Marcel Louis Brillouin, född den 19 december 1854 i Melle, Frankrike, död den 16 juni 1948 i Paris, var en fransk fysiker och matematiker, far till Léon Brillouin. Han forskade inom många av fysikens områden, som strömningsmekanik, termodynamik, statistisk mekanik, geofysik, kvantmekanik och allmän relativitetsteori. Fysikern  kallade Brillioun för fysikens Nestor, med hänvisning till den mytologiska figuren Nestor.

Biografi Brillouin var son till Louis Georges Brillouin [fr] en målare som flyttade till Paris när Marcel var pojke. Där gick han på Lycée Condorcet. Familjen Brillouin återvände till Saint-Martin-lès-Melle under det fransk-tyska kriget 1870 för att undkomma striderna. Där tillbringade han tid med att undervisa själv från sin morfars filosofiböcker.

Brillouin studerande vid École Normale Supérieure 1874–1878 och tog examen 1878. Han blev fysikassistent åt Éleuthère Mascart (hans blivande svärfar) vid Collège de France, samtidigt som han arbetade för sin doktorsexamen i matematik och fysik, och promoverades till 1881. Ämnet för hans doktorsavhandling handlade om differentialekvationer för induktanser i elektriska kretsar (franska: Integration des équations différentielles auxquelles conduit l'étude des phénomènes d'induction dans les circuits dérivé). Han återupptäckte självständigt några ekvationer som tidigare upptäckts av Hermann von Helmholtz 1851.

Brillouin innehade sedan flera befattningar som biträdande professor i fysik vid universitetet i Nancy , Dijon och Toulouse innan han återvände till École normale supérieure i Paris 1887. Åren 1900–1931 var han professor i matematisk fysik vid Collège de France till pensioneringen 1931. År 1921 blev han ledamot av Académie des sciences.

År 1911 var han en av endast sex franska fysiker som var inbjudna till den första . Han deltog i utformningen av kvantteorin. Han deltog också i debatter 1922 vid Collège de France om lösningar av den allmänna relativitetsteorin, till vilka Albert Einstein var inbjuden.

År 1888 gifte han sig med Charlotte Marguerite Mascart. Tillsammans fick de tre barn: Léon (1889–1969), som blev en framstående fysiker, Jacques (1892–1971) som blev kompositör och Madeleine (1894–1978).

Forskning Under sin karriär var han författare till över 200 experimentella och teoretiska artiklar inom en mängd olika ämnen, som kinetiska gasteorin, viskositet, termodynamik, elektricitet och geovetenskap.

Hans mest framträdande var: föreslag om en teori om ljudspridning inom aerodynamik. forskning om atmosfärens cirkulation, regnbildning och tidvattenteorin. utveckling av Helmholtz arbete om diskontinuitetsytor i vätskeflöde. Han utforskade bildandet av virvlar. Brillouin bevisade 1911 att diskontinuitetsytorna måste vara oändliga i ett tvådimensionellt flöde, annars leder det till d'Alemberts paradox. ersättning av Nipkow-skivan i mekaniska tv-apparater. Han introducerade en linsförsedd skiva och variabel bländare år 1891. mätning av geoidens krökning i Simplontunneln år 1906. Han använde en portabel modell av Eötvös-vågen som han byggde. visning 1907, av att vakuumets specifika värme, orsakad av svartkroppsstrålning, är proportionell mot T3 (där T är temperaturen). föreslag om tidiga teorier inom kvantmekanik, med användning av ett kontinuum istället för kvanta. Hans arbeten 1919-1920 ledde till Louis de Broglies hypotes om materievågor. deltagande i de tidiga debatterna om lösningar till Einsteins fältekvationer. Han studerade fallet med en massiv punktpartikel i krökt rumtid, han visade att det inte kan finnas ett objekt vars radie är mindre än dess Schwarzschildradie.

Utmärkelser och priser Brillouin tilldelades Prix La Caze för 1912 och valdes in i Académie des Sciences 1921. Han utnämndes till riddare (1902) och officer (1923) av Hederslegionen.

Referenser

Noter

Vidare läsning Marcel Brillouin (1904). Propagation de l'Électricité: Histoire et Théorie (Paris). Marcel Brillouin (1906-1907). Leçons sur la Viscosité des Liquides et des Gaz (2 vols., Paris). Paul Langevin, Allocution au Jubilé scientifique de Marcel Brillouin, 1935. Henri Villat (1935). Jubilé de M. Brillouin pour son 80ème anniversaire (2 vols., Paris). Henri Villat (1948). Notice nécrologique sur Marcel Brillouin. Comptes Rendus de l'Académie des Sciences, vol. 226, no. 25, p. 2029. . Léon Brillouin (1981). Brillouin, Marcel Louis. In Dictionary of Scientific Biography ed. by C. C. Gillispie, vol. 2 (Charles Scribner's Sons, New York).

Externa länkar

Kategori:Franska fysiker under 1800-talet Kategori:Franska matematiker under 1800-talet Kategori:Franska fysiker under 1900-talet Kategori:Franska matematiker under 1900-talet Kategori:Franska professorer Kategori:Personer verksamma vid Collège de France Kategori:Ledamöter av Franska vetenskapsakademien Kategori:Officerare av Hederslegionen Kategori:Alumner från École normale supérieure Kategori:Alumner från Lycée Condorcet Kategori:Personer från Deux-Sèvres Kategori:Män Kategori:Födda 1854 Kategori:Avlidna 1948