stående=1.3|miniatyr|Vy över Diplomatstadens läge i Stockholm i förgrunden vid Djurgårdsbrunnsviken, 2009. stående=1.3|mini|Stadsplan för kv Diplomaten, kv Ambassadören och kv Legationssekreteraren, 1934. Diplomatstaden är ett område inom stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, som utmärks av tolv palatsliknande villor eller townhouses från 1910- och 1920-talen, Engelska kyrkan samt ett antal mer sentida beskickningsbyggnader.
Områdets villakvarter gavs namnen Ambassadören och Diplomaten,Stadsplanen från 1934 men beboddes i början huvudsakligen av förmögna privatpersoner. Efter hand kom området dock att domineras av ambassader och residensUtöver Brittiska residenset kom ytterligare ett par villor att disponeras av diplomater under 1930-talet, och från slutet av 1960-talet nyttjades hälften av villorna av ambassader; se Diplomatstaden/Diplomatinflyttning.. Under 1950-talet påbörjades uppförandet av modernare ambassadbyggnader norr om Dag Hammarskjölds väg.
Diplomatstaden är klassad som riksintresse för kulturmiljövårdStockholms stad 1997 och områdets villor betingar de högsta priserna i Sverige.
Avgränsning miniatyr|Diplomatstadens läge, karta från 1915. Diplomatstaden avsåg ursprungligen enbart villaområdet i anslutning till Nobelgatan, i stora drag avgränsat av Nobelparken i väster, Dag Hammarskjölds väg i norr och Djurgårdsbrunnsviken i söder. Genom tillkomsten av ambassadbyggnaderna norr om Dag Hammarskjölds väg och mellan Gärdesgatan och Skarpögatan under 1950- och 1960-talen räknas dessa ibland också in i Diplomatstaden.Eva von Zweigbergk, Se på stan i Stockholm, sid. 84, Bonniers 1960Resehandboken Vad skall jag se i Stockholm, sid. 113, Svenska Turistföreningen 1958I Stugart 2004 och Stugart 2007 ger Dagens Nyheters tidigare Stockholmianaexpert Martin Stugart intrycket att Diplomatstaden avser villakvarteren som ritades av Per Olof Hallman, men även att ambassaderna norr om Dag Hammarskjölds väg kan anses ingå. Den uppfattningen delas även av bland andra Christian Bratt (2004) och Finlands ambassad (2005). En informationstavla (2004) på platsen ger intrycket av en något vidare definition, där även Berwaldhallen och Garnisonen omnämns.
Det finns även en officiell indelning av stadsområden i så kallade basområden. Enligt denna omfattar Diplomatstaden utöver villa- och ambassadkvarteren även Nobelparken, Berwaldhallen och byggnaderna för Sveriges Radio och Sveriges Television vid Oxenstiernsgatan. Denna artikel beskriver de klassiska villakvarteren och de nyare ambassadkvarteren.
Historik
I början av 1400-talet fanns här en kungsladugård på Vädla bys mark.Fogelström m.fl. 1986, kapitlet Östermalm, sidan 262 Driften lades ner på 1670-talet och ett laboratorium för krut- och ammunitionstillverkning flyttade in i byggnaden. Vid en explosion i laboratoriet 1716 raserades hela byggnaden, varefter ett nytt laboratorium byggdes upp på nuvarande Sveriges Radios område. Några gamla byggnader finns ännu kvar som exempelvis Törnerska villan och gatunamn som Laboratoriegatan och Kruthusplan, som går genom villakvarteren, påminner om den tidigare verksamheten.Fogelström m.fl. 1986, kapitlet Östermalm, sidorna 271–272 Inom området, norr om Engelska kyrkan, ligger även den numera stängda Artillerikyrkogården, som sedan 1997 är klassat som ett fornminne.
Villakvarteren
thumb|Brittiska residenset thumb|Villa Josephson thumb|Villa Bonnier thumb|Bünsowska villan thumb|Villa Geber med stenhuggarens hälsning på sockeln.
Söder om Dag Hammarskjölds väg ligger tolv så kallade patriciervillor samlade i en halvcirkel runt Engelska kyrkan, de flesta med utsikt över Djurgårdsbrunnsvikens vatten. Fastigheterna domineras idag av ambassader och residens och hör numera till de mest centralt belägna villorna i Stockholm. Två villor i området är de hittills dyraste svenska privatvillorna genom tiderna, Bünsowska villan såld för 115 miljoner kronor 2007 och Villa Geber som såldes för 70 miljoner kronor 2001.Se Bünsowska villan (115 miljoner kronor, 2007) och Villa Geber (70 miljoner kronor, 2001), båda landets dittills dyraste.
Stadsplanen
År 1911 hade arkitekten Ferdinand Boberg utarbetat ritningar till ett monumentalt Nobelpalats i området för nuvarande Nobelparken, men planerna förverkligades aldrig. Namn som Nobelparken och Nobelgatan påminner om detta. Snart började arbetet med en stadsplan för exklusiva bostadshus i trakten kring dåvarande Skogsinstitutet.
Redan 1911 började stadsplanearbetet. I ett yttrande av Kungl. Maj:t. (Gustaf V) till byggnadsnämnden av den 13 oktober 1913 nämndes vissa grundprinciper som skulle gälla för den nya stadsdelen enligt följande:
Av brevet framgår även att namngivningen av kvarteren som Diplomaten redan tidigt hade en ”diplomatisk” anknytning och man tror att syftet med området var att utländska beskickningar skulle etablera sig här.Bratt, 2004 Trots detta uppfördes elva av de tolv villorna av privatpersoner och det skulle dröja många år innan området fick en tydligare koppling till diplomati. Beteckningen Diplomatstaden föddes dock tidigt och finns omnämnt i skrift redan 1919.Nordisk familjebok: Tengbom, Ivar
Från 1913 utvisar Stockholms adresskalender för första gången adressen ”Laboratoriegatan” med kvarteren ”Diplomaten 1–4”. Som ägare anges Kungl. Maj:t och Kronan. Stockholmskartan från 1915 redovisar ett delvis bebyggt kvarter ”Diplomaten”. Från 1915 finns även kvarteret ”Ambassadören 1–6” upptaget i adresskalendern och även här står Kronan angiven som ägare till tomterna. Den från början enkla tomtindelningen med fyra respektive sex tomter i varje kvarter ändrades 1924.Stockholms adresskalender för 1924, kvarteret Ambassadören nr 4 delas upp på nr 7 och nr 8 (nr 4 utgår), nr 6 byter till nr 9.
Diplomatstadens stadsplan ritades av Stockholms stadsplanechef Per Olof Hallman mellan år 1911 och 1914.Hultin 2002 I stadsplanen reglerades i stora drag vilka byggnadsmaterial som fick användas och byggnadernas yttre form. Fasadmaterialet skulle huvudsakligen bestå av rött tegel, vilket gav villorna en relativt enhetlig karaktär. Några byggnader avviker dock starkt från denna bestämmelse: villan för engelska ministern har en ljus, nästan vit avfärgad puts och Tillbergska villan har en gammalrosaGammalrosa är en färgnyans som har en blek, gråaktig nyans av rosa. Uttrycket använt sedan 1940-talet. Referens: Nationalencyklopedin. nyans. Husens slutgiltiga utformning bestämdes i hög grad av hur tomterna var utformade.
Tomten i kvarteret Legationssekreteraren (Villa Åkerlund) tillkom i sin nuvarande form i början av 1920-talet och avviker helt från Hallmans stadsplan, där han anordnade villakvarteren i form av en solfjäder runt Engelska kyrkan. Kvarteret, som inkräktar i Nobelparken, verkar vara specialritat för byggnaden och tycks så att säga påklistrat på Nobelgatans sydvästra sida.Se stadsplanen från 1930 Ursprungligen hade dock tomten en trapetsliknande form snarlik de övriga tomterna i området. Se stadsplanen från 1911 Legationssekreteraren, med adressen Nobelgatan 2, nämns första gången 1923 i Stockholms adresskalender och hette då ”Legationssekreteraren nr 1”.
Byggherrar
Diplomatstaden till trots kom samtliga villor, utom det Brittiska residenset, att uppföras av förmögna privatpersoner med höga krav på avskildhet och behov av stora utrymmen för representation och en omfattande hushållspersonal.Informationstavla på platsen (2004) Flera av tidens stora företagare var representerade; bland andra Berndt August Hjorth (Bahco), Carl Wikström (masonit) och Erik Åkerlund (Åhlén & Åkerlunds förlag, Åkerlund & Rausing), framstående jurister och politiker såsom Ernst Trygger (statsminister) och Knut Tillberg (häradshövding, affärsman). Därtill fanns bland ägarna många som tillhörde några av dåtidens mest förmögna familjer i Sverige; Bonde (politiker, adel), Bonnier (publicister), Bünsow (trävaror), Gumælius (politiker, publicister) och Josephson (affärsmän).
Innan villorna byggdes fanns andra ägare till flera av fastigheterna och en livlig handel med dessa attraktiva tomter uppstod i början av 1920-talet. Ambassadören nummer 9 ägdes av en grevinna Lewenhaupt innan den såldes till B.A. Hjorth. Robert Bünsow ägde bland annat Ambassadören nummer 4 och 5, varav nummer 5 kvarblev i hans ägo och 4:an såldes vidare till Carl Wickström, som sedan delade sin tomt och överlät ena halvan till sin syster Margit Bonde och hennes man. Ambassadören nummer 2 och 3 ägdes av K. Hulth respektive S. Hulth. Ingen av dem byggde, utan nummer 2 såldes vidare till John Josephson och 3:an till Åke Bonnier. Diplomaten nummer 7 ägdes av en bankdirektör N. Persson, som sedermera sålde fastigheten till Gumælius. Även Legationssekreteraren nummer 3 hade en annan ägare (en rentier K. Bergsten) innan Erik Åkerlund förvärvade tomten.Uppgifter om ägarförhållanden enligt Stockholms adresskalender 1920–1924
Redan 1924 överläts Tillbergska villan till Electrolux-VD:n Axel Wenner-Gren, som gjorde huset känt för många stora fester och namnet ”Wennergrenska palatset”. Så småningom kom flertalet fastigheter att säljas till privatpersoner, ambassader och andra institutioner. De enda privata ägarna är idag cykelkungen Salvatore Grimaldi (Villa Geber) och filippiniern Clarence Tan (Bünsowska villan). Ingen av de privat uppförda villorna är idag i ursprungsfamiljens ägo.
På 1930-talet vaknade fler utländska staters intresse för att förlägga sin ambassadverksamhet hit. Bland de första var USA som från 1935 hyrde Villa Åkerlund till sin envoyé Laurence Steinhardt. Från slutet av 1960-talet disponerades hälften av fastigheterna för diplomatisk verksamhet. Idag ägs de flesta av villorna av utländska stater för sina ambassader, respektive som residens för deras personal.
Arkitekter
Villorna uppfördes under 1910- och 1920-talen av några av den tidens mest erkända arkitekter som Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Cyrillus Johansson, Erik Josephson och Carl Westman. Området där Diplomatstadens villor skulle uppstå var platsen för läktarna under Stockholmsolympiadens seglings- och roddtävlingar 1912. Så snart dessa var rivna påbörjades arbetet med villorna.Telefonsamtal med Christian Bratt (2008-10-16) Det första huset som byggdes i området var Villa Geber från 1913, ritat av Ragnar Östberg. Brittiska residenset ritades 1913 av den brittiske arkitekten Sir Richard AllisonBygglovsritningarna är undertecknade ”R. Allison – A.R.I.B.A – H.M. OFFICE OF WORKS LONDON – 1.7.13” och disponeras fortfarande av Storbritanniens ambassad. Samma år hade Engelska kyrkan flyttats från Wallingatan på Norrmalm till området under ledning av arkitekt Adolf Emil Melander. En av de sista villorna var Villa Bonnier 1927, även den ritad av Ragnar Östberg för Åke Bonnier. År 1932 färdigställdes Villa Åkerlund på en tomt väster om Nobelgatan, som ursprungligen inte ingick i Per Olof Hallmans stadsplan.
Tidsandan
Uppförandet av villorna i Diplomatstaden genomfördes under tre decennier som var präglade av krig och fred, av lågkonjunktur och glada 1920-talets högkonjunktur samt den stora depressionen i slutet av 1920- och början av 1930-talet. Gemensamt för dessa tre decennier var en enorm bostadsnöd i Stockholm, som ständigt ökade. Trångboddheten var på 1920-talen värre än i de flesta andra europeiska länder. Det fanns bara ett land i Europa som hade en större trångboddhet än Sverige vid den här tidpunkten och det var Finland.Sigtunahem På grund av den dåliga bostadssituationen och den svaga samhällsekonomin minskade barnafödandet kontinuerligt vilket föranledde bland annat paret Alva och Gunnar Myrdal att 1934 skriva debattboken Kris i befolkningsfrågan.