En lagsaga är ett svenskt historiskt rättsdistrikt, en äldre typ av domkrets. Ursprungligen avsåg lagsagan det område där en viss lag gällde innan de första rikstäckande lagarna stiftades i Sverige.

Lagsagornas geografiska gränser börjar framträda i medeltida dokument från och med 1100-talet, samtidigt som stift och socknar etablerades vilket gav en fastare gräns av lagsagorna omfattning. Själva ordet hänvisar bakåt till en tid då lagen skulle "sägas", det vill säga någon på tinget hade att muntligt utsäga vad lagen stadgade i varje mål. En enkel definition för medeltida förhållanden är att en lagsaga var det geografiska område som låg under en lagmans jurisdiktion. Antalet lagsagor i Sverige varierade från medeltiden fram till deras avskaffande 1849 mellan 9 och 21, bland annat beroende på gränsjusteringar vid olika fredsslut.

Efter freden i Nöteborg 1323 mellan Sverige och Republiken Novgorod hade Sverige en fast gräns i öster. Därefter kunde Finland eller Österland inlemmas i det svenska systemet med lagsagor. Den första lagmannen i Finlands lagsaga var Björn som nämns mellan 1324 och 1347.Diplomatarium Fennicum 1324, DS 1347

Organisation Lagsagornas primära rättsdistrikt (domsaga) var ett varierande antal härader, tingslag eller motsvarande, i vilka rättsskipningen leddes av en häradshövding. Till lagmannens skyldigheter hörde att hålla fyra landsting årligen på lagsagans ordinarie tingsplats. I och med Kristoffers landslag ändrades landstinget i princip till en kunglig domstol där lagmannen reducerats till bisittare för kungens till platsen sända domhavande, analogt med vad som redan tidigare kan beläggas för de specialdomstolar som kallades konungsräfst. Därutöver hade lagmannen att hålla ett lagmansting årligen i varje härad inom sin lagsaga. När den första hovrätten skapades 1614 försvann en stor del av lagsagans tidigare lokala uppgifter och lagmansting hölls därefter endast vart tredje år. I praktiken gjordes ofta sammanslagningar så att lagmannen även utsågs till kungens domhavande och därmed höll båda tingen samtidigt.

Gången i rättsfall inom en lagsaga var normalt den att målen först togs upp på häradstinget vars beslut därefter kunde överklagas till de ovan nämnda instanserna.

Lagsagor Lagsaga Årtalfrån Årtaltill Neskrivning Arboga läns lagsaga 1718 1719 Attundaland Blekinge läns lagsaga Blekingska lagsagan 1683 1846 Bohus läns norra lagsaga Bohus läns och Vikarnes lagsaga Bohus läns södra lagsaga Bohusläns lagsaga Dalbo läns lagsaga Eksjö läns lagsaga 1718 1719 Finlands lagsaga Finska lagsagor 1776–1868 Fjädrundaland Gamla Finlands lagsaga Gotlands lagsaga 1682 1827 Gästrike läns lagsaga Hallands lagsaga (Hallands läns lagsaga) 1683 Hallands läns lagsaga Hallands och Älvsborgs läns lagsaga Hedemora läns lagsaga 1718 1719 Hälsinge läns lagsaga Härjedalens läns lagsaga Ingermanlands lagsaga Jämtlands läns lagsaga Jönköpings läns lagsaga 1718 1719 Kalmar läns lagsaga Kalmar läns och Ölands lagsaga 1631 1849 Karelens lagsaga Karlstads läns lagsaga Kopparbergs läns lagsaga 1718 1719 Kristianstads läns lagsaga Kristinehamns läns lagsaga Kronobergs läns lagsaga Landskrona läns lagsaga Lappmarkens lagsaga Linköpings lagsaga 1718 1719 Läckö läns lagsaga Malmöhus läns lagsaga Mariestads läns lagsaga Medelpads läns lagsaga Norrfinne lagsaga Norrköpings lagsaga Norrlands lagsaga Nyköpings läns lagsaga 1718 1719 Närkes lagsaga Närkes och Värmlands lagsaga Satakunta och Österbottens lagsaga Skaraborgs läns lagsaga Skånska lagsagan 1683 1846 Smålands lagsaga 1559 1630 Stockholms läns lagsaga 1718 1719 Stockholms läns, Södermanlands och Gotlands lagsaga Strängnäs läns lagsaga 1718 1719 Söderfinne lagsaga Södermanlands lagsaga 1200-talet 1849 Tiohärads lagsaga 1100-talet 1849 Tiundaland Torneå läns lagsaga 1718 1719 Umeå läns lagsaga 1718 1719 Upplands lagsaga 1200-talet 1832 Kallades mellan 1719 och 1832 Upplands och Stockholms läns lagsaga Uppsala läns lagsaga 1718 1719 Vadstena läns lagsaga 1678 1719 Vänersborgs läns lagsaga Värmlands lagsaga Västergötlands lagsaga Västergötlands och Dals lagsaga Västernorrlands lagsaga Västernorrlands och Västerbottens lagsaga Västerviks läns lagsaga 1718 1719 Västerås läns lagsaga 1718 1719 Västgöta-Dals lagsaga Västgöta, Dals och Bohusläns lagsaga Västmanlands lagsaga Västmanlands och Dalarnas lagsaga 1305 1849 Kallades från 1832 Upplands, Västmanlands och Kopparbergs lagsaga. Västmanlands och Kopparbergs läns lagsaga Ystads läns lagsaga Ångermanlands läns lagsaga Ångermanlands och Västerbottens lagsaga Älvsborgs läns lagsaga Ölands lagsaga 1339 1682 Örebro läns lagsaga Östergötlands lagsaga 1200-talet 1849 Övre lagsagan i Västergötland

Lagsagor enligt 1634 års regeringsform

I 1634 års regeringsform nämns följande 14 lagsagorhttps://sv.wikisource.org/wiki/Regeringsform_1634#23 (med uppgift om medeltida lagsagorRudolf Tengberg, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige. Stockholm 1875.): Upplands lagsaga. Bildades vid 1200-talets slut genom en sammanslagning av Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland och Roden samt Gästrikland, alla Mälaröar öster om Björkfjärden och alla öar i Östersjön utanför Stockholm. Under 1300-talet lades även Stor-Hälsingland in under Upplands lagsaga, men hade ändå en egen landskapslag, Hälsingelagen. Västergötlands och Dals lagsaga (Vestergötlands och Dals). Omfattade landskapen Västergötland och Dalsland. Benämndes efter sammanläggning med Bohusläns lagsaga 1842 Västgöta, Dals och Bohusläns lagsaga Norrfinne lagsaga (Norre Finlands, Ålands och Österbottns) Östergötlands lagsaga (Östergötlands) omfattade förutom nuvarande Östergötland före 1559 även östra och norra Småland (i stort sett hela nuvarande Kalmar län med de små landen (folklanden) Tjust, Sevede, Handbörd, Aspeland och Möre samt Tveta, Vista och Vedbo i nuvarande Jönköpings län). Ur lagsagan var i perioder mellan 1678 och 1739 Vadstena läns lagsaga utbruten och mellan 1718 och 1719 var lagsagan uppdelad i Linköpings lagsaga och Norrköpings lagsaga. Västmanlands och Dalarnas lagsaga (Väsmannelands och Dalarne) omfattade landskapen Västmanland och Dalarna. Söderfinne lagsaga (Södre Finlands med Tavastelands och Nyland) Tiohärads lagsaga omfattade Finnveden, Njudung och Värend. Namnet kommer av de sammanlagt tio härader som dessa "små land" bestod av. 1718–1719 var lagsagan ersatt av Kronobergs läns lagsaga och Jönköpings läns lagsaga (vilken även inkluderade områden från Kalmar läns och Ölands lagsaga) Södermanlands lagsaga omfattade landskapet Södermanland. Kalmar läns och Ölands lagsaga utbruten ur Östgöta lagsaga 1559 som Smålands lagsaga, vilken med Ölands lagsaga gick upp i denna 1631. 1718–1719 var lagsagan ersatt av Kalmar läns lagsaga, Västerviks läns lagsaga, Eksjö läns lagsaga och Jönköpings läns lagsaga (vilken även inkluderade områden från Tiohärads lagsaga) Karelens lagsaga (Carelens och Kexholms) Norrlands lagsaga (Vester Norlandens) delades 1720 i två: Västernorrlands lagsaga och Ångermanlands och Västerbottens lagsaga Närkes lagsaga omfattade landskapet Närke och bildade med Värmland från 1827 Närke och Värmlands lagsaga. Värmlands lagsaga omfattade landskapet Värmland. Ingermanlands lagsaga

Senare lagsagor Bohusläns lagsaga från 1681, överfördes 1843 till Västgöta-Dals lagsaga Gotlands lagsaga från 1682 Blekingska lagsagan fanns 1683–1690 och 1777–1827. Skånska lagsagan från 1683. Var 1718–1719 uppdelad i Landskrona läns lagsaga, Ystads läns lagsaga, Kristianstads läns lagsaga och Malmöhus läns lagsaga Hallands lagsaga från 1683. 1843 efter att härader från Älvsborgs län och Västgöta-Dals lagsaga tillförts, ändrades namnet till Hallands och Älvsborgs läns lagsaga Finska lagsagor 1776–1868

Se även Domsaga Folkland Härad

Referenser

Kategori:Svensk rättshistoria