentliga brunnar och pumpar som finns i dagens Stockholm är bara en liten kvarvarande rest. På 1400-talets mitt omtalas första gången allmänningsbrunnarna. Vid 1600-talets slut fanns närmare 300 offentliga och privata brunnar i Stockholm. Stadens offentliga brunnar och pumpar var både vackra och omtyckta. Det var platser där folk kunde träffas och utbyta nyheter. År 1771 var ett 20-tal offentliga brunnar och pumpar i bruk, några av dem hade gestaltats av dåtidens kända arkitekter. I Stockholm fanns även en rad offentliga hälsokällor och surbrunnar. De höll utmärkt vattenkvalitet men låg i regel långt utanför staden och var därför opraktiska att täcka det dagliga vattenbehovet.
Idag är bara fem historiska brunnar bevarade. Tre av dem står i Gamla stan: på Tyska brunnsplan (Tyska brunnen), på Stortorget (Stortorgsbrunnen) och på Järntorget. Den fjärde finns på Djurgårdsslätten, Södra Djurgården och den femte kallas Caisa Rultas pump belägen i Svensksundsparken på Skeppsholmen. Samtliga har sinat för länge sedan men de är ett dekorativt inslag i Stockholms stadsbild och de påminner om en svunnen epok för stadens vattenförsörjning.
Historik miniatyr|Nyheter utbyts vid Stortorgsbrunnen, 1800-tal. miniatyr|Kungörelse av den 2 juni 1812.
Sedan medeltiden var Stockholms brunnar och pumpar livsnödvändiga för befolkningens försörjning med färskt dricksvatten, om man inte ville hämta sitt vatten direkt från stadens många vattendrag. Med ökande antal boende i staden blev Stockholms vattendrag dock allt mer förorenade. En lösning blev att hämta rent vatten från brunnar och pumpar. Brunkebergsåsen förde riklig med gott vatten och det var lätt att gräva brunnar där.Cronström (1986), s. 10 Det var även viktigt att brunnar och pumpar kunde användas vid släckning av eldsvådor.Cronström (1986), s. 14
De tidigast omtalade allmänningsbrunnarna fanns bland annat vid Svartmangatan (1426), Trädgårdsgatan (1441) och Brunnsgränd (1450). Brunnsgränden har fått sitt namn efter torgbrunnen som på 1400-talets mitt låg vid dåvarande Fiskartorget och fanns kvar till början av 1800-talet. Därefter placerades en brunn med brunnshus mot stödmuren för Köpmantorget. Nuvarande brunn i förlängningen av Brunnsgränden vid Österlånggatan (under Köpmantorget) har dock inget med den tidigare torgbrunnen att göra utan är en prydnadsfontän som anlades 1912 som en del av den stora skulpturen Sankt Göran och draken, en bronskopia av Sankt Göran och draken i Storkyrkan i Gamla stan.Stockholms gatunamn (1986), s. 38
En brunn som dyker flera gånger upp i olika handlingarna gällande tvister huruvida offentligheten skulle ha fri tillgång till den eller inte låg på 1400- och 1500-talen i kvarteret Pygmalion (Trädgårdsgatan / Trädgårdstvärgränd). Den undersöktes även vid en arkeologisk utgrävning och uppmätning 1965. Brunnen visade sig vara stenklädd, cirka 14 meter djup och numera torr. Kvarteret Pygmalion, Gamla Stan, arkeologiska ritningar, RAÄ Stockholm 103, SR 143 Hörnet är än idag obebyggt och utgörs av en med en hög mur kringbyggd gård.
Stadens offentliga brunnar och pumpar var både vackra och omtyckta. Det var platser där folk kunde träffas och utbyta nyheter. Vid 1600-talets slut fanns närmare 300 offentliga och privata brunnar i Stockholm. Den siffran ökade under 1700-talet. I Stockholms stadsarkiv finns hundratals teckningar och ritningar av pumphus och pumpar. Johan Eberhard Carlberg, som var stadsarkitekt i Stockholm mellan 1727 och 1772, månade både om brunnarnas och pumparnas funktion och estetik. Eller som han uttryckte det, "...till utvärtes anseende".Landell (1992), s. 79
Namnet Tyska Brunn finns dokumenterad redan 1649 och 1728.Stockholms gatunamn (1986), s. 61 År 1783 anlades på Tyska brunnsplan en vändplats för brandförsvarets häst och vagn, det var en bra plats att uppföra en ny brunn med två pumpar. Fyra år senare stod nuvarande "Tyska brunnen" klar, byggd efter ritningar av vice stadsarkitekt Erik Palmstedt och bekostad av Stockholms stads brandförsäkringskontor.
Carlbergs intresse låg i första hand i att brunnar och pumpar skulle fungera vid släckning av bränder. Därför inlämnades till hans kontor varje vecka rapporter angående vattentillgång och eventuella behov av reparationer eller förbättringar.Cronström (1986), s. 14 Han ritade själv en del brunnar, men det var Erik Palmstedt som formgav de flesta brunnarna och pumparna i Stockholm.Landell (1992), s. 78-79
Brunnsbacken låg i västra delen av nuvarande Södermalmstorg mellan Södra stadshuset och det inte längre existerande kvarteret Järngraven. Brunnsbacken försvann i början av 1930-talet när Slussenområdet gjordes om. Namnet härrörde från den brunn som fanns här på 1600- och 1700-talen. I Holms tomtbok från 1674 är en brunn markerad utanför Södra stadshusets norra flygel. På målningen ”Utsikt från Brunnsbacken över Saltsjö” utförd av Johan Sevenbom år 1773, syns brunnen där kvinnor hämtar vatten och vattentunnan på en hästvagn fylls på. Skuggornas riktning antyder att det är en tidig sommarmorgon.
1700-talets offentliga brunnar År 1771 var följande offentliga brunnar och pumpar i bruk (stavning och antal enligt J.E. Carlberg):Cronström (1986), s. 13 Castenhofs Brunnen (Kastenhof) Hötorgs Brunnen (Hötorget) Oxtorgs Brunnen (Oxtorgsgatan) Lilla Humlegårdsgatubrunnen (Humlegårdsgatan) Smeje Gatans Brunnen (tidigare namn för Västerlånggatan)Igenfylldes 1795 med hänvisning till dess “mindre goda watten och lokalens trängsel” (Stockholms stads historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven 1828) Wid Kongl. Myntet 2ne Pumpar (Mynttorget) Stortorgs brunn (Stortorgsbrunnen) Tyska Brunnen (Tyska brunnsplan) Brunnsgrändens Brunn i Staden (Brunnsgränd) Södermalms Torg brunn (Södermalmstorg respektive Brunnsbacken)“Södermalms torgs brunn, undersökt af Prof. Bergius (l. c.) och sednast af Chemie-Adjunkten Mosander, som funnit den hålla koksalt, swafwelsyrad, saltsyrad och kolsyrad kalk-jord, saltsyrad och kolsyrad talk-jord, samt något kisel-jord; utgörande tillsammans ungefärligen 26 gran på en kanna, hwaraf hälften är koksalt.” (Stockholms stads historia från stadens anläggning till närwarande tid) Wid Mariae Kyrckja på wästre sidan en Brunn (Maria Magdalena kyrka) På bron wid Norrmalmstorg, 2ne Pumpar (Norrmalmstorg) Wid Kongl. Stallet 2ne st pumpar. (Hovstallet, Helgeandsholmen) Wid St. Kungsholmsbroen, den stora 2. Pumpar (föregångaren till Stadshusbron) Barom Corps de Gardet wid Norremalmstorg, 1. Pump. (föregångaren till Gustav Adolfs torg) Wid Rosenbad, 1 Pump (Rosenbad) Wid gamla Kungsholmnsbroen, 2ne st: Pumpar (föregångaren till Blekholmsbron) Wid Holländare gatan på Södermalm, 2. Pumpar (föregångaren till Ölandsgatan) Wid Norre Tull, 2ne st Pumpar (Norrtull) Wid träsket, 1 brunn och 1 Pump (Träsket) Wid nya Hornstorget, 3ne st: Pumpar (föregångaren till Mariatorget)
Carlberg listade även ett antal brunnar som inte fungerade längre. Exempelvis "En staden tillhörig, sedan länge igenlagd brunn vid bryggare Fougels gård vid Brunnsbacken" eller "En inte färdiggrävd brunn vid tobaksspinnaren Hofvings tomt vid Drottninggatan".
Kungörelser Kring hanteringen och användning av offentliga brunnar utgavs även diverse kungörelser. Exempelvis släppte Överståthållarämbetet en förnyad kungörelse den 2 juni 1812, som avsåg Förbud Emot Twättning af Åkdon m.m. wid Stadens Brunnar, och orenlighets utslående på de Publique Platserne. Förordningen, som består av två sidor förbjöd tvättning av fordon, möbler och kärl vid de allmänna brunnarna. Det smutsiga vattnet rinner ned i brunnarna och gör vattnet osunt, påpekade överståthållaren.Stockholmskällan
Historiska bilder
Konstruktion Stockholms offentliga brunnar var huvudsakligen grävda och övertäckta brunnar. Öppna brunnar ur vilka man hämtade vatten med en hink i ett rep (som bruklig på landsbygden) var livsfarliga att använda i en stad som efter mörkrets inbrott var becksvart. Risken att någon skulle ramla ner i en brunn var helt enkelt för stor. Därför övertäcktes brunnsöppningen med ett lock eller man placerade en liten byggnad över brunnen. En person som uppges ha drunknad i en brunn var Cajsa Rulta. Hon gav namn åt den brunn i Svensksundsparken på Skeppsholmen, Caisa Rultas brunn eller Cais Rultas pump, som fortfarande finns kvar. På Carl Michael Bellmans tid fanns en överbyggnad över brunnen.Svenska Akademiens ordbok om "RULTA".
Mot slutet av 1500-talet började handdrivna lyftanordningar ersättas av sug- och lyftpumpar av trä, kallad pumpstock. Under 1700-talet förbättrades konstruktionen alltmer med rörliga delar i järn eller koppar. Vintertid innebar dock alltid risk att installationerna frös sönder.Cronström (1986), s. 13
Brunnsdjup på 10 till 15 meter var inte ovanliga. Stortorgsbrunnen hade en rymlig källarvåning som kunde nås via en spiraltrappa. Den grävdes ner "till ett med Mälarhorisonten svarande djup", vilket innebär cirka 14 meter.Vattenverket 100 år, minnesskrift, 1961, s. 12 Till en början hade den "...det skönaste vatten någon stad i hela Europa kan uppvisa" men vid 1800-talets mitt sinade den och flyttades till Brunkebergstorg.
En brunn vid Oxtorget var nära 20 meter djup, det motsvarar höjden av ett sex-våningshus. Den pågående landhöjningen medförde även att brunnar sinade och måste grävas ännu djupare.Cronström (1986), s. 10
Originalritningar
Formgivning miniatyr|En av Stortorgsbrunnens lejonhuvuden. För Stortorgsbrunnen producerade Erik Palmstedt ett stort antal förslag. Brunnen på Stortorget hade fyra pumpstockar och lika många vattenutkastare. Utkastarna gestaltade Palmstedt som vattenspyende lejonhuvuden, överbyggnaden smyckas av ett runt torn, där "vatten" (utfört i sandsten) flödar ur fyra hål. Alltsammans kröns av en urna. Stortorgsbrunnen skulle utöver allmänheten på torget även förse Börshuset med vatten genom en egen ledning. Brunnen är även den enda som flyttades runt i staden; den stod mellan åren 1857 och 1953 på Brunkebergstorg och hette då Brunkebergspumpen.Cronström (1986), s. 14 Sedan 2009 har Stortorgsbrunnen i jultider förvandlats till ett stånd för Stortorgets julmarknad med Kafe Mäster Olof och Tomten i brunnen.
Även brunnshuset för Tyska brunnen på Tyska brunnsplan är formgiven av Erik Palmstedt. Den liknar ett litet tempel med fyra kolonner i dorisk ordning och var utrustad med två handpumpar. Tyska brunnen är den enda kvarvarande offentliga brunnen från 1700-talet som aldrig flyttades från sin plats. Den renoverades år 2002 av Stockholm Vatten.
Pumparna på Järntorget och på Djurgårdsslätten är gjutjärnspumpar från 1800-talet. Den sistnämnda ritades 1857 av arkitekt Johan Fredrik Åbom och göts på Bolinders Mekaniska Verkstad på Kungsholmen. Pumphuset är åttkantigt, sidorna är genombrutna av ett sirligt mönster och toppen är utformad som en liten hätta krönt av en spets, som enligt Åboms ritning var förgylld.Landell (1992), s. 79
Pumpen på Järntorget monterades upp år 1829 och formgavs efter en engelsk modell. Den var en gåva av Rikets ständers bank.Informationsskylt på brunnen. Pumpen skulle ge konsumtionsvatten såväl till allmänheten på torget som via en vattenledning även till det närbelägna Södra Bankohuset (dåvarande Riksbanken). Pumphuset liknar en grekisk kolonn i korintisk ordning.
Hälsokällor och surbrunnar 250px|höger| I Stockholm fanns även en rad offentliga hälsokällor och surbrunnar.