John Nicholas Cassavetes, född 9 december 1929 i New York, död 3 februari 1989 i Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk filmregissör, manusförfattare och skådespelare. Han var gift med Gena Rowlands, som ofta medverkade i hans filmer, och far till regissören och skådespelaren Nick Cassavetes.
Cassavetes skapade en amerikansk variant av cinéma vérité med sin innovativa användning av kameran, sin dystra syn på världen och inriktning på improvisation. Filmkritikern Ray Carney har kallat honom "fadern till den amerikanska oberoende filmen" ("the father of American independent film"). Cassavetes inledde sin karriär som skådespelare. Han hade många roller först vid teatern och senare i TV, i serier av vilka den mest kända är Johnny Staccato. Hans berömdhet tog form när han gick över till långfilm, till exempel i Brott på gatan av Don Siegel. Men det är framförallt bakom kameran, som regissör, som John Cassavetes skulle utmärka sig. Han gjorde 1961 Skuggor på Manhattan (Shadows), med en amatörtrupp och med sina egna medel. Filmen förde regissören och den amerikanska filmen in på oberoendets väg. I en brytning med Hollywoods filmindustri, som han hade haft en kort och nedslående erfarenhet av, utvecklades hans filmkonst i en stil som var hans egen. Faces, En kvinna under påverkan, Premiärkvällen framhärdar i en oberoende dynamik. Han frigör aktörens spel som han placerar i centrum för sin filmkonst och fokuserar sitt verk på den amerikanska medelklassen.
Hans filmer visar talangerna hos hans maka Gena Rowlands och många av hans vänner som Peter Falk och Ben Gazzara. Som en filmskapare känd för sin personliga stil som privilegierar aktörens spel, och för sin fria hållning till filmtekniken, kom han att lämna spår hos de följande generationerna amerikanska regissörer.
Biografi Karriärens början John Cassavetes föddes i New York i en familj av grekiskt ursprung – hans far kom från Pireus och invandrade till USA vid elva års ålder. Han tillbringade en lycklig barndom och frekventerade i sin ungdom biografer i sällskap med sin bror. Han växte upp på Long Island i New York och utbildades vid Blair Academy i New Jersey och Colgate University innan han började studera vid New York Academy of Dramatic Arts. Cassavetes var föga intresserad av högre studier, men med påtryckningar från sina kamrater skrev han in sig för studier i dramatik vid American Academy of Dramatic Arts i början av 1950-talet.Ray Carney, Propos de John Cassavetes i Autoportraits, éd. Cahiers du cinéma, s. 13. Prestigeskolan var redan mycket påverkad av moderna metoder från Actors Studio. Cassavetes spel liksom senare hans regi var influerade av Lee Strasbergs undervisning, däribland kulturen av en nära relation mellan skådespelaren och rollfiguren. Sedan han avslutat sina studier åkte han två år på rundresa och arbetade en tid på Broadway. Vid utgången från en föreställning mötte han en ung skådespelare, Gena Rowlands, som han gifte sig med 1954. Paret kom att få tre barn – Nick, Alexandra och Zoe – vilka alla tre fick en karriär inom filmen.
miniatyr|John Cassavetes i trailern för filmen Ingen undkommer (1957). Skådespelaren Cassavetes övergav ganska snabbt teatern för televisionen. Hans första framträdanden var i stort sett biroller i TV-serier. Han deltog i TV-dramer, däribland de populära The Philco television Playhouse, The Goodyear Television Playhouse samt Kraft Television Theatre som var sändningar (ibland direktsända) av teaterpjäser. Vid denna tid var TV i USA redan ett massmedium. Kedjorna företog sig att visa självproducerade program som kunde få dem att lyfta sig till teaterns och biograffilmens nivå, och att på så sätt få deras prestige. Dessa sändningar bidrog till det som har kallats "The Golden Age of Television" (Televisionens guldålder) i USA och som av vissa sågs som utvalda program i den amerikanska audiovisuella historien.Se särskilt: http://www.museum.tv/archives/etv/G/htmlG/goldenage/goldenage.htm Många skådespelare som senare blivit berömda, som Eli Wallach, Grace Kelly och James Dean, inledde också sin bana där. Dessa produktioner som var anspråksfulla på det professionella planet markerade början på John Cassavetes karriär. Det arbete som han åstadkom där bidrog till hans mognad som skådespelare. Hans samarbete med televisionen och de kontakter som han knöt där var djupare och mer bestående än inom teatern, som han inte återvände till förrän på 1980-talet.
Sedan han blivit upptäckt i en av sina TV-roller gjorde John Cassavetes sin första roll i en långfilm 1956 i Brott på gatan (Crime in the streets) av Don Siegel, senare i Ingen undkommer (Edge of the City) av Martin Ritt tillsammans med Sidney Poitier. Det var vid detta tillfälle som han bekantade sig med filmregi. De två filmerna gav honom en viss berömdhet som senare gav honom anställningar som ofta skulle rädda honom från hans finansiella missräkningar. Samma år öppnade han tillsammans med sin vän Bert Lane en ateljé för teaterundervisning, Variety Arts Studio, i New York. Kurserna var först inriktade mot halvprofessionella, och öppnades senare i stor utsträckning för alla som kom dit.John Cassavetes, Derrière la caméra, Cahiers du cinéma n°119, mai 1961, ss. 3-4. Man gynnade improvisation och grupparbete. Miljön var flitig. Snart prövade John Cassavetes att utmana sin artistiska erfarenhet.Ibid., p. 1 : « Nous voulions mieux connaître notre métier. En ce qui me concerne, j'avais travaillé sur pas mal de films sans réussir à bien m'adapter, je me sentais moins libre que sur une scène ou dans un spectacle de télévision. Aussi mon premier souci était-il de découvrir pourquoi je n'étais pas libre – car je n'éprouvais pas de plaisir particulier à travailler dans des films, et pourtant j'aime le cinéma en tant qu'art. ». Stärkt av sin filmiska erfarenhet i egenskap av skådespelare och stärkt av det arbete som åstadkommits i hans undervisning, beslöt han att gå över till regi, och lämnade ledningen av teaterateljén för att ägna sig åt inspelningen av Skuggor på Manhattan.
Skuggor på Manhattan Sammanhang, filminspelning miniatyr|stående|Times Square i New York, dekor till slutscenen i Skuggor på Manhattan. Cassavetes skulle återvända till New York för att spela in Premiärkvällen och Gloria. John Cassavetes satte igång sin karriär som filmskapare 1958 med ett mästarprov. Skuggor på Manhattan gav honom ett internationellt renommé, framförallt i Europa. Skuggor på Manhattan, och senare Connection av Shirley Clarke, var delar av denna epok där vissa verk med liten budget, inspelade i naturliga omgivningar, med okända skådespelare, plötsligt framträdde för att skriva in sig i marginalen på den amerikanska filmen, som var fylld av tunga och mycket ambitiösa produktioner. Denna nya newyorkska våg gav ny luft åt amerikansk film. Det talades om framväxten av en "ny New York-skola" eller en "cinéma vérité"V. Renaud de Laborderie, Les chaînes rouillées de Hollywood, Cinéma 62 n°64, mars 1962, s. 34, eller även Gideon Bachman, Le cinéma vérité, Cinéma 62 n°64, mars 1962, s. 41..
Skuggor på Manhattan föddes ur ren spontanitet och improvisation. En kväll 1958 blev John Cassavetes inbjuden till en radiosändning och lanserade en kampanj för fonder för att finansiera en film som han fått idén till under en improvisationssittning som hade ägt rum samma eftermiddag i hans teaterskola.Intervju med John Cassavetes, Playboy magazine, juli 1971, s. 70. :« During one class, I was impressed by a particular improvisation that I said "Hay, that would make a terrific movie". It was about a black girl who passes for white ; she loses her white boyfriend when he meets her black brother. » Historien i Skuggor på Manhattan handlar om en liten grupp svarta och blandade ungdomar som möts av rasdiskriminering. Personerna försöker undslippa den sociala klyftan som påtvingas dem av deras hudfärg. I början hade regissören bara en vag intrig i huvudet. Han arbetade två veckor med sina skådespelare på att utarbeta personerna och samtidigt en historia som kom att byggas upp under inspelningen som varade i fyra månader. Skådespelarna improviserade,En skylt i slutet av filmen säger " The film you have just seen was an improvisation"). Kritikern Ray Carney fastslår samtidigt att minst två tredjedelar av manuset hade skrivits av Cassavetes i samarbete med professionella manusförfattare (se Ray Carney, Shadows, British Film Institute). Se även Louis Marcorelles, L'expérience Shadows, Cahiers du cinéma n°119, mai 1961, s. 10, som säger att mellan de två versionerna av filmen « [...] on assiste à une organisation plus rationnelle de la matière dramatique, l'improvisation n'est plus totale, les acteurs jouent parfois à partir de texte que leur a préparé Cassavetes ». precis som jazzmusikern Charlie Mingus som gjorde originalmusiken.V. Thierry Jousse, Un après-midi d'octobre 1958, Mingus improvise avec Cassavetes, Cahiers du cinéma, numéro spécial, 100 journées qui ont fait le cinéma, janvier 1995, s. 81. Cassavetes uppskattade att filmskådespelarna var inskränkta av de markeringar på marken som gjorde det möjligt att övervaka att de befann sig inom rutan och var lämpligt belysta. För att göra aktörernas spel ännu friare avskaffade han markeringarna och ålade kameran att följa skådespelarna i deras rörelser.John Cassavetes, Derrière la caméra, a.a., ss. 1-2. Regissören tvekade inte heller att införliva personer i det tekniska teamet som inte hade minsta filmteknisk erfarenhet. Al Ruban, som i fortsättningen skulle vara chefsfotograf i flera av hans filmer, hade vid denna tidpunkt inget yrke.Al Ruban, Tout, plus le reste, propos recueillis et traduits par Bérénice Reynaud, Cahiers du cinéma n°417, mars 1989, s. 23 Seymour Cassel, framtida huvudrollsinnehavare i flera av Cassavetes filmer, fungerade som alltiallo och blev oförmodat utnämnd till distributör. John Cassavetes räknade framförallt med alla medarbetares engagemang i det kreativa arbetet.Seymour Cassel, Tous les acteurs comme des stars, propos recueillis par André S. Labarthe, Anneliese Varaldiev, Bill Krohn et Joelle Bentolila, traduit par Serge Grünberg, Cahiers du cinéma n°417, mar 1989, s. 20.
Skuggor på Manhattan innehöll de drag som hädanefter blev karakteristiska i Cassavetes stil: Ett kollektivt arbete, skådespelare fria i sin rörelse, dialoger som utarbetats med utgångspunkt i improvisationer. Denna första film lade dessutom grunderna till filmskaparens senare manuskript. Personerna var män och kvinnor från amerikansk medelklass som förde ett vanligt liv - och i själva verket säger den ordinära rasism som visas av filmen inte sitt namn. Ett annat återkommande element i Cassavetes verk är att det rör sig om en historia utan upplösning. Åskådaren följer personerna under tiden för en episod i deras liv och lämnar dem utan dramatiskt fall, utan omvändning av situationen, utan upplösning.Laurence Gavron et Denis Lenoir, John Cassavetes, Rivages/Cinéma, s. 78-79. Ben, en av de tre huvudpersonerna i filmen, försvinner helt enkelt på gatorna i New York, med hakan nedkörd i skjortan. Detta är ett slut som bryter med de traditionella epilogerna i amerikansk film.
Mottagandet av filmen