miniatyr|300px|Jerevantorget någon gång under 1870-talet. Bankrånet i Tiflis 1907, även känt som exproprieringen vid Jerevantorget, var ett väpnat rån av en penningtransport i den georgiska staden Tiflis (Georgiens nuvarande huvudstad, Tbilisi), utfört av bolsjevikiska revolutionärer. Rånet ägde rum den 26 juni 1907 på Jerevantorget (numera Frihetstorget). Bankens diligens attackerades under en penningtransport mellan postkontoret och Ryska imperiets statsbank. Rånarna använde bomber och skjutvapen för att attackera diligensen och omringa säkerhetsvakterna, vilket resulterade i att fyrtio människor dog och femtio skadades i folkträngseln, enligt officiella siffror från arkiven. Rånarna undkom med 341 000 rubel (omkring 25 miljoner svenska kronor eller 3 miljoner euro i 2008 års penningvärde).
Rånet planerades och/eller utfördes av ett flertal ledande bolsjeviker, inklusive Vladimir Lenin, Josef Stalin, Maksim Litvinov, Leonid Krasin, Aleksandr Bogdanov och Kamo, i syfte att finansiera sina revolutionära aktiviteter. Den negativa publicitet som följde på händelsen användes senare mot Lenin och Stalin som båda försökte undvika att förknippas med rånet.
Jerevantorget döptes under Sovjettiden om till Lenintorget och en staty av Lenin restes där. Kamo, som var rånarligans ledare, fick under Sovjetunionens tidiga dagar ett monument och sin grav placerade i närheten av torget. Dessa avlägsnades senare.
Bakgrund Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (RSDAP), Sovjetunionens kommunistiska partis föregångare, bildades 1898. Partiets politiska målsättning var, i enlighet med marxistisk teori, att förändra det ekonomiska och politiska systemet genom en socialistisk revolution. Utöver sina politiska aktiviteter ägnade sig RSDAP och andra revolutionära grupper (som anarkister och socialistrevolutionärer) åt en rad militanta operationer, kallat expropriering, som i deras fall innebar väpnade rån av statliga eller privata tillgångar. Rånen utfördes för att finansiera den revolutionära verksamheten.
stående|miniatyr|Polisfotografi av Lenin från december 1895.
På partikongressen i London 1903 splittrades RSDAP i två grupperingar, bolsjevikerna och mensjevikerna. I maj-juni 1907 höll RSDAP sin femte kongress, åter i London, och förhoppningarna var stora på att överbrygga meningsskiljaktigheterna mellan dessa två fraktioner. En viktig skiljefråga var just synen på militanta aktiviteter, i synnerhet exproprieringarna. De mer militanta bolsjevikerna, ledda av Lenin, som närvarade på kongressen ansåg att man skulle fortsätta med rånen, medan mensjevikerna förespråkade ett mer fredligt och gradvis tillvägagångssätt. Kongressen röstade igenom en resolution om att fördöma deltagande i eller stöttande av militanta aktiviteter, inklusive exproprieringar som sågs som "desorganiserande och demoraliserande", och efterlyste att all partimilis skulle upplösas. Resolutionen röstades igenom med 65 procent för och 6 procent emot (övriga deltagare lade ned sina röster). Samtliga mensjeviker, och vissa bolsjeviker, stödde resolutionen.
Trots att partiet hade ett förbud mot separata kommittéer valde bolsjevikerna under partiets femte kongress ett eget styrande organ, som de höll hemligt från resten av partiet. Detta organ styrdes av en "finansgrupp" som bestod av Lenin Leonid Krasin och Aleksandr Bogdanov. Utöver de reguljära partiaktiviteterna hade finansgruppen redan planerat ett antal exproprieringar i olika delar av Ryssland före kongressen. Rånet i Tiflis var redan bestämt och ägde rum bara några veckor efter att kongressen var över.
Förberedelser I april 1907 höll ledande bolsjeviker ett möte i Berlin där de planerade ett rån för att finansiera nya vapeninköp. Bland deltagarna återfanns Lenin, Krasin, Bogdanov, Maksim Litvinov och Stalin. De bestämde att Stalin, som då gick under smeknamnet Koba, och hans kamrat Kamo (Simon Ter-Petrossjan) skulle organisera ett bankrån i Tiflis. Både Stalin och Kamo var av georgiskt ursprung. miniatyr|stående|Simon Ter-Petrossian, mer känd som Kamo, 1922.
Stalin var 29 år gammal och bodde i Tiflis med sin fru Jekaterina och nyfödda son Jakov. Stalin hade erfarenhet av bankrån och hade blivit känd som den främsta finansiären av ledningens verksamhet. Kamo, som var några år yngre än Stalin, var känd för att vara särskilt hänsynslös. Kamo drev vid denna tid en kriminell organisation vid namn "Stridstekniska gruppen under RSDAP:s centralkommitté". Enligt Stalin var han en "mästare på förklädnader" och Lenin kallade honom sin "kaukasiska bandit". Stalin och Kamo hade växt upp tillsammans och det var Stalin som hade fått Kamo att bli marxist.
Efter mötet i april reste Stalin och Maksim Litvinov till Tiflis för att informera Kamo om planerna och börja organisera attacken. Enligt Roman Brackmans The Secret File of Joseph Stalin: A Hidden Life var Stalin vid denna tidpunkt informatör åt den ryska säkerhetstjänsten (Ochranan). Brackman hävdar att Stalin informerade sin kontakt, officeren Muchtarov, om rånplanerna och lovade att återkomma med mer information.
Väl tillbaka i Tiflis började Stalin planera rånet. Han lyckades komma i kontakt med två personer med information om bankens rutiner: en kontorist vid namn Gigo Kasradze och en gammal skolkamrat till Stalin vid namn Voznesenskij, som jobbade på postkontoret. Voznesenskij uppgav senare att han hyste stor respekt för Stalins romantiska poesi och att det var anledningen till att han hjälpte honom. Voznesenskij hade tillgång till diligensens hemliga schema. Han underrättade Stalin om att en stor penningtransport skulle äga rum med en hästdragen vagn till Tiflisbanken den 26 juni 1907.
Under förberedelserna hjälpte Krasin till med att tillverka bomber som skulle användas för att attackera fordonet. Kamos gäng smugglade in bomberna i Tiflis inuti en soffa. Bara ett par veckor före rånet råkade Kamo detonera en av Krasins bomber när han skulle installera tändanordningen. Kamo skadade sitt öga svårt och fick ett permanent ärr. Han blev sängliggande under en månad och var ännu inte helt återhämtad vid tiden för rånet.
De ryska myndigheterna blev varse om att en större aktion planerades av revolutionärer i Tiflis, men de kände inte till några detaljer. De ökade dock säkerhetsnivån på torget.
Dagen för rånet thumb|right|300px|Bomber funna i ett bolsjevikiskt laboratorium i Finland. Dagen för rånet, den 26 juni 1907, träffades de 20 organisatörerna i närheten av Jerevantorget för att skrida till verket. Efter mötet begav sig var och en till sina angivna platser och inväntade diligensen. Polisen, som precis innan rånet ägde rum hade blivit informerade om att någonting skulle hända, vaktade torgets varje gathörn. För att hantera den ökade säkerheten anvisades varje gängmedlem en polis att hålla ögonen på, och andra medlemmar höll utkik ovanför huvudgatan.
De flesta gängmedlemmarna var klädda som bönder och väntade i gathörnen med revolvrar och granater. Till skillnad från de övriga var Kamo utklädd till kavallerikapten och anlände till torget i en hästdragen phaeton, en slags öppen vagn.
Gruppen förberedde rånet genom att ta över värdshuset Tiliputjuri som vette mot torget. Ett vittne till rånet, David Sagirasjvili, berättade senare att han hade promenerat på torget när en vän vid namn Batjua Kupriasjvili, som senare visade sig vara en av rånarna, bjöd in honom till värdshuset och bad honom att stanna. Väl inomhus insåg Sagirasjvili att beväpnade män hindrade folk från att lämna byggnaden. När männen hörde en signal som betydde att bankdiligensen närmade sig lämnade de hastigt byggnaden med dragna pistoler.
Tiflis lokala bank var en del av det ryska imperiets statsbank och skötte värdetransporterna mellan postkontoret och banken med en hästdragen diligens. Inuti diligensen fanns pengarna, två vakter med gevär, bankens kassör och revisor. Bakom diligensen färdades en phaeton fylld med vakter, och vakter till häst red framför, bakom och bredvid transporten.
Attacken
Diligensen anlände till torget runt halv elva på förmiddagen. När Kupriasjvili bedömde att den var tillräckligt nära gav han en signal till rånarna att attackera. När signalen gavs kastade rånarna sina granater mot transporten. Explosionerna dödade både hästarna och vakterna. Rånarna började därefter skjuta mot vakterna runt transporten och poliserna runtom på torget.
Vittnen rapporterade om att bomber kastades från alla håll och kanter. Den georgiska tidningen Isari skrev att Ingen kunde avgöra om det fruktansvärda skjutandet var kanonskott eller bombexplosioner ... Ljudet orsakade panik överallt ... nästan över hela staden, folk började springa. Vagnar och kärror galloperade iväg ... Bombexplosionerna var så starka att de enligt uppgifter välte skorstenar och krossade alla glasfönster i närheten. Stalins fru Jekaterina Svanidze stod på balkongen vid deras hem i närheten av balkongen med sin familj och sitt barn. När de hörde explosionerna sprang de skräckslagna in i huset.
Även om explosionerna hade dödat många av vakterna och hästarna, levde fortfarande en skadad häst som var bunden till vagnen. Det blödande djuret skenade iväg från platsen med transporten bakom sig. Tre av rånarna, Kupriashvili, Datiko Tjibriasjvili och Kamo, jagade efter. Kupriasjvili kastade en granat mot det flyende ekipaget, och explosionen sprängde bort hästens ben och dödade den. Kupriasjvili själv kastades i luften av smällen och han föll medvetslös till marken. Efter att han vaknat upp lyckades han smyga bort från torget innan säkerhetsstyrkorna anlände. Efter att transporten stannat gick Datiko Tjibriasjvili in för att ta säckarna med pengar medan Kamo, skjutandes omkring sig, red mot transporten. Väl framme hjälptes Tjibriasjvili och en annan rånare åt att kasta över de stulna pengarna till Kamos phaeton. I kaoset lämnade rånarna oavsiktligt 20 000 rubel i vagnen. Efter rånet försökte en överlevande diligensförare stoppa på sig en del av pengarna. Han arresterades senare för stöld.
Flykt och efterspel Efter att ha säkrat pengarna red Kamo i snabb fart ut från torget och stötte på den vice polischefen i en hästvagn. Istället för att vända om låtsades Kamo vara en del av säkerhetsstyrkorna och skrek till polisen att "pengarna är säkra. Spring till torget." Polischefen lydde den till synes kavallerikaptenen, och insåg inte förrän långt senare att han hade blivit lurad.
Kamo begav sig därefter till gängets huvudkvarter där han bytte kläder. Rånarna skingrade sig snabbt och ingen greps på bar gärning av myndigheterna. Eliso Kupriasjvili lyckades till och med lämna torget, stjäla en läraruniform han hittade i närheten och sedan återvända till torget för att beskåda scenen. Torget var ett blodbad. Femtio personer låg skadade på torget bredvid döda hästar och människor. Myndigheterna uppgav att endast tre personer omkommit men dokument ur säkerhetstjänstens arkiv avslöjade senare att antalet döda egentligen var fyrtio.
Banken var osäker på hur mycket pengar den egentligen hade förlorat från rånet, men uppskattade att omkring 341 000 rubel hade stulits. Michail Botjoridze och hans fru Maro sydde in pengarna i en madrass som gömdes på en soffa där Stalin arbetade. Av de 341 000 rublerna bestod omkring 91 000 av små ospårbara sedlar, men omkring 250 000 rubel bestod av stora 500-rubelsedlar med serienummer som polisen kände till. Detta gjorde det svårt att växla dem obemärkt.
Stalins roll