miniatyr|Tom Waits i gymnasiets årsbok 1968. miniatyr|Tom Waits 1975. Thomas Alan "Tom" Waits, född 7 december 1949 i Whittier, Kalifornien, är en amerikansk musiker, sångare, kompositör, textförfattare och skådespelare. Waits är känd för sin raspiga, hesa röst, användandet av ovanliga instrument och kompositioner som inte följer modet. Man har sagt att hans röst låter som om den "dränkts i ett fat bourbon, lämnats hängande i ett rökhus några månader och därefter blivit överkörd av en bil."
Med sin unika röst, sin blandning av blues, jazz och vaudeville samt experimentella inslag som gränsar till industrial har Waits byggt upp en egen distinkt musikalisk personlighet. Detta har även gjort att hans musik är svår att kategorisera.
Textmässigt karakteriseras Waits sånger av atmosfäriska porträtt av bisarra, kärnfulla karaktärer och platser även om han också visat intresse för traditionella ballader. Han har ett kultfölje bland fansen, och har influerat flera låtskrivare trots att hans musik sällan spelas på radio eller kommersiella musikkanaler. Många av hans låtar är mer kända för allmänheten som coverversioner inspelade av mer kända artister, till exempel "Jersey Girl" som framförts av Bruce Springsteen, "Downtown Train" med Rod Stewart och "Ol' '55" framförd av Eagles. "Downtown Train" har även svenska Moneybrother gjort en cover på. I en intervju från 2005 hävdade Bob Seger att Waits musik varit en inspiration för honom. Även om Waits album mött blandad kommersiell framgång i USA har de ibland sålt guld i andra länder. Han har varit nominerad för flera stora musikpriser och bland annat vunnit två Grammisar.
Waits har dessutom skrivit musik till filmer och musikaler och varit Oscarsnominerad för soundtracket One from the Heart till Francis Ford Coppolas film Älskling, jag hatar dig!. Han har även gjort framträdanden som skådespelare i bland annat Rumble Fish (1983), Cotton Club (1984), Bram Stokers Dracula (1992), Short Cuts (1993), Mystery Men (1999) och Coffee and Cigarettes (2003) i en scen med Iggy Pop. (2010) The Book of Eli
Tom Waits är gift med Kathleen Brennan sedan den 10 augusti 1980. De bor tillsammans med sina tre barn i Sonoma County, Kalifornien. Waits har skotsk och irländsk härkomst på pappans sida, samt norsk på moderns.
Biografi Ursprung och musikalisk början Tom Waits föddes den 7 december 1949 på Park Avenue Hospital i Pomona, Kalifornien. Både fadern Jesse Frank Waits och modern Alma Johnson McMurray var lärare. Montadon, Mac, Timeline and Discography i Innocent When You Dream, sid. 385 Jesse Frank Waits hade skotsk-irländsk härkomst och Alma Johnson McMurray hade rötter i Norge. Föräldrarna skilde sig 1960 när Tom var tio år gammal och gick på Jordan Elementary School i Whittier, Kalifornien. Tom flyttade senare samma år med modern till National City nära den mexikanska gränsen. Waits, som lärde sig spela piano själv hos en granne, hävdade senare att det var under resor till Mexiko med sin far, som var spansklärare, som han hittade sin kärlek till musik när han hörde traditionell mexikansk musik på bilradion.Wilonsky, Robert, The Variations of Tom Waits, i Montandon Inocent When You dream, sid.213
Waits gick på high school på Hilltop High School i Sweetwater Union High School-distriktet, Chula Vista. 1965 spelade han i ett R&B/soul-band som hette The System och hade fått sitt första jobb på Napoleone Pizza House i San Diego (låten "I Can't Wait to Get Off Work" från albumet Small Change handlar om det jobbet). Waits har senare medgett att han inte gillade 1960-talets musik; "Jag var inte förtjust i Blue Cheer så jag hittade ett alternativ, även om det fick bli Bing Crosby." Fem år senare, när han jobbade som dörrvakt på Heritage nightclub i San Diego, ett ställe där artister från alla genrer uppträdde, gjorde han sitt första framträdande med lön (han fick 25 dollar). Waits var ett stort fan av flera låtskrivare och musiker som till exempel Frank Sinatra, Bob Dylan, Lord Buckley, Hoagy Carmichael, Marty Robbins, Raymond Chandler, och Stephen Foster och började utveckla sin egen speciella musikstil där han blandar sång och monolog.
Efter en kort sejour i USA:s kustbevakning började han uppträda på nattklubben The Troubadour i Los Angeles. Kort därefter, 21 år gammal, flyttade han till Echo Park i Los Angeles och skrev kontrakt med skivbolagsägaren och managern Herb Cohen. Mellan augusti och december 1971 spelare Waits in en rad demos för Cohens skivbolag Bizarre Records/Straight Records, bland låtarna fanns flera låtar som Waits senare skulle bli känd för. Dessa inspelningar släpptes tjugo år senare på The Early Years, Volume One och Volume Two.
1970-talet Waits skrev kontrakt med Asylum Records 1972McGee, David, Smellin' Like a Brewery, Lookin' Like a Tramp, in Montandon, Innocent When you Dream, sid. 27 och efter några mindre lyckade inspelningssessioner släpptes debutalbumet Closing Time 1973. Trots att albumet, som producerades av före detta Lovin' Spoonful-medlemmen Jerry Yester, fick ett varmt mottagande fick inte Waits någon större uppmärksamhet förrän några av albumets låtar släpptes i cover-versioner av mer kända artister. Senare under 1973 släppte Tim Buckley albumet Sefronia som innehöll en cover av "Martha" som fanns med på Closing Time. Detta var den första covern på Waits musik av någon känd artist.Tim Buckleys version av låten fanns även med på kompilationen Step Right Up: The Songs of Tom Waits från 1995. Closing Times öppningsspår "Ol' 55" spelades även in av Eagles (som låg på samma skivbolag som Waits) till albumet On the Border 1974.
Han började turnera som förband åt artister som Charlie Rich, Martha and the Vandellas och Frank Zappa och fick snart ett kultfölje bland fansen. Waits fick även fortsatt positiva reaktioner på sina skivsläpp. The Heart of Saturday Night från 1974, som innehöll låten "Looking For the Heart of Saturday Night", avslöjade Waits bakgrund med nattklubbsframträdanden med till hälften nynnade och till hälften berättade ballader, ofta ackompanjerade av ett jazzband.I pressmeddelandet till albumet (Montandon sid. 4) beskriver Waits albumets musikaliska influenser som Mose Allison, Thelonious Monk, Randy Newman, George Gershwin, Irving Berlin, Ray Charles, Stephen Foster och Frank Sinatra Waits beskrev albumet som:
År 1975 flyttade Waits till Tropicana Motel på Santa Monica Boulevard.Montandon, Mav, Timeline and Discography i Innocent When You Dream, sid. 386 Han släppte även dubbelalbumet Nighthawks at the Diner som spelats in med publik i studion för att fånga atmosfären från ett liveframträdande. Skivan exemplifierar det här stadiet av hans karriär med långa monologer mellan låtarna som var vanliga under hans uppträdanden. Skivan introducerade även fansen till hans nyfunna överdrivna buttra sång som kom att dominera flera av hans kommande album. Samma år bidrog han med bakgrundssång på Bonnie Raitts låt "Sweet and Shiny Eyes" från hennes album Home Plate.
Under den här tiden började Waits dricka mer och mer alkohol, och livet som turnerande artist började ta ut sin rätt på honom. När han ser tillbaka på tiden berättar Waits:
Som en reaktion på detta spelade Waits in albumet Small Change 1976. På albumet framstår Waits texter mycket mer cyniska och pessimistiska och många låtar som till exempel "The Piano Has Been Drinking" och "Bad Liver and a Broken Heart" innehåller en öppen och ärlig beskrivning av alkoholism och cementerar samtidigt ryktet om hårt leverne som Waits hade i många fans ögon.
Med albumet försäkrade Waits att han "försökte lösa vissa saker när det kommer till den sentimentala cocktail- och alkoholimage jag hade. Det är inget som är roligt med en alkoholist [...] Jag började verkligen tro att det var någonting roande och underbart amerikanskt med att vara alkoholist. Det slutade med att jag intalade mig själv att sluta med den där skiten."McGee, David (1977), Smellin' Like a Brewery, Lookin' Like a Tramp, i Montandon, sid. 30 På albumet, som innehöll fan-favoriten "Tom Traubert's Blues", spelade den kända trummisen Shelly Manne trummor och albumet hade, precis som tidigare album, stora jazz-influenser med texter som var influerade av Raymond Chandler och Charles Bukowski och sång influerad av Louis Armstrong.
Small Change och dess dubbelsingel "Step Right Up"/ "The Piano Has Been Drinking" var en succé både kommersiellt och hos musikrecensenterna och sålde betydligt mer än Waits tidigare album. Albumet blev Waits första som slog sig in på Billboards Top 100 Albums, något han inte lyckades med igen förrän 1999 med Mule Variations. Framgångarna innebar att Waits blev mer känd hos allmänheten och han intervjuades i tidningar so Time Magazine, Newsweek, and Vogue. Den ekonomiska och publika framgången gjorde också att Waits kunde anställa ett band som följde med honom på spelningar (tidigare hade han mest turnerat själv). Han gav backup-bandet namnet The Nocturnal Emissions. Tom Waits och The Nocturnal Emissions turnerade i USA och Europa från oktober 1976 till maj 1977.
Albumen Foreign Affairs (1977) och Blue Valentine (1978) fortsatte på ungefär samma musikaliska spår men innehöll mer artistisk finess och utforskade jazz och blues. Låten "Blue Valentines" innehåller ett ensamt arrangemang av en elektrisk gitarr spelad av Ray Crawford ackompanjerad av Waits sång. Det var runt den här tiden som Waits hade ett förhållande med sångerskan Rickie Lee Jones och hon finns med på albumomslagen till båda dessa album. År 1978 gjorde Waits sin första skådespelarinsats tillsammans med Sylvester Stallone i filmen Paradise Alley. Waits spelade pianisten Mumbles och bidrog med två specialskrivna låtar ("(Meet Me in) Paradise Alley" och "Annie's Back in Town") till filmens soundtrack.
Heartattack and Vine släpptes 1980 och blev Waits sista album på Asylum. Skivan visade upp både en balladisk sida (med låten "Jersey Girl" till exempel) och en lite mer skrovlig rhythm and blues. Även om detta inte var helt nytt var det ovanligt för Waits och var en försmak på hur hans musik skulle komma att förändras de följande åren. Samma år påbörjade han ett återkommande samarbete med filmskaparen Francis Ford Coppola som ville att Waits skulle skriva musiken till hans film One from the Heart. Bette Midler hade sjungit en duett tillsammans med Waits i den Billie Holiday-lika låten "I Never Talk to Strangers" på albumet Foreign Affairs. Nu ville han arbeta tillsammans med henne igen till Coppolas film men hon var upptagen av annat. Istället fick Waits arbeta tillsammans med singer/songwritern Crystal Gayle.
1980-talet I augusti 1980 gifte sig Waits med Kathleen Brennan som han hade träffat under inspelningen av One from the Heart. Brennan anges ofta som medförfattare till många låtar på Waits senare album och Waits nämner också ofta henne som en viktig influens i sitt arbete. Hon introducerade honom för Captain Beefhearts musik och även om de delade skivbolag på 1970-talet säger Waits att "jag blev mer bekant med honom när jag gifte mig". Waits skulle senare beskriva sitt förhållande med Brennan som ett paradigmskifte i sin musikaliska utveckling.