Dybäcks slott är ett slott och herresäte i Östra Vemmenhögs socken i Skurups kommun, Skåne. Dybäck nämns i skriftliga källor första gången 1374 och är Skånes sydligaste herresäte. Det ligger cirka nio kilometer söder om Skurup.

Dybäcks huvudbyggnader består av flera sammanbyggda längor som uppförts under olika perioder. Den äldsta bevarade delen är den östra längan, som uppfördes omkring 1490 av riddaren och riksrådet Tage Henriksen Hollunger. Under 1500- och 1600-talen tillkom ytterligare delar av anläggningen. Byggnaderna uppvisar drag av bland annat renässans och barock, medan anläggningens äldre delar även har gotiska drag.

Dybäck ligger i ett öppet jordbrukslandskap vid Dybäcksån nära kusten och omges av en park. Till Dybäck har en hamnanläggning i Hörte varit knuten åtminstone sedan medeltidens slut. Dybäck är privatägt och inte öppet för allmänheten.

Historia

Medeltid och dansk tid

Dybäck är känt sedan 1374, då Johannes Sastersen skrev sig som ägare till Djubaek. Under 1400-talet innehades godset av den medeltida adelsätten Bing. År 1487 köptes Dybäck av riddaren och riksrådet Tage Henriksen Hollunger, som omkring 1490 lät uppföra den ännu bevarade östra längan.

Genom giftermål övergick godset därefter till släkten Marsvin. Tage Henriksen Hollungers dotter Helle gifte sig med Peder Marsvin och Dybäck kom därigenom till Marsvinsläkten. Ett norra porthus med kapell uppfördes omkring 1555 av Jörgen Marsvin. Porthuset är numera rivet.

Otte Marsvin föddes på Dybäck i oktober 1573 som son till Jørgen Marsvin och Karen Gyldenstierne. Efter Jørgen Marsvins död 1581 ärvde Otte Marsvin Dybäck. Han var morbror till Kirsten Munk, som 1615 gifte sig morganatiskt med kung Kristian IV av Danmark. Otte Marsvin lät under åren 1644–1648 uppföra Marsvinsholms slott.

Skånska krigen och delningen

Efter Otte Marsvins död övergick Dybäck genom hans dotter Pernille Marsvin till hennes make Lave Bille. Lave Bille var landsdomare över Lolland och Falster. Under Gustaf Horns härjningar i Skåne 1644 plundrades Dybäck.

Under Lave Billes tid tillkom ytterligare delar av slottsanläggningen. De sammanhängande norra och västra längorna uppfördes under hans tid på 1600-talet.

Efter Lave Billes död 1679 delades godset mellan hans söner Jörgen och Christian Bille. Delningen fastställdes 1684 och godset kom därefter att bestå av två huvuddelar. Dessa kom senare att kallas Krokeparten och Sparreparten.

Krokeparten gick under 1700-talet bland annat till kapten Carl Johan von Löwen och därefter till hovmarskalk Fredrik Gustaf Gyllenkrok. Den andra delen, Sparreparten, innehades under 1700-talet av flera olika ägare, däribland släkterna Sillnecker, Klerck, Ingelotz och Ehrensparre.

Carl Johan von Löwen var svärfar till Jacob Johan Anckarström, som 1792 sköt kung Gustav III vid en maskeradbal.

Återförening under Wallis

År 1822 köpte grosshandlaren Albrect Baltzar Wallis Krokeparten. Hans son Albrect Baltzar Wallis den yngre köpte 1857 även Sparreparten. Därmed återförenades de båda delarna av Dybäck efter 173 år.

Wallisfamiljen innehade därefter godset fram till 1921. Under sin tid som ägare genomförde Albrect Baltzar Wallis den yngre en omfattande upprustning av lantbruket och byggde upp en betydande kreatursstam.

Familjen Alwén

År 1921 köptes Dybäck av godsägaren Albin Alwén. År 1961 efterträddes han av sin son Ebbe Alwén. När Ebbe Alwén avled 1993 övertogs godset av hans tre söner Claes Ebbe, Karl-Otto och Mats Alwén.

År 2007 blev Karl-Otto Alwén ensam ägare till slottsfastigheten.

Auktionen 2009 och renoveringen

År 2009 hotades Dybäck av en exekutiv auktion på grund av mångmiljonskulder som huvudsakligen var knutna till Claes Ebbe Alwén. Godset och marken hade då värderats till 125 miljoner kronor. Den 11 november 2009 samlades ett femtiotal spekulanter hos Kronofogden i Malmö inför den planerade auktionen, men auktionen stoppades bara några minuter innan den skulle börja sedan skulderna hade reglerats.

Claes Ebbe Alwéns andel köptes av hans kusiner, bröderna Jan och Rickard Alwén på Torsjö. Claes Ebbe Alwén flyttade därefter från slottet. Hans tidigare andel fördelades därmed inom familjen.

Efter 2009 genomfördes en invändig totalrenovering och modernisering av slottets västra flygel. Karl-Otto Alwéns dotter Petra Alwén och hennes make Magnus Hultman flyttade därefter in i den västra flygeln, medan Karl-Otto Alwén och hans hustru Ulla flyttade till den östra flygeln. I samband med renoveringen rustades även slottsparken upp.

Dybäck är privatägt och inte öppet för allmänheten.

Dybäck på Stockholms centralstation miniatyr|höger|Väggmålningen på Stockholms Central Dybäcks slott finns avbildat i en av de åtta landskapsmålningar som utfördes 1927 i samband med en större ombyggnad av Stockholms centralstation. Målningarna finns på centralhallens östra vägg och skapades av konstnärerna John Ericsson och Natan Johansson.

Dybäck är det sydligaste av de åtta svenska landskapsmotiv som återges i målningarna.

Kulturmiljö och lagskydd

Dybäck har höga kulturhistoriska värden och ingår i det kulturhistoriskt värdefulla landskapet kring Dybäck, Hörte och Vemmenhög. Länsstyrelsen beskriver Dybäck som en huvudgård för riddare som är belagd i skriftliga källor från 1300-talet och framhåller den historiska kopplingen mellan Dybäck och hamnanläggningen i Hörte.

Dybäck har inte byggnadsminnesförklarats. Länsstyrelsen Skåne ansåg redan på 1980-talet att Dybäcks slott borde utredas för byggnadsminnesförklaring. Enligt ett vårdprogram för Dybäck från Sveriges lantbruksuniversitet uppger ägarna att ansökningar om byggnadsminnesförklaring senare har fått avslag vid två tillfällen. Vårdprogrammet föreslår att Dybäcks slottspark och trädgårdar bör skyddas och att anläggningen kan vara aktuell för en framtida byggnadsminnesförklaring.

Se även

Marsvinsholms slott Glimmingehus Svaneholms slott

Referenser

Noter

Övriga källor

Åkesson, Sylve: Skånska slott och herresäten: Dybäck. Christensen, Tommy P.: Dybäck, Lex. Länsstyrelsen Skåne: Kulturmiljöprogram: Skurups kommun. Habén, Bianca: Vårdprogram för Dybäck, Sveriges lantbruksuniversitet, 2025. Järnvägsdata: Stockholms centralstation.

Externa länkar

Kategori:Slott i Skåne Kategori:Byggnader och anläggningar i Skurups kommun