John Brumwell Mayall, OBE, född 29 november 1933 i Macclesfield, Cheshire, död 22 juli 2024 i Kalifornien, var en brittisk bluesmusiker, multiinstrumentalist och sångare som var en förgrundsgestalt inom den brittiska bluesen. Som instrumentalist spelade han keyboards, gitarr och munspel.
Mayall växte upp i Cheadle Hulme. Hans far var mycket intresserad av jazz och den unge John tilltalades starkt av bluesens legendarer såsom Leadbelly. Han lärde sig själv att spela gitarr, piano och munspel. 1956 började han spela blues med halvprofessionella band såsom The Powerhouse Four och The Blues Syndicate. I början av 1960-talet flyttade han till London och bildade där den grupp han blev känd med, John Mayall's Bluesbreakers, år 1963. Många olika musiker flöt genom gruppen. 1965 kom gitarristen Eric Clapton med i gruppen och denna konstellation gav gruppen dess största succé med plattan Bluesbreakers från 1966. Sedan Clapton lämnat Bluesbreakers för att bilda Cream kom Mayalls grupp att bli en "skola" för många blivande stora musiker inom blues och bluesorienterad rock såsom Peter Green, John McVie och Mick Taylor.
Under tidigt 1970-tal flyttade Mayall till Los Angeles i USA. Under 70-talet gjorde han uppmärksammade inspelningar med musik av blandad jazz, rock och blues tillsammans med välkända musiker som Blue Mitchell, Red Holloway, Larry Taylor och Harvey Mandel. Han spelade också i bandet när blues-storheterna John Lee Hooker, T-Bone Walker och Sonny Boy Williamson åkte på turné till Storbritannien.
1982 startade Mayall om sitt band Bluesbreakers på nytt, tillsammans med Mick Taylor och John McVie. Bandet finns fortfarande, men nu med andra musiker.
2005 tilldelades Mayall Brittiska Imperieorden.
Diskografi
1965 – John Mayall Plays John Mayall 1966 – Blues Breakers with Eric Clapton 1967 – A Hard Road 1967 – Crusade 1967 – The Blues Alone 1968 – The Diary Of A Band Volume One 1968 – The Diary Of A Band Volume Two 1968 – Bare Wires 1968 – Blues from Laurel Canyon 1969 – The Turning Point 1970 – Empty Rooms 1970 – USA Union 1971 – Back to the Roots 1971 – Memories 1972 – Jazz-Blues Fusion 1973 – Moving On 1973 – Ten Years Are Gone 1974 – The Latest Edition 1975 – New Year, New Band, New Company 1975 – Time Expired, Notice To Appear 1976 – A Banquet In Blues 1977 – Lots Of People 1977 – A Hard Core Package 1977 – Primal Solos 1978 – The Last Of The British Blues 1979 – Bottom Line 1979 – No More Interviews 1981 – Road Show Blues 1985 – Return Of The Bluesbreakers 1986 – Behind The Iron Curtain 1988 – Chicago Line 1989 – Archives To Eighties 1989 – The Power Of The Blues 1990 – A Sense Of Place 1993 – Wake Up Call 1994 – The 1982 Reunion Concert 1994 – Cross Country Blues 1995 – Spinning Coin 1997 – Blues For The Lost Days 1999 – Rock The Blues Tonight 1999 – Padlock On The Blues 1999 – Live At The Marquee 1969 1999 – The Masters 1999 – Mayapollis Blues 2001 – Along for the Ride 2001 – Time Capsule 2002 – Stories 2003 – 70th Birthday Concert 2005 – Road Dogs 2007 – In the Palace of the King 2009 – Tough 2011 – Live in London 2012 – Historic Live Shows - Vol 1 2012 – Historic Live Shows - Vol 2 2012 – Historic Live Shows - Vol 3 2014 – A Special Life 2014 – John Mayall's Bluesbreakers Live In 1967 2015 – Find A Way To Care 2017 – Talk About That 2019 – Nobody Told Me
Källor En version av motsvarande artikel på engelskspråkiga Wikipedia Biografi på johnmayall.com Nationalencyklopedins nätupplaga, uppslagsordet Mayall, John, besökt 2007-01-25 Noter
Externa länkar
The Official John Mayall Website John Mayall Net
Kategori:Födda 1933 Kategori:Brittiska bluesmusiker Kategori:Engelska gitarrister Kategori:Bluesgitarrister Kategori:Brittiska munspelare Kategori:Engelska pianister Kategori:Män Kategori:Avlidna 2024 Kategori:Mottagare_av_Brittiska_imperieorden