miniatyr|Noas ark, målning av Edward Hicks miniatyr|En fullskalig rekonstruktion av Noas ark, Ark van Noach, i Nederländerna miniatyr|Berget Ararat och Noas ark syns i mitten av Armeniens statsvapen. Noas ark (arabiska: سفينة نوح, Safina Nuh, hebreiska: תיבת נח, Tevat Noach, armeniska: Նոյի տապան, Noyi Tapan) är det stora flytetyg som, enligt första Moseboken i Bibeln, byggdes av Noa enligt Guds anvisningar. Noa fick i uppgift att rädda sig själv, sin familj och jordens alla djur från en världsomfattande översvämning, syndafloden. Berättelsen förekommer i de abrahamitiska religionerna; judendomen, kristendomen och islam. Liknande berättelser finns även i andra med Noa samtida eller äldre religioner, till exempel Gilgamesheposet, Atrahasiseposet och den sumeriska berättelsen om Ziusudra.
I första Mosebok, kapitlen 6-9, berättas hur Gud skickar en stor flodvåg på grund av människans ondska och den fördärvade jorden. Gud ger Noa, den enda rättfärdiga mannen i sin generation, detaljerade instruktioner för att bygga arken. När den är färdigbyggd skickar han djuren till Noa, och sedan sänder han ut flodvågen tillsammans med ett intensivt regn. Översvämningen täcker alla berg och det mesta av allt levande, utom fisken, dör. Då minns Gud Noa och han låter vattnet sjunka undan och land framträder. Arken strandar på berget Ararat och Noa, hans familj och alla djuren lämnar arken och Gud lovar att inte skicka en flod som dränker jorden en gång till.
Berättelsen har inom judendomen, kristendomen och islam noggrant avhandlats gällande allt från hypotetiska lösningar på praktiska problem (till exempel avfallshanteringen eller hur arkens inre lystes upp) till teologiska tolkningar (till exempel synen på arken som en föregångare till kyrkan som erbjuder frälsning till människan). Berättelsen betraktades traditionellt som historisk men på 1800-talet övergavs den bokstavliga tolkningen av en del samfund, efter arkeologers och bibelforskares upptäckter,Limer, Ian (1994) "Telling Lies for God: reason versus creationism" (Random House) men det finns bokstavstrogna som fortsätter utforska berget Ararat i östra Turkiet.
Berättelsens tidpunkt Olika källor förlägger berättelsen om Noas ark till olika årtal. Enligt den hebreiska bibeln till 1656 år efter Adams födelse, enligt samariernas pentateuk 1307 år, och Josefus till 2256 år. Enligt Septuaginta, som är den äldsta kända grekiska översättningen av Gamla testamentet utspelade sig händelserna 2262 år efter Adams födelse.https://books.google.se/books?id=LF6G-U7n7qQC&pg=PA103&lpg=PA103&dq=2262+josephus&source=bl&ots=AHlEijffMA&sig=rZm4rKTypbHClPN4GxwIuP62wSI&hl=sv&ei=spPcS7DtMOKjONruvKEH&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CAgQ6AEwAQ#v=onepage&q=2262%20josephus&f=false
Källor till berättelsen Bibeln miniatyr|Vattnet drar sig tillbaka av Thomas Cole. Berättelsen återger hur Gud ser att jorden blir alltmer ”fördärvad och full av våld” och Han beslutar sig för att utrota allt liv. Men Noa var ”en oförvitlig och rättfärdig man” och Gud ger honom instruktioner för att bygga en ark till vilken han ska ta av allt som lever ”ett par, hane och hona, av varje art”. Senare nämns 7 par av varje art från rena djur och fåglar och ett par av orena djur.
”Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” Till slut stod vattnet ”sju meter över bergen". Alla landlevande djur som inte fanns med Noa på arken utrotades, inklusive fåglarna.
”Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar.” Sen mindes Gud arken och lät börja torka upp jorden. Efter sju månader strandade arken på berget Ararat. Gud ber Noa att lämna arken och släppa ut djuren. Det gjorde Noa och han tog djur av alla rena arter och fåglar och ”offrade dem som brännoffer på altaret”. Gud ingick ett förbund med Noa, där Noa och hans efterkommande skulle kontrollera och ha djuren som föda, djuren ska tömmas på blod innan de äts. Blodet förklaras heligt: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor". Gud lovade att aldrig mer översvämma jorden och som tecken på förbundet skapade Gud regnbågen. Noa beskrivs vidare som jordbrukare och den ”förste som anlade en vingård”. Från honom ”härstammar alla människor på hela jorden.” (Citat från Bibel 2000, Första Moseboken, kapitel 6-9)
Koranen Referenser till Noa, arken och syndafloden finns utspridda på flera ställen i Koranen, och mest koncentrerade till suran Hud. Som profet predikade Noa, men med liten framgång, endast ett fåtal, traditionellt angett till sjuttio, konverterade. Noa bad om befrielse och Gud befallde honom att bygga ett fartyg för att förbereda sig för översvämningen. Floden tar hela Noas folk inklusive en av Noas hustrus söner, Canaan eller Yam beroende på källa, trots att Noa ber Gud rädda sonen.Gätje, Helmut. The Qurʼan and its Exegesis.
I Koranen finns ingen indikation att översvämningen skulle vara världsomfattande utan enbart att den krossade alla otrogna bland Noas folk.Perished Nations by Hârun Yahya, Mustapha Ahmad, Abdassamad Clarke, 1999 p. 11 Några muslimska auktoriteter har övertagit den judisk-kristna uppfattningen att översvämningen var global.
Till skillnad från den judiska traditionen som beskriver arken i termer som kan översättas till låda eller kista refererar suran 29.14 till arken som ett skepp och suran 54:13 som ”något av brädor och spik”. Muhammads kusin, korantolkaren Abdallah ibn al-Abbas, skrev att Noa aldrig tvekade om formen och att Allah visade honom att den skulle ha formen av en fågelmage och byggd i teak. Noa planterade ett träd som efter tjugo år gav Noa det virke han behövde.Legends of the Patriarchs and Prophets and Other Old Testament, by Sabine Baring-Gould - 1884
Jezidernas svarta bok Enligt Jezidernas heliga skrift Jezidernas svarta bok var det inte bara en utan två översvämningar. Den första syndafloden överlevdes av Na'umi, Hams far, vars ark strandade vid Ain Sifni i regionen Mosul. En tid senare kom en andra flod, som bara drabbade jeziderna, den överlevdes av Noa. Den stötte emot ett berg i Sinjar för att sedan stranda på berget Cudi som beskrivet i den muslimska traditionen.
Assyriologen George Smith upptäckte och översatte en babylonsk text om en stor översvämning. Andra utforskanden och upptäckter uppdagade flera översvämningsmyter i Mesopotamien en av de som brukar beskrivas som mest lik den i Gamla Testamentet om Noas ark är Gilgamesheposet.
Arkens utformning I Bibeln finns följande uppgifter om båten:
Båttypen kallas i texten "ark", i Bibelns grundtext används ett egyptiskt lånord som betyder "låda". Båten var byggd av goferträ och beströks med jordbeck på utsidan och insidan. Arken var 150 meter lång, 25 meter bred och hade en höjd av 15 meter, 1 Mos. 6:15. Båten var indelad i rum i tre våningar, den hade ingång på ena sidan. Rummen användes för dels människorna och djuren, dels som förrådsrum. Över båten fanns ett tak med en höjd av 0,5 meter, vilket var möjligt att lyfta undan. Arken var försedd med ett öppningsbart fönster och någon typ av öppning med port eller dörr.
I motsats till populärkulturens bilder rör det sig alltså inte om en båt med traditionellt skrov, utan snarare om en stor flytande låda. Intressant nog är proportionerna, d.v.s. förhållandet mellan längd, bredd och höjd ganska likt ett modernt fartyg. Eftersom arken inte hade någon framdrivning utan bara skulle hålla sig flytande, fungerade lådformen utmärkt och gav dessutom större utrymmen invändigt. De angivna måtten ger en lastvolym på 40 000 m³ och en sammanlagd golvyta på 8 900 m².
Människorna på arken Enligt Bibeln ska åtta personer ha befunnit sig på arken.
Noa. Noas hustru. Som enligt boken Sefer ha-yashar (5:15) hette Naamah, medan hon i Jubileerboken kallas Emzara. Sem, Noas son. Sems hustru. Enligt Jubileerboken kallad Sedeqetelebab. Ham, Noas son. Hams hustru. Enligt Jubileerboken kallad Neelatamauk eller Naeltamauk. Jafet, Noas son. Jafets hustru. Enligt Jubileerboken kallad Adataneses.
Noas ark i senare traditioner Judisk tradition Berättelsen om Noah och arken diskuterades flitigt i senare judisk tradition. När Noa byggde arken predikade han för sina grannar utan att de lyssnade. Istället valde de att göra narr av honom. Gud tvingades att placera lejon och andra farliga djur som vakter för de fördärvliga människorna när Noa bordade arken. Enligt en midrash, en gammal bibeltolkning, var det Gud eller änglarna som samlade in djuren och deras föda. Tidigare åtskildes inte djuren i rena och orena, och enligt en tradition gav sig dessa till känna för Noa genom att buga för honom när de klev ombord. En annan tolkning menar att det var arken själv som skilde de rena från de orena och som tillät sju par av de förstnämnda och ett par av de sistnämnda.
Djuren som kom ombord var de främsta ur sin art, och uppträdde med den största godhet. Noa arbetade dygnet runt med skötsel och utfodring av djuren och sov inte på hela året ombord på arken. Djuren avstod från reproduktion större än att antalet djur som klev ombord var lika många som de som klev av. Korpen skapade problem när den vägrade lämna arken för att leta land. Den anklagade Noa för att vilja utrota arten, men Gud ville rädda korpen eftersom dess ättlingar en dag var förutbestämda att skaffa föda åt profeten Elia.
Enligt en uppfattning förvarades avfallet på det lägsta av arkens tre däck, människor och rena djur på det andra och fåglar och orena djur på översta däcket. Enligt en annan uppfattning placerades avfallet i det yttersta lastrummet för att sedan skyfflas genom en lucka överbord. Ädelstenar, gnistrande som middagssolen, stod för ljuset och Gud höll maten färsk. Den mytologiska kungen Og tillhörde de som räddats, men på grund av sin storlek var han tvungen att befinna sig på utsidan. Noa gav honom mat genom ett hål som gjorts i arken.
Kristen tradition miniatyr|Arken byggs (ur Nürnbergkrönikan 1493) Redan från det första århundradet e.Kr. försökte de kristna tolka berättelsen så att den skulle passa deras nya religion. Enligt det första Petrusbrevet förebådar de som räddades på arken, räddades genom vattnet, frälsningen av Guds utvalda genom dopet."...God's patience waited in the days of Noah, during the building of the ark, in which a few, that is, eight persons, were saved through water, [b]aptism, which corresponds to this, now saves you". 1 Peter1:1, 3:20-21. Hippolytus, (född 170, död 235) menade att ”arken är en symbol för den Kristus som skulle återuppstå”. Han hävdade att fartyget hade dörren på östra sidan (det var därifrån Kristus skulle anlända), att Adams ben togs ombord på arken tillsammans med symbolerna för Jesu födelse guld, rökelse och myrra samt att arken flöt fram och tillbaks i fyra riktningar på vattnet vilka tecknade ett kors. Han hävdade att arken strandade på berget Kordiene i öst och som enligt honom kallades Godash av armenierna och Ararat av perserna På ett mer praktiskt plan hävdade Hippolytus att arken byggdes i tre våningar. På de understa fanns de vilda djuren, i mitten fåglar och tama djur och högst upp människorna. Handjuren separerades från honorna med vassa pålar så att de inte skulle para sig ombord på arken.
Kyrkofadern Origenes från samma tid som Hippolytos menade att arkens storlek missuppfattats. För att rymma alla världens djur måste den vara större än de i bibeln angivna måtten och eftersom Moses växt upp i Egypten angav han längdmåttet i egyptiska alnar, som var en mycket längre aln. Moses ansågs traditionellt vara författare till Moseböckerna. Det var också Origenes som angav formen på arken som en stympad pyramid med kvadratisk botten. Först på 1100-talet uppfattades arken som ett rätblock med brutet tak.