Flistads kyrka är en kyrkobyggnad i Flistad, Flistads socken i Linköpings kommun. Den är belägen på Östgötaslätten 8 km väster om Ljungsbro.
miniatyr|Flistads kyrka Östergötland. miniatyr|Flistads kyrka Ög 03. miniatyr|Flistads kyrka Ög 02. miniatyr|Flistads kyrka Ög 01.
Kyrkobyggnaden Flistads kyrka, som är byggd av kalksten och gråsten, härstammar från tidig medeltid. Den har en typisk romansk planform: enskeppigt, rektangulärt långhus med smalare absidkor och västtorn. Sakristian är vidbyggd på korets norra sida. Kyrkans sadeltak och tornspiran är klädda med träspån. Kor- och absidfasaderna pryds av rundbågefriser.
Man kommer in i kyrkan genom en portal i västtornet, där vapenhuset är inrymt i bottenvåningen. Långhuset har kryssvalv rikt dekorerade med kalkmålningar. Bakom triumfbågen med triumfkrucifixet koret med altare och medeltida altarskåp i den halvrunda absiden. I södra absidväggen finns en piscina. Till vänster framför triumfbågen står predikstolen, som på grund av det ovanför reflekterande valvet saknar ljudtak. På läktaren längst bak i långhuset står en av Carl Hanner byggd piporgel, den sista som finns kvar av hans orgelverk.
Historik I Flistad kan man spåra ett tidigt kristet inflytande. På Flistads gård, nuvarande Flistads skattegård, bad bonden Åsbjörn sin son Sirun att inte bränna hans döda kropp, när han en gång gått hädan, utan begrava den i jord på kristet vis. Redan i början på tiohundratalet, då fadern avled, lät sonen skaffa en flat sten av lämplig storlek och tillkallade sedan en runristare, som på stenens flata sida ristade ett kristet kors och runt detta följande inskrift: "Sirum reste sten efter Åsbjörn, fader sin."
Kyrkan uppfördes som bondkyrka under senare delen av 1100-talet på mark som tillhört den ovannämnda gården Flistad. Tidpunkten har kunnat styrkas genom en dendrokronologisk undersökning av takstolarna. Nu tillkom långhus, absidkor och torn. Kyrkan hade öppna takstolar, man kunde alltså se takkonstruktionen inne i långhuset, och små högt sittande fönster. Absiden var dock välvd redan från början. På södra sidan av långhuset fanns huvudingången med vapenhus, liksom en ingångsport på korets södra vägg. Tornet hade låg tornhuv, ungefär som Våmbs kyrka i Västergötland.
Flistads lilla kyrka kan hänföras till den grupp kyrkor i Östergötland och Småland som haft med den anonyme mästaren Bestiarius att göra: Flisby, Vetlanda, Vinnerstads, Skärkinds, Svanshals med flera kyrkor. Alla utom Vinnerstad har dopfuntar med olika fabeldjur - därav namnet Bestiarius. Ett stycke kalksten med ett stiliserat palmblad (palmett), av samma slag som finns på Bestiarie funtar (funtar gjorda av Bestiarius), hittades 1958 på kyrkogården. Kanske Bestiarius också ligger bakom Flistads kyrka? Det anses nämligen att denne mästare även byggt kyrkor.
Triumfkrucifixet anses vara tillverkat i slutet av 1100-talet, alltså vid tiden då kyrkan byggdes. Detta krucifix är typiskt för den romanska stilens figurframställning. Kristus framställdes som triumfator, segrare, med konungakrona och högburet huvud, triumferande anletsdrag, rak kroppshållning och fötterna skilda åt. Hans blick, som verkar spänd och vaksam, är riktad mot det enda fönster som fanns på långhusets norra vägg. Därute tänktes han se de hotande farorna från alla dessa ondskans makter som tänktes befolka det norra väderstreckets domäner.
Mot slutet av 1200-talet gästades Östergötland av Håkan Tanne, känd kyrkobyggare från Gotland, som bland annat byggt om Gärdslösa kyrka på Öland. Han hade försett Linköpings domkyrka med tillbyggnader i den nya gotiska stilen och rest nya korvalv i Vreta klosters kyrka. Håkan Tanne ombads komma till Flistad och gav ingången till dopkapellet på kyrkans norra sida en ny portal med gotiskt trepassvalv, anbringade en piscina i södra absidmuren och ersatte den platta tornhuven med en ny spetsig. I slutet av 1200-talet togs triumfkrucifixet med den segrande Kristus ned och ersattes av den lidande Kristus med nedböjt huvud och fötterna genombårade av en enda spik.
Vid 1300-talets slut tillkom ett processionskrucifix, som användes de tre gångedagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag, då man vandrade i procession runt åkrarna för att nedkalla Guds välsignelse över årets gröda och avvärja landsplågor.
En framstående svensk-tysk målare lär ha besökt Flistad omkring år 1400. Då tillkom bilden av Jesu korsfästelse på norra långväggen och av vapenskölden med vidhängande hjälmprydnad på södra långväggen. Som förlaga till korsfästelsescenen torde målaren ha använt en bild ur den s.k. Biblia pauperum (de fattigas bibel), en bildbibel i handskrift från 1300-talet och i träsnittstryck från 1400-talet. Ett exemplar av Biblia pauperum fanns att låna hos biskopen i Skara. Den heliga Birgitta (1303-1373), Ulfvåsa, som säkerligen haft tillgång till denna kyrkans bilderbok, har tydligen inspirerats av denna bild, när hon skrev sina uppenbarelser. Hon skriver: "Då vart törnekronan satt över hans, Kristus, huvud, vilken nedergick halvvägs över anletet och många blodsbäckar nederflöto över hans anlete och hår och ögon och skägg. Och alltsammans syntes som blod."
År 1500 slog man på stort! Då sändes en deputation till Lübeck, där skulptören och kyrkomålaren Bernt Notke var verksam mellan 1440 och 1509. Här beställdes ett altarskåp till kyrkan. De viktigaste figurerna torde väl vara Kristus och hans moder Maria, vilken här tänkes krönas till himladrottning av sin son. Men när man beställde skåpet i Tyskland hade både präst och allmoge givit bestämda direktiv: Altarskåpet skulle hedra minnet av sankte Staffan och hästen skulle vara med. Huvudfiguren i skåpets nedervåning är hästen, flistadsböndernas allt i allo när de i gamla tider gällde jordbruk, samfärdsel, ryttarspel och krig. På den apelkastade hästens rygg lät man placera den helige Staffan, hästhanteringens skyddspatron med den helige Stefanos martyrredskap, de tre stenarna, i handen, för att ge det hela en biblisk prägel. Ett par diakoner bakom hästen har också fått följa med för att ytterligare understryka de bibliskt kristna dragen, möjligen kan de två figurerna symbolisera aposteln Paulus med svärdet och aposteln Matteus med penningpåsen. Matteus var ju tulltjänsteman.
I början av 1500-talet slogs valven. Avsikten var att i den romanska kyrkan åstadkomma gotiska valv. Spetsbågarna blev en aning sneda men dock gotiska. När kyrkan var välvd tillkallades en elev till den berömde Risingemästaren, möjligen den tyskfödde lekbrodern, målaren och skulptören Gerhard, som var munk i Vadstena kloster 1487-1515. Kalkmålaren avbildar olika figurer och scenerier. I absidvalvet målade han ett antal medaljonger, typiska för de östgötamålare om vilka konstprofessorn Andreas Lindblom skriver i sin konsthistoria: "Man kan antaga att dessa medaljonger målats av någon målare tillhörande den målarskola vars tillvaro man kan fastställa i Östergötland till 1400-talets första tredjedel och som haft till specialitet att dekorera kyrkovalven med medaljonger innehållande bibliska och legendariska scener." Valvlisterna smyckades med bandmotiv i olika färger. I långhusets främsta travé målade han med kraftfulla majuskler: A M R I, vilket skulle kunna uttydas: Ave Maria Regina Illustra (Var hälsad Maria, strålande drottning). Broder Gerhard avslutade sitt arbete med följande inskription (på latin): "Till vår Herre Jesu Kristi, Jungfru Marias och Sankte Staffans ära fullbordades valven år 1505. Guds fred".
Det gotiska krucifixet med den lidande Frälsaren, som haft sin plats i triumfbågen sedan slutet av 1200-talet, byttes strax efter mitten av 1600-talet ut mot det ursprungliga romanska triumfkrucifixet. Detta målades om och försågs med årtalet 1666. I slutet av 1600-talet tillfogades sakristian på korets norra sida. I källarvalvet under sakristian monterades en större vedkamin. Varmluft från denna leddes via ett galler i korgolvet upp i kyrkan, som därigenom värmdes upp.
1700-talet var för Flistads kyrka de stora förändringarnas tid. I ett stämmoprotokoll från denna tid "påminde kyrkoföreståndaren Nils Jonsson i N Lund om att klockstapelns långa understolpar måste fodras med nya bräder". Pastor svarade, "att man lärer finna att själva stockarna äro bortruttna på sidorna av vätan. Jämväl ock nedan i fötterna, och denna lilla församling är icke mäktig att bygga en ny klockstapel, varför pastor föreslog att klockorna med det snaraste borde uppflyttas i tornet". Detta blev också sockenmännens beslut och 1735 flyttades klockorna upp i tornrummet. När man rev den gamla fallfärdiga klockstapeln 1735, fann man den runsten, som rests av Sirun över sin fader Åsbjörn i början av 1000-talet. År 1745 köptes en predikstol av mäster Niclas Österbom, Norrköping. Denna placerades över altaret, förmodligen för att markera att kyrkan var att betrakta som ett kapell i en kapellförsamling till Ljung, som var moderförsamling.
Carl Fredric Broocman berättar i mitten av 1700-talet: "Kyrkan står på Krono grund, en och en half mil ifrån Linköping, och är upmurad dels af huggen Kalksten och dels af Gråsten, til 41 alnars längd och 11 och en half alns bredd. Twänne gånger är hon tillbyggd wid Östra gafweln, som ögonskenligen ses på murarnas afsatser, så wäl på högden som bredden; och är man så litet underrättad therom, när thet skedt, som när Kyrkan först blifwit funderad. På Wapnhusets hwalf öfwer stora Kyrkdörren står en Munckstyls Skrift, som wisar när Kyrkan blifwit hwalfd, så lydande: Ad honorem D:ni nostri Jesu Christi, & S:tæ Mariæ virginis, & S:ti Stephani Martyris, consummatæ sunt testudines istæ A:o Domini M.D.quinto, Domino Laurentio Alensi, in die S:ti Botolphi Pax huic Domui.
Altartaflan är ifrån Påwetiden, och ses på henne Martyren St. Stephans bild til häst, hwarförutan ock ett St. Stephans beläte stådt i skillnaden mellan Choret och Kyrkan, til thes afledne Probsten och Kyrkoherden M. Andreas Duræus, tå han fann på brädet under belätet gamla halförar, sömar, gifna S. Stephan til Offer för Häste-lycko, lät borttaga thetta belätet, til at förekomma sådan syndig widskepelse. Så wäl af Muncke-skriften som af Bilderna finner man klarligen, at Kyrkan är S. Stephan helgad. Prädikstolen af Bildthuggare-Arbete, är förfärdigad i Norrköping och bekostad af Kyrkans medel, samt inwigd af Probsten M. Duræo år 1746 Dominica Oculi. Klockorna hänga uti Kyrkans grundmurada Torn af 29 alnars högd, hwarpå en ansenlig spånad spets är upsatt, så at hela Tornets högd innehåller 56 alnar ifrån jorden. Then större Klockan ses wara omguten år 1728 i Norrköping af Magnus Hultman, {|table style="background-color:#f8f8f8; border:2px solid #e0e0e0; padding:5px;" width=540 |width=10| ||width=250|och har å ena sidon en sådan påskrift:||width=30| ||width=250|Å andra sidon läses: |- | ||Statt up ur syndsens skarn,|| ||Ego infeliciter rupta A:o 1727, |- | ||Mitt kära Flista Barn,|| ||refusa et nitori meo restituta 1728. |- | ||När tu mig hörer:|| ||Pastore Mag. Andrea Duræo, Commin, |- | ||Bed GUD, han hjertat titt|| ||Dn, Nicolao Kremer. |- | ||Frå syndsens bojor qwitt |- | ||Til andagt rörer.
Then mindre Klockan, utan någon påskrift, är ganska liten, och swarar icke i klangen mot then större.”