miniatyr|330px|Valhaj i världens största akvarium, Georgia Aquarium i Atlanta i USA. Ett akvarium är en vattenbehållare som är avsedd att hysa fiskar eller andra vattenlevande djur och eller växter för prydnad, odling eller forskning.
Etymologi Ordet akvarium kommer från latinets aquarium, med betydelsen plats där vatten finns. Ordet är en sammanslagning av adjektivformen aquarius av aqua (vatten) och ändelsen -arium som betyder plats för.Etymonline, uppslagsord ”-arium”
En person som ägnar sig åt akvarium och akvariefiskar som hobby kallas för akvarist och hobbyn kallas akvaristik.
Typer miniatyr|330px|Melbourne Aquarium, i Melbourne, Australien. Akvarier indelas i olika typer. En typ är de akvarium som man har hemma som sällskap eller hobby. Denna typ av akvarium kan kallas hemakvarium. En annan typ av akvarium är de stora vattenanläggningar som har som syfte att verka som djurpark.
Akvarier indelas också i söt- och saltvattensakvarier. Skillnaden är vilken biotop inredningen och invånarna i akvariet är hämtad ifrån. Ytterligare en indelning syftar till att skilja ut akvaterrarier, det vill säga akvarier med en landdel. Dessa är till för amfibiska djur som salamandrar, vattensköldpaddor och andra så kallade herptiler. Ett äldre ord för akvaterrarium, som ibland fortfarande används inom facklitteratur, är paludarium.
En annan typ av akvarium är växtakvarium där fokus ligger på att skapa ett vackert akvarium med mycket växter. Nära relaterat är aquascaping där fokus ligger på att skapa ett vackert "landskap", i ett akvarium.
Nanoakvarium är en typ av akvarium med väldigt liten vattenvolym.
En liknande behållare som ett akvarium men helt utan vattendel kallas terrarium.
Hemakvarium miniatyr|Ett hemakvarium. miniatyr|Nanoakvarium. Det klassiska hemakvariet är ett rätblock med väggar av glas. Normalt är höjden något lägre än djupet. Med djupet menas avståndet från framsida till baksida. Längden på akvariet är ofta ungefär dubbelt så lång som djupet. Anledningen till formatet är att man vill ha en stor framsida och i regel en stor yt- och bottenarea. Eftersom vattnet till största delen syresätts via vattenytan är det fördelaktigt om vattenytan är så stor som möjligt i förhållande till den sammanlagda volymen, och en botten täckt med grus kan agera som substrat för mikrobiologiska processer som är nödvändiga för ett biologiskt kretslopp, samt hålla fast rötterna hos vattenväxter.
Glasskivorna på moderna akvarier är nästan alltid sammanfogade av silikon. Att sammanfoga glasen på äldre vis med kitt förekommer numera ytterst sällan. När silikonet introducerades som lim och fogmassa revolutionerade detta samtidigt akvariehobbyn, det blev då betydligt lättare att bygga egna akvarier och framför allt att hålla dem täta. Akvarier har ändå ofta en ram, av estetiska skäl. Moderna akvarier har ofta aluminiumram. Tidiga akvarium kunde ha ramar av trä eller metall.
De vanligaste volymerna för hemakvarium ligger i området 50 till 540 liter. Större akvarier är ofta specialbyggen. Glasskålar kan saluföras som behållare för fiskar i vissa länder, men små och klotformade akvarier är förbjudna av djurskyddsskäl i andra länder, till exempel i flera europeiska länder. I juni 2005 blev det olagligt i Sverige att hålla exempelvis guldfiskar i glasskål. I Sverige ska enligt Jordbruksverket volymen i ett akvarium vara minst 40 liter och att hålla fiskar i klotformade akvarium är i regel inte tillåtet.
Vattentrycket mot glasrutorna beror på höjden på akvariet – den så kallade tryckhöjden – och även i viss mån volymen. Därför har större akvarier tjockare glas. Vanliga glastjocklekar för hemakvarium är 4–6 mm. Riktigt stora akvarier kan ha mer än 10 mm i glastjocklek.
När man beräknar volymen hos ett akvarium så räknar man på innermåtten, det vill säga hur mycket vatten det rymmer men oftast ser man beräkningar på yttermåtten när det gäller stora akvarier och skillnaden mellan inner- och yttermått är liten.
Sötvattensakvarium Sötvattensakvarium brukar delas in i några olika underkategorier.
Sällskapsakvarium, där olika arter av fiskar och växter från ett eller flera olika geografiska områden hålls tillsammans. Förutsättningen är arterna trivs under liknande förhållanden och fungerar tillsammans. Växtakvarium, där tonvikten läggs på olika vattenväxter. Växtakvarium inreds ofta med en botten av jord, torv, grus, bränd lera eller en kombination av dessa, samt, utöver vattenväxterna, annan inredning i form av stenar och trädrötter, typiskt mangrove. Biotopakvarium, där man vill efterlikna en speciell del av naturen, en biotop, exempelvis Malawisjöns eller Tanganyikasjöns klippstränder med deras ciklider. Klippstrandsakvarium som vill efterlikna dessa biotoper brukar inredas med bottengrus och olika stenar. Artakvarium, ett akvarium där man håller en speciell art, exempelvis pirayor, som sällan kan hållas med andra fiskarter. Kallvattensakvarium, som namnet säger ett akvarium med kallare vatten för att hålla fiskarter som trivs i kallare vatten (i motsats till tropiska akvarium och tropiska fiskar). Även fiskar som sommartid bor i trädgårdsdammar, till exempel guldfisk, kan i klimat med kalla vintrar behöva övervintra inomhus i ett kallvattensakvarium (skulle en trädgårdsdamm under vintern bottenfrysa eller få syrebrist, dör fiskarna). Specialakvarium, som kan efterlikna exempelvis en strid bäck med kraftigt vattenflöde, en av tidvatten påverkad strandremsa eller andra speciella miljöer. Hit räknas också karantänsakvarium, yngelakvarium, lekakvarium, och andra akvarium med särskilda ändamål.
Kombinationer är inte ovanliga, då gränserna mellan olika typer inte är absoluta. Sällskaps- och växtakvarier brukar ofta vara kombinerade. Ett utpräglat malawiakvarium med en biotopriktig inredning kan vara både ett biotop- och ett artakvarium. Har man det placerat som blickfång i sitt vardagsrum är det inte heller fel att benämna det som ett sällskapsakvarium. Dessa exempel visar att de olika kategorierna är ganska ungefärliga.
Saltvattensakvarium
miniatyr|Ett saltvattenakvarium (440 l) i hemmiljö. Ett saltvattensakvarium är något svårare och framför allt dyrare att sköta och bygga upp än ett sötvattensakvarium. Orsaken till detta är de ofta innehåller arter från korallrev och korallrev i naturen håller mycket konstanta värden då de ligger vid ekvatorn (nästan årstidsfritt) och har gott om utbytesvatten (oceanvis) i jämförelse med sjöar och floder som ofta är smutsiga, årstidsberoende och har i högsta grad varierande förhållanden. Då ett större akvarium är lättare att hålla stabilt än ett mindre brukar ett vanligt rekommenderat minimivärde på volym vara cirka 200 liter. Det är dock fullt möjligt med så kallade mini- eller nanorev i nanoakvarium. Entusiasterna brukar dock anse det vara värt mödan och pengarna med det annorlunda akvarium som korallerna och de färgrika fiskarna ger.
Saltvattensakvarium kan som sötvattensakvarium vara ett sällskapsakvarium eller inredas som ett biotopakvarium eller artakvarium.
Även om det är vanligast att saltvattensakvarium i hemmiljö försöker efterlikna tropiska korallrev finns det också akvarister som har saltvattensakvarium i form av kallvattenakvarium för att hålla fiskarter från tempererade vatten.
Artakvarium miniatyr|Äggläggande tandkarpar som till exempel denna Fundulopanchax gardneri nigerianus kan vara känsliga och ha svårt att hävda sig mot andra fiskarter, och lämpar sig därför ofta bäst i artakvarier Ett artakvarium är ett akvarium där man bara håller en art av akvariefisk eller annat vattenlevande djur. Vanligtvis omfattar begreppet inte växter, utan flera arter av akvarieväxter kan hållas i samma artakvarium som djurarten.
Artakvarier kan exempelvis vara lämpliga för fisk- och djurarter som har särskilda krav på vattnets beskaffenhet – såsom dess temperatur, pH-värde eller vattenhårdhet – eller för arter som har särskilda krav på foder eller är extremt aggressiva.
Inredning miniatyr|Grus på botten av ett sötvattensakvarium. Typisk inredning i ett akvarium består av: Bottensubstrat. Substratet tjänar flera syften utöver det rent dekorativa. I de undre lagren bildas med tiden bakterier som bidrar i förmultningsprocessen av döda växtdelar, fiskbajs, foderrester och annat som annars skulle försämra vattenkvaliteten. Växters rötter växer i bottensubstratet och kan utvinna näringsämnen ur den mulm som bildas. Bottensubstratet har även en viktig funktion för vissa fiskar och andra invånare som använder det till att gräva ett bo, gömma sig i eller leta efter mat. Grus, småsten, sand, jord, bränd lera, eller en kombination av dessa är vanligt förekommande. Yngelakvarium, lekakvarium, akvarium som används som karantän och andra specialakvarier har ofta inget bottensubstrat alls, eller ett endast bestående av glaskulor. Detta för att underlätta att hålla en mer steril miljö eller för att underlätta kläckning av ägg från romspridande fiskarter. Bottensubstratet kan även innehålla pH-justerande innehåll, som till exempel kalksten eller torv. Växter. Vattenlevande växter, sumpväxter eller flytväxter är möjliga att ha i ett akvarium. I akvariehandeln förekommer det många växter som bara klarar av att vara nedsänkta under vatten en begränsad tid. Det är få växter som enbart kan överleva under vattenytan hela sitt liv, utan merparten har en undervattensform, som är anpassad efter de betingelser som råder under vattenytan. Två typiska anpassningar som undervattensformen kan ha är en anpassning till lägre nivåer av koldioxid, och anpassning av bladen till att näring finns tillgängligt löst i vattnet. Trädrötter. Vanligt förekommande är mangrove och redmoor. Mangroverötter har växt under vatten under hela sin växttid. De kommer från träsk och avger inga farliga ämnen, och emedan de har mycket tätväxande ved med dålig förmåga att binda gaser, flyter de inte upp till ytan. Akvaristen eftersträvar att använda träslag med en tätväxande ved för att minska träets flytförmåga och för träet inte ska förmultna alltför snabbt i akvariet. Trädrötter är mestadels för dekorativa syften, men är nödvändiga för att hålla vissa arter av malar (till exempel den grupp malar som inom akvariehobbyn trivialt kallas plecostomus eller "pleco"). Stenar. Används för dekorativa syften, för att efterlikna invånarnas naturliga habitat eller för att skapa hålor och gömmor för invånarnas trivsel. Artificiell inredning. I handeln förekommer det moduler av plast som efterliknar en biotop och som används nedsänkt i akvariet som bakgrund. Annan artificiell inredning, som till exempel krukor och modeller av olika föremål är också vanligt förekommande i handeln.
Fiskar
miniatyr|Hane av segelfensmolly. Att det är en hane kan man se på att den har ett gonopodium, vilket honorna saknar. Akvariefiskar är de fiskar, som genom sin storlek, härdighet, och förökningssätt, klarar sig bra i akvarier och därför brukar hållas i akvarium. En betydelse för vilka fiskar som kommit att bli vanliga som akvariefiskar har också ofta vackra färger och eller ett i övrigt intressant yttre. I allmänhet rör det sig om tropiska arter vilka kan odlas i stora antal till låg kostnad. Innan de tropiska arterna dök upp på den europeiska marknaden fångade akvaristerna ofta själva mindre och härdiga arter som spigg, elritsa, bitterling och dammruda som de höll med mer eller mindre framgång i så kallade vivarier eller (ofta hemgjorda och ganska spartanska) akvarier. Den första tropiska akvariefisken som importerades till Europa var makropoden eller paradisfisken (en labyrintfisk) som började odlas av Paul Matte i Tyskland i början av 1800-talet. Den centralasiatiska guldfisken som kom tidigare räknas inte som tropisk.
Andra djur