Film är en konstform som utgörs av rörlig bild, alltså flera bilder som i snabb följd skapar en illusion av rörelse. Film är ett massmedium och kombineras ofta med ljud. Filmer kan utgöras av verkliga scener fotograferade med en filmkamera; fotograferade teckningar eller miniatyrmodeller; datorgenererade bilder eller datoranimering; eller en kombination av dessa. Film som historieberättande medium är en populär underhållningskälla, och har givit upphov till en global industri. Film är även ett effektivt medium för att göra reklam, utbilda eller indoktrinera.
Ofta avses spelfilmer när man pratar om filmer. Dessa är inspelade efter ett manus, med skådespelare som framför manusets dialog och handlingar. Regissören leder filminspelningen och styr över skådespelandet, som dokumenteras med hjälp av kameror och diverse ljud- och ljusutrustning. Resultatet, i form av scener, klipps ihop till en helhet. Det finns även andra typer av filmer, såsom animerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller digitala modeller, eller dokumentärfilm där avsikten är att förmedla verkligheten.
Ordet film härstammar från den fotografiska film på vilken bilderna exponeras, en teknik som numera ersatts till stor del av digital film.
Filmens historia
Tekniken att visa film utvecklades ur olika visuella uppfinningar, till exempel zoetropen och stillbildskameran, i slutet på 1800-talet. Den första officiella filmvisningen utfördes av bröderna Lumière i Paris 1895, men den som anses ha fångat de första rörliga bilderna på film var Louis Aimé Augustin Le Prince. Tyvärr finns bara två korta filmer bevarade. Liksom många tidiga filmer har de övriga gått förlorade.
Efter bröderna Lumière kom flera stumfilmer där klipptekniken förfinades (se till exempel den ryska filmen Pansarkryssaren Potemkin), och skillnaderna från teatern etablerades tydligt i och med att det fanns begränsat med utrymme för repliker på de skyltar som representerade dialogerna. Så småningom kombinerades Lumières teknik med fonograftekniken, så att bild och ljud presenterades samtidigt. Den första animerade långfilmen - El Apóstol - gjordes 1917 av Quirino Cristiani, 20 år innan Walt Disneys Snövit och de sju dvärgarna, som dock har blivit mer berömd.
Från 1920-talet har Hollywood dominerat den internationella marknaden, och även den tekniska utvecklingen. Den första filmen som delvis var ljudlagd var Jazzsångaren från 1927, i USA. Efter det har filmtekniken utvecklats i ett par steg: färgfilmen fick sitt genombrott med Borta med vinden från 1939, olika metoder för att visa film i 3D utvecklades under 1950-talet, och ungefär samtidigt fyrkanalsljudet. Under stora delar av filmens historia har den konkurrerat med TV:n. Filmindustrin är idag en av världens största industrier, med Hollywood i USA och Bollywood i Indien i spetsen.
Den 2 februari 2000 görs den första digitala filmvisningen i Europa, genom Philippe Binant, med DLP CINEMA-teknik av Texas Instruments.Texas Business
Filmproduktion
De flesta filmer är inspelade efter ett manus, med skådespelare som framför manusets dialog och handlingar. Regissören styr över agerandet, som bevaras med hjälp av kameror och diverse ljudutrustning. Resultatet i form av scener, klipps ihop till en helhet, som ofta avses att visas på biograf eller på tv. Det finns dock andra typer av filmer, såsom animerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller avfotograferade modeller, och dokumentärfilm där avsikten är att avbilda verkligheten.
Numera är filmindustrin en av världens största industrier, med Hollywood i USA och Bollywood i Indien i spetsen.
Filmer är i regel baserade på ett filmmanus, som är uppdelad på scener, och förutom dialog anger om det är interiör- eller exteriörtagning, om det är dag eller natt, och om det krävs vissa processer. Arbetet börjar med att en manusförfattare pitchar (presenterar) sin idé för ett produktionsbolag eller en producent. Om idén blir köpt utvecklas den till ett manus. Manuset får sedan en regissör och en ansvarig producent som tillsammans tillsätter resten av produktionsteamet, bland andra fotograf, ljud- och ljustekniker, scenograf och kostymör/sminkansvarig. Under tiden rollbesätts manuset, det vill säga en audition hålls och/eller passande skådespelare väljs. Samtidigt gås manuset igenom inför inspelningen, ritas eventuellt om till storyboard, och bedöms ur budgetsynpunkt. Slutligen byggs dekorer upp och rekvisitan ställs på plats.
Under inspelningen är det regissören som har det övergripande konstnärliga ansvaret och står för huvuddelen av personregin. Det kan också finnas en regiassistent och/eller en inspelningsledare som har till uppgift att koordinera skådespelare, statister, ljud, bild, och resten av teamet.
Efter inspelningen klipps de filmade tagningarna ihop, ljudeffekter och musik läggs till. När allt efterarbete är klart görs visningskopior för distribution. Biografvisningen får en allt mindre betydelse, många filmer går direkt till DVD och Blu-ray, följt av kabel-TV och TV.
Yrken inom filmen Förutom en films skådespelare, statister och stuntmän arbetar en mängd människor med att framställa en film. Regissören har det övergripande konstnärliga ansvaret för filmen. Han eller hon iscensätter det filmmanus som manusförfattaren har skrivit, och har övertygat en producent att producera filmen, eller har blivit anställd av producenten för att göra det. Scenografen är konstnärlig utformare av filmens fysiska miljö, rekvisitören förser skådespelarna med deras rekvisita och kostymtecknare designar skådespelarnas kläder. Bland de filmarbetare som arbetar med att tekniskt framställa filmen finns till exempel filmfotografen, elektrikern och ljudteknikern. För animerad film är regissören huvudanimatör, men har vanligen också en mängd andra animatörer till sin hjälp.
Filmformat och bildformat för film När filmmediet uppfanns av bland andra Thomas Alva Edison 1892, var bredden på filmremsan 35 mm. 1909 enades industrin om 35 mm som standard. På remsan exponeras bilderna i kameran, men det finns också utrymme för de perforerade hål (vanligtvis fyra för varje ruta) som behövs för att mata filmen framåt i kameran eller projektorn. När ljudfilmen kom, användes också en del av remsan för ett optiskt ljudspår, och senare för ett magnetiskt ljudspår.
År 1923 introducerade Eastman Kodak ett mer ekonomiskt filmformat – 16 mm. Förutom att det gick åt mindre film, var kameran betydligt lättare att bära och 16 mm slog därför igenom som dokumentär- och reportageformat. Innan videobandspelaren uppfanns, var 16 mm televisionens främsta bildbärare.
År 1932 använde Eastman Kodak 16 mm film som bas för ett filmformat inriktat på amatörfilmare. Kameran exponerade bara den ena halvan av remsan i kameran. När rullen var slut, vändes filmen för att den andra halvan skulle kunna exponeras. Vid framkallningen delades sedan 16 mm-filmen i två, varvid det nya formatet 8 mm uppstod. Med tanke på processen kallades också formatet dubbel 8.
År 1965 utvecklades amatörformatet med en film som hade bredden 8 mm redan i kameran. Genom att göra perforeringshålen mindre, kunde det nya formatet använda en större del (cirka 40 %) av remsan åt den exponerade bilden. Två olika format introducerades: super 8 och singel 8. Skillnaden var att filmen i super-8 låg i en kassett på en enda (s.k. koaxial) rulle medan den i singel 8 låg på två rullar. Det betydde att singel 8-filmen kunde backas i kameran för effekter som övertoningar, medan detta var nästan omöjligt med super-8-kassetten. Trots det blev super 8 det överlägset populäraste amatörmediet ända till den portabla hemvideon slog igenom.
När biograffilmen fick televisionen som konkurrent som massmedium på 1950-talet, satsade filmproducenterna på effekter som teven saknade. Till exempel färg, stereo och vidfilm. Sedan filmens barndom hade förhållandet mellan den projicerade filmens bredd och höjd varit 1,33:1. Med vidfilmen ökades den nu till allt bredare format som 1,66:1, 1,85:1 och som mest 2,55:1. Dessutom återuppstod 70 mm film, ett system som fanns redan innan ljudfilm men som då inte hade någon framgång. Ett dyrbart format, Cinerama, arbetade med en kamera som spelade in tre filmer synkront i bredd och behövde tre projektorer vid biografvisningen. Bara ett fåtal spelfilmer gjordes innan Cinerama lades ner.
De olika filmformaten påverkar inte nödvändigtvis innehållet, men den varierande bildkvalité som kommer av de olika formaten brukar användas till olika saker. I filmen The Blair Witch Project användes till exempel förutom 16 mm film även Hi8-videokameror för att ge en dokumentär känsla.
Typer av film
Film kan delas in i många olika typer av undergrupper. Den huvudsakliga typen av indelning är efter vad filmen handlar om, det vill säga filmens genre, till exempel skräckfilm eller actionfilm. Genrebegreppet är inlånat från litteratur- och teatervärlden, men efter hand har unika filmgenrer utvecklats, såsom spaghetti-western.
Andra typer av indelningar kan göras efter vilken produktionsmetod som använts, eller hur lång speltid filmen har.
Kategorier efter filmteknik miniatyr|Charlie Chaplin var en av de största stumfilmsstjärnorna. Stumfilm
Stumfilm är film som är inspelad utan tal eller ljudeffekter. Eftersom tekniken för ljudinspelning hade många brister var det så den mesta filmen gjordes fram till slutet av 20-talet. Den tidiga stumfilmen ackompanjerades oftast av levande musik. Många stumfilmer innehåller textkort, skyltar med text som täcker hela bildrutan, och återger filmens dialog samt annan information av narratologisk betydelse.
Animerad film
Animerad film, eller animation, är ett samlingsnamn för tecknad film, datoranimerad film och olika typer av stop motion-animerad film.
Tecknad film består av långa sekvenser av bildrutor, vanligen tecknade för hand, men mot slutet av 1990-talet blev det allt vanligare att även bilder framtagna i datorer användes, inte minst för miljö- och bakgrundsbilder. Den store pionjären inom den tecknade filmen var Walt Disney, vars film Snövit och de sju dvärgarna från 1937 innebar det definitiva genombrottet för den animerade filmen i Hollywood. Disney var dock inte den förste att jobba med tecknad film.
Datoranimerad film syftar på filmer som är helt skapade i datorn, genom 3D-program - så kallad CGI-teknik. Den första helt datoranimerade långfilmen var Toy Story, producerad av Pixar Animation Studios, från 1995. Idag är denna teknik på väg att helt ta över marknaden.
Stop motion-tekniken, som är den äldsta animationsformen och framför allt kommit att användas i specialeffektssyfte i filmer som bland annat 1933 års version av King Kong, innebär att en illusion av rörelse skapas med sekvenser av foton på "döda" objekt med sinsemellan små positionsvariationer. Huvudsakliga material som används är lerfigurer (leranimation - ex. Wallace & Gromit), dockor (dockanimation - ex. Corpse Bride) och utklippta bilder eller foton (cutoutanimation - ex. Monty Python).
Icke-fiktiva filmer Det görs många filmer som inte har till syfte att berätta en fiktiv historia. Syftet kan istället vara att informera om och belysa ett samhälleligt skeende. Det kan också vara att skildra ett mänskligt öde. Grundtanken med dokumentärfilmer är för många att beskriva en oregisserad verklighet, helt utan subjektiva värderingar. Dokumentärfilmare har dock ofta kritiserats för att i sin beskrivning av verkligheten samtidigt regissera den. Exempelvis Michael Moore har anklagats för att försöka anpassa verkligheten efter egen agenda. Redan i dokumentärfilmens barndom var sanningshalten ofta satt på undantag, som i Robert Flahertys Nanook of the North (1922) där filmteamet själva lät uppföra särskilda igloor så att de bättre skulle kunna filma inuiten Nanooks vardag. Filmare, som Dziga Vertov och Chris Marker, har länge undersökt och problematiserat den ibland godtyckliga gränsen mellan det fiktiva och det dokumentära.