Strandkejsarfoting (Cylindroiulus latestriatus) är en mångfoting som beskrevs 1845 av de engelske entomologen John Curtis. Arten ingår i släktet Cylindroiulus och familjen kejsardubbelfotingar.
Utseende Strandkejsarfotingen är en gråbrun, marmorerad mångfoting med mörkare rygg och vitgula ben. Hanar blir 8,5–14 mm och har 49–77 benpar, medan honor blir 8,5–19 mm med 67–91 benpar. Artens punktögon flyter ihop och ser ut som ett enda öga per sida. Den är svår att skilja från andra kejsarfotingar, som parkkejsarfoting, hålträdskejsarfoting och borstkejsarfoting. För säker bestämning krävs undersökning av könsmogna individers könsorgan.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: strandkejsarfoting (Cylindroiulus latestriatus), läst 2026-07-05
Utbredning Strandkejsarfotingen förekommer i stora delar av världen. I Palearktis från de brittiska öarna till Ryssland, samt på ögrupper som Azorerna och Kanarieöarna. Vidare i Nearktis, och i de australiska och orientaliska regionerna, samt Antarktis.
Förekomst i Norden I Norden förekommer den i hela Danmark, på Färöarna och Åland, samt längs Norges kust upp till Lofoten. I Sverige sträcker sig utbredningen längs kusten upp till Ångermanland, medan den i Finland främst finns i sydväst och kring Uleåborg. I både Sverige och Finland förekommer den även i inlandet i miljöer skapade av människan.
Ekologi Strandkejsarfotingen är en saltälskande art (halofil) som främst lever längs havsstränder, exempelvis under tång, drivved och i klippskrevor. Den kan i sällsynta fall även hittas vid insjöar. Dessutom trivs arten bra i miljöer skapade av människan, så kallade synantropa miljöer, som i trädgårdar, växthus och komposthögar.
Källor Gadeau de Kerville, Henri; Latzel, Robert (1886) Les Myriopodes de la Normandie (2e liste) suivie de diagnoses d' espèces et de varétés nouvelles (de France, Algérie, et Tunisie), Bulletin de la Societé des Amis des Sciences naturelles de Rouen, 1885 (2): 165-177: 165-177. Schubart, Otto (1960) Über einige Höhlen-Diplopoden der Schweiz und Frankreichs, Revue suisse de zoologie, 67: 561-588: 561-588. Hoffman, Richard Lawrence (1999) Checklist of the millipedes of North and Middle America, Virginia Museum of Natural History, special publication, 8: 1-584: 1-584. Latzel, Robert (1895) Die Myriopoden aus der Umgebung Hamburgs, Jahrbuch der Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten, Beiheft, 12: 99-109: 99-109. Verhoeff, Karl Wilhelm (1891) Ein Beitrag zur mitteleuropäischen Diplopodenfauna, Berliner entomologische Zeitschrift, 36 (1): 115-166: 115-166. Tajovský, Karel (2001) Millipedes (Diplopoda) of the Czech Republic, Myriapodologica Czecho-Slovaca, 1: 11-24: 11-24. Schubart, Otto (1934) Tausendfüßler oder Myriapoda. I: Diplopoda, Die Tierwelt Deutschlands und der angrenzenden Meeresteile, 28: 1-318: 1-318. Chamberlin, Ralph Vary (1957) The Diplopoda of the Lund University and California Academy of Sciences expeditions, Lunds Universitets Arsskrift, Ny Följd, 53 (8): 1-44: 1-44. Chamberlin, Ralph Vary (1921) The Julidae and Isobatidae in North America, Proc. Biol. Soc. Wash. 34: 81-84.: 81-84.
Kategori:Kejsardubbelfotingar