Ringhals kärnkraftverk är ett kärnkraftverk i Varbergs kommun i Halland. Det är beläget på Väröhalvön, cirka 20 km norr om kommunens centralort Varberg.
Verket har två reaktorer i drift (Ringhals 3 och Ringhals 4), samt två reaktorer som är under avveckling (Ringhals 1 och Ringhals 2). De har en sammanlagd effekt på 2 190 MWe och en möjlig årsproduktion på cirka 14–17 TWh, vilket är ungefär en åttondel av den elektricitet som konsumeras i Sverige. På Ringhals arbetar (2024) cirka 1 000 personer, vilket gör det till en av Varbergs kommuns största arbetsgivare. På grund av stängningen av Ringhals 1 och 2 planeras antalet anställda minskas till 900 personer 2023. Under revisionstid (när reaktorerna ställs av för underhåll) medverkar många entreprenörer och konsulter så att arbetsstyrkan tidvis mer än fördubblas.
Verket ägs och drivs av Ringhals AB, som i sin tur ägs av Vattenfall AB (70,4 procent) och Unipers dotterbolag Sydkraft Nuclear Power AB (29,6 procent).
Ringhals kärnkraftverk är den fastighet i Sverige som 2022 hade högst taxeringsvärde, 20 578 miljoner kronor.
Historia
Planering och byggnation, 1965–1983 År 1965 började Vattenfall köpa mark på Väröhalvön, i dåvarande Värö landskommun, och året efter bestämdes namnet på den blivande anläggningen till Ringhals. Åren 1966–1967 begärdes offerter för de två första reaktorerna. Kunglig majestät beviljade 1968 tillstånd för uppförandet av dessa reaktorer och en kokvattenreaktor (R1) beställdes från ASEA-Atom och en tryckvattenreaktor (R2) från Westinghouse. Den 20 februari 1969 togs första spadtaget för R1 och året därefter (1970) började R2 byggas, som kom i kommersiell drift före R1 (1975 resp 1976). Redan nästföljande år 1971 beställdes från Westinghouse ytterligare två tryckvattenreaktorer, Ringhals 3 och 4, som började byggas 1972. Området var nu en av Europas största arbetsplatser med tidvis över 3 000 arbetare.
År 1974 började provdriften för R2 och den 17 augusti 1974 levererades den första strömmen från Ringhals. Denna sommar visade sig vara mycket manetrik vilket gav stora problem då maneterna täppte till rensanordningarna i kylvattenintaget. Tonvis med maneter rensades bort från renshusen och lades upp i stora högar som ruttnade och luktade illa. Detta beskrevs i tidningar som ”naturens egen motståndsrörelse mot kärnkraften”. Renshusen byggdes om till betydligt högre kapacitet, och har därefter kunnat hantera förekommande ansamlingar av maneter.
År 1977 var Ringhals 3 klar för start, men fick inte laddas med bränsle på grund av den då nyss stiftade så kallade villkorslagen. Denna krävde att man före laddning kunde visa upp avtal för upparbetning och förvaring av använt bränsle, alternativt en redovisning om säker slutförvaring av ej upparbetat bränsle. Sådan redovisning togs fram och den 27 mars 1979 gavs tillstånd att ladda Ringhals 3. Dagen efter inträffade Harrisburgolyckan och det beslöts om folkomröstning i kärnkraftsfrågan. I den så kallade rådrumslagen bestämdes att inga reaktorer fick startas före omröstningen. I folkomröstningen om kärnkraften fick de två JA-linjerna majoritet och Ringhals 3 laddades, med första infasning mot kraftnätet 7 september 1980 och kommersiell drift 9 september 1981. I november 1983 togs Ringhals 4 i kommersiell drift och i och med detta avslutades en lång period som en byggarbetsplats för att istället fullt ut vara en anläggning för elproduktion.
Ringhals 2 stängdes den 30 december 2019 och notifiering om permanent avstängning skickades till Strålsäkerhetsmyndigheten den 17 januari 2020. Ringhals 1 stängdes den 31 december 2020. Förberedelser pågår för slutlig nedmontering och rivning som avses påbörjas 2022 respektive 2023 och pågå under cirka tio år.
Drift, ombyggnader och andra händelser 1984–2020 År 1981 beslutade regeringen enligt Prop. 1980/81:90 att samtliga svenska reaktorer skulle förses med filtrerad tryckavlastning eller haverifilter, för Barsebäck senast före utgången av 1985, och för övriga reaktorer före utgången av 1988. Syftet med anordningarna var att begränsa utsläppen av radioaktiva ämnen vid olycksförlopp med stora härdskador ("härdsmältor"). Sådana anordningar infördes och togs i drift vid respektive tidpunkter.
År 1988 fattade Riksdagen beslut om att en av reaktorerna vid Barsebäck skulle tas ur drift senast 1995 och vid Ringhals senast 1996. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet enades dock 1991 om att riva upp 1988 års beslut.
År 2002 beslöt Ringhals styrelse att ansöka hos regeringen om en effekthöjning på Ringhals 3, samtidigt som en miljöprövning av verksamheten enligt den nya miljöbalken inleddes. År 2004 firade Ringhals 30 år i drift och slog produktionsrekord med 28 TWh producerad el och en tillgänglighet på över 90 procent.
I mars 2006 kom miljödomen som gav (miljö)-tillstånd enligt nya miljöbalken för befintlig drift samt planerade effekthöjningar på Ringhals 3 och 4.https://lagen.nu/dom/mod/2006:70
Sommaren 2007 utrustades PWR-reaktorerna i Ringhals (block 2, 3 och 4) med passiva autokatalytiska vätgasrekombinatorer, även benämnt PAR-enheter, vilket förhindrar eller dämpar potentiella vätgasexplosioner vid allvarliga reaktorolyckor med stora härdskador. Ringhals 1 som är av typen kokvattenreaktor är kvävgasfylld vilket förhindrar vätgasbränder i inneslutningen men också omöjliggör användning av PAR-enheter för att få bort vätgas då de behöver syre för den katalytiska förbränningen. R1 är istället (liksom R2-R4) utrustad med haverifilter som kan avbörda vätgas från inneslutningen på ett kontrollerat sätt.
År 2008 trädde nya föreskrifter i kraft angående "fysiskt skydd" med skärpta krav på barriärer mot intrång samt kontroller vid inpassage av personer, fordon och gods. Kontrollerna innefattar bland annat "flygplatskontroll" vid personpassage och avsökning av gods med bombhund.
Våren 2009 inleddes omfattande moderniseringar av Ringhals 1 och 2 som avsågs bli färdiga hösten 2009. På grund av olika svårigheter och förseningar kom verken inte igång förrän våren 2010, vilket kombinerat med en ovanligt kall vinter gav höga elpriser och negativ publicitet om "opålitlig" kärnkraft. Denna negativa publicitet återkom hösten 2011 då samtliga 4 reaktorer var ur drift en kortare tid.
Under perioden juli 2009 till juni 2013 var Ringhals satt under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) på grund av att myndigheten bedömde att det fanns brister som på sikt skulle kunna ha äventyrat reaktorsäkerheten. I juni 2013 upphävdes den särskilda tillsynen efter att Ringhals förbättringsarbete gett resultat.
I juni 2012 upptäcktes en klump sprängdeg "stor som en mindre knytnäve", dock utan antändningsanordning, vid en rutinkontroll av en inpasserande truck. Under en tid införde samtliga kärnkraftverk en förhöjd skyddsnivå (nivå två av fyra), men inga ytterligare fynd gjordes och ingen kunde heller bindas till fyndet.
Den 31 juli 2012 informerade Ringhals i en skrivelse till SSM att man under första halvan av 2012 kan ha anlitat uppdragstagare som borde ha godkänts av SSM. Strålsäkerhetsmyndigheten anhöll därför den 16 augusti 2012 i en skrivelse till åklagarkammaren i Halmstad om att åklagare skulle ta ställning till om Ringhals gjort sig skyldigt till brott mot kärntekniklagen och SSM:s föreskrifter om krav på godkännande av uppdragstagare. Ytterligare några fall av uppdragstagare utan godkännande anmäldes på samma sätt den 1 oktober 2012. Åklagarkammaren inledde en förundersökning men meddelade den 19 juli 2014 sitt beslut att lägga ner denna då ”gärningen är att bedöma som ringa fall och är därför inte brottslig” enligt 23 kapitlet 4 § andra stycket rättegångsbalken.
Den 6 mars 2014 inbjöd Vattenfall allmänheten till samråd om bygge av en eller två nya reaktorer. "År 2025 räknar Vattenfall med att börja avveckla sina kärnkraftverk. Först ut är troligen reaktorerna på Ringhals eftersom de är äldst. Det är också bland annat därför det planeras ersättningsreaktorer här. Men det handlar också om att elen behövs i den här delen av landet."
Under 2014 genomfördes markundersökningar på Väröhalvön väster om Ringhals kärnkraftverk för att analysera förutsättningar för produktionsanläggningar som kan ersätta utfasade kärnkraftverk under andra halvan av 2020-talet. Efter en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterad den 1 oktober 2014 avbröts detta arbete.TT. SVT, 1 oktober 2014.
I avvaktan på färdigställandet av systemet oberoende härdkylning försågs Ringhals 3 och 4 under 2017 med vardera en mobil dieselgenerator som förstärkning av möjligheten att hålla det batterisäkrade nätet driftklart. Motsvarande åtgärd behövde ej göras för Ringhals 1 och 2 som 2015 gjorde betydande förstärkningar av sina batterisäkrade nät.
Den 30 juli 2018 genomförde Ringhals 2 en effektreducering till cirka 50 procent på grund av stigande havsvattentemperaturer. När temperaturen den 31 juli närmade sig 25 °C, vilket är den temperatur R2 är licensierad för, så stängdes reaktorn av. Den återstartades den 3 augusti då havsvattentemperaturen sjunkit under 25 °C. Övriga reaktorer påverkades inte då deras kylsystem har kapacitet att klara något högre temperaturer.
Den 1 januari 2021 togs nya system för oberoende härdkylning för Ringhals 3 och 4 i drift. I och med detta har åtgärder genomförts enligt åtaganden från ENSREG:s stresstester för europeiska kärnkraftverk med anledning av Fukushimaolyckan.
Varje år gör Strålsäkerhetsmyndigheten en samlad strålsäkerhetsvärdering. Den samlade bedömningen 2020 var att strålsäkerheten vid Ringhals AB liksom tidigare år varit tillfredsställande.
Planer och beslut om avveckling och driftförlängning
När reaktorerna byggdes i Sverige hade de i vissa avseenden en planerad livslängd på 40 år, vilket R1 och R2 uppnådde 2016 resp 2015. Det svenska regelverket föreskriver att en återkommande helhetsbedömning (engelska: Periodic Safety Review, PSR) görs minst vart tionde år, där en kartläggning sker av vilka åtgärder som krävs för att driva anläggningen de kommande 10 åren. Under perioden 2009 till 2015 genomfördes ombyggnader, moderniseringar och säkerhetshöjande åtgärder för Ringhals 1 och 2 som skulle möjliggöra drift under ytterligare 10 år fram till 2025.
Åsa Romson, klimat- och miljöminister i regeringen Löfven I, sade den 1 oktober 2014 att regeringen inte aktivt skulle stänga några kärnkraftsreaktorer, men att det under mandatperioden skulle bli konsekvensen av högre avgifter och ökade säkerhetskrav.
Fallande elpriser, kärnkraftsskatt och krav från Strålsäkerhetsmyndigheten på oberoende härdkylning angavs som motiv när Vattenfall 2015 beslutade att avveckla Ringhals 1 och 2 år 2020 respektive 2019, det vill säga efter 44 års drift istället för planerade 50. SKGS, 5 maj 2015.Johan Zachrisson, Helena Bengtsson. "Chef på Vattenfall spår större variationer i elpriset efter stängningen av Ringhals 1 och 2" (arkiverad), svt.se, 11 februari 2021. Vattenfalls VD framhöll att utan den så kallade effektskatten som drabbade kärnkraft så hade det affärsmässiga beslutet blivit ett annat och de två reaktorerna hade fått gå vidare hela sin tekniska och ekonomiska livslängd.
I diagrammet nedan visas Ringhals nettokostnad per kilowattimme (nettoomsättning dividerat med årsproduktion) mellan 2005 och 2020Ringhals årsredovisningar 2005-2019 med respektive utan effektskatt, samt årsmedelvärdet av spotpriset på NordPool (SYS, sammanvägt elområde 1-4) för el i Sverige mellan 2005 och 2021. Det framgår att elpriset var lägre än nettokostnaden mellan 2013 och 2017, vilket kan ha bidragit till beslutet om nedläggning 2015. Politiska beslut med bland annat höjda säkerhetskrav och höjd kärnkraftsskatt bidrog till att kostnaderna för kärnkraftsproducerad el ökade, vilket påverkade lönsamhetsbedömningar.