Porrskådespelare

En porrskådespelare är en person som medverkar i pornografiska filmer och en form av sexarbetare. Framgångsrika porrskådespelare omskrivs ofta via den romantiserande termen porrstjärna (engelska: porn star), men samtidigt förknippas de genom sitt arbete med en privat och ofta skambelagd del av kulturen. Arbetet erbjuder ofta både fysiska och psykologiska utmaningar, eftersom målet är att iscensätta sexuella fantasier för konsumenterna.

Den överlägset största delen av pornografisk film marknadsförs mot heterosexuella män, vilket ofta gör manliga skådespelare till redskap för den manliga blicken och kvinnliga skådespelare till objekt för densamma. Detta till trots finns det en stor mängd genrer och stilar, och den tekniska utvecklingen har bidragit till framväxten av det relaterade webbkameramodellandet.

Kvinnor och män

Kvinnliga skådespelare De flesta porrfilmer är tänkta för en heterosexuell manlig publik, och huvudfokus ligger därför på kvinnorna i filmerna. Filmerna söker presentera en sexuell fantasi, och kvinnorna väljs efter sin förmåga att skapa eller passa i den fantasi som filmen handlar om. Detta innebär att utseende och kroppslig attraktion är viktigt, liksom ögonkontakten med kameran (för att förstärka den frammanade "kontakten" med konsumenten). Den kvinnliga skådespelarens ansiktsuttryck bidrar till att förstärka fantasins kraft, med uttryck av positiva eller negativa känslor. Bland de historiskt sett mer kända skådespelarna märks Jeanna Fine, Ann Lindberg, Jenna Jameson, Nina Hartley och Riley Reid.

Manliga skådespelare miniatyr|stående|Ron Jeremy, som enligt Guinness Rekordbok är den porrskådespelare som medverkat i flest filmer. De flesta manliga porrskådespelare väljs inte för sitt utseende. I stället värderas de ofta för sin förmåga att få erektion och upprätthålla den under filmningen – ofta en stressartad situation – samt att få utlösning. Förutom deras könsorgan syns de ofta relativt lite i scenerna, och deras kroppar fungerar ofta som redskap och alter ego för den manliga blicken; denna roll är förd till sin spets i gonzopornografin, där den manliga skådespelarens ögon i praktiken fungerar som en subjektiv kamera. Ron Jeremy, John Holmes, Peter North och Rocco Siffredi är historiskt sett fyra av de mer kända namnen.

Karriärens längd Manliga porrskådespelare kan ofta ha en relativt lång karriär, eftersom deras roll under inspelningen ofta är att agera alter ego för (den manliga) tittaren. Inom heterosexuell pornografisk film för en manlig publik är den manliga blicken för det mesta allenarådande, vilket gör att de inte kommer i fokus som skådespelare utan mest som "verktyg" för iscensättandet av en fantasi riktad mot kvinnan eller kvinnorna i scenerna. Kända manliga skådespelare med en lång karriär inkluderar Ron Jeremy, Rocco Siffredi, Manuel Ferrara och Tommy Pistol.

Karriärlängden för en kvinnlig porrskådespelare är av ovanstående anledningar för det mesta betydligt kortare. Den största sexuella attraktionskraften har en kvinna – inom och utom pornografin – ofta före 30 års ålder. Långt innan dess slutar hon ofta vara förstaval för producenter som gärna rollbesätter med unga och nya ansikten, influerat av principen kring Coolidge-effekten. Internetpornografin och dess massiva och i många fall gratis utbud kan ses som följd av den effekten.

Ett visst antal kvinnliga namn väljer dock att förlänga karriären och istället övergå till det skådespelarfack som ofta beskrivs som "MILF", det vill säga stereotypen kring medelålders och mer erfarna kvinnor som mer trovärdigt anses kunna agera i mer dominanta eller medvetna positioner i filmerna. Bland dessa finns namn som Angela White, Brandi Love, Cherie Deville och Maitland Ward.

Roll och person Porrskådespeleri ses ofta som en särskild form av skådespeleri, bland annat för att skådespelarna idkar äkta sex – till skillnad från antytt eller fejkat sex i liknande situationer i andra typer av filminspelningar. Sex och samlag är intima handlingar, där man lätt kan känna sig utsatt; dessa scener omges i många nyare filmproduktioner utanför porrbranschen av intimitetskoordinatorer. Att rollfigurerna som spelas ofta saknar tydligt igenkännbart rollnamn gör att skådespelaren tätare förknippas med sina rollprestationer än skådespelare i andra genrer, och det kvardröjande stigmat kring pornografin som fenomen gör att upplysande samtal om verkliga arbetsvillkor försvåras.

Pornografiska filmer är för det mesta inriktade på specifika fantasier och sexuella manus, och inom mainstreampornografi kretsar fantasierna ofta kring manlig dominans. Detta innebär utmaningar för en skådespelare, genom uppdraget att iscensätta ofta överdrivna sexuella situationer och samtidigt presentera rolltolkningen så realistiskt som möjligt. Denna typ av rolltolkningar har jämförts med metodskådespeleri, genom att utförandet har en hög grad av realism och skådespelaren – åtminstone av många konsumenter – kan bli starkt förknippad med sina rollprestationer. I samhället i övrigt ses sex och samlag som mycket privata handlingar, och att delta i en iscensättning av detta framför en kamera och med kanske miljoner tittare blir då en högst udda handling. I olika intervjuer ses de sexuella rollspelen annars ofta som en positiv del av arbetet.

Arbete och privatliv Porrskådespelare kan ibland ses som mindre värda av både konsumenter och icke-konsumenter (inklusive antipornografiaktivister), eftersom de deltar i handlingar som de flesta inte skulle vilja ägna sig åt offentligt. Samtidigt kan offentligt sex efter manus vara en utmaning för skådespelaren, som behöver dra en skiljelinje mellan arbete och privatliv (för att kunna skilja på sex i jobbet och sex privat).

Behovet av distans mellan arbete och privatliv innebär att personen i regel arbetar under pseudonym, med ett "porrnamn". Detta kan vara baserat enligt en viss formel, som en kombination av namnet på ens första husdjur plus gatan där man bodde under uppväxten, alternativt ens mors flicknamn plus märket på underkläderna man har på sig eller modellnamnet på ens första bil plus maskoten på din high school. Alternativt finns det de som inspireras av personnamn från sin barndom eller namn från populärkulturen, men det finns även ett antal andra "formler".

Branschutveckling och marknadsföring När den pornografiska filmen på 1970-talet legaliserades i stora delar av den industrialiserade världen, distribuerades filmerna ofta på bio. Filmerna var ofta långfilmer med utarbetade manus men med olika sexuella inslag. Under 1980- och 1990-talet flyttade konsumtionen successivt över till hemvideo och betal-TV, vilket ledde till en mer privat konsumtion och en utveckling av de olika pornografiska genrerna. Med tiden har kommersiella aspekter resulterat i en mer nischad produktion, vilket förändrat utmaningarna för skådespelarna.

Sedan millennieskiftet har distributionen av pornografisk film i allt högre grad tagits över av Internet, via strömmande video eller nedladdningsbara filmer. Den pornografiska branschen har i högre grad än musik- och filmbranschen drabbats av problemet med piratkopiering, och med Youtube som förebild har en mängd kommersiella videoplattformar tagit över det mesta av konsumtionen.

Detta har på samma gång ökat konsumtionen men minskat branschens lönsamhet, vilket lett till högre konkurrens om uppmärksamheten och en enligt vissa allt fler avancerade och våldsinriktade/akrobatiska produktioner. Även de allt fler kvinnliga porrkonsumenterna har sannolikt drivit på en utveckling mot allt mer aggressivitet och/eller akrobatik i filmerna. På samma gång har initiativ tagits till en breddning av branschen, med mer etiskt producerat innehåll. Som en kommersiell produkt har den internetbaserade pornografin spritt ut sig på allt fler olika kategorier.

Skådespelarna har samtidigt kunnat utnyttja delar av de framväxande sociala medierna som marknadsföringsplattformar för sin kommersiella verksamhet. Detta gäller inte minst på Twitter, en relativt lite censurerad plattform som tillåter användarna att posta sexuellt innehåll.

På samma gång har den tekniska utvecklingen underlättat direktsändningar av erotiskt material via webbkamera och över bredband. Prenumerationstjänsten Onlyfans befolkas kanske främst av sexarbetare som här verkar som webbkameramodeller direkt mot en eller flera betalande kunder. Bara i Storbritannien beräknades 2012 cirka 5000 personer arbeta med sexrelaterat webbkameraarbete.

Utmaningarna för porrskådespelare i den senkapitalistiska världen är ibland kopplade till möjligheten till större vinster genom större insatser. Arbetet är i regel oreglerat och osäkert, och de grundläggande insatserna inkluderar testning för könssjukdomar, arbetsskador, vidmakthållande av ett säljbart utseende samt egen marknadsföring. Vinsten kan då bli en bättre lön och en större mängd kreativitet än många andra arbeten. Utformandet av arbetsplatsen kan ske i gränslinjen mellan marknad, sexualitet, klass och sexualpolitik.

Hälsa och arbetsvillkor

Bakgrund och allmänna villkor Porrskådespelare anses oftast eller åtminstone ofta vara personer som upplevt sexuella övergrepp i ungdomen, och det anses ibland att detta påverkar deras beslut att bli del av branschen. Undersökningar har visat olika resultat, och en undersökning 2012 (bland de då verksamma kvinnorna i branschen i USA) angav en något högre eller jämförbar nivå av övergreppsoffer som befolkningen i gemen (36 procent jämfört med cirka 25 procent i en allmän studie från 2006). Denna undersökning, med svar från cirka en tiondel av de dåvarande kvinnliga skådespelarna i USA, angav att de i snitt haft 74 sexualpartner (mot 5 i resten av samhället), i högre utsträckning använt narkotika, uppskattade sexuella aktiviteter mer än folk i gemen, hade en bättre självkänsla, social uppbackning och andlig status, liksom att de i högre grad än folk utanför branschen beskrev sig själva som bisexuella. Studien inkluderade kvinnor i åldern 18–50 år, med en branscherfarenhet på mellan 30 år och en månad, men inga personer som redan lämnat branschen deltog i studien. Forskarna beskrev kvinnorna som valt att arbeta i branschen som en särskild grupp av människor (jämför branschuttrycket "civilians", 'civila', för folk utanför branschen), vilka försöker eller lyckas finna sig tillrätta i den subkultur som porrbranschen utgör och får stöd från uppdragsgivare, kollegor och fans. Denna branschgemenskap anses stärkas av det allmänna samhällets upplevda oförståelse och stigmatisering av denna grupp människor.

Intresset för porrskådespelarnas arbetsvillkor är ojämnt bland konsumenterna, som påverkade av pornografins låga status i kulturen sällan är öppna med sin konsumtion. Eftersom konsumtionen i regel är privat och oftast kopplat till onani vill konsumenten sällan fundera djupare kring innehållet som konsumeras, och sådana tankar kan ofta störa möjligheterna till effektiv upphetsning. Denna "amoraliska" attityd till lustsituationen finns både hos kvinnliga och manliga konsumenter.

Fysiskt och psykiskt Eftersom porrskådespelare har som arbete att ha sex – ofta utan kondom – är de utsatta för sexuellt överförbara sjukdomar; detta kompenseras delvis med att de återkommande och flitigt testas. Andra problem kan röra de ofta obekväma arbetsställningarna, vilka ofta väljs ut med hänsyn till kamerans position, historier som syftar till maktfantasier eller av rent akrobatiska skäl.