Partilös, oberoende eller obunden är den person som innehar ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte tillhör något politiskt parti. Beteckningen politisk vilde används särskilt om personer som lämnar det parti de valts in för men behåller sin plats i den valda församlingen, men kan också förekomma om en väljare har skrivit till ett namn på en öppen valsedel för ett etablerat parti. En person som har valts i ett indirekt val och exempelvis utsetts till minister i en regering utan att själv tillhöra ett parti, brukar oftare betecknas som opolitisk.

Oberoende kandidater förekommer relativt ofta i länder med majoritetsval i enmansvalkretsar.

Finland I Finland är det möjligt att ställa upp i politiska val genom valmannaföreningar. Ett visst antal underskrifter (olika i olika val) behövs för att ställa upp en kandidat, som därmed kan bli vald i valkretsen genom att gå vid sidan om den gängse procentspärren. Valmannaföreningen har alltså ingen nationell eller varaktig organisation utöver ansvarspersonen och har ingen funktion utöver att ställa upp kandidaten och eventuellt bilda gemensamma listor (valförbund mellan sådana kandidater). Därmed kan man bli vald oberoende av egentliga partier, även om föreningens funktion i nomineringen är snarlik ett partis.

Det är inte heller helt ovanligt att partier ställer upp partilösa kandidater, det vill säga kandidater som inte hör till partiet men antas ha partiet tillräckligt närstående värderingar. Detta har även förekommit i Sverige, med exempel som Katerina Janouch och Alexander Bard för Medborgerlig Samling 2018, även om det inte nyligen förekommit med ett riksdagsparti. Ett närliggande fall är den gemensamma vallistan Centern i valet 1985.

Sverige miniatyr|Nils Wohlin lämnade Bondeförbundet 1928, och Allmänna valmansförbundet 1934. Sveriges riksdag använder benämningen "utan partibeteckning".Mats J Larsson. "Pavel Gamov lämnar Sverigedemokraterna och blir politisk vilde", dn.se, 10 november 2017. Åtkomst den 11 november 2017.

Eftersom det i Sverige bara går att bli invald via en partilista, förekommer politiska vildar numera endast som personer som under en mandatperiod har lämnat det parti eller den nomineringsgrupp som uppställt personen ifråga i det val där denne vann sitt mandat. Politiska vildar får beteckningen (-). Ett känt exempel på en politisk vilde är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet, men behöll sin plats i riksdagen.

I Sveriges riksdag är dessutom mandaten och platserna i partigruppen personliga, och det är de som tilldelar till exempel utskottsplatser. Det betyder att även om en riksdagsledamot uteslutits ur sitt parti måste ledamoten själv begära utträde ur partigruppen för att riksdagen ska registrera ledamoten som "utan partibeteckning". Det är först då som det är möjligt att ersätta ledamoten i utskott med mera. När Katja Nyberg uteslöts ur Sverigedemokraterna i början av 2026 valde hon att behålla sin plats i partigruppen, och var därmed av riksdagen betecknad som Sverigedemokrat och hon representerade Sverigedemokraterna i justitieutskottet där hon var ledamot.

Den som inte tillhör något parti och som i indirekt val utnämns till ett politiskt uppdrag, till exempel statsråd eller nämndledamot, brukar inte kallas politisk vilde utan opolitisk.

Historik Uttrycket vilde eller politisk vilde har använts i Sverige sedan 1895. Att ordet dök upp just detta år hänger troligen samman med att det var då som det mäktiga lantmannapartiet återförenades och det liberala folkpartiet bildades. Det behövdes då en term för politiker i andra kammaren som stod helt utanför partiväsendet.

Vildar var allra vanligast innan det proportionella valsystemet infördes 1911, eftersom majoritetsval innebär ett helt personligt mandat och inte knyter ledamotens val till något särsilt parti. Fram till 1930-talet kunde ledamöter protokollföra sig i riksdagen som vildar, eller med en specifikation såsom socialistisk vilde, vänstervilde eller högervilde, och då blev det ledamotens officiella beteckning.

I dag tillåter riksdagsprotokollen bara invalda partier och beteckningen (-). De som går med i ett nytt parti som därmed i egentlig mening varit representerat i riksdagen, som exempelvis Feministiskt Initiativ (Gudrun Schyman), Alternativ för Sverige (Mikael Jansson), Ambition Sverige (Elsa Widding), Framtidens vänster (Lorena Delgado Varas) och Enighetspartiet (Jamal El-Haj), eller lämnar ett riksdagsparti för ett annat befintligt riksdagsparti, betecknas alltså också formellt som (-). Beteckningen avspeglar alltså relationen till valresultatet som låg grund för det ursprungliga mandatet och inte medlemmens faktiska partimedlemskap. Det är oklart vad som skulle ske vid en partisprängning och vilken grupp som då skulle ärva den ursprungliga beteckningen och vilka som skulle betecknas som vildar.

Det hände också tidigare att personer av formella skäl fick beteckna sig som vildar trots att de hade en mycket tydlig partitillhörighet. Ett exempel är Frisinnade landsföreningens ordförande Sixten von Friesen, som vid invalet i första kammaren tvingades beteckna sig som vänstervilde därför att Liberala samlingspartiet hade för få förstakammarledamöter för att bilda en egen partigrupp där.

Mot slutet av mandatperioden 2014–2018 fanns åtta politiska vildar i riksdagen, vilket då blev det dittills högsta antalet i svensk historia. 7 av dessa var invalda som sverigedemokrater, som sedan hade lämnat sitt parti. Mot slutet av mandatperioden 2022–2026 slogs rekordet med nio stycken, varav tre var invalda som sverigedemokrater respektive vänsterpartister vardera. Två var invalda som moderater som övergått till Sverigedemokraterna och en var en utesluten socialdemokrat.

Lokal nivå Politiska vildar förekommer även på lokal nivå. Efter turbulens kring ABF:s fritidsgårdar i Botkyrka tvingades Ebba Östlin lämna posten som kommunstyrelsens ordförande, och nio socialdemokrater lämnade partiet i Botkyrka i augusti 2023 med hänvisning till en dysfunktionell lokal partiorganisation präglad av vänskapskorruption, men stannade kvar som partilösa i kommunförsamlingen.Jens Larsson. svt.se, 30 augusti 2023.

Politiska vildar i tvåkammarriksdagen i Sverige Några kända exempel på politiska vildar i Sveriges riksdag under tvåkammarriksdagen:Sveriges riksdags ledamotsförteckning

+ Ledamot Församling Invald Ursprungsparti Upphörde representera partiet (datum) Nytt parti under perioden Carl Lindhagen Riksdagen (andra kammaren) 1905 Liberala samlingspartiet 1907 — Kerstin Hesselgren Riksdagen (första kammaren) 1921 Liberala samlingspartiet — Nils Wohlin Riksdagen (första kammaren) 1922 Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) 1928 — Riksdagen (första kammaren) Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderaterna) 1934 John Gustafsson Riksdagen (andra kammaren) 1933 Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderaterna) 1934 Sveriges nationella förbund[Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 276] Gösta Jacobsson Riksdagen (andra kammaren) 1933 Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderaterna) 1934 Sveriges nationella förbund[Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 78] Alf Meyerhöffer Riksdagen (andra kammaren) 1933 Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderaterna) 1934 Sveriges nationella förbund[Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 429] Torsten Henrikson Riksdagen (andra kammaren) 1933 Socialdemokraterna 1934 Socialistiska partiet[Torsten Henrikson https://gamlagoteborg.se/2015/01/24/torsten-henrikson/] Albin Ström Riksdagen (andra kammaren) 1933 Socialdemokraterna 1934 Socialistiska partiet[Albin Ström – Göteborgs egen Tito https://minnesbiblioteket.se/2022/06/15/manadens-historielektion-juni-2022/] Dagmar Heurlin Riksdagen 1965 Högerpartiet (nuvarande Moderaterna) 7 maj 1968 Kristdemokraterna ("KDS") Bertil Rubin Riksdagen 1965 Medborgerlig samling 1965 —

Anmärkningar

Politiska vildar i enkammarriksdagen i Sverige Samtliga vildar i Sveriges riksdag sedan enkammarriksdagen infördes. +LedamotFörsamlingInvaldUrsprungspartiUpphörde representera partiet (datum)Nytt parti under periodenRolf HagelRiksdagen1976Vänsterpartiet kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet)1977Arbetarpartiet KommunisternaAlf LövenborgRiksdagen1971Vänsterpartiet kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet)1977Introduktion till Vänsterpartiets historiaArbetarpartiet KommunisternaSven JohanssonRiksdagen1982Centerpartiet1982Kristdemokraterna ("KDS")Lars AnderssonRiksdagen1991Ny demokratimars 1992Svenska Liberala PartietSten SöderbergRiksdagen1991Ny demokratimars 1992Svenska Liberala PartietAnnika ÅhnbergRiksdagen1988Vänsterpartiet kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet)25 augusti 1992—John AnderssonRiksdagen1991Vänsterpartiet kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet)12 januari 1993—Johan BrohultRiksdagen1991Ny demokrati1993röstade med ModeraternaAnne RhenmanRiksdagen1991Ny demokrati6 oktober 1993—Sten AnderssonRiksdagen1998Moderaterna2001SverigedemokraternaSiw PerssonRiksdagen1998Folkpartiet30 mars 2001—Gudrun SchymanRiksdagen2002Vänsterpartiet7 december 2004Feministiskt initiativKarin Svensson SmithRiksdagen2002Vänsterpartiet2 juni 2005MiljöpartietSolveig TernströmRiksdagen2006Centerpartiet7 juli 2010—Göran ThingwallRiksdagen2006Moderaterna26 januari 2010Sveriges pensionärers intressepartiWilliam PetzällRiksdagen2010Sverigedemokraterna26 september 2011—Margareta GunsdotterRiksdagen2014Sverigedemokraterna30 september 2015—Anna HagwallRiksdagen2014Sverigedemokraterna5 december 2016"Anna Hagwall utesluten ur Sverigedemokraterna", mynewsdesk.com, 5 december 2016. Åtkomst den 5 december 2016.Alternativ för SverigePatrick ReslowRiksdagen2014Moderaterna17 maj 2017SverigedemokraternaHanna WighRiksdagen2014Sverigedemokraterna25 september 2017—Pavel GamovRiksdagen2014Sverigedemokraterna10 november 2017—Stefan NilssonRiksdagen2014Miljöpartiet28 november 2017TT. sydsvenskan.se, 27 februari 2018.Miljöpartiet (februari 2018)Olle FeltenRiksdagen2014Sverigedemokraterna15 mars 2018Alternativ för SverigeJeff AhlRiksdagen2014Sverigedemokraterna27 mars 2018Alternativ för SverigeMikael JanssonRiksdagen2014Sverigedemokraterna9 april 2018"Mikael Jansson lämnar SD", sverigesradio.se, 9 april 2018. Åtkomst den 9 april 2018.Alternativ för SverigeEmma Carlsson LöfdahlRiksdagen2018Liberalerna11 mars 2019https://www.svd.se/just-nu-riksdagsledamoten-emma-carlsson-lofdahl-lamnar-l— (lämnade riksdagsledamotsuppdraget sommaren 2021)Amineh KakabavehRiksdagen2008Vänsterpartiet28 augusti 2019—Roger RichthoffRiksdagen2018Sverigedemokraterna30 mars 2022Katarina Helmerson. "Roger Richthoff, SD lämnar partiet", Sveriges Radio, 30 mars 2022.Alternativ för SverigeElsa WiddingRiksdagen2022Sverigedemokraterna1 maj 2023 Mänskliga rättigheter och demokrati (januari 2024). Ambition Sverige (juni 2025, då under namnet Sverige först)https://www.epochtimes.se/nytt-svenskt-parti-startade-i-daghttps://www.val.se/omoss/kungorelser/kungorelser/kungorelseombeslutattregistreraanmalanomdeltagandeival.5.315e46fd197cd0fa22a4483.htmlJamal El-HajRiksdagen2018Socialdemokraterna12 februari 2024Enighetspartiet (juli 2025)https://www.sverigesradio.se/artikel/politiska-vilden-jamal-el-haj-startar-eget-parti läst 2025-09-02Lorena Delgado VarasRiksdagen2018Vänsterpartiet20 augusti 2025Framtidens Vänster (nybildat)Daniel RiazatRiksdagen2014Vänsterpartiet20 augusti 2025Framtidens Vänster (nybildat)Sara-Lena BjälköRiksdagen2022Sverigedemokraterna23 december 2025 - (Kristdemokraterna, men ej i partigrupp)Katja NybergRiksdagen2018Sverigedemokraternamars 2026—Arin KarapetRiksdagen2018Moderaternamars 2026Sverigedemokraterna (formellt ej i riksdagsgruppen)Marléne Lund KopparklintRiksdagen2018Moderaternamars 2026Sverigedemokraterna (formellt ej i riksdagsgruppen)Malcolm Momodou JallowRiksdagen2017Vänsterpartietapril 2026

Anmärkningar

Svenska vildar i EU-parlamentet