Sjukförsäkring i Sverige refererar till de olika sjukförsäkringarna eller de försäkringsliknande förmåner till stöd som finns för den som drabbats av sjukdom eller ohälsa i Sverige.
Sedan 1955 är alla i Sverige anslutna till en allmän skattefinansierad sjukförsäkring som i dagsläget är en del av socialförsäkringarna i Sverige.
Utöver den allmänna sjukförsäkringen, finns även privata och kollektiva sjukförsäkringar.
Den allmänna sjukförsäkringen Med den allmänna sjukförsäkringen i Sverige syftar man på regelverk och de skattefinansierade stödsystemen som kompenserar individer för inkomstförluster till följd av nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.
Den allmänna sjukförsäkringen har förändrats över tid. I dagsläget består den av en lagstadgad sjuklön som betalas av arbetsgivaren och en sjukpenning som administreras av Försäkringskassan. För långvarig sjukdom och funktionsnedsättning finns även aktivitetsersättning och sjukersättning (tidigare nämnt förtidspension).
Sjukförsäkringsavgift Sjukförsäkringsavgiften ska täcka samhällets kostnader för sjukskrivningar. För en anställd var avgiften år 2007 8,78 procent. Avgiften har sedan dess successivt sänkts till att år 2019 vara 3,55 procent. Se vidare: Arbetsgivaravgifter i Sverige.
Egenföretagare har olika avgift beroende på hur många karensdagar man väljer. Se vidare: Egenavgifter.
Privata sjuk- och sjukvårdsförsäkringar Utöver den allmänna sjukförsäkringen, är det även möjligt för privatpersoner att teckna ytterligare sjukförsäkringar med bättre förmåner för inkomstbortfall än den allmänna försäkringen.
Utöver privata sjukförsäkringar finns även privata sjukvårdsförsäkringar som ofta ger lägre väntetider. Dessa benämns också som vårdförsäkringar. 2023 hade 723 000 personer i Sverige privat sjukvårdsförsäkring.
Historia Sjukkassorna Under slutet av 1800-talet bildades ett antal lokala sjuk- och begravningskassor inom främst arbetarrörelsen. Utbetalningarna från kassorna skedde vid sjukdom samt till begravningskostnader för arbetarna. Genom 1891 års lag om sjukkassor kunde dessa registrera sig och få rättskapacitet. Samtidigt fanns också möjlighet att erhålla statsbidrag. Från 1910 utövade Kommerskollegium tillsyn över kassorna.
Genom beslut i riksdagen 1931 skapades erkända sjukkassor. Tanken var att det skulle finnas endast en sjukkassa i varje kommun. Dessa finansierades med statsbidrag, kommunbidrag samt avgifter från medlemmarna.
I början av 1940-talet var omkring 30 procent av alla vuxna svenskar anslutna till en sjukkassa.
Allmän sjukförsäkring I mitten på 1900-talet debatterade riksdagen införande av en allmän sjukförsäkring. Den vid tiden sittande socialdemokratiska regeringen Erlander I fick 1946 stöd för sitt reformförslag från samtliga partier utom Högerpartiet (nuvarande Moderaterna), som motsatte sig en allmän sjukförsäkring av det slag socialdemokraterna förordat. 1953 framlade regeringen till riksdagen en proposition som förordade en utbyggnad av sjukförsäkringen vilket bland annat skulle innebära lägre patientavgifter, något riksdagen också beslutade. Från och med 1 januari 1955 infördes på riksdagens beslut en allmän sjukförsäkring genom lagen (1947:1) om allmän sjukförsäkring. Sjukkassornas ställning reglerades i denna lag, och försäkringen blev obligatorisk. Kommerskollegium blev så småningom både tillsyns- och besvärsinstans. Kollegiets uppgifter övertogs efter hand av Socialstyrelsen och senare pensionsstyrelsen samt slutligen 1953 Riksförsäkringsanstalten.
1961 års riksdag beslutade att sjukkassorna skulle sköta administrationen av folkpension samt ATP. I samband med detta bestämdes att sjukkassorna skulle organiseras länsvis. De allmänna försäkringskassorna bildades.
Riksförsäkringsverket inrättades 1961 och ersatte då de tidigare myndigheterna Pensionsstyrelsen och Riksförsäkringsanstalten. Verket fungerade som en första instans vid besvär mot försäkringskassans beslut. Samtidigt infördes Försäkringsdomstolen (FD) som andra (och högsta) besvärsinstans inom sjukförsäkringsområdet. Genom försäkringsadministrationsreformen den 1 januari 1979 tillkom en ny instans: Försäkringsrätten. Försäkringsrätten fungerade som en mellaninstans .
1991 övertogs försäkringsrättens uppgifter av länsrätterna, vars beslut kunde överklagas hos Kammarrätt och i sista instans hos Försäkringsöverdomstol.
Den 1 juli 1995 avskaffades Försäkringsöverdomstolen och Högsta förvaltningsdomstolen blev istället sista instans.
Debatten om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Regeringen Reinfeldt genomförde under perioden 2006-2010 större förändringar av sjukförsäkringen. Syftet var att individen skulle få möjlighet att bryta en lång sjukskrivning eller perioder med sjukersättning och med hjälp av Arbetsförmedlingen få stöd till ett nytt arbete.Socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13 En av de mest omdebatterade förändringen var den maxgräns som infördes i juli 2008. Genom ändringen begränsades hur många dagar en person kan få sjukpenning, även om undantag fanns. Gränsen fick hård kritik för att den slog för hårt, att undantaget var alldeles för restrektivt samt att den ledde till att svårt sjuka människor blev utförsäkrade. Gränsen kom efterföljande år att genomgå ändringar. Den avskaffades slutligen i juli 2015.
Se även Hälso- och sjukvård i Sverige
Referenser
Kategori:Socialförsäkringar i Sverige Kategori:Försäkringsrätt