KaktusvråkBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Parabuteo unicinctus) är en amerikansk rovfågel i familjen hökar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01 Ovanligt för hökfåglar är den känd för att jaga kooperativt.

Utseende och läten Kaktusvråken är en medelstor (45–59 cm) rovfågel med en form mellan en vråk och en hök: kraftig kropp med breda men relativt korta och rundade vingar och bred men lång stjärt. Benen är långa och gula. Fjäderdräkten är övervägande mörk med vit stjärtbas, svart subterminalt band och vit stjärtspets. Karakteristiskt är också kastanjebruna skuldror och lår. Lätet är ett mycket hårt och skrovligt skri, "raaaaaaaaak".

thumb|right|Ungfågel.

Utbredning och systematik Kaktusvråken har ett mycket stort utbredningsområde, från USA i norr till Chile i söder. Den är populär bland falkenerare runt om i världen varför det finns förrymda exemplar utanför dess naturliga utbredningsområde. Arten delas in i två underarter med följande utbredning: Parabuteo unicinctus harrisi – sydvästra USA från södra Kalifornien till Texas genom Centralamerika till västra Colombia och torra Stillahavssluttningen i Ecuador och Peru Parabuteo unicinctus unicinctus – norra Colombia och norra Venezuela, östra Bolivia samt östra och södra Brasilien till Paraguay, Argentina (i söder till Chubut) och Chile (från Coquimbo till norra Aisén)

thumb|right|Kaktusvråken är populär bland falkenerare.

Släktskap Tidigare placerades kaktusvråken som ensam art i släktet Parabuteo. Genetiska studier visar dock att den är systerart till vitgumpad vråk som traditionellt placeras i Buteo.Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Denna gör numera kaktusvråken sällskap i släktet.

Levnadssätt Katusvråken föredrar torra, främst öppna biotoper, som grässlätter med utspridda träd, ofta nära vatten och kärr. Den jagar genom att glidflyga lågt över marken.Bierregaard, R.O., Jr, Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Harris's Hawk (Parabuteo unicinctus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53115 12 april 2020).

Föda och födosök Kaktusvråken skiljer sig ifrån andra rovfåglar genom att jaga i grupp. Gruppen sitter ofta på höga kaktusar eller klippor och spanar efter byten. Varje grupp består av ett par, med en dominant hona tillsammans med andra individer. Kaktusvråken jagar smådjur som kaniner, råttor och sorkar men även större fåglar. Huvudfödan är dock ormar och ödlor.

Häckning Boet placeras högt uppe i ett träd eller på en klippa. Honan lägger ett till två ägg. Oftast överlever bara en unge, eftersom den större och starkare ungen oftast dödar och äter den mindre. Ungen påbörjar att träna vingarna efter cirka 17 dagar men lämnar inte boet förrän efter cirka 40 dagar. Honan fortsätter sedan att mata ungen i ytterligare två månader tills den kan jaga själv.

Status Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar. Världspopulationen uppskattas till mellan 30 000 och 87 000 adulta individer.

Noter

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Vråkar Kategori:Fåglar i nearktiska regionen Kategori:Fåglar i neotropiska regionen