Riksdagen 1865–1866 hölls i Stockholm och var den sista ståndsriksdagen i Sverige.
Riksdagens öppnande
mini|Riksdagens avslutning den 22 juni 1866. Ärkebiskopen Henrik Reuterdahl kysser Karl XV på handen. Riksdagen utlystes till mitten av oktober 1865 och öppnades den 24 oktober med ett trontal av kung Karl XV, i vilket han tog upp frågan om representationsreformen:
Till ridderskapets och adelns talman (lantmarskalk) utsågs Gustaf Lagerbjelke. Prästeståndets talman var ärkebiskopen Henrik Reuterdahl, och dess vice talman var biskopen i Strängnäs, Thure Annerstedt. Borgarståndets talman var grosshandlaren Johan Gustaf Schwan, och dess vice talman var grosshandlaren Per Murén. Bondeståndets talman var Nils Larson i Tullus från Jämtland, och dess vice talman var Anders Eriksson i Nordkärr från Dalsland.
Den viktigaste frågan för 1865–1866 års riksdag var den om representationsreformen, som avskaffade ståndsriksdagen och införde tvåkammarriksdagen, vilken bestod till 1971.
Representationsreformen
Sveriges förste statsminister Louis De Geer var arkitekten bakom övergången från ståndsriksdagen till en modern riksdag influerad av det brittiska parlamentet: en riksdag med två kammare och en konung som statschef. Utlösande faktor till omröstningen var att de Geer, själv adelsman, ställde kung Karl XV inför ultimatum att antingen skaffa fram en ny justitiestatsminister eller att skriva under förslaget att avskaffa ståndsriksdagen.
Innan ståndsriksdagen avskaffade sig självt genom beslut av de fyra stånden december 1865 föregicks beslutet av mycket stor debatt för och emot ett avskaffande. Den framväxande borgarklassen i städerna liksom de yrkesgrupper som stod utanför det som traditionellt utgjorde det borgerliga ståndet drev en intensiv kampanj för ett avskaffande. Även bondeståndet var för ett avskaffande av ståndsriksdagen. Motståndet kom från adligt och i viss mån även prästerligt håll, de senare röstade i regel efter adeln och skulle följa adelns utslag i frågan om ståndsriksdagens avskaffande. Det fanns en mental majoritet bland adeln för att avvisa förslaget, men folkmassor som hade samlats utanför Riddarhuspalatset den 7 december 1865 då omröstningen hölls och som var för ett avskaffande ledde till att flera adelsmän röstade för ett avskaffande framför att ta konsekvenserna av ett negativt utslag. I enlighet med tidigare löfte röstade prästeståndet senare för ett avskaffande av ståndsriksdagen.Ekman, Stig: Slutstriden om representationsreformen, Uppsala, 1966
Riksdagens avslutande Riksdagen avslutades den 22 juni 1866, och Kungen sade i sitt avskedstal inför ständerna, som nu var samlade för sista gången;
Lantmarskalken, greve Lagerbjelke, gav uttryck åt stundens högtidliga allvar genom orden:
Och med följande ord lämnade han ifrån sig lantmarskalksstaven:
Ärkebiskop Reuterdahl sade farväl till prästeståndet med orden:
Till sist uppstämdes psalmen "Herre, hela riket akta!".
De sista orden i bondeståndets protokoll berättar att "ståndet åtskildes efter en kort stund, ägnad åt enskild, tyst andakt".
Riksdagsmän Prästeståndets ledamöter vid riksdagen 1865–1866
Referenser
.
Kategori:1865 i Sverige Kategori:1866 i Sverige Kategori:Sveriges ståndsriksdag Kategori:Politikåret 1865 Kategori:Politikåret 1866 Kategori:Stockholm under 1860-talet