Färgstyrning eller färghantering (eng. colour management) avser den process att åstadkomma ett förutsägbart färgresultat mellan två eller flera färgenheter (t.ex. mellan en datorskärm och skrivare, eller kamera och datorskärm), ofta med syftet att färger/kulörer ska återges på samma sätt på alla färgenheter (vilket då förutsätter att den kulör som ska återges ryms inom enheternas färgomfång) eller att färger/kulörer ska återges på ett så optimalt sätt som möjligt på alla färgenheter (vilket t.ex. är nödvändigt i de fall när den kulör som ska återges inte ryms inom enheternas färgomfång och kulören måste därmed anpassas för att kunna återges). Se vidare under "Konvertering".
Färgstyrning används bl.a. flitigt inom den grafiska industrin, där god förutsägbarhet av färgåtergivningen är av stor betydelse.
För att göra färgmatchning mellan färgenheter möjlig används i dag ICC-profiler, som bl.a. beskriver färgenheters färgkaraktäristik (d.v.s. en enskild färgenhets förmåga att återge eller läsa in färger).
Tillvägagångssätt Styrning av färgers återgivning genom enskild färgmatchning, s.k. closed loop Innan användningen av ICC-profiler slog igenom på 1990-talet bestod färghantering i att individuellt justera färgerna i till exempel en bild så att slutresultatet, exempelvis en utskrift eller visning på en skärm, överensstämde med den givna referensen (exempelvis ett originalfotografi eller ett förprovtryck).
Detta kunde innebära att för att en bild som återgavs i till exempel en rödaktig ton på en datorskärm skulle denna innehålla mer gult, för att väl i skrivaren få samma röda nyans som ursprungligen var avsett.
Denna metod att individuellt anpassa enheters färgåtergivning efter varandra benämns closed loop och förutsatte god praktisk erfarenhet av utrustningens färgkaraktäristik, med inslag av trial and error för att nå rätt färgöverensstämmelse. Metoden förutsatte också att varje enhet skulle matchas mot alla övriga.
På till exempel tryckerier eller hos reproföretag kunde detta system i praktiken ge goda resultat eftersom antalet olika enheter (så som skannrar, datorskärmar, provtrycksskrivare etc.) var begränsat och i regel från en och samma leverantör. Detta sätt att arbeta stördes dock då nya eller fler enheter med andra färgåtergivningsegenskaper introducerades, varpå processen att kartlägga enheternas färgkaraktäristik genom trial and error måste upprepasSharma, Abhay (2004) Understanding color management. USA, New York: Delmar Learning. . S. 5–9.
Modern färgstyrning Genom introduktionen av leverantörs- och plattformsoberoende ICC-profiler under 1990-talet, och deras användning av enhetsoberoende referensfärgrymder (eng. profile connection space, PCS) blev det möjligt att systematiskt beskriva de färger en viss enhet (utrustning) kunde återge och därigenom även anpassa färgerna så att dessa återgavs med samma eller ungefär samma resultat oberoende av vilken enheten var. Se även ICC-profil.
I modern färgstyrning brukar följande steg anges för att göra processen möjligSharma, Abhay (2004) Understanding color management. USA, New York: Delmar Learning. . S. 34 Kalibrering Karaktärisering Profilering Konvertering
Steget profilering kan inkluderas i karaktäriseringssteget.
Kalibrering Att kalibrera en färgenhet är processen att anpassa och justera inställningar hos enheten till en viss norm, så att enhetens sätt att producera färger (enhetens färgåtergivningsförmåga) är stabil och att färgresultatet därmed kan förutses. För datorskärmar kan en kalibrering innefatta att man justerar till en viss ljusstyrkenivå och vitpunkt, och för en tryckpress att en viss punktförstoring, visst papper och kulör hos processfärgerna används.
Dessa normer kan till exempel finnas definierade i en ISO-standard (såsom ISO 12647-2 för offsettryckning) eller motsvarar de förutsättningar och inställningar som gällde vid en tidigare karaktärisering (då man t.ex. eftersträvat att få ett så maximalt färgomfång som möjligt, eller då man valt godtyckliga inställningar).
Dessa inställningar påverkar således enhetens färgåtergivningsförmåga och dessa måste sedan hållas på samma nivå för att själva karaktäriseringsdatan (se nedan) och därmed ICC-profilen ska gälla även senare. En kalibrering innebär i korthet att återupprätta dessa förutsättningar, d.v.s. att se till att alla de inställningar som på ett eller annat sätt påverkar vilken kulör en viss enhet producerar hålls oförändrade.
Om en enhet inte går att kalibrera till samma nivå som tidigare, till exempel en datorskärm vars ljuskällors kvalitet försämras över tid, måste istället nya karaktäriseringar och ICC-profiler göras med jämna mellanrum, för att därigenom beskriva enhetens förändrade färgåtergivningsförmåga.
Att anpassa färgåtergivningen till given karaktäriseringsdata Genom att anpassa inställningarna hos en vis typ av färgenheter så att deras färgresultat (och därmed karaktäriseringsdata) är likvärdigt, förutsätts att dessa enheter också kan nyttja en och samma ICC-profil (med likvärdigt färgresultat som följd). Det är detta som möjliggör för användandet och giltigheten för generella standardprofiler.
T.ex. om ett tryckeri vill använda standardprofilen "ISO Coated v2 300% (ECI)" måste tryckeriets tryckpress har samma punktförstoring i processfärgerna, samma CIELAB-värdena för de solida primär- och sekundärfärgerna, att tryckplåten använder samma rastertyp, att man använder samma papper etc. som vid det tillfälle då karaktäriseringsdatan till den aktuella ICC-profilen togs fram. Om dessa inställningar inte stämmer, gäller inte heller den generella ICC-profilen – kalibreringen kan sägas vara fel. Se vidare "Karaktärisering" nedan.
Hur detta kan åstadkommas beskrivs närmare i den tekniska specifikation ISO/TS 10128:2009 "Graphic technology – Methods of adjustment of the colour reproduction of a printing system to match a set of characterization data" från ISO.
Karaktärisering +Utdrag ur karaktäriseringsdatan FOGRA39L C M Y K L* a* b* 0 0 0 0 95,00 0,00 −2,00 100 0 0 0 55,00 −37,00 −50,00 0 100 0 0 48,00 74,00 −3,00 0 0 100 0 89,00 −5,00 93,00 0 0 0 100 16,00 0,00 0,00 100 100 0 0 24,00 22,00 46,00 0 100 100 0 47,00 68,00 48,00 100 0 100 0 50,00 −65,00 27,00 100 100 100 0 23,00 0,00 0,00 30 70 85 0 49,79 31,97 34,58 Not: Ovanstående kulörer har producerats enligt följande betingelser: tryckning i offset enligt standarden ISO 12647-2:2004/Amd 1 med papperstyperna 1 eller 2 (bestruket papper, 115 g/m2) och med en tonvärdesökning som motsvarar kurvan A för processfärgerna C, M och Y resp. kurva B för processfärgen K i den givna standarden. CIELAB-koordinaterna har bestämts genom att använda ljustypen D50, 2-gradersobservatör, mätgeometrin 45°/0°, inget polarisationsfilter, vitt mätunderlag, i enlighet med standarden ISO 13655.
Att kartlägga en färgenhets enhetsberoende färgvärden (i regel CMYK- eller RGB-värden) genom att beskriva dess kulör i ett enhetsoberoende färgsystem (till exempel CIELAB) benämns karaktärisering eller karakterisering.
I fallet med tryckpressar eller skrivare produceras en samling färgade rutor eller mätfält (ofta benämnd färgkarta, testformJohansson, Kaj, Lundberg, Peter & Ryberg, Robert (2008) Grafisk kokbok 3.0. . S. 85 eller IT8-kartaDetta ord kan dock även kan avse skanner-kartor (eng. target)) med kända digitala tonvärden som sedan mäts upp med till exempel en spektrofotometer. Exempel på olika färgkartor för 4-färgstryck är IT8.7-3 (identisk med datan i den internationella standarden ISO 12642-1:1996ISO 12642-1:1996 (tidigare 12642:1996) Graphic technology – Input data for characterization of 4-colour process printing – Part 1: Initial data set, s. iv), IT8.7-4, ECI2002 och den färgkarta som är definierad i ISO 12642-2:2007.
I fallet med datorskärmar innebär detta steg att skärmen återger en rad kända RGB-värden som sedan mäts in med till exempel en kolorimeter. Oftast brukar profileringen ske i direkt anslutning till detta steg.
Den datatabell med CMYK- eller RGB-värden och motsvarande CIELAB-värden som fås efter en karaktärisering benämns karaktäriseringsdata. Denna data ligger sedan till grund för ICC-profilen. Exempel på karaktäriseringsdata för offsettryck enligt standardiserade betingelser är FOGRA39LSe ICCs webbsida med exempel på standardiserad karaktäriseringsdata http://www.color.org/chardata/drsection1.xalter som sedan bl.a. utgjort grunden för de allmänna profilerna "ISO Coated v2 (ECI)" och "ISO Coated v2 300% (ECI)" från ECI (European Color Initiative)Se ICC-profiler från ECIs webbsida http://www.eci.org/en/downloads. Se utdrag i tabellen här intill.
Profilering Profilering benämns det steg att skapa en ICC-profil utifrån karaktäriseringsdata och de färgåtergivningsinställningar som användaren väljer (till exempel 300 % maximal färgmängd för CMYK-enheter eller hur konverteringen av kulörerna ska ske). Ibland sker profileringen direkt i anslutning till karaktäriseringen, som till exempel vid skapande av profiler för datorskärmar.
Ett flertal olika programvaror finns att tillgå för skapande av ICC-profiler, både kommersiella och open sourceInternational Color Consortium (ICC). http://www.color.org/profilingtools.xalter. Läst 2012-01-13..
Profiler som baseras på karaktäriseringsdata från standardiserade betingelser (till exempel från en tryckning som följer den internationella standarden ISO 12647-2:2004) eller som är generella i bemärkelsen att de är framtagna av en leverantör för att gälla för en grupp enhetsmodeller (till exempel en viss typ av skanner eller skrivare från en leverantör) benämns standardprofilerJohansson, Kaj, Lundberg, Peter & Ryberg, Robert (2008) Grafisk kokbok 3.0. . S. 87. Dessa profiler är således inte unika för respektive färgenhet och förutsätter att enheten är kalibrerad enligt de parametrar som gällde vid själva karaktäriseringen.
Det finns även generella RGB-profiler (till exempel "Adobe RGB (1998)" och "ProPhoto RGB") som inte beskriver någon unik RGB-enhet utan fungerar som arbetsfärgrymder. Med arbetsfärgrymd (eng. (colour) working space) avses den RGB- eller CMYK-profil som är bestämd att vara "default-profil" i ett visst färgstyrt arbetsflöde. I Adobes programvaror antas arbetsfärgrymden vara den ICC-profil som ska gälla i de fall ett öppet dokument eller bild i sig saknar inbäddad ICC-profil, eller vara den ICC-profil som används när nya dokument skapasAdobe. (datum saknas). Creative Suite – Color Settings – About color working spaces. Hämtad 2013-09-30: http://help.adobe.com/en_US/creativesuite/cs/using/WS6A727430-9717-42df-B578-C0AC705C54F0.html#WS380A271D-1873-4fe1-B1B3-44F76281CCBE .
Den ICC-profil ett dokument eller en bild använder sig av benämns dokumentprofilAdobe. (datum saknas). Adobe Photoshop – Bildinformation. Hämtad 2013-09-30: http://help.adobe.com/sv_SE/photoshop/cs/using/WSb2031e05d0354a702eef1fad133aebfa0f7-8000.html (eng. document (colour) space eller document profileAdobe. (datum saknas). Adobe Photoshop – Image information. Hämtad 2013-09-30: http://help.adobe.com/en_US/photoshop/cs/using/WSb2031e05d0354a702eef1fad133aebfa0f7-8000.html). Oftast eftersträvas att dokumentprofilen är identisk med arbetsfärgrymden.
Profiler som är baserade på unik karaktäriseringsdata som är hänförbara till en enskild färgenhet benämns anpassade profilerJohansson, Kaj, Lundberg, Peter & Ryberg, Robert (2008) Grafisk kokbok 3.0. . S. 88, exempel på sådana profiler kan vara till enheter där korrekt färgåtergivning är av extra stor betydelse, så som för datorskärmar som används för bildbehandling eller skrivare som används för förprovtryck.
Konvertering