miniatyr|En skylt på en bondgård som visar att den är del av en Erbhof Reichserbhofgesetz var en lag i Nazityskland som implementerade Blut und Bodens principer. Målet var att "bevara jordbrukssamhället som blodkällan till det tyska folket" (Das Bauerntum als Blutquelle des deutschen Volkes erhalten). Ett ariskt certifikat krävdes för att åtnjuta dess fördelar, i likhet med kraven för att få bli medlem i nazistpartiet.
Utvalda landsområden eller gårdar förklarades vara arvsmässiga. De kallades Erbhof och gick i arv från fader till äldste son. De kunde inte intecknas eller försäljas. Enbart dessa jordbrukare kunde kalla sig själva Bauern, en term som nazisterna försökte ändra ton på från att vara en neutral eller till och med pejorativ benämning, till att vara positiv och rentav föredömlig.Richard Grunberger, The 12-Year Reich,ss 156-7, Då dessa inom naziideologin framstod som en källa till ekonomisk och raslig stabilitet implementerades lagen för att skydda dem från moderniseringskrafter."The Hereditary Farm Law (September 29, 1933)"
Bara omkring 35 % av jordbruksenheterna täcktes av lagen.David Schoenbaum, Hitler's Social Revolution: Class and Status in Nazi Germany, 1933-1939, s. 164 Garden City, NY Doubleday, 1966. I teorin kunde vilken mark som helst på mellan 7,5 och 125 hektar bli en Erbhof, med den storlek som behövdes för att hålla en familj och kunna producera på. Större jordbruk var tvungna att delas upp.
Richard Walther Darré, i enlighet med sin starka tilltro till "Blut und Boden", främjade lagen som mat- och jordbruksminister och Reichsbauernführer.
Referenser
Kategori:Jordbrukspolitik Kategori:Politik i Nazityskland Kategori:1933 i Tyskland Kategori:Jordbruk i Tyskland