Johan Bertil Stålhane, född 1 juli 1902 i Stockholm, död 17 oktober 1992 i Engelbrekts församling, Stockholm, var en svensk kemist, teknisk forskare och författare.En mångsidig begåvning, dödsruna i Dagens Nyheter 1992-10-29 Han var son till Otto Stålhane.
Efter studentexamen i Djursholm 1921 blev Stålhane filosofie kandidat vid Stockholms högskola 1925 och filosofie licentiat i kemi där 1927. Han blev 1927 1:e assistent vid Elektrovärmeinstitutet (EVI), där även hans far var verksam, laboratorieföreståndare där 1934 och var dess innehavare 1945–1969. Stålhane var initiativtagare till Institutet för halvledarforskning (Hafo) 1954, vilket var en ombildning av Elektrovärmeinstitutet och som senare blev Asea-Hafo och ABB-Hafo efter att Asea tagit över verksamheten.
__NOTOC__
1940 utvecklade han varistorer av kiselkarbid, vilket har beskrivits som den första svenska insatsen inom halvledarteknik.Ett fåtal envisa svenskar bidrog till utvecklingen, Elektroniktidningen 1997-12-01 Dessa varistorer användes i överspänningsskydd av Asea och i gnistsläckare i reläer i telefonväxlar av L.M. Ericsson. Hans forskning resulterade också i flera olika patent.
Stålhane tilldelades Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj 1942 för sitt arbete på överspänningsskyddens områden och invaldes som ledamot av nämnda akademi 1956. År 1969 tilldelades han Polhemspriset för pionjärarbete inom området tekniska halvledarkomponenter.
Under andra världskriget var Stålhane bekymrad över hur demokratin hotades av diktaturer, och skrev flera böcker där han tog upp dessa åsikter. I synnerhet behandlade han det pågående kriget, nazismen och bolsjevismen. Stålhane var en av de mest engagerade medlemmarna i den antinazistiska organisationen Tisdagsklubben. Under kriget tillverkade han också radioapparater till norska motståndsrörelsen.
Stålhane är gravsatt i minneslunden på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Bibliografihttp://www.worldcat.org/search?q=au%3ASta%CC%8Alhane%2C+Bertil%2C&qt=hot_author Tekniska skrifter Undersökning rörande mätning av yttemperaturer med hjälp av termoelement, tillsammans med Otto Stålhane, 1928 Glödgning av patronhylsämnen i elektrisk ugn, tillsammans med Otto Stålhane, 1928 Om träkonservering. Stockholm, Svenska bokhandelscentralen a.-b., 1932. Om bestämning av värmeledningsförmågan hos isoleringsmaterial, 1935 En ny dilatometer för höga temperaturer, tillsammans med S. Pyk och T. Westberg, 1936 Användning av fältspat såsom uppslutningsmedel för råfosfat, tillsammans med Gunnar Dillner, 1937 Spänningsberoende motstånd för ventilavledare, tillsammans med Sven Pyk, 1939 Infodringsproblemet vid virvelströmugnar, tillsammans med Valter Andersson, 1939 Spänningsberoende motstånd inom lågspänningstekniken, 1943 Indikering av åsköverspänningar på telefonledningar, 1948 Elektrovärmeinstitutet 1943-1954. Institutet för halvledarforskning 1954, 1955
Övrigt Tro och övertro: vi svenskar och världsläget 1930-1940. Natur och kultur, 1940. Barbari eller civilisation; nazibolsjevismen och vår kultur. Natur och kultur, 1940 Tala svenska: språkets betydelse i kampen för vår kultur. Natur och kultur, 1941 Den röda faran och den gula; samt andra inlägg i den politiska diskussionen. Natur och kultur, 1942 Svenska folket undrar-- tankar om Hitlermyten och regeringspolitiken. Natur och kultur, 1943 Dynamit i kyrkodebatten, 1949 Folkhemska; vanor och ovanor i nusvenskt språkbruk. Natur och kultur 1956
Källor
Stålhane, Johan Bertil på SvenskaGravar.se Noter
Kategori:Svenska kemister under 1900-talet Kategori:Svenska elektroingenjörer Kategori:Svenska uppfinnare under 1900-talet Kategori:Svenska fackboksförfattare Kategori:Alumner från Stockholms universitet Kategori:Ledamöter av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien Kategori:Mottagare av Polhemspriset Kategori:Ingenjörer från Stockholm Kategori:Författare från Stockholm Kategori:Forskare från Stockholm Kategori:Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm Kategori:Födda 1902 Kategori:Avlidna 1992 Kategori:Män