Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf (), född den 20 november 1858 på Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmlands län, död 16 mars 1940 på Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmlands län, var en svensk författare.
Lagerlöfs debutroman, Gösta Berlings saga, gavs ut 1891, och läseboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906–1907. Hennes författarskap utgår från en värmländsk litterär tradition med muntliga sagor.
Lagerlöf var den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur, 1909. Hon var även den första kvinnan i Svenska Akademien, och en av ursprungsledamöterna i Samfundet De Nio, samt ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg.
Även om Lagerlöf förknippas med Mårbacka, bodde och verkade hon i Falun under många år, och det var där hon skrev några av sina främsta verk. Under flera år bodde hon även i Landskrona, där hon var yrkesverksam lärarinna.
Lagerlöf prydde den svenska tjugokronorssedeln från 1991 till 2016. Och på Dalarnas museum i Falun finns ett Selma Lagerlöfs bibliotek och arbetsrum bevarat med inventarier, i det så kallade Selma Lagerlöf-rummet. Gården Mårbacka utanför Sunne, som hon själv drev som jordbruk, har genom Lagerlöfs testamente efter hennes död blivit till ett museum som förvaltar hennes minne och erbjuder guidade visningar av boningshuset. Vidare har hon återkommande varit föremål för skildringar, som i dramaserien Selma (2008) och dokumentärserien Selma Lagerlöf (2022).
Uppväxtåren
Familje- och släktförhållanden miniatyr|Selma Lagerlöfs födelsehem, Mårbacka, som det såg ut innan ombyggnationen.|vänster Selma Lagerlöf föddes 1858 på herrgården Mårbacka som femte barnet av sex till löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf (1819–1885) och Elisabet Lovisa Wallroth (1827–1915), dotter till en rik brukspatron. Bland syskonen märks läkaren Daniel.
Lagerlöf tillhörde prästsläkten Lagerlöf från Värmland. Hennes farfar, Daniel Lagerlöf (1776–1852) var kusin till Esaias Tegnér och hennes farmor, Elisabet Maria Wennervik (1784–1864) var dotter till en komminister. Lagerlöf var även släkt med Erik Gustaf Geijer, och från Geijer-släkten härstammar hon på fler än ett sätt.
Hälsa Lagerlöf föddes med en höftskada som orsakades av att ledkulan i höften saknade ordentligt fäste. När hon var tre och ett halvt år gammal, sommaren 1862, blev hon sjuk och helt förlamad i båda benen. Detta försvann lika plötsligt som det hade kommit, men hon hade under sin barndom inte lika lätt att leka som andra barn. Vid fjorton års ålder tillbringade Lagerlöf en tid i Stockholm för att få sjukgymnastik för sin höftskada. Om resan till huvudstaden och händelser där berättar hon i Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Enligt den boken vistades hon några månader i Stockholm för sjukgymnastik redan som nioåring.
Utbildning miniatyr|Selma Lagerlöf 23 år gammal, 1881. Som många andra barn i borgerlig miljö på den här tiden fick syskonen Lagerlöf sin undervisning i hemmet. Deras lärare kom till Mårbacka och undervisade, och Lagerlöf fick undervisning i både engelska och franska.
Selma Lagerlöf var allvarligare och stillsammare än sina syskon och kamrater, något som delvis berodde på hennes höftskada. Men hon var ett begåvat barn och tyckte mycket om att läsa. Den första roman hon läste var en indianbok – Osceola av Thomas Mayne Reid – och redan då, vid sju års ålder, bestämde hon sig för att bli författare. Lagerlöf skrev följande i Troll och människor:
Hennes uppväxt präglades också av de muntligt återgivna berättelser som farmodern, Elisabet Maria Wennervik (1784–1864) berättade.
När Selma Lagerlöf var tio år gammal, 1868, läste hon igenom hela Bibeln. Hennes far var då mycket sjuk och hon hoppades att Gud skulle göra fadern frisk om hon läste hela Bibeln från pärm till pärm. Fadern levde 17 år till. På det här sättet bekantade sig Selma Lagerlöf tidigt med språket i Bibeln, vilket hon förmodligen hade glädje av i sitt senare författarskap. När hon var tolv år författade hon en längre dikt om Mårbacka och fortsatte under uppväxtåren att skriva på vers. Först då en av hennes välgörare Sophie Adlersparre, uppmanade henne att skriva på prosa, gjorde hon det – och blev författare.
Lagerlöf konfirmerades i Karlskoga sommaren 1875 under Erik Tullius Hammargren, hennes fasters make. Det var under den perioden, när hon vistades i Karlskoga, som hon bland annat hämtade inspiration till romanen Charlotte Löwensköld från 1925, där hon kallar Karlskoga för Korskyrka.
Efter avslutad utbildning tillbringade Lagerlöf några år som hemmadotter innan hon, hösten 1882, började vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot faderns vilja. Under Lagerlöfs utbildningsperiod kom familjen på obestånd och Mårbacka fick säljas. Fadern avled 1885, samma år som Lagerlöf avslutade sina lärarinnestudier.
När Lagerlöf läste litteraturhistoria insåg hon plötsligt att de figurer och öden hon hört berättas om under barndomen i Värmland var nog så fantasieggande som Bellmans och Runebergs persongalleri. Men det dröjde flera år och många misslyckade skrivförsök innan hon debuterade som författare.
Yrkesliv
Landskrona Efter avslutad utbildning var Selma Lagerlöf lärarinna på Elementarläroverket för flickor i Landskrona 1885–95. Där bodde hon först på Storgatan 10 hos friherre Vilhelm von Düben, men vantrivdes hos honom. Hon flyttade därefter till änkefru Frederikke Rönne på Storgatan 13.
Lagerlöf trivdes med läraryrket och uppskattades av eleverna. Hon hade förmågan att på ett fängslande sätt berätta för barnen om varje nytt land de läste om, eller om Jesus och hans lärjungar. Hon bodde tillsammans med fastern Lovisa Lagerlöf i Landskrona och hade ett rikt socialt umgänge.
Författarskap miniatyr|Lagerlöfs arbetsplats på Mårbacka. miniatyr|Selma Lagerlöf i sitt arbetsrum på Mårbacka. År 1891 debuterade Lagerlöf med romanen Gösta Berlings saga efter att ha vunnit en pristävling i tidningen Idun. Lagerlöf färdigställde boken med hjälp av ett stipendium som ordnats av Sophie Adlersparre, grundare av Fredrika-Bremer-Förbundet. Gösta Berlings saga är en av svensk litteraturs största klassiker – en rik och fantastisk skröna om kavaljererna och livet i Värmland på 1800-talet. Den bröt mot dåvarande stilideal som förespråkade realistisk saklighet. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren.
År 1895 lämnade Lagerlöf sin lärarinnetjänst. Från den tiden försörjde hon sig helt på sitt författarskap, och 1897 flyttade hon med sin faster till Falun för att vara närmare sin syster Gerda.
Lagerlöf gjorde tillsammans med Sophie Elkan flera längre resor i Europa och år 1899–1900 en längre resa till Mellanöstern. Väl hemkommen skrev hon romanen Jerusalem som blev hennes stora internationella genombrott.
Lagerlöfs internationellt mest kända bok är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som ursprungligen var beställd och utgiven som läsebok för folkskolan. I den beskrivs Sveriges geografi genom en fjortonårig pojke (Nils Holgersson) som flyger på en gåsrygg över landet.
Lagerlöfs litteratur är svår att genrebestämma. I Sofia Wijkmarks doktorsavhandling som analyserar sex korta berättelser av författarinnan används omväxlande beteckningar som gotisk fiktion, fantastik och magisk realism, men det understryks att sådana beteckningar är anakronismer eftersom de inte existerade då böckerna skrevs utan kommit till i efterhand. I en recension av avhandlingen anger Birthe Sjöberg att "tveklöst framstår Selma Lagerlöf som en författare som använt sig av det gotiska i sina berättelser".
Nobelpriset miniatyr|Selma Lagerlöf fotograferad runt sekelskiftet. Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. Svenska Akademiens motivering för priset löd: ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Lagerlöf hade varit nominerad ett flertal gånger under de föregående åren, men hennes kandidatur hade motarbetats av Akademiens dåvarande ständige sekreterare Carl David af Wirsén. År 1909 fick han dock till slut se sig nedröstad av den majoritet av akademiledamöterna som trots allt ville tillerkänna henne utmärkelsen."Våldsam debatt i Akademien när Lagerlöf valdes" – Se även: Kjell Espmark, "Litteraturpriset. Hundra år med Nobels uppdrag", ss. 16ff. samt Henrik Schück, "Anteckningar till Svenska Akademiens historia 1883–1912", passim. Lagerlöf var den första kvinna och svensk som tilldelades det litterära Nobelpriset. Från 1909 bodde hon periodvis åter på Mårbacka; med hjälp av prissumman från sitt Nobelpris lyckades hon köpa tillbaka jordbruket. Själva mangårdsbyggnaden hade hon köpt redan tidigare samma år.
Selma Lagerlöf nådde världsrykte under sin livstid och hennes böcker har getts ut på många främmande språk. Selma Lagerlöf-sällskapet uppgav 2012 att Nils Holgerssons underbara resa hade översatts till omkring 60 olika språk, Gösta Berlings saga till ca 50.
Ledamot av Svenska Akademien År 1914 blev Lagerlöf som första kvinna invald i Svenska Akademien. Hjalmar Gullberg sade i sitt inträdestal när han 1940 efterträdde henne i akademin att hon var "drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta". Redan 1904 hade hon invalts som arbetande ledamot av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.
70-årsdagen I samband med sin 70-årsdag den 20 november 1928, firades hon genom en festföreställning på Kungliga Teatern. Där visades Kavaljererna på Ekeby, ett lyriskt drama i fyra akter som baserades på hennes roman Gösta Berlings saga.
Politiskt engagemang miniatyr|Selma Lagerlöf avporträtterad av Carl Larsson 1908. Selma Lagerlöf deltog i kampen för kvinnlig rösträtt, bland annat som talare på den internationella rösträttskongressen i Stockholm 1911 och vid segerfesten 1919. Hon blev medlem i frisinnade landsföreningen 1916 och förblev sedan organiserad liberal livet ut. År 1934 var hon en av dem som skrev under uppropet för Folkpartiets bildande. Hon var även aktiv i kommunpolitiken i Östra Ämterviks landskommun, där hon 1919 invaldes på de frisinnades lista till kommunalfullmäktig för fyra år.Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 27
Selma Lagerlöf tog avstånd från förföljelsen av judarna i Tyskland på 1930-talet. Hon hjälpte Nelly Sachs att fly till Sverige och skänkte en novell till arbetet för förföljda i det nazistiska Tyskland. Det ledde till en tysk bojkott, men Lagerlöf lät sig inte påverkas även om det fanns de som ville att hon skulle engagera sig än mer.Uppgifter i tre webbkällor: Populär Historia: Breven avslöjar Selma Lagerlöfs liv och Birger Schlaug om Elin Wägners biografi över Selma Lagerlöf.
Brevväxling