Akseli Gallen-Kallela (fram till 1907 Axel Waldemar GallénWahlroos 2004, 8. Wahlroos, Tuija 2004. Till läsaren i verket Axel Gallén. Esbo: Gallen-Kallela Museet. ), född 26 april 1865 i Björneborg, död i lunginflammation 7 mars 1931 på Hotel Reisen i Stockholm (på genomresa), var en av Finlands mest kända konstnärer och en förgrundsgestalt inom den finska nationalromantiken kring sekelskiftet 1900.
Gallen-Kallela inledde sitt konstnärskap inom naturalismen, men övergick under 1890-talet till symbolismen och en stiliserad, nationalromantisk uttrycksform. Han är särskilt känd för sina motiv ur nationaleposet Kalevala, däribland Sampos försvar, Lemminkäinens moder och Aino-triptyken, samt för sina illustrationer till Kalevala och Aleksis Kivis roman Sju bröder. Han var verksam även som grafiker, formgivare och freskkonstnär, och utförde monumentalmålningar för den finska paviljongen vid världsutställningen i Paris 1900.
Biografi Bakgrund och utbildning Gallen-Kallelas föräldrar var bankkassören och advokaten Peter Wilhelm Gallén och Anna Mathilda Wahlroos, dotter till sjökaptenen och skeppsredaren Bror Mathias Wahlroos från Björneborg. Släkten Gallén härstammar från Kallela gård i socknen Lemo i närheten av Åbo. Gallen-Kallela var det tredje barnet av vad som kom att bli en syskonskara på tolv. Hans mor var en entusiastisk amatörmålare och intresserade sig för sonens konstnärliga bana.
År 1867 flyttade familjen till Tyrvis, där Gallen-Kallelas far hade köpt Jaatsi gård där han låtit uppföra en ny mangårdsbyggnad. Gallen-Kallela undervisades i hemmet tills han 1876 sändes till Svenska normallyceum i Helsingfors tillsammans med två av sina bröder. Han gick tre klasser i läroverket och studerade samtidigt på kvällslinjen vid Finska konstföreningens ritskola 1878–1881. Han gick dessutom 1880–1881 i Slöjdskolan (som 1885 bytte namn till Centralskolan för konstflit). Efter att ha avklarat skolgången vid normallyceet inledde Gallen-Kallela hösten 1881 vanliga studier vid Finska konstföreningens ritskola. Där fick han privatundervisning av S. A. Keinänen 1881–1882 och av Albert Edelfelt 1883–1884. Han studerade också vid Adolf von Beckers privata akademi 1882–1884.
Konstnärligt genombrott och naturalism Gallen-Kallela inledde sitt konstnärskap med ett långtgående naturalistiskt måleri. Han utbildade sig dels i Paris där han tog tydliga impulser från Jules Bastien-Lepages måleri, dels under sommarvistelser i Finland. I Paris studerade han vid Académie Julian och Atelier Cormon mellan 1884 och 1889. Gallen-Kallelas första betydande målning, Gumma med katt (Åbo konstmuseum), utförd i den sydfinska kustbyn Salo, väckte genom sin realism opposition i samtiden, som var van vid Albert Edelfelts mer Düsseldorfsinfluerade folklivsskildringar. Gallen-Kallelas måleri kom dock att innebära genombrottet för en helt ny, realistisk tradition inom finskt måleri. Höjdpunkten för denna konstperiod nådde Gallen-Kallela under 1880-talets slut med målningarna Sårfeber och Middagsvila (Göteborgs konstmuseum). Under 1890-talet drogs konstnären alltmera mot symbolismen, något som märks i hans intensiva porträtt av Jean Sibelius och Konstnärens moder (Nationalmuseum), men främst i den av kritiken förlöjligade kamratgruppen Symposion. Redan tidigt hade Gallen-Kallela intresserat för Kalevala-motiven, som senare kom att bli hans främsta intresse. Aino-triptyken, utförd i två versioner omkring 1890, blev hans första mer kända motiv inom kretsen, liksom Sampo smides, hållen helt inom naturalismens teknik.Svensk uppslagsbok, Malmö 1932 Sommaren 1890 företog Gallen-Kallela tillsammans med den svenske konstnären Louis Sparre en resa till Kuhmo och Fjärrkarelen, en färd som har kommit att ses som startskottet för det konstnärliga intresse för Karelen som senare gått under namnet karelianism.
Familj och umgänge Gallen-Kallela gifte sig med Mary Helena Slöör 1890. De fick tre barn, Marjatta, Kirsti och Jorma, av vilka den förstfödda avled vid späd ålder, medan sonen Jorma stupade i vinterkriget 1939. Efter studier i Paris sällade Gallen-Kallela sig till den intellektuella skaran i Helsingfors dit även bland andra kompositören Jean Sibelius och poeten Eino Leino hörde.
Symbolism och Kalevala-motiv Vid en vistelse i Berlin 1895 höll Gallen-Kallela en utställning tillsammans med Edvard Munch och tecknade för den nya publikationen Pan. Han fick undervisning i grafik av Josef Sattler och kom där också i kontakt med August Strindberg. Resan avbröts av budet att hans lilla dotter Marjatta avlidit. Tillbaka i Finland bosatte sig Gallen-Kallela i det ödsliga Ruovesi och övergick i slutet av 1890-talet till en kärvare, stiliserad form. En serie motiv ur Kalevala utfördes i tempera på grov säckväv. Karakteristiskt var även att seriens inledningsbild, Sampos försvar (1896, Åbo konstmuseum) först utfördes som träsnitt. Därefter följde Lemminkäinens moder (Ateneum) och Joukahainens hämnd (Åbo konstmuseum). Efter fullbordandet av dessa verk vistades Gallen-Kallela en tid i Italien. För den finska paviljongen på världsutställningen i Paris 1900 utförde han kupolmålningar med Kalevalamotiv, ytterligare stiliserade, som väckte internationell uppmärksamhet, men blev omöjliga att bevara. Han belönades med två guldmedaljer och två silvermedaljer för sitt arbete, och designade också det så kallade Iris-rummet för . Den enda bevarade tidigare väggmålningen av Gallen-Kallela är den av ungrenässansfresker influerade Kullervo drar ut i strid (Gamla studenthuset, Helsingfors).
Mellan 1901 och 1903 utförde Gallen-Kallela en serie fresker i Sigrid Jusélius mausoleum i Björneborg, ritat av Josef Stenbäck. Motivet var dödens seger över materien, med scener som Våren, Bygget, Hösten, Undergång, Vintern och Vid Tuonelas älv. Flera forskare har ansett att dessa fresker utgör en av höjdpunkterna i Gallen-Kallelas produktion. Freskerna började dock förstöras redan följande år och förstördes slutgiltigt i en brand 1931. De målades senare på nytt av konstnärens son Jorma utgående från faderns skisser.
Han var en av huvudfigurerna i den finska symbolismen vid tiden kring sekelskiftet 1900. Gallen-Kallela laborerade mycket med skuggor och ljus i sina bilder och använde ofta flammande färger.
Senare år och resor År 1907, då Gallen-Kallela ansökte om pass, uppgav han att han hette Gallen-Kallela, ett namn han tidigare använt som pseudonym. Därtill använde han ofta förnamnet Akseli. Samma år gjorde han sin första resa till Ungern där han belönades med en stor guldmedalj vid en internationell utställning. Följande år arrangerade han en utställning med teckningar och skisser i Budapest. År 1908 utkom en version av romanen Sju bröder som innehåller illustrationer av Gallen-Kallela.
Åren 1907–1913 var han medlem i den expressionistiska konstnärsgruppen Brücke, utan att tillhöra dess inre krets.
Gallen-Kallela företog en resa till Östafrika mellan 1909 och 1911 och till USA mellan 1923 och 1926. Hans hustru och dotter följde efter honom till USA hösten 1924 och familjen bodde länge i Taos i New Mexico där Gallen-Kallela forskade i ursprungsamerikanernas konst. I Chicago planerade han under denna tid illustrationerna till det monumentala Kalevala-verket Suur-Kalevala, som dock aldrig blev färdigt.
Officiella uppdrag miniatyr|Gustaf Mannerheim som riksföreståndare (sittande) och hans adjutanter (från vänster) överstelöjtnant Kasimir Lilius, kapten Heikki Kekoni, löjtnant Akseli Gallen-Kallela och fänrik John Rosenbröijer. År 1918 ritade han förlagan till Frihetskorsets orden.Republiken Finlands president: Frihetskorsets orden, läst 18 februari 2024 År 1919 tjänstgjorde han som adjutant åt Gustaf Mannerheim. Han utnämndes till professor 1919 och var vice ordförande för Kalevala-sällskapet mellan 1919 och 1931. År 1921 invaldes han i Kungliga Akademien för de fria konsterna.
Eftermäle Gallen-Kallela var en pionjär inom den finsknationella konsten och en av nyckelfigurerna i utvecklingen av den nationalromantiska stilen, som väsentligen var hans skapelse. Han var också en föregångare inom grafik och konsthantverk och tillförde nya impulser till arkitekturen. Han arbetade med illustreringen av Kalevala under stora delar av sitt liv: redan 1891 vann han överlägset en tävling om att illustrera eposet, och 1920 ingick han ett avtal med förlaget Werner Söderström om att ge ut en folkupplaga av Kalevala. Denna Koru-Kalevala utkom 1922 och har ett bestående värde inom finländskt bokhantverk. Det större verket Suur-Kalevala, som folkupplagan tänktes som ett förarbete till, blev aldrig färdigt. Gallen-Kallelas sista monumentalmålning utfördes 1928 i kupolen i Nationalmuseets vestibul i Helsingfors och var en ny version av Kalevalafreskerna från världsutställningen i Paris 1900.
miniatyr|Gallen-Kallelas ateljé Tarvaspää.
I Esbo utanför Helsingfors finns ett museum med hans verk, inrymt i hans gamla ateljé Tarvaspää, som han lät bygga 1911 på Linudden. Gallen-Kallela är representerad vid bland annat NationalmuseumNationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Åbo AkademiÅbo Akademi, sid. 14, 56, , 1993.
Gallen-Kallelas gravvård återfinns på Sandudds begravningsplats.
Utmärkelser
Publikationer Kallela-kirja. 1. Iltapuhde-jutelmia. Porvoo 1924. Boken om Gallen-Kallela. Övers. av Bertel Gripenberg. Htfors 1932. Afrikka-kirja. Kallela-kirja. 11. Porvoo 1931.
Verk
Se även Den finländska konstens guldålder
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Gallen-Kallelamuseet
Kategori:Finländska målare Kategori:Realistiska målare Kategori:Finländska heraldiker Kategori:Finlandssvenska konstnärer Kategori:Brücke (konstnärsgrupp) Kategori:Representerade vid Göteborgs konstmuseum Kategori:Representerade vid Nationalmuseum Kategori:Ledamöter av Konstakademien Kategori:Riddare av Hederslegionen Kategori:Kommendörer av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Kommendörer av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Mottagare av Frihetskorsets tredje klass Kategori:Kommendörer med stjärna av Sankt Olavs orden Kategori:Personer från Björneborg Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Födda 1865 Kategori:Avlidna 1931 Kategori:Män