Zarah Leander, född Sara Stina Hedberg den 15 mars 1907 i Karlstads stadsförsamling, Värmlands län, död Zarah Stina Hülphers den 23 juni 1981 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk schlagersångerska och skådespelare. Zarah Leander vann sitt anseende som svensk revyartist, ofta i rollen som primadonna.
Hon blev före och under andra världskriget Tysklands största filmstjärna och senare en stor internationell sångerska, känd för sin mörka röst i kontraalt och sina yviga gester. Zarah Leander kallades den sista divan, berömd, beryktad och dyrkad som få.Beata Arnborg, Se på mig! En biografi över Zarah Leander. Natur & Kultur, Stockholm 2017.
Biografi
1907–1931: debut Zarah Leander föddes i en borgerlig familjP O Qvist (2004) Zarah Leander; Grundfakta, Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, läs 2014-06-26 som Sara Stina Hedberg i Karlstad och bodde under sin uppväxt först på Kungsgatan, snett emot dåvarande saluhallen, och senare på Järnvägsgatan, där dagens Åhlénsvaruhus står. Hon hade två äldre bröder, Jonas och Ante, samt tre yngre bröder: Sigvard, Gustaf och Bror. Sigvard dog kort efter sin födelse.
Zarah Leander gick ofta förbi Karlstads teater efter skolan och där fick hon ibland stå i kulisserna och se på Gösta Ekman och hans teatersällskap. Hon ska ha yttrat att det var som att ”vara i himmelen”. År 1925 studerade hon sång i Riga i Lettland. Enligt henne själv var det första gången hon fick reda på sin röstbegåvning och att hon var kontraalt, det vill säga hade en mörkare röst än vanligt. Hon sökte året därpå till Dramatens elevskola men kom inte in. Efter att ha arbetat som kontorist i Stockholm under en tid hamnade hon som tvåbarnsmor på sin svärfar Pontus Leanders prästgård i Risinge vid Finspång i Östergötland. Zarah Leanders första make, Nils Leander, hjälpte henne därefter till små teater- och revyroller.Brunner, Andreas (2007-06-06): "Nazitysklands favoritdiva". Popularhistoria.se. Läst 22 juni 2014.
År 1929 hörde Zarah Leander att Ernst Rolf var på väg till Norrköping och att revyturnéns primadonna Margit Rosengren insjuknat. Detta fick Leander att be om att få provsjunga, varvid Rolf genast tog med henne i sin revyturné och lät henne debutera i Borås. Hon övertog Rosengrens revynummer och spelade bland annat rollen som Greta GarboJosefsson, Erika (2007-08-13/2010-06-29): ”'Vill ni se en stjärna – se på mig'”. Kristianstadsbladet.se. Läst 22 juni 2014. i sången ”Vill ni se en stjärna?”. Först på 1950-talet tog hon upp sången på nytt och gjorde den till sin signaturmelodi. År 1929 kom hon också i kontakt med Karl Gerhard när hon medverkade i hans revy Karl Gerhards Ny-Bygge.
Den 1 januari 1930 fick Leander sitt stora genombrott på Folkan i Stockholm i en Kar de Mumma-revy, s. 98 och säsongen 1930–1931 arbetade hon på Vasateatern med Gösta Ekman den äldre.
1931–1936: svenska glansdagar År 1931 spelade hon Glada änkan mot Gösta Ekman i Per Lindbergs kontroversiella och omtalade uppsättning på Stockholms konserthus. Musiken hade arrangerats om av Jules Sylvain, vilket bland annat innebar att Hanna Glawaris sångpartier transponerats ned för att passa Leanders kontraalt.
Under denna tidsperiod var Zarah Leander med i tre svenskproducerade filmer: Dantes mysterier (1931), Falska miljonären (1931), Äktenskapsleken (1935).Svensk Filmdatabas Zarah Leander, Svenska Filminstitutet, läst 2014-06-26
Hon blev Karl Gerhards favoritprimadonna och medverkade i hans revyer fram till 1936. För henne skrev han sånger som Lysistrate, Jag vill ha en gondol och I skuggan av en stövel, den sista en skarp protest mot judeförföljelsen i Europa. Hon medverkade i tre svenska filmer och sjöng in många skivor som sålde mycket bra. Hennes mörka röst och tydliga textning passade tidens grammofonteknik.
1936–1943: åren i Tyskland År 1936 spelade hon på Theater an der Wien i operetten Axel an der Himmelstür av Ralph Benatzky tillsammans med Max Hansen* sid. 132–135. och spelade in filmen Premiere i regi av Geza von Bolvary. Detta ledde till att hon fick erbjudande att filma i Tyskland, där hon året därpå gjorde sin första film. Där stannade hon för att bli en av Tysklands populäraste artister. Under sin tid i Tyskland spelade hon in tio filmer för UFA och många grammofonskivor, till exempel av Ich steh' im Regen, Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh'n, Nur nicht aus Liebe weinen och Der Wind hat mir ein Lied erzählt. I sina mycket melodramatiska filmer blev hon något av en kitschdiva, en framtoning som hängde fast vid hennes artistperson också efter kriget. Men folket strömmade till biograferna och hon blev en av tredje rikets mest uppskattade film- och sångstjärnor. År 1940 tecknade hon ett nytt tvåårskontrakt med UFA och åtnjöt därigenom det högsta filmgaget någonsin i Europa. Hon blev även utnämnd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.Trots allt! den 18 maj 1940
Leanders vistelse i Tyskland under brinnande världskrig var och är kontroversiell. Hon har förklarat sitt val med att hon talade tyska bättre än engelska och vid direkta frågor har hon sagt att hon var naiv politiskt. Att pengar hade mycket med karriärvalet att göra framgår av de hårda förhandlingar om gager och arbetsvillkor hon höll med Joseph Goebbels. Hon vägrade att bli såväl tysk medborgare som medlem i nazistpartiet och begärde att drygt halva hennes lön (53 %) skulle betalas i svensk valuta till en bank i Stockholm.
I juli 2003 rapporterade den ryske författaren och historikern Arkadij Waxberg om vissa arkivfynd som indikerade att Zarah Leander gjorde det sovjetiska spionaget i Tyskland vissa tjänster. Hon skulle ha haft täcknamnet ”Roz Marie” eller ”Rose-Marie” enligt en bandinspelning som en av cheferna inom den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB, Pavel Sudoplatov, talade in strax före sin död. De kontroller som går att göra bekräftar enligt den säkerhetspolitiska experten Wilhelm Agrell Waxbergs uppgifter, som dock framhåller den stora vagheten i materialet.
1943–1981: comeback miniatyr|Zarah Leander 1949. År 1943 återvände Leander till Sverige och till herrgården Lönö i Häradshammars socken på Vikbolandet, i Östergötland, som hon köpt 1939. På grund av sin tidigare verksamhet i Tyskland var hon utfrusen ur svenskt nöjesliv i flera år. Karl Gerhard, som varit aktiv antinazist under kriget, ville redan 1944 engagera henne men protesterna blev för starka, bland annat av Torgny Segerstedt och Carl-Adam Nycop, varför det ställdes in.
År 1949 gjorde hon trots allt comeback i Malmö på Malmö Stadsteater (den 5 aug) under Pressens rundtur. När hon senare uppträdde i Stockholm skrev Aftonbladet: "Urringningarna i hennes klänningar var liksom tidigare djupa och hennes hår lika kopparrött som anno nazimal". Efter detta spelade hon teater och gav konserter i både Sverige, Tyskland och Österrike med stor framgång. Ett av hennes nya slagnummer var ”Wunderbar” från Cole Porters musikal Kiss Me, Kate 1948 (inspelat på skiva 1952”Wunderbar (Walzer)”. Svensk mediedatabas. Läst 22 juni 2014.).
Karl Gerhard började samarbeta med henne igen först 1952, då de i en revy på Cirkus i Stockholm framträdde som Det rara gamla paret från anno dazumal. År 1957, till hennes 50-årsdag på Berns, skrev Gösta Stevens en ”memoarsång” för henne, som inte i en enda versrad nämnde hennes tyska karriär. Men i refrängen fick hon gång på gång intyga att ”jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar”.
Den som skrev flest texter för henne vid denna tid var Gösta Rybrant. Han gav henne de litterärt betonade visorna ”Abel”, ”Det skönaste som livet gav”, ”Sång om syrsor” och ”Gåtor”. I samarbete med pianisten Arne Hülphers, hennes tredje man (från 1956), utvecklade hon ett sceniskt utspel som var inlevelsefullt på gränsen till karikatyr men med temperament och texttrogenhet. Den tyske kompositören Peter Kreuder skrev två musikaler för henne, Madame Scandaleuse 1958 och Lady aus Paris 1964.
År 1963 deltog hon i ett filmat inslag i Hans Alfredsons och Tage Danielssons revy Konstgjorda Pompe, där hon till melodin ”Old Time Religion” självironiskt sjunger om vad som krävs för att bli popartist: ”Man ska ha bra mikrofoner”, ”Man ska ha filmat i Tyskland” och så vidare.
År 1972 gav hon ut sina memoarer Zarah tillsammans med medskribenten Jan Gabrielsson. År 1973 gjorde hon en avskedsföreställning i Stockholms konserthus, en konsert som finns inspelad på skiva. I Wien spelade hon 1975 rollen som Madame Armfeldt i Stephen Sondheims musikal A Little Night Music. Samma roll gjorde hon också i den svenska uppsättningen på Folkan 1978 innan hon blev sjuk och måste lämna ensemblen. Hon vårdades några år på Sandbyhovs sjukhus i Norrköping efter att ha blivit rullstolsburen. Hon dog 1981 på Danderyds sjukhus utanför Stockholm efter att ha behandlats för en hjärnblödning. På begravningen i Oscars kyrka i Stockholm sjöng hovsångerskan Birgit Nilsson. Leander ligger begravd på Häradshammars kyrkogård på Vikbolandet i Norrköpings kommun.
Stil Zarah Leander hade en stark utstrålning och en mörk fyllig sångröst, kallad kontraalt, vilket innebar att hon föddes med ovanligt långa stämband. Karl Gerhard menade att den unga Leanders skådespelarstil var ett försök att efterhärma Marlene Dietrich. I de tidiga svenska filmerna kom hon att få rollen av femme fatale som i Falska miljonären (1931). I Tyskland tilldelades hon mer dramatiska roller som i La Habanera (1937) och Till främmande strand (1937), båda i regi av Douglas Sirk. En annan typ av roll som återkom var The Good-Bad Girl. Med sin karisma, stil och ikoniska status blev hon en symbol för 1930-talets modernitet. Detta tillsammans med hennes renommé som diva har gjort henne uppskattad inom delar av gaykulturen.
Privatliv Zarah Leander var dotter till köpmannen Anders Lorentz Sebastian Hedberg och Mathilda Ulrika Wikström. Hon var gift tre gånger: med skådespelaren Nils Leander, journalisten Vidar Forsell och pianisten Arne Hülphers.<ref name="db">Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010</ref> I första äktenskapet fick hon två barn, Boel (1927–2022) och Göran (1929–2010).
Dottern Boel Forsell gifte sig med ingenjören Sven-Gunnar JacobsonJACOBSON, SVEN-GUNNAR, överingenjör, Avesta i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964, sid. 395., och sonen Göran Forsell gifte sig med Charlotte Bonnier.FORSELL, N GÖRAN P, bruksdisponent, Skåpafors i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965, sid. 355.
Eftermäle
År 1987 porträtterades hon samtidigt i två musikpjäser. Pjäsen Stjärnfall, som Gottfried Grafström skrev för Arja Saijonmaa och Musikteatern i Värmland, diskuterade den tyska vistelsen som ett moraliskt problem, medan Zarah på Intiman i Stockholm med Evabritt Strandberg i titelrollen mer var en showmusikal och en dramatisering av hennes memoarbok Zarah (1972).
Utöver hennes egna memoarer finns flera böcker om henne. Paul Seiler i Tyskland har skrivit fem böcker för att förklara hennes fascinerande stil och utspel. Den senaste biografin, av Jutta Jacobi, diskuterar den funktion av syndabock hon fyllde i Sverige efter kriget.
År 1993 skrev och spelade Mattias Nilsson (senare Mattias Enn) en musikal om Zarah Leander som hade premiär på Mosebacke Etablissement i Stockholm med namnet I skuggan av en stövel. Den handlade om Zarah, Sverige och nazismen. Zarah sitter i sin loge på Folkan 1978 och skriver ett brev till sin vän Karl Gerhard och minns gamla tider. På så sätt återges stjärnans liv. Föreställningen gick på turné genom Sverige och Finland. 1998 spelade Enn in ett album med sånger från musikalen.
Skådespelaren Jörgen Mulligan började imitera Zarah Leander i unga år och blev god vän med henne. När Zarah såg Jörgen imitera henne första gången konstaterade hon att ”han är mycket bättre än jag!” Sedan 2002 har Mulligan framträtt med en uppskattad enmansshow, I Zarahs tonart. I dokumentärfilmen Jörgen med Z berättar han om sin vänskap med Zarah.