Bandsvala (Neophedina cincta) är en afrikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
Utseende Bandsvala är en 15–17 cm lång svala. Den har jordbrun ovansida med ett vitt streck ovan ögat. Undersidan är vit, liksom undre vingtäckarna, med ett mörkbrunt bröstband och ibland ett tunt mörkt streck tvärs över undergumpen. Könen är lika, men på ungfågeln är bröstbandet blekare och den har även gyllene spetsar på ovansidans fjädrar.
thumb|right
Läte Sången är en gnisslig melodi som ibland avslutas i en drill. Även mer högljutt tjatter och korta "chip", "chrip" eller "kip” hörs.Turner, A. (2020). Banded Martin (Riparia cincta), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.banmar1.01
Utbredning och systematik Bandsvala delas in i fem underarter med följande utbredning: erlangeri – förekommer i Etiopien och Sudan (övre Vita Nilen) suahelica – förekommer från södra Sydsudan till östra Demokratiska republiken Kongo, Uganda, västra Kenya, Rwanda, Burundi, västra Tanzania, Zambia, Malawi, Zimbabwe och västra Moçambique parvula – förekommer från norra Angola till sydvästra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Zambia. Flyttar till Kamerun. xerica – förekommer i ökenområdet Kalahari från norra Botswana och Namibia till Angola och västra Zambia cincta – förekommer från Zimbabwe och KwaZulu-Natal till Kapprovinsen.
Arten har även påträffats som tillfällig gäst i bland annat Egypten, Gambia, Saudiarabien, Somalia och Jemen.
Släktestillhörighet Bandsvala placeras traditionellt bland övriga backsvalor i släktet Riparia men genetiska studier visar att den bildar en klad tillsammans med kongosvala och maskarensvala, varför den numera ofta lyfts ut till det monotypiska släktet Neophedina.Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649 Denna linje följs här.
Levnadssätt Arten ses i öppna miljöer som jordbruksområden, gräsmarker och savann, vanligtvis nära vatten. Den är mindre social än sina släktingar och ses ofta i par eller små flockar. Den häcker inte hellre i kolonier. Fågeln gräver ut en 60-90 centimeter lång tunnel i en sandbank eller jordhög och vid dess slut bygger den ett bo av gräs och fjädrar. Däri lägger den två till fem vita ägg som ruvas av båda föräldrar. Arten lever av insekter som den fångar i flykten.
Status IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Den tros öka i antal tillföljd av förändringar inom jordbruket.del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain. Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som generellt ovanlig men lokalt vanlig i delar av Östafrika och frekvent förekommande i Etiopien.
Referenser Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Banded martin, läst 2018-08-03 som anger följande källor: Sinclair, Hockey and Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa,
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Svalor Kategori:Fåglar i etiopiska regionen