miniatyr|Artur Adsons och makans grav på Skogskyrkogården. Artur Adson, född 3 februari 1889 i Tartu och död 5 januari 1977 i Stockholm, var en estnisk poet, dramatiker och teaterkritiker. Han tillhörde den estniska litterära gruppen Siuru och var gift med poeten Marie Under.Kangro, Bernard (1976). Eestlased Rootsis. Lund: Eesti Kirjanike Kooperatiiv, s. 24. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt i Sverige. Artur Adson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Utvalda verk
Diktsamlingar Själens eldar (Henge palango) 1917 Den gamla lyktan (Vana laterna) 1919 Rosenkransen (Roosikrants) 1920 Pärlfloden (Pärlijõgi) 1931 Versask (Värsivakk) 1959 Fridbackens kantele (Rahumäe kannel) 1973
Minnesromaner Handkvarnen (Käsikivi) 1922 Fyra kvarnar (Neli veskit) 1946 Småstadsmusikanten (Väikelinna moosekant) 1946 Siuru-boken (Siuru-raamat) 1949 En svunnen värld (Kadunud maailm) 1954
Pjäser Sankt Tomasdagen (Toomapäev) 1928 Fyra konungar (Neli kuningat) 1931 Levande kapital (Elav kapital) 1934 En duva flyger till havs (Üks tuvi lendab merele) 1937
Källor Kolk, Raimond. Artur Adsoni mälestades. Tulimuld 28 (1977), s. 16-18. Kronberg, Janika. Estland i Sverige: Från Forselius till Lena Lilleste. Estonian Literary Magazine, specialnummer för Bok & Bibliotek i Göteborg 2007. Ristikivi, Karl. Sänna trubaduuri maine matk on lõppend. Eesti Päevaleht (Stockholm) 15.1.1977. Fotnoter
Kategori:Estländska författare Kategori:Alumner från Tartu universitet Kategori:Födda 1889 Kategori:Avlidna 1977 Kategori:Män Kategori:Personer från Tartu Kategori:Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm Kategori:Estländare i Sverige