Ludvig Larsson, född 16 februari 1860 i Färingtofta socken, Kristianstads län, död 1 september 1933 i Lund, var en svensk filolog och läroverkslektor.
Larsson studerade vid Lunds och Köpenhamns universitet och var Tegnér-Oehlenschlägerstipendiat. Han blev filosofie kandidat 1879, filosofie licentiat 1883 och filosofie doktor 1886. Han var lektor i modersmål och tyska i Växjö 1893–1925 och inspektor vid folkskollärarseminariet i Växjö 1912–14. Han var ledamot av Växjö stifts domkapitel 1893–1925. Han invaldes som ledamot av Det Nordiske Oldskriftselskab 1894, hedersledamot av Smålands nation i Lund 1923 och av Hyltén-Cavalliusföreningen i Växjö 1925. Han utgav Minnen från Växjö läroverk (1928).
Bibliografi (i urval) Äldsta delen af Cod. 1812 4:to Gml. Kgl. samling på Kgl. Biblioteket i København (1884) Isländska handskriften No 645 4o i den Arnamagnæanska samlingen på Universitetsbiblioteket i København (akademisk avhandling, 1885) Studier över den stockholmska homilieboken (I–II, 1887) Ordförrådet i de äldsta isländska handskrifterna (1891) FriðÞjófs saga ins frækna (1901) Växjö (i Sveriges städer 1905) Bilder från fordom (1908) Växjö gamla lärdomskvarter (1922)
Källor
Kategori:Svenska lektorer Kategori:Svenska filologer under 1900-talet Kategori:Svenska lärare under 1900-talet Kategori:Personer från Färingtofta socken Kategori:Födda 1860 Kategori:Avlidna 1933 Kategori:Män