Pavel Vladimirovitj Bure (), född 31 mars 1971 i Moskva i dåvarande Sovjetunionen, är en rysk före detta professionell ishockeyspelare.Pavel Bure på hockey-reference.com Bure spelade för NHL-lagen Vancouver Canucks, Florida Panthers och New York Rangers åren 1991–2003. Med sin exceptionella skridskoåkning och klubbteknik var han en av NHL:s bästa målskyttar under 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Under fem säsonger i NHL gjorde Bure 50 mål eller fler per säsong, vilket endast nio andra spelare mäktat med genom historien,NHL Players with Multiple 50 Goal Seasons på Sports City och under två av dessa nådde han dessutom 60-målsgränsen.
Pavel Bure valdes in som ärad medlem i Hockey Hall of Fame 2012.
Klubbkarriär CSKA Moskva Pavel Bure inledde ishockeykarriären som 16-åring i september 1987 med CSKA Moskva i den sovjetiska ligan säsongen 1987–1988 då han spelade fem matcher för klubben och gjorde ett mål och en assist. Bure ansågs egentligen för ung för att spela med seniorlaget men då flera av lagets spelare åkte till Kanada för att spela i 1987 års Canada Cup fick han chansen att spela i fjärdekedjan. Följande säsong, 1988–1989, gavs en 17-årig Bure mer speltid och gjorde 17 mål och 26 poäng på 32 matcher för CSKA i ett stjärnspäckat lag som förutom Bure även innehöll spelare som Sergej Makarov, Igor Larionov, Vladimir Krutov, Vjatjeslav Fetisov, Alexej Kasatonov, Valerij Kamenskij, Vladimir Konstantinov, Alexander Mogilnyj, Sergej Fjodorov och Sergej Zubov.
Säsongen 1989–1990 hade flera av CSKA:s stjärnspelare antingen otillåtet hoppat av till NHL, som Aleksandr MogilnyjThe historic defection 16 juni 2009 på iihf.com, eller fått klubbens välsignelse att spela i den nordamerikanska proffsligan, som veteranerna Sergej Makarov, Igor Larionov, Vladimir Krutov och Vjatjeslav Fetisov. Bure spelade 46 matcher för CSKA under säsongen och gjorde 14 mål och 11 assists för totalt 25 poäng.
I NHL-draften 1989 valdes Bure i den sjätte rundan, som 113:e spelare totalt, av Vancouver Canucks. Valet var kontroversiellt och flera andra NHL-klubbar protesterade mot valet då de ansåg att det stred mot ligans regelverk, och menade att Bure endast var tillgänglig att väljas under någon av de tre första rundorna. Bure rankades som en av de bättre juniorerna i världen 1989 men då han fortfarande spelade bakom järnridån var det ett stort risktagande att välja en spelare från Sovjetunionen med ett högt val i NHL-draften. Bures lagkamrater från CSKA Sergej Fjodorov och Vladimir Konstantinov, även de högt ansedda, valdes exempelvis som 74:e respektive 221:e spelare totalt i samma draft av Detroit Red Wings. Hartford Whalers och Washington Capitals lämnade in formella protester och Vancouver Canucks val av Bure ogiltigförklarades först av NHL efter en utredning men godkändes senare sedan representanter för klubben tagit fram papper som visade på att Bure hade spelat det antal matcher som behövdes för att vara tillgänglig i draften.
Bure spelade ytterligare en säsong för CSKA Moskva 1990–1991 och gjorde 35 mål och 11 assists för totalt 46 poäng på 44 matcher, vilket gav honom en delad förstaplats i lagets interna poängliga, tillsammans med Valerij Kamenskij. I augusti 1991 erbjöds Bure ett nytt treårskontrakt med CSKA men vägrade att skriva på vilket medförde att han lämnades utanför Sovjetunionens spelartrupp till Canada Cup 1991.The Russian Rocket: Moscow-born right wing Pavel Bure is having a blast in Vancouver Austin Murphy, Sports Illustrated, 7 december 1992.
Vancouver Canucks miniatyr|vänster|315px|Pavel Bures tröja #10 i en monter i Rogers Arena, Vancouver. Pavel Bure debuterade i NHL-laget Vancouver Canucks säsongen 1991–1992 efter fyra säsonger i huvudstadslaget CSKA Moskva. Den 20-årige Bure gjorde 34 mål och 26 assists för totalt 60 poäng på 65 matcher under sin första NHL-säsong, och trots att han missade de 15 första matcherna på grund av krångel med övergången från CSKA Moskva vann han Calder Memorial Trophy som ligans bäste nykomling före Detroit Red Wings svenske back Nicklas Lidström.1991–92 Calder Memorial Trophy hhof.com Under sin första säsong i Vancouver spelade Bure både som vänsterforward och högerforward, mestadels i en kedja bredvid centern och tidigare lagkamraten från CSKA Moskva Igor Larionov. I Stanley Cup-slutspelet 1992 besegrade Vancouver Canucks Winnipeg Jets i första rundan med 4-3 i matcher men förlorade därefter mot Edmonton Oilers i andra rundan med 4-2 i matcher. Bure gjorde sex mål och 10 poäng på 13 matcher under slutspelet. Bure blev snabbt en mycket populär spelare bland fansen i Vancouver och för sina bländande soloåkningar, där han med sin snabbhet och klubbteknik kunde ta sig förbi hela motståndarfemmor, fick han smeknamnet "The Russian Rocket".
Bure följde upp sin debutsäsong med att under säsongen 1992–1993 göra hela 60 mål och 50 assists för sammanlagt 110 poäng, vilket gav honom en förstaplats i lagets interna poängliga. Bures sju mål i boxplay var flest i ligan tillsammans med Detroit Red Wings Steve Yzerman1992-1993 - Regular Season - Skater - Skater Season Stats Leaders - Short Handed Goals nhl.com och han ledde även ligan i antalet skott på mål med 407 avfyrade puckar mot motståndarmålen, 17 fler än andraplacerade Brett Hull och 20 fler än tredjeplacerade Teemu Selänne.1992-1993 - Regular Season - Skater - Skater Season Stats Leaders - Shots nhl.com Vancouver Canucks vann Smythe Division med 101 inspelade poäng, fyra poäng före andraplacerade Calgary Flames. I Stanley Cup-slutspelet vann Vancouver Canucks mot Winnipeg Jets i första rundan med 4-2 i matcher men förlorade därefter i andra rundan mot Los Angeles Kings med 4-2 i matcher. Bure gjorde 12 poäng på lika många matcher under 1993 års slutspel.
Säsongen 1993–1994 upprepade Bure bedriften från den tidigare säsongen och gjorde 60 mål, vilket var flest av alla spelare i ligan1993-1994 - Regular Season - Skater - Skater Season Stats Leaders - Goals nhl.com, och hans 107 poäng gav honom en femteplats i NHL:s poängliga. Vancouver Canucks slutade på sjunde plats i Western Conference vilket gjorde att de ställdes mot divisionsrivalen Calgary Flames i första rundan av slutspelet. Calgary Flames tog ledningen med 3-1 i matcher men Vancouver Canucks vände och vann tre raka matcher på övertid. I den sjunde och avgörande matchen på bortplan i Calgary avgjorde Bure mötet i den andra övertidsperioden genom att skjuta in målet till 4-3 fri med Calgarymålvakten Mike Vernon. Vancouver Canucks besegrade därefter Dallas Stars och Toronto Maple Leafs i andra respektive tredje rundan innan laget föll i den sjunde och avgörande matchen i Stanley Cup-finalen mot New York Rangers. Bure gjorde 16 mål, flest av alla spelare i slutspelet, och 15 assists för totalt 31 poäng på 24 slutspelsmatcher 1994, vilket gav honom en andraplats i slutspelets poängliga bakom New York Rangers back Brian Leetch. I 1994 års slutspel gjorde Bure minst en poäng i 16 raka matcher och minst en poäng i 22 av lagets 24 spelade matcher.1994 Game Log hockey-reference.com
Under NHL-säsongen 1994–1995, som endast spelades över 48 matcher på grund av en spelarstrejk, spelade Bure varsin match i Europa för Spartak Moskva i ryska superligan och Landshut Cannibals i tyska DEL. När NHL-säsongen väl kom igång gjorde Bure 43 poäng på 44 matcher för Vancouver Canucks. I första rundan i Stanley Cup-slutspelet 1995 mot St. Louis Blues satte Bure ett nytt klubbrekord för flest antal gjorda mål och poäng i en slutspelsrunda med sju mål och 12 poäng. Canucks vann matchserien mot Blues med 4-3 i matcher.Pavel Bure hhof.com I andra rundan mot Chicago Blackhawks blev det dock förlust i fyra raka matcher och Bure mäktade endast med en assist.
Inför säsongen 1995–1996 bytte Vancouver Canucks till sig Aleksandr Mogilnyj från Buffalo Sabres, Bures tidigare lagkamrat från CSKA Moskva och juniorlandslaget. I och med ankomsten av Mogilnyj, som bar #89 på ryggen, tilläts Bure även byta siffra bak på tröjan från #10 till #96, något som sportchefen Pat Quinn tidigare hade opponerat sig emot. Förhoppningarna inför säsongen var stora från klubben och fansen men endast 15 matcher in på säsongen drogs Bure ner av Chicago Blackhawks back Steve Smith bakom den offensiva målburen och slet av korsbandet i det högra knät. Skadan krävde artroskopisk kirurgi och Bure missade resten av säsongen.Canucks' Bure Out For Year With Torn Acl The Chicago Tribune, 12 november 1995.
Bure var tillbaka i spel för Vancouver Canucks säsongen 1996–1997 men i den första matchen för säsongen mot Calgary Flames tacklades han med huvudet före in i sargen av Flames back Todd Simpson. Han fortsatte dock att spela trots att han kände av huvudvärk från tacklingen flera veckor efter incidenten. Bures spel under säsongen nådde inte upp till hans vanliga standard och det spekulerades i om han spelade skadad. Sent under säsongen, 3 mars 1997, mottog Bure ytterligare en tackling från Colorado Avalanche back Aaron Miller och utgick från matchen. Därefter spelade han ingenting under den resterande delen av säsongen. Bure medgav senare att han hade ådragit sig en pisksnärtsskada i nacken efter den första tacklingen av Todd Simpson och att han inte borde ha spelat skadad.
Säsongen 1997–1998 var Bure tillbaka skadefri och spelade säsongens alla 82 matcher för Vancouver Canucks. Hans 51 mål och 39 assists för totalt 90 poäng gav honom en tredjeplats i NHL:s poängliga, men Vancouver Canucks säsongen 1997–1998 var ett lag utan vare sig balans eller harmoni och slutade sist i Western Conference med 64 inspelade poäng. Bure hade inför säsongen bytt tillbaka till sin gamla tröja #10 efter två skadefyllda säsonger i tröja #96.
Efter säsongen 1997–1998 meddelade Bure Vancouver Canucks nyutnämnde sportchef Brian Burke, i ett möte den 5 juli 1998, att han inte tänkte spela något mer för laget, för vilket han angav "personliga anledningar". Under säsongen 1997–1998 hade flera av lagets gamla trotjänare, som Bure spelat med sedan sina första år i ligan, bytts bort av klubben. Tidigare lagkaptenen Trevor Linden och bäste vännen Gino Odjick hade skickats till New York Islanders och målvakten Kirk McLean till Carolina Hurricanes. Efter det att Bure inte hade infunnit sig till lagets träningsläger inför säsongen 1998–1999 beslutade sig Vancouver Canucks ledning senare under säsongen för att byta bort honom. Pavel Bure, Bret Hedican, Brad Ference och ett val i tredje rundan i NHL-draften 2000 skickades till Florida Panthers i utbyte mot Ed Jovanovski, Kevin Weekes, Dave Gagner, Mike Brown och ett val i första rundan i NHL-draften 2000.
Florida Panthers miniatyr|vänster|235px|Pucken som Pavel Bure gjorde mål 54 med säsongen 1999–00. Pavel och yngre brodern Valerij Bure, som gjorde 35 mål för Calgary Flames samma säsong, slog Bobby och Dennis Hulls tidigare rekord för flest antal gjorda mål under en säsong av två bröder. Pavel Bure kom in sent till Florida Panthers under säsongen 1998–1999 i januari 1999 men gjorde avtryck direkt då han gjorde två mål i sin första match med laget mot New York Islanders, en match som Panthers vann med 5-2.Florida Panthers at New York Islanders Box Score, January 20, 1999 hockey-reference.com Bure, som fick spela i en kedja med den ryske centern Viktor Kozlov, hann göra 13 mål och 16 poäng på 11 matcher för Florida Panthers under säsongen innan han på nytt skadade sig i knät, först i en match mot Pittsburgh Penguins 5 februari och sedan i en match mot Colorado Avalanche 3 mars sedan han kolliderat med Colorados back Adam Foote. Skadan krävde nya kirurgiska ingrepp på hans tidigare skadade högerknä. Under sin sista match för säsongen mot Colorado Avalanche gjorde Bure tre mål för Florida Panthers innan han utgick skadad i den tredje perioden med Panthers i ledningen 5-1. Utan Bure kollapsade dock laget i den tredje perioden och Avalanche gjorde sex raka mål och vann med 7-5 efter bland annat tre mål och tre assists från Peter Forsberg.Avalanche's come back lpj.free.fr