Tofsmes (Lophophanes cristatus) är en tätting som tillhör familjen mesar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11 Den förekommer huvudsakligen i Europa österut till Uralbergen, dock ej i sydväst och större delen av Storbritannien. Tidigare inkluderades det i släktet Parus, men lyfts numera tillsammans med östligare släktingen grå tofsmes ut till det egna släktet Lophophanes. Fågeln hittas huvudsakligen i barrskog, men i Frankrike och på Iberiska halvön istället i lövskog. Artens globala bestånd anses vara livskraftigt.
Utseende och läte Tofsmesen är 10,5–12 cm lång, har ett vingspann på 17–20 cm och väger ungefär 11 gram. Den är gråbrun med ljusare mage och har en tydligt markerad vit krage runt halsen som avgränsas nedtill av ett svart band som framtill bildar en triangelformad haklapp. Den har dessutom en tofs på hjässan elegant mönstrad i svart och vitt som gör den lätt att känna igen. Könen är lika.
thumb|right
Som många andra mesar är den talför och ger ifrån sig ett helt eget, puttrigt "burrurret". Även spetsiga "zit" hörs. Sången består av en serie innehållande locklätet och andra spetsiga toner som framförs i rask takt.
Systematik och utbredning Tofsmesen beskrevs vetenskapligt, och fick ett vetenskapligt namn 1758 i Carl von Linnés tionde upplaga av Systema Naturae men tofsmesen hade redan beskrivits och avbildats av exempelvis Olof Rudbeck d.y. i den fågelbok han skapade i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.
Denna art placerades traditionellt i det stora messläktet Parus. På grund av de distinkta karaktärer som tofsmesen och dess nära släkting grå tofsmes uppvisar så placerar många auktoriteter numera gruppen i det egna släktet Lophophanes, bland annat British Ornithologists' Union (BOU) och BirdLife Sverige. Detta har också stöd i genetiska undersökningar.Gill, Frank B.; Slikas, Beth & Sheldon, Frederick H. (2005): Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122: 121-143. DOI: 10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2 HTML sammanfattning Släktnamnet Lophophanus användes första gången 1829 av Johann Jakob Kaup.Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
En förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita (Parus montanus) observerades och ringmärktes i Gällivare år 2000 vilket belyser släktskapsproblematiken bland dessa mesar.Susanne Backe (2001) "Tofstita" - förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita, Vår Fågelvärld, vol.60, no.4, sid:20-21
Utbredning och underarter Tofsmesen är en västpalearktisk art som återfinns i merparten av centrala och norra Europa och så långt österut som till Uralbergen. Den är en stannfågel och häckar på höjder upp till 1800 meter.
Den delas ofta upp i sex underarter med följande utbredning: Lophophanes cristatus scoticus (Prazák, 1897) – Skottland Lophophanes cristatus abadiei (Jouard, 1929) – nordvästra Frankrike (Bretagne) nordlig tofsmesSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Lophophanes cristatus cristatus, inkl. bureschi (von Jordans, 1940) – Skandinavien och Finland österut till europeiska delen av Ryssland, norra Uralbergen och Ukraina Lophophanes cristatus mitratus (C. L. Brehm, 1831) – centrala och västra Europa Lophophanes cristatus weigoldi (Tratz, 1914) – Portugal och södra Spanien, sällsynt till Marocko Lophophanes cristatus baschkirikus (Snigirewski, 1931) – södra Uralbergen
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) rekommenderas en annan underartsindelning, där baschkirikus inkluderas i nominatformen. Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.
Förekomst i Sverige Tofsmes häckar i barr- och blandskog, främst i tallskog. Den förekommer hela landet utom på Öland och Gotland, i Lappland och norra Norrbotten dock sparsamt.
Ekologi thumb|220px I merparten av utbredningsområdet lever tofsmesen i barrträdsområden, gärna i gammal granskog rik på mossor och lavar eller i tallskog på hällmark. I Frankrike och på Iberiska halvön lever den i lövskog. Populationen i Storbritannien är begränsad till ett litet område med uråldrig tallskog i Spey Valley i Skottland.
Tofsmesens föda består av larver, insekter och frön som den ofta plockar på marken eller låga grenar. På vintern observeras den ofta i stora blandflockar med mesar, men endast när dessa rör sig i barrskog. Den besöker sällan fågelbord och är oftast svår att komma nära, men är inte direkt skygg.
Häckning
Tofsmesarna bygger bon i murkna stubbar, och håller sig ofta långt ner i träden för att äta. Den lägger vanligtvis sex till sju ägg (extremfall tre till nio) som ruvas av honan i 13–18 dagar. Efter att ungarna kläckts tas de om hand av båda föräldrar i 18–22 dagar tills de kan flyga.
Status Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas preliminärt till mellan 9 230 000 och 16,5 miljoner vuxna individer.
Bestånden varierar beroende på hur hårt vintervädret är. I Centraleuropa tros bland annat luftföroreningar ligga bakom att bestånden minskat.Gosler, A. och Clement, P. 2007. European Crested Tit (Lophophanes cristatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.Hagemeijer, E.J.M. and Blair, M.J. 1997. The EBCC atlas of European breeding birds: their distribution and abundance. T. and A. D. Poyser, London.
Även i Sverige anses tofsmesen livskraftig, men tros öka i antal.Artfakta om tofsmes, ArtDatabanken. Beståndet uppskattades 2018 till 527 000 par.Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02
Namn Tofsmesen har haft många äldre dialektala namn, bland annat tofsmyssa, tofstita, toppmes, meshatt, skogsbock och meskung."P2-fågeln – Tofsmes". Sverigesradio.se, 2009-01-26. Läst 12 april 2014. Den har även kallats tofsmössa.Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:182 Det vetenskapliga artnamnet cristatus betyder just "med tofs", efter latinets crista för "tofs" eller "plym".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.
I kulturen Tofsmesen är Västmanlands landskapsfågel.
Noter
Externa länkar Sveriges Radio: P2-fågeln - Tofsmes
Dansk ornitologisk forening Köns- och åldersbestämning av tofsmes (PDF)
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Mesar Kategori:Landskapsfåglar