Lejon (Panthera leo) är ett kattdjur av släktet Panthera och världens näst största kattdjur, bara tigern är större. Lejonen lever i motsats till andra kattdjur i flockar. Två av artens viktigaste kännetecken är hanarnas man och dess rytande vilket är unikt bland kattdjuren. Lejon förekommer idag i Afrika och i den indiska delstaten Gujarat.
Utseende och anatomi Lejonet är det största rovdjuret i Afrika. Den vuxna lejonhanens kroppslängd mäter 170–250 cm och de har en mankhöjd upp till 123 cm. Lejonhonan är mindre, med en kroppslängd som mäter mellan 140 och 175 cm och en mankhöjd som är minst 91 cm. Svansen är mellan 90 och 105 cm för hanar och något kortare för honor.http://news.nationalgeographic.com/news/2005/09/photogalleries/lions/photo3.html Vikten för vuxna hanar varierar mellan 181 och 227 kg och för honor mellan 113 och 152 kg.Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. .Nowell K, Jackson P (1996). "Panthera Leo" (PDF). Wild Cats: Status Survey and Conservation Action Plan. Gland, Switzerland: IUCN/SSC Cat Specialist Group. pp. 17–21. . Den största kända vilda individen vägde 318 kg.Wood, The Guinness Book of Animal Facts and Feats. Sterling Pub Co Inc (1983), De största lejonen lever i södra Afrika och de minsta i Asien.
Vuxna hannar i fångenskap kan, tack vare bra skötsel, väga upp till 350 kg. Den tyngsta registrerade lejonhanen var Simba, som levde i England på Colchester Zoo och som juli 1970 vägde cirka 60 stone (ungefär 380 kg),"In pictures: Colchester Zoo to mark 50th anniversary". Bbc.com, 2013-04-20. Läst 29 januari 2015. alternativt 375 kg (826 pund). Simba föddes 1959 i Dublin Zoo.[Cawardine, Mark (2008): Animal Records s. 41. Läst 29 januari 2015.
Lejonet har kort päls som varierar på ovansidan mellan sandfärgad, silvergrå, gulröd och mörkbrun. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. En svart tofs vid svansens slut och svarta fläckar på öronens baksida finns hos båda kön.
Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder hos samma individ. En lång och mörk man är ett tecken på ett livskraftigt djur. Studier har visat att honor föredrar hanar med lång och mörk man. Andra studier har visat att manen även fungerar värmande i kyligare områden. Dessutom skyddar manen mot slag och bett när hannarna strider. Unga hannar saknar man som först är fullt utvecklad efter cirka fyra år men även här finns stora differenser mellan olika individer.
Nyfödda ungar liknar med sina mörka rosettformiga fläckar, som ibland bildar strimmor, leoparder men dessa bleknar under första levnadsåret. Bara i enstaka fall har även vuxna djur fläckar, men dessa är ganska otydliga och hittas främst på buken. Ibland förekommer berättelser om melanism hos lejon, alltså mörka individer, men hittills finns inga bevis för dessa skildringar.
Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inte albinodjur, utan leucistiska djur med en störning i den gen som styr pälsfärgen. Arten producerar melanin, men det lagras inte korrekt i huden. Ögonfärgen är inte påverkad, och djuren har normal syn. I naturreservatet Timbavati i Sydafrika föddes tre vita lejon 1975.
Utbredning och systematik Utbredning Lejonet hade under förhistorisk tid ett betydligt större utbredningsområde än idag. Arten fanns från Peru över Alaska, Sibirien och mellersta Europa till Indien och Sydafrika. I många av dessa områden var arten utdöd redan vid slutet av istiden. Under antiken fanns lejonet i södra Europa, Sydvästasien, Indien och i Afrika. Berättelser om lejon på Balkanhalvön finns till exempel från Herodotos och Aristoteles. Troligtvis försvann de europeiska lejonen omkring början av vår tideräkning. Idag ligger utbredningsområdet huvudsakligen i Afrika söder om Sahara. I Algeriet förekom lejon fram till 1890-talet och det sista nordafrikanska lejonet fälldes 1920 i Marocko.Nowak, R. M. (1999) s. 834 online Den sista bekräftade iakttagelsen av en individ i Mellanöstern (Syrien, Iran, Irak) ägde rum 1942 i Iran.
Även den asiatiska populationen dog nästan ut mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Effektivare skjutvapen utrotade underarten fram till 1884 i hela södra Asien med undantag av Indien. Bara i nationalparken Gir som ligger i den indiska delstaten Gujarat fanns ett mindre bestånd kvar. Det lägsta antalet individer av denna population registrerades 1913 med omkring tjugo lejon. Fram till 1990-talet ökade beståndet åter till cirka 300 individer.
Evolution miniatyr|Grottlejonet (Panthera leo spelaea) i en rekonstruktion från 1920-talet. Det eventuellt äldsta kända fossilet av lejon hittades i Tanzania och är 3,5 miljoner år gammalt. Vissa auktoriteter anser att detta fynd, som huvudsakligen består av ofullständiga käkar, tillhör arten Panthera leo medan andra betvivlar denna tillhörighet. Hittills finns för få fynd från denna epok för att säkerställa att dessa ben tillhör lejon. Afrikanska fynd som med visshet kan räknas till lejon är 2 miljoner år yngre.Lars Werdelin: Plio-Pleistocene Carnivora of eastern Africa: species richness and turnover patterns, Zoological Journal of the Linnean Society, Volume 144, Issue 2, Page 121 – June 2005 online
För ungefär 700 000 år sedan etablerade sig underarten Panthera leo fossilis i Europa. Kända fynd härstammar från Isernia i Italien samt Wiesbaden och Heidelberg i Tyskland. De flesta fossilerna i Europa är från underarten grottlejon (Panthera leo spelaea), som levde under istiden. De sista lejonen i norra Eurasien och norra Amerika dog ut för cirka 10 000 år sedan vid slutet av senaste istiden.Burger, Joachim et al. (mars 2004). "Molecular phylogeny of the extinct cave lion Panthera leo spelaea " (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution 30 (3): 841–849. doi:10.1016/j.ympev.2003.07.020. Besökt 20 september 2007.
Underarter Flera recenta (nu levande) underarter blev beskrivna och antalet skiftar mellan olika avhandlingar. Den följande listan med 11 underarter är enligt standardverket Mammal Species of the World (2005), andra avhandlingar listar bara 8 underarter.
Berberlejon (Panthera leo leo) - Individer finns troligtvis bara i djurparker. Asiatiskt lejon (Panthera leo persica) - lever idag bara i Gir nationalpark Kaplejon (Panthera leo melanochaitus eller P. l. melanochaita) - troligtvis utdöd. Panthera leo krugeri - förekommer i Kruger nationalpark. Panthera leo azandica - förekommer i nordöstra Kongo-Kinshasa. Panthera leo massaicus eller Panthera leo massaica (synonym P. l. nubica) - förekommer i Etiopien, Kenya, Tanzania och Moçambique. Panthera leo senegalensis - förekommer i Senegal och Nigeria. Panthera leo bleyenberghi - förekommer i Katangaprovincen i Kongo-Kinshasa. Panthera leo hollisteri Panthera leo kamptzi Panthera leo nyanzae
Det asiatiska lejonet listas i de flesta zoologiska skrifter som självständig underart men för de afrikanska populationerna finns olika klassifikationer. Nyare molekylärgenetiska undersökningar visade att det förekommer två olika populationer i Afrika med tydliga genetiska differenser. Den första hittas i västra samt centrala delar av kontinenten och den andra i Afrikas östra och södra delar. Den förstnämnda är enligt studien närmare släkt med det asiatiska lejonet än med de östliga och sydliga populationerna. Möjligen dog lejonet i Västafrika ut under senare pleistocen och sedan flyttade individer från Asien till regionen. Att de västafrikanska lejonen liknar sig mycket starkt i sina genetiska egenskaper talar likaså för denna hypotes.
Tidigare studier, som främst undersökte populationer i östra och sydöstra Afrika, visade resultatet att de är mycket nära släkt med varandra. De kan troligen skiljas i två utvecklingsgrenar (klad) på varje sida av östafrikanska gravsänkesystemet. Lejon från nationalparkerna Tsavo East och Tsavo West i östra Kenya skiljer sig inte genetiskt från sina artfränder i den sydafrikanska provinsen Transvaal men det finns tydliga genetiska skillnader till lejonen i Aberdarebergen (västra Kenya). En tredje studie från 2007 beskriver tre huvudtyper för lejonet: en i Nordafrika och Asien, en i Centralafrika och en i södra Afrika.
Beteende och ekologi thumb|right|Lejonen på Pombia Safari Park, Italien miniatyr|En lejonflock i Kenya Habitat och aktivitet Lejon är inte särskilt specialiserade vad gäller habitat. De föredrar savann men lever även i torra skogar och i halvöken. Lejon undviker däremot täta och fuktiga skogar samt vattenfattiga ökenområden. De är inte lika goda simmare som tigrar men trots detta dokumenteras ibland individer som korsar större floder. Arten har en tendens att vara aktiv på natten. Beroende på vädret, födotillgången, människan och andra faktorer kan lejonet flytta sin aktivitet till dagen.
Socialt beteende Lejon är i motsats till alla andra kattdjur flocklevande och jagar också i flock, vilket kräver samarbete och organisation. De klarar att fälla de flesta tillgängliga bytesdjuren inom sitt revir. Det händer till och med att de skiljer elefantungar från hjorden för att sedan nedlägga och äta dem. Flockens storlek och sammansättning skiljer sig mellan olika levnadsområden. Hos det asiatiska lejonet bildar vanligen 4 till 5 vuxna honor en flock tillsammans med sina ungar. Hannar har i Girs nationalpark egna flockar med upp till 6 individer. I Serengeti består en vanlig flock däremot av upp till 18 honor som alla är släkt med varandra, deras ungar och upp till 7 könsmogna hannar. Flockens revir har en storlek mellan 20 och 400 km². Områdets gräns, som markeras med avföring och urin, förtydligas med rytanden. Unga hannar stannar två till tre år i flocken tills de är könsmogna, därefter jagas de iväg av de äldre hannarna.
Ensamma hannar vandrar långa sträckor och ibland får de sällskap av en till tre andra hannar i samma situation. Ännu större ungkarlsgrupper är mycket sällsynt. Dessa djur respekterar inga revirgränser och bildar heller inga egna revir. Ofta har de svårt att jaga och livnär sig därför av as.
Träffar en vandrande hanne på en flock som leds av ett gammalt lejon så försöker den uppnå den andras position. De strider som följer är oftast brutala och kan leda till döden för den ena av kontrahenterna. Om flockledaren blir besegrad måste den i fortsättningen leva ensam. Men oftast dör den på grund av sina sår. En ny flockledare dödar ofta alla ungdjur i flocken. Den biologiska nyttan består av att honorna efteråt blir snabbare parningsberedda.
Honor stannar oftast hela livet i den flock där de blev födda.
Jakt och föda miniatyr|Lejonhannar som strider om bytet.