Den här artikeln handlar om det tyska Generalguvernermentet i nuv. Polen-Ukraina-Vitryssland 1939-1945. För Skånska generalguvernementet, se Skånska generalguvernementet, för generalguvernerment som statsskick, se Generalguvernement
miniatyr|höger|Administrativ karta över generalguvernementet i augusti 1941.
Generalguvernementet (för de ockuperade områdena i Polen; tyska Generalgouvernement für die besetzten polnischen Gebiete) var en administrativ region i Polen, som Tyskland ockuperade efter invasionen av Polen, till skillnad från västra delarna av Polen, som Tyskland annekterade direkt. Generalguvernementet ägde bestånd mellan 1939 och 1945. Det av nazisterna deklarerade målet var att göra området "judefritt" och fördriva de etniska polackerna, för att landet istället skulle kunna tas i anspråk av tyska nybyggare (jämför "Lebensraum") och senare annekteras till Tyskland.
Samtliga polska skolor stängdes och ockupationsmakten reglerade invånarnas näringsintag till endast 2 500 kJ (600 kcal) per dag. På Generalguvernementets territorium uppfördes fyra olika förintelseläger: Bełżec, Sobibór, Treblinka och Majdanek. Många etniska polacker tvingades till det egentliga Tyskland för att utföra tvångsarbete.
Geografi Generalguvernementet bildades den 26 oktober 1939, efter Tysklands polska fälttåg. Generalguvernementet sträckte sig över centrala Polen och begränsades i öst av den tysk-sovjetiska demarkationslinjen vid floderna Bug och San, i söder av gränsen till Ungern (Karpato-Ukraina) och det då självständiga Slovakien, i väst och norr av det tyska protektoratet Böhmen-Mähren, de preussiska provinserna Schlesien (polska Śląsk) och Östpreussen samt Reichsgau Wartheland.
Administration Högste befattningshavare i Generalguvernementet var generalguvernören, Hans Frank, som hade sitt högkvarter först i staden Łódź (tyska Litzmannstadt), sedan i staden Kraków (tyska Krakau) från den 13 november 1939. Biträdande generalguvernör (statssekreterare) var 1939–1940 Arthur Seyss-Inquart och 1940–1945 Joseph Bühler. Från den 31 juli 1940 räknades Generalguvernementet som ett annex till Tyska riket, och därefter användes bara det första ledet i Generalguvernementets namn.
Den administration som generalguvernören var chef över kallades "Generalguvernementets regering". Högsta befattningshavare i de olika distrikten – Krakau, Lublin, Radom, Warschau och (från 1941) Galizien – kallades guvernör. Vid sidan av Frank hade även Hermann Göring högsta civila myndighet över Generalguvernementet, i sin egenskap av högste ansvarige för de tyska fyraårsplanerna.
Generalguvernementets fortsättning och slut Den 1 augusti 1941 bildades distriktet Galizien av nyerövrade områden i öst, varefter Generalguvernementet bestod av fem distrikt. Sommaren 1944 påbörjade Röda armén Operation Bagration vilket ledde till att Generalguvernementets territorium fram till floden Wisła (tyska Weichsel) hade befriats av sovjetiska och polska styrkor. I januari 1945, efter att Wisła-Oder-operationen inletts, var Generalguvernementet helt och hållet befriat av sovjetiska och polska trupper.
Civilförvaltning och polisorganisation Generalguvernör Hans Frank: 1939–1945
Statssekreterare Arthur Seyss-Inquart: 1939–1940 Josef Bühler: 1940–1945 Ställföreträdare: Ernst Boepple
Högre SS- och polischef (Höhere SS- und Polizeiführer, HSSPF) Theodor Eicke: 1939 Friedrich Wilhelm Krüger: 1939–1943 Wilhelm Koppe: 1943–1945
Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Bruno Streckenbach: 1939–1941 Karl Eberhard Schöngarth: 1941–1943 Walther Bierkamp: 1943–1945
Befälhavare för Ordnungspolizei Emil Höring: 1 oktober 1939 – 25 oktober 1939 Herbert Becker: 25 oktober 1939 – 31 oktober 1940 Paul Riege: 31 oktober 1940 – 22 augusti 1941 Rudolf Müller-Bonigk: 22 augusti 1941 – september 1941 Gerhard Winkler (död 15 april 1945): september 1941 – 1 maj 1942 Herbert Becker: 1 maj 1942 – 1 augusti 1943 Hans-Dietrich Grünwald: 1 augusti 1943 – 8 mars 1944 Fritz Sendel: 8 mars 1944 – 23 mars 1944 Emil Höring: 23 mars 1944 – januari 1945
Distriktet Krakau Guvernör Otto Wächter: 1939–1942 Richard Wendler: 1942–1943 Ludwig Losacker: 1943 Curt Ludwig Ehrenreich von Burgsdorff: 1943–1945
Stabschef Ferdinand Wolsegger Georg Eisenlohr Dr. Stumm
SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF) Karl Zech: 1939–1940 Hans Schwedler: 1940–1941 Julian Scherner: 1941–1944 Theobald Thier: 1944–1945
Kommendör för Ordnungspolizei Emil Höring: 1939 Max Montua: 1939–1940 Hermann Keuper: januari 1940 – december 1941 Richard Gassler (död 30 juli 1942): 30 december 1941 – 30 juli 1942 Werner Bardua: augusti 1942 – 1944 Felix Bauer: 1944 Günther Merk: 1944–1945
Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Bruno Müller: 1939 Walter Huppenkothen: 1939–1940 Ludwig Hahn: 1940 Max Großkopf: 1940–1943 Rudolf Batz: 1943
Distriktet Lublin Guvernör Friedrich Schmidt: 1939–1940 Ernst Zörner: 1940–1943 Richard Wendler: 1943
Stabschef Fritz Schmige Ludwig Losacker Wilhelm Engler Ernst Schlüter
SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF) Odilo Globocnik: 1939–1943 Jakob Sporrenberg: 1943–1944
Kommendör för Ordnungspolizei Gerret Korsemann: 25 oktober 1939 — 1 februari 1941 Walter Griphan: 1 februari 1941 — 5 december 1941 Walter von Soosten: december 1941 — april 1942 Hermann Kintrup: 22 maj 1942 — september 1943
Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Alfred Hasselberg: 1939–1940 Walter Huppenkothen: 1940–1941 Johannes Müller: 1941–1943 Karl Pütz: 1943–1944
Distriktet Radom Guvernör Karl Lasch: 1939–1941 Ernst Kundt: 1941–1945
Stabschef Friedrich Egen
SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF) Fritz Katzmann: 1939–1941 Carl Oberg: 1941–1942 Herbert Böttcher: 1942–1945
Kommendör för Ordnungspolizei Ferdinand Heske: 1939–1940 Paul Worm: 1940-1942 Erich Sachße: 1942 Paul Baerhen: 1942–1944
Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Fritz Liphardt: 1939–1943 Joachim Illmer: 1943–1945
Distriktet Warschau Guvernör Ludwig Fischer: 1939–1945
Stabschef Heinrich Barth: 1939–1940 Herbert Hummel: 1941–1944 (vice guvernör 1943–1944) Friedrich Gollert: 1944–1945
SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF) Paul Moder: 1939–1941 Arpad Wigand: 1941–1943 Ferdinand von Sammern-Frankenegg: 1942–1943 Jürgen Stroop: 1943 Franz Kutschera: 1943–1944 Walter Stein: 1944 Paul Otto Geibel: 1944–1945
Kommendör för Ordnungspolizei Max Daume: 1939 Karl Brenner: 1939–1940 Max Montua: 1940 Joachim Petsch: 1940–1942 Rudolf Haring: 1942–1943 Rudolf von Zamory: 1943 Rudolf Haring: 1943–1944 Wilhelm Rodewald: 1944 Kurt Fischer: 1944–1945
Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Lothar Beutel: 13 september 1939 — 23 oktober 1939 Josef Meisinger: 23 oktober 1939 — 1 mars 1941 Johannes Müller: 8 mars 1941 — 31 juli 1941 Ludwig Hahn: 1 augusti 1941 — 16 december 1944 Siegmund Buchberger: 16 december 1944 — 20 januari 1945
Distriktet Galizien Guvernör Karl Lasch: 1941–1942 Otto Wächter: 1942–1944
Stabschef Ludwig Losacker Otto Bauer Josef Brandl
SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF) Fritz Katzmann: 1941–1943 Willi Ost: 1943 Theobald Thier: 1943–1944 Christoph Diehm: 1944 Säte: Lemberg
Kommendör för Ordnungspolizei Paul Worm Joachim Stach Walter von Soosten Gustav Schubert
Kommendör för Gendarmeriet Franz Gansinger
Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst Helmut Tanzmann: 1941–1943 Josef Witiska: 1943–1944
Se även Aktion AB Lublins getto Sonderdienst Warszawas getto
Referenser Noter
Webbkällor
Tryckta källor
Externa länkar
Kategori:Historiska tyska stater
Kategori:Nazityskland Kategori:Stater och territorier bildade 1939 Kategori:Stater och territorier upplösta 1945