Liberalt frimureri, kontinentalt frimureri eller adogmatiskt frimureri, är ett samlingsbegrepp på olika frimurarorganisationer som har det gemensamt att de har en ”liberal” eller ”adogmatisk” syn på vissa aspekter av frimureriet. Man hänvisar till samvetsfrihet, religionsfrihet och en icke-diskriminerande syn utifrån religion, kön och rasTony Pope, At a perpeptual distance: Liberal and Adogmatic Grand Lodges.
Liberalism De liberala storlogerna växte fram samtidigt som de liberala rörelserna föddes under upplysningstiden och formulerade idéerna om individens rättigheter samt betydelsen av självbestämmelse. Det stora brottet med det förflutna samhället var tanken att fria individer kan bilda grunden för ett stabilt samhälle och tanken om intellektuell frihet. Teori om naturrätten var en tidig föregångare till våra dagars tankar om mänskliga rättigheter. Rousseau argumenterade för människans naturliga rätt till frihet. Det är i ljuset av denna rörelse som man måste se det liberala frimureriets framväxt. De liberala storlogerna låter av samvetsskäl varje loge själva bestämma om de vill att deras arbete ska stå under Världens Stora Byggmästares beskydd och om Den Heliga Läran skall finnas i loge. Det är också upp till varje loge om de tillåter politiska diskussionerGrand Orient de France, History of Freemasonry.
Kvinnligt och blandat frimureri Till liberalt frimureri räknas också det storloger som endast tillåter kvinnor eller de som tillåter både män och kvinnor att bli medlemmar (benämnt samfrimureri). Det finns alla olika kombinationer av tolkningar: de som har reguljär syn på religion och politik och som enbart tillåter män, enbart tillåter kvinnor samt tillåter både män och kvinnor, samt de som har en irreguljär syn på religion och politik och som enbart tillåter män, enbart tillåter kvinnor samt tillåter både män och kvinnor.
Storlogen i England (UGLE) erkänner sedan 1998 de två kvinnliga storlogerna The Order of Women Freemasons och The Honourable Fraternety of Ancient Freemasons som reguljära förutom det faktum att de består av kvinnor, det brukar kallas ”reguljär i praktiken” och visar på att även liberalt frimureri kan vara reguljärtThe Order of Women Freemasons, History UGLE, Are there women Freemasons? .
Frimureriets två grenar Frimureriet anses, bland annat till följd av uppkommen oenighet under 1800-talet (se nedan), generellt ha två huvudsakliga inriktningar som emellertid inte erkänner varandra som frimurarsystem:Address to the 2002 California Masonic Symposium
det angloamerikanska reguljära frimureriet indelat i jurisdiktioner, i enlighet med utformningen av United Grand Lodge of England, UGLE, som genom en storloge styr arbetsloger inom sitt område (UGLE) det liberala frimureriet indelat i jurisdiktioner, i enlighet med utformningen av Grande Orient de France, GODF, (ofta kallade stororienter) med varierande och skiftande grad av erkännande.
I de flesta latineuropeiska länder dominerar det liberala frimureriet,Pieyns, René, Het rijke maçonnieke leven, 3. De universele vrijmetselarij, Fonds Marcel Hofmans, Brussels, 2001, sid. 12-26 även om det i de flesta av dessa länder finns storloger och stororienter som erkänner varandra som reguljära frimurarloger i enlighet med UGLE:s riktlinjer och som har upprättat förbindelser med UGLE och varandra. På detta sätt erkänner till exempel den franska storlogen Grande Loge Nationale Française (GLNF) UGLE och dess i sin tur erkända jurisdiktioner medan de kontinentalfrimureriska storlogerna Grand Orient de France (GODF) och Grand Loge de France (GLdF) inte gör det. Övriga världens frimurarorganisationer, vilka utgör den största delen av frimureriet, följer vanligen UGLE:s traditioner och systematik för erkännande, även om det förekommer avvikelser.
Oenighetens historik Det finns många orsaker till att det uppstod schismer inom frimureriet och varför denna uppdelning fortfarande finns. De första tecknen på oenighet uppstod strax efter det amerikanska inbördeskriget. År 1869 erkände Grand Orient de France, GODF, en frimurerisk gruppering i Louisiana som inte erkänts av storlogen i Louisiana, Grand lodge of Louisiana, GLL. Erkännandet uppfattades av GLL som ett intrång i deras jurisdiktion och som en följd härav drog man tillbaka sitt erkännande av GODF. På begäran av GLL drog sedan fler amerikanska storloger tillbaka sitt erkännande av GODF. Vissa källor tyder på att det även fanns rasrelaterade argument bakom tillbakadragandet av erkännandet, eftersom GODF nyligen hade antagit en resolution som angav att "vare sig hudfärg ras eller religion skall anses diskvalificerande för en blivande medlem" och eftersom GLL vid den här tiden var strikt segregerat. Emellertid ledde inte denna första schism till ett allmänt ställningstagande i det amerikanska frimureriet. Många amerikanska storloger hävde inte sitt erkännande av GODF förrän en bra bit in på 1900-talet.U.S. Recognition of French Grand Lodges in the 1900s: Paul Bessel i Heredom: The Transactions of the Scottish Rite Research Society, volym 5, 1996, sid. 221-244
Schismen 1877 Gapet ökade 1877 då GODF ändrade sina allmänna lagar, sin konstitution, så att logen kunde bli helt sekulär. Medan den angloamerikanska traditionen sedan längre krävde (och fortfarande kräver) en uppenbar tro på Gud tog GODF bort detta krav och motiverade detta med att sekularismen "medför att alla män, oberoende av klass, ursprung och tro, får möjligheten att vara sig själva, får rätt till valfrihet, får ett eget ansvar för sin mognad och blir herre över sitt öde"Grand Orient of France: Laïcité Can Freemasonry be Secular? Med andra ord innebar detta att GODF accepterade ateister som medlemmar, medan det angloamerikanska frimureriet inte gjorde det. United Grand Lodge of England drog därmed tillbaka sitt erkännande av GODF och förklarade den vara en irreguljär loge. Andra jurisdiktioner följde antingen GODF:s eller UGLE:s beslut, vilket bidrog till att sprickan vidgades.
Bakgrunden till krav på deistisk tro Forskningen är inte helt enig om när det angloamerikanska frimureriet första gången krävde av sina medlemmar att de skulle ha en tro på Gud. Det finns tecken på att det kan ha sitt ursprung i det spekulativa frimureriets första tid. Regiusmanuskriptet, det äldsta kända frimureriska dokumentet från ca 1390, anger att en frimurare "alltid måste älska Gud och den heliga kyrkan". James Andersons Constitutions från 1723 anger att "det åligger en Murare att lyda morallagen; och om han rätteligen förstår Konsten, blir han aldrig en okunnig Ateist ej heller en ogudaktlig Libertin". Emellertid anges inte uttryckligen att en tro på Gud är ett krav.
Grand Orient de France godkände inte kravet på tro på en Gud förrän 1849, men 1877 återgick man till dess tidigare lydelse.Ray Denslow: Freemasonry in the Eastern Hemisphere, (1954), sid. 170.Iowa Proceedings 1918, sid. 25-29.
Emellertid innebar inte detta att man enbart var oeniga om kravet på en religiös övertygelse. I samband med de ändringar man gjorde 1877 tog GODF även bort alla referenser till Hela Världens Store Byggmästare ur sin ritual och upphörde med användandet av boken Volume of Sacred Law, VSL (vilket i Frankrike var Bibeln). Dessa delar hade funnits med i det franska frimureriet fram till 1849.
Politiska diskussioner i loge En annan skillnad mellan liberalt och angloamerikanskt frimureri är frågan om politiska diskussioner i loge. I vissa liberala storloger är sådana diskussioner fullt tillåtna, medan det är helt förbjudet i angloamerikanska loger.Franç-Maçonnerie Française. Därtill agerar Grand Orient de France som en politisk lobbyorganisation och tillfrågar också sina recepienter om deras politiska övertygelse och åsikter innan de medges söka medlemskap. I andra liberala storloger är inte politiska eller religiösa diskussioner tillåtna i loge.
Relationen med katolska kyrkan Kontinentalt frimureri är koncentrerat till traditionellt katolska länder och har av katolska kritiker ansetts vara en källa till antikatolska åsikter. Många antiklerikala regimer i traditionellt katolska länder uppfattades ha omfattande frimureriska förbindelser.
1913 års Catholic Encyclopedia tillskrev frimureriet den franska revolutionen och dess förföljelse av kyrkan och hänvisade till ett dokument från Grand Orient de France."Frimureriet, vilket förberedde revolutionen 1789, är förpliktigat att fortsätta sitt arbete" och citerade ett cirkulär från Grand Orient of France den 2 april 1889, noterat som fotnot 163 i artikeln Masonry (Freemasonry) i Catholic Encyclopedia. Encyklopedin såg frimureriet som den främsta kraften inom fransk antiklerikalism från 1877 och framåt och hänvisade åter till officiella franska frimureriska dokument till stöd för påståendet."Franskt frimureri, och främst Grand Orient de France, har uppvisat den mest systematiska aktivitet som det dominerande politiska elementet i den franska "Kulturkampf" sedan 1877." Ur Masonry (Freemasonry) i Catholic Encyclopedia. Enligt en historiker fortsatte de frimureriska fientligheterna ända in på det tidiga 1900-talet med Affaire Des FichesLarkin, Church and State after the Dreyfus Affair, sid. 138-41: Freemasonry in France, Austral Light 6, 1905, sid. 164-72 och 241-250. och enligt den gamla Catholic Encyclopedia, som hänvisar till frimureriska dokument, kan 1905 års franska lag om delandet av kyrka och stat tillskrivas Grand Orient de France."I verkligheten ledde alla "antiklerikala" frimureriska reformer sedan 1877, till exempel skolväsendets sekularisering, vidtagna åtgärder mot privata kristna skolor och välgörenhetsorganisationer, förtrycket mot kristna ordnar och Kyrkans förstörelse, kulminerar enligt egen utsago i en antikristen och irreligiös omorganisation av det mänskliga samhället, inte bara i Frankrike utan över hela världen." Ur Masonry (Freemasonry) i Catholic Encyclopedia. Ur 1967 års New Catholic Encyclopedia: "Från upplösningen av den franska nationalförsamlingen 1877 till andra världskrigets start kontrollerades regeringen av frimureriska politiker. De drev igenom antiklerikala lagar för att begränsa Kyrkans inflytande, särskilt inom utbildningsväsendet." New Catholic Encyclopedia, 1967 års utgåva, volym 6, sid. 135, McGraw-Hill, New York.
I Italien kopplade Kyrkan den hemliga antiklerikala och nationalistiska organisationen Carbonari till frimureriet"Den sammankopplar frimureriet med Carbonari, också kända som Kolarna, som vid den här tiden var aktiva i Italien och troddes vara en revolutionär grupp" Roman Catholic Church Law Regarding Freemasonry av Reid McInvale vid Texas Lodge of Research och skyllde det italienska enandets (Risorgimento) antiklerikala prägel på frimureriet. Ända in på 1890-talet rättfärdigade Kyrkan sin uppmaning till katoliker att undvika allt samröre med den italienska staten genom att hänvisa till dess påstått frimureriska karaktär."Frimureriet har konfiskerat den allmänna välgörenhetens arv och fyllt tomrummet med privata insatser" §18, Custodi di Quella Fede , 1892
Det mexikanska frimureriet, som också följde samma riktning som det liberala frimureriet i andra latinska länder, ansågs bli allt mer antiklerikalt under 1800-talet, särskilt eftersom de antog den skotska riten (skapat av Albert Pike), och som av Katolska Kyrkan ansågs som antiklerikal."Under 1800-talet antog det mexikanska frimureriet det gradsystem som skapats av Albert Pike och blev allt mer antiklerikalt, oberoende av rit" Mexican Masonry – Politics & Religion Oscar J. Salinas E., Senior Grand Warden-York/Mexico